På de gamlas dag spelar förmögna familjer ut de fattiga
Kostnaderna för de gamlas dans har gått över många familjers smärtgräns. Utgifterna har stigit i takt med att inkomstklyftorna ökat. I värsta fall kostar de gamlas dag flera tusen euro och det här leder till att alla inte har råd att delta.
De gamlas dag är en tradition där gymnasietvåorna firar att de blivit äldst i skolan efter att abiturienterna åkt i väg på sina lastbilsflak. Förr klädde sig tvåorna i gamla kläder och dansade gamla danser. Nu påminner dagen mer om en amerikansk skolbal där flickorna tävlar om vem som är balens drottning.
Trots att de gamlas dag firas i våra gymnasier först i februari, är balklänningshandeln redan i full gång. Jag träffar Lotta Puisto på balklänningsutförsäljning i Gamla studenthuset. Hon har dansat gammeldans för några år sedan, nu letar hon efter en årsfestklänning. Den här gången går budgeten på 100 euro, men annat var det på hennes gamlas dans i Helsinge gymnasium.
- Det var roligt att dansa, men det blev nog för dyrt. Man fick skrapa pengar från alla hörn för att ha råd med det, skrattar Lotta Puisto och himlar med ögonen.
Lotta Puisto ångrar att hennes gamlas dag blev så dyr.
Det som kostar mest är klänningen, men utöver det måste man betala för frisyr, smink, skor, spray tan, manikyr, pedikyr, vaxning och kanske limousineskjuts.
Varför ska det kosta så mycket?
- Det har blivit en norm och därför hör allt det här till. Sedan blir det ett tryck från klasskompisarna att man ska vara lika fin som alla andra, säger Puisto.
Tycker du att det har gått för långt?
- Jo verkligen, vi räknade ut att dagen kostade långt över 1000 euro.
Lotta Puisto suckar och säger att man kunde ha gjort något vettigt för pengarna i stället. Hon berättar också att det kändes fånigt att be föräldrarna betala för en klänning som kostade över 400 euro och allt det andra som ingick.
- Nu efteråt känns det helt galet.
Skulle det ha hjälpt om föräldrarna tillsammans hade stoppat kapprustningen?
- Det skulle säkert ha varit pinsamt, men ändå bra eftersom alla inte har samma möjligheter och samma ekonomiska situation, säger Lotta Puisto och önskar att man drog en gräns för galenskapen.
Det är både pinsamt och sorgligt att vara den som inte har råd och som därför blir utanför, säger Puisto.
Lotta Puisto studerar socialt arbete på Soc & Kom och nu får årsfestklänningen inte kosta mer än 100 euro.
På Förbundet Hem och Skola känner verksamhetsledaren Micaela Romantschuk angst inför hetset kring dyra kläder, smink och spray tan. Hon ser utvecklingen som olycklig, eftersom den leder till att alla elever inte har råd att vara med.
- Föräldrar borde kunna tala med sina barn om vad de har råd med och vad som är vettigt, säger Romantschuk och tillägger att de flesta unga människor är förståndiga nog att förstå det här.
Romantschuk efterlyser en värdediskussion kring de gamlas dans i skolorna. Enligt henne borde alla ta ansvar för att undvika en situation där unga går miste om den fina traditionen med de gamlas dag för att de inte har råd med den.
Romantschuk önskar att familjer med ekonomiska möjligheter att satsa tusentals euro på de gamlas dag kunde vara solidariska med mindre bemedlade familjer och fundera på hur deras agerande påverkar andra.
- Om man verkligen skulle sätta sig ner och diskutera det att kapprustningen kring gammeldansen leder till att alla inte har råd att delta, så kanske man tillsammans kunde komma fram till att det inte är så man vill ha det, säger Romantschuk.
Att stanna upp och tänka efter kunde vara ett steg i rätt riktning, säger Micaela Romantschuk och föreslår att skolorna kunde skapa ett system för att låna klänningar som annars används bara en gång.
- De gamlas dag borde göras till en gemensam angelägenhet där ingen lämnas i ekonomisk knipa, säger Romantschuk.
Vi borde också tänka på om det överhuvudtaget är sunt att en 18-åring valsar omkring i en klänning som kostar 1000 euro
Micaela Romantschuk
På balklänningsutförsäljningen träffar jag en försäljare som vill vara anonym, men som har sett vilken betydelse pengar kan ha i balklänningsaffären. Trots att hon själv förtjänar på att folk vill betala mycket för balklänningar, känner hon obehag för vissa scener i affären. Hon har till exempel noterat att särskilt resursstarka frånskilda pappor är beredda att betala vad som helst för att vinna dottern på sin sida.
Förmögna frånskilda pappor är beredda att betala vad som helst i balklänningsaffären för att vinna dottern på sin sida
Många helsingforsungdomar jag talat med säger att Brändö gymnasium hör till de skolor där det pågår en hård kapprustning. Rektor Mikael Nyholm är medveten om problemen, men intygar att skolan gör allt som står i dess makt för att motverka utvecklingen.
- Gammeldanskursens avsikt är att göra någonting tillsammans, det är en kurs där man ska bjuda på sig själv och ställa upp för varandra, säger Mikael Nyholm.
Ett exempel på det här är att ställa upp om någon är utan danskavaljer eller utrustning. Men Nyholm medger att vad årets tvåor beträffar kan loppet redan vara kört eftersom många redan har skaffat sin utrustning fast kursen inte ännu har börjat.
Rektor Mikael Nyholm känner sig maktlös inför kapprustningen till de gamlas dans.
Nyholm efterlyser också en bredare samhällsdiskussion och ett bredare samarbete skolor emellan där man också kunde engagera finska skolor.
