Antskog får en Raseborgsskylt – byn som är nära granne till Lojo vill stärka invånarnas identitet som raseborgare
Den här lite skamfilade skylten möter bilister som kommer från Lojohållet längs landsväg 104. Men snart kommer det också en Raseborgsskylt hit. Bild: Yle / Christoffer Westerlund
Raseborgs stad blir nu mera frikostig när det gäller namnskyltar med stadens namn vid landsvägar.
När staden Raseborg bildades beslutade man att skyltar med namnet Raseborg bara ska finnas vid stora vägar som är numrerade med en eller två siffror.
I Raseborg innebär det här i praktiken skyltar vid stamvägarna 51 och 52 samt riksväg 25.
Den lokala arbetarföreningen i Antskog vid gränsen till Lojo har ändå lämnat in ett initiativ till staden om att få en skylt med stadens namn vid landsväg 104 som löper genom byn.
Antskogin Työväenyhdistys motiverar initiativet med att om man åker från Antskog mot Lojo finns det en skylt vid landsvägen som informerar om att man kommer till Lojo.
Hej då Antskog och Raseborg! Nu kommer vi till Lojo, berättar skylten. Bild: Yle / Christoffer Westerlund
En skylt med namnet Raseborg skulle ge information och dessutom vara viktig för identiteten för invånare som bor i utkanten av staden, sägs det i motiveringen.
Raseborg har räknat ut att om man satte upp skyltar på mindre vägar i motsvarande storlek skulle det behövas totalt sex skyltar och de skulle tillsammans kosta cirka 12 000 euro, alltså 2 000 euro per styck.
Stadsstyrelsen i Raseborg förordar att en skylt sätts upp i Antskog och nu ska tekniska centralen utreda om det finns behov av likadana skyltar också annanstans.
Antskog – en liten men naggande god och vacker by
Antskog är det minsta men också äldsta bruket i Raseborg. Byn ligger bara några kilometer från Fiskars i riktning mot Karislojo och har kanske just därför blivit lite i skymundan och mindre uppmärksammad än Fiskars och Billnäs bruk.
Fram till slutet av 1800-talet producerades järn och koppar i bruket, men det fanns också en textilfabrik i Antskog, som i början av 1900-talet sysselsatte över 100 personer.
Fabriken gick i konkurs i slutet av 1950-talet och efter det har byborna ganska långt varit tvungna att sysselsätta sig själva eller pendla till jobben.
Kalle Dönsberg är Antskogbo i fjärde led och han är väldigt stolt över sin by.
Kalle Dönsberg är en av få svenskspråkiga som bor i Antskog. Här har familjen bott i fyra generationer. Bild: Yle / Christoffer Westerlund
- Vårt byaråd fyllde 20 för några år sedan och då var president Tarja Halonen en av gästerna som höll ett tal här, säger Dönsberg när han visar runt i arbetarföreningens lokal mitt i byn.
Som ung vistades Halonen några somrar hos familjen Dönsberg för att lära sig svenska och numera har både hon och flera andra presidenter sommarställen i Karislojo.
Trots att Kalle Dönsberg talar en del om Karislojo, den före detta grannkommunen som numera är en del av Lojo, så poängterar han att byborna i Antskog känner sig som raseborgare. Därför vill de också ha en namnskylt vid landsväg 104.
I Antskog finns i dag cirka 120 fast bosatta. Om sommaren stiger invånarantalet med det dubbla.
- Det är naturen, våra stora oskövlade skogar, sjöarna, vattendragen och lugnet som lockar folk att komma hit, säger Kalle Dönsberg.
Det finns också människor som vill flytta till Antskog på heltid, men problemet enligt Dönsberg är att det inte finns hus till salu.
- Jag tror vi skulle ha en större inflyttning om det fanns någonstans att bo. Hyreslägenheterna är också nästan alltid upptagna.
Työväen talo i Antskogen. Scenen inne i salen har gamla handmålade kulisser. Bild: Yle / Christoffer Westerlund
Några problem att hitta på fritidssysselsättning finns inte i Antskog. Föreningarna i byn ordnar under årets lopp olika fester i arbetarföreningens hus.
Det finns kaffebordsplaner hur man kunde rusta upp bruket, men vem som tar tag i det och hur man skulle få det vettigt gjort är oklart
Kalle Dönsberg, Antskogbo i själ och hjärta
Det som däremot saknas och som har räddat både Fiskars och Billnäs bruk från förfall är ett företag eller en människa med gott om pengar som kunde restaurera byggnader och blåsa mera liv i bruket.
- Det finns väldigt många som funderar på vad vi kunde göra med vårt väldigt vackra bruk. Det finns kaffebordsplaner hur man kunde rusta upp bruket, men vem som tar tag i det och hur man skulle få det vettigt gjort är oklart, säger Kalle Dönsberg.
Själva bruksområdet ägs idag av ett företag och Dönsberg vill inte gå in desto närmare i hur det sköts, men han säger ändå att företaget har gjort en del och att något är på gång.
- Jag ser nog en fortsättning. Bruksområdet kommer att rustas upp och bli något annat än vad det är just nu, är Dönsbergs något kryptiska svar.
