Ge aldrig upp. Det gäller i livet i allmänhet och i sport i synnerhet. Ibland kan det till och med vara lönt att inte ge upp hoppet om medaljer på posten trots att det gått flera år sedan en tävling. Det var vad som hände Sandra Eriksson häromdagen.
Eller nåja, vi tar lite tillbaka: Sandra Eriksson har inte tills vidare fått någon bronsmedalj på posten och vet inte heller om en sådan är på väg. Men den borde vara.
Universiaden 2013 i Kazan i Ryssland. Damerna löper 3 000 meter hinder och Finlands Sandra Eriksson är sjätte snabbast i loppet. Hon är rejält missnöjd med sin insats och "gråter av besvikelse över ett lopp som inte gick som hon hade hoppats".
Men vad händer sedan?
Dopningsfall på dopningsfall på dopningsfall
År 2015 blir silvermedaljören från Universiad-loppet Svitlana Sjmidt från Ukraina diskad på grund av dopning, och i samma veva förlorar hon sitt EM-silver från 3 000 meter hinder i Helsingfors 2012.
Julija Zaripova dopad. Bild: imago sportfotodienst/ All Over Press
Ett år senare åker också vinnaren i Kazan, Rysslands Julija Zaripova fast för dopning och blir av med segern där och dessutom av med sitt OS-guld från London 2012 och sitt VM-guld från Daegu 2011.
Och nu – efter sju år – är det klart att också trean, Turkiets Gulcan Mingir diskvalificerats på grund av dopning.
Mingir vann EM-guld på 3 000 meter hinder i Helsingfors 2012 men får behålla den medaljen. Hennes resultat från 4 augusti 2012 till 3 augusti 2014 ogiltigförklaras men EM-guldet vann hon redan den 30 juni 2012.
Däremot blir även hon av med sin bronsmedalj från Universiaden som löptes den 10 juli 2013.
Gulcan Mingir (i mitten) och Svitlana Sjmidt (till vänster) dopade.
Och plötsligt är Sandra Eriksson, som blev sexa i det ursprungliga loppet, trea bakom två kanadensiskor, Chantelle Ann Groenewoud och Jessica Quinn Avery Furlan.
"Hade varit kul att stå på pallen"
– Nu har alla medaljörer från hinderloppet på Universiaden 2013 blivit avstängda för dopning. Det betyder att min sjätteplats plötsligt är en tredjeplats. Så där sju år senare, skriver Eriksson på Instagram.
– Hade varit kul att få stå på pallen och ta emot sin första stortävlingsmedalj.
Men det kanske viktigaste för Eriksson är att de som fuskar åker fast, förr eller senare.
– Det går att lyckas inom idrotten utan att fuska, konstaterar Eriksson.
Ingen medalj tills vidare
Tills vidare har Sandra Eriksson inte fått någon medalj och det är oklart om en sådan kommer att skickas till henne. Med tanke på att tävlingen gick av stapeln för sju år sedan så är det kanske inte så bråttom.
– Jag kommer inte själv att försöka reda ut det heller, även om det skulle vara kul att få den, säger Eriksson till Yle Sporten.
– Även om jag skulle få medaljen i efterhand så kan jag inte få tillbaka det moment jag hade haft för sju år sedan. Jag lider dock med tjejen som kom i mål som fyra och nu i efterhand visade sig vara den riktiga vinnaren, säger Eriksson och syftar på Chantelle Ann Groenewoud.
Tänk om det skulle visa sig, om säg ett par år, att också kanadensiskorna var dopade – hur skulle du reagera?
– Jag skulle nog inte reagera så mycket alls tror jag, det skulle mest kännas tröttsamt. Att vinna ett guld kan ju leda till fler sponsorer och liknande och drömmen om att få stå högst på prispallen och höra nationalsången och så vidare. Det är sånt man ändå inte kan få tillbaka i efterhand, påpekar Eriksson.
Hur förhåller du dig till att reda ut dopningsfall så här långt efteråt?
– Jag tycker det är fantastiskt. För oss som är övertygade om att man kan bli bäst utan att fuska, vilket jag tror att de flesta idrottare är, så är det nånstans ett tecken på att det lönar sig att vara ärlig och följa reglerna, säger Eriksson som hoppas att det ska bli lättare att hitta fuskarna i framtiden.
Men fuskandet tar sig hela tiden nya former och att få fast alla och alltid är inte lätt.
– Man får vara tacksam över att det hela tiden jobbas för att vi ska få en ren idrott.