Vad beror det på att det också i den här skolan finns familjer som satsar tusentals euro på de gamlas dans, medan andra inte har råd att delta?
- Det är en otroligt svår och komplex fråga. Antagligen är det en samhällsutveckling. Jag är gammal samhällsvetare och ser att det finns rikedom i det här landet, men den fördelas inte lika jämnt som när jag gick i gymnasiet.
Vi på skolan skulle önska att det är andra värderingar än pengar som styr
Mikael Nyholm
Rektor Mikael Nyholm önskar att man kunde dämpa den överdrivna hysterin kring materiella satsningar och tänka mer på att gammeldansen är en gemensam grej.
- Det här är en av de tre centrala traditionerna som hela årskursen gör tillsammans. Det är gammeldans, penkis och studentdimission. Alla borde få känna sig delaktiga, säger Mikael Nyholm.
Borde de förmögna familjerna visa solidaritet och dämpa kapprustningen?
- Låter som en intressant tanke, men frågan är hur man skulle samla till ett stormöte kring det här ämnet. Skolorna kunde vara initiativtagare till det, men på föräldramöten brukar fokus vara på studierna, säger Mikael Nyholm.
Micaela Romantschuk önskar att de rika kunde visa solidaritet och låta bli att trissa upp prisnivån för festligheterna.
Micaela Romantschuk på Hem och Skola tycker att det är olyckligt att föräldrar inte engagerar sig längre när barnen börjar i gymnasiet. Kommunikationen mellan hem och skola minskar, fast det skulle behövas kommunikation också på gymnasienivå.
Enligt Romantschuk handlar den här frågan om mycket mer än gamlas dans. Därför borde skolan göra mer för att uppmärksamma eleverna på kostnadsfrågor. Romantschuk har noterat att det är pinsamt att tala om pengar, men anser att vi borde göra det ändå.
Det här borde vi göra inte minst för att tiderna förändrats. Hon kommer i håg att i hennes ungdom var det ofint att flagga med pengar och resurser. Visst fanns det inkomstskillnader också då, men de rika hade inte samma behov att skylta med sina resurser som nu.
Det kostar ju att gå i gymnasiet. Tyvärr finns det barn som väljer bort gymnasiestudier på grund av utgifterna. Allt det här borde man kunna diskutera utan skam och skuldbeläggning
Micaela Romantschuk
Romantschuk tycker att det är olyckligt att pengar är ett så tabubelagt diskussionsämne. Det här leder till att de som har lite pengar kan uppleva skam.
- Och att inte kunna erbjuda sitt barn en möjlighet att få klä sig fint på en fest river i en moders hjärta. De flesta föräldrar gör sitt yttersta för att kunna ge sitt barn den här ena dagen. Därför kunde familjer med ekonomiska möjligheter kanske tänka till och fundera på att undvika att ackumulera de här utgifterna, säger Romantschuk.
På balklänningsoutlet kostar ingen klänning över 200 euro.
Lotta Puisto intygar att de familjer som har mest pengar, spenderar mest på de gamlas dans.
- De hade ju allt från topp till tå. Jag hade inte allt som mina klasskamrater hade och jag undrade ofta att ska man ha det där också? Och då sa de bara att jo det ska man. Jag hade inte ens tänkt gå på manikyr utan tänkte fixa mina naglar själv.
I Lotta Puistos skola fanns flickor som hade valt kursen, men som droppade av på grund av kostnaderna, bland andra Lottas bästis. Det känns fortfarande tråkigt att det gick så.
Emilie Jäntti berömmer den goda andan i sin skola.
I Tölö Gymnasium säger Emilie Jäntti att stämningen är en annan. Hon berömmer den goda andan i sin skola och säger att alla får vara som de är.
Hon berättar att många har begagnade klänningar på de gamlas dans. Man kan ta sin mammas eller mormors gamla klänning och fixa om den. Skolan erbjuder också en kurs som heter second hand design. Kursen finns till för att man ska kunna sy sin egen klänning till de gamlas dans.
Själv har Emilie Jäntti redan köpt sin klänning. Hon råkade få syn på den i en butik i augusti. Den var exakt sådan som hon ville ha, men den kostade flera hundra euro, så där rök en del av hennes sommarjobbslön. Men Emilie resonerar att klänningen inte är avsedd för bara en dag, utan hon tänker använda den också i framtidens studieliv.
De gamlas dans ska inte vara en tävling om vem som har mest pengar, säger Emilie Jäntti.
Enligt Emilie Jänttis uppfattning behöver ingen i Tölö gymnasium utebli från de gamlas dans på grund av pengabrist.
Gamlas dans ska ju inte vara en tävling om vem som har mest pengar, utan en kiva dag där man får dansa och ha kiva med sina vänner
Emilie Jäntti
Enligt Emilie Jäntti är andan i skolan viktigast. Om man har en tradition där klänningar ska kosta tusen euro så fortsätter det på samma sätt.
- Men om det finns en kiva anda, så går det bra med en 50 euros begagnad klänning.
Emilie tänker dansa med sin klänning ännu på många fester.
I Tölö gymnasium är det inte heller så noga med vem som dansar i klänning och vem i frack, säger Emilie Jäntti. Både flickor och pojkar kan välja vad de tycker.
Att de gamlas dag har blivit en så dyr historia handlar om mycket mer än om en dag i tvåornas liv. Det handlar om en tudelning i samhället som också syns i skolorna. Grundskolan är gratis för alla, men gymnasiet kostar. Också om undervisningen är gratis, kostar det att skaffa dator, skolböcker och att medverka på resor och exkursioner.
Micaela Romantschuk på Hem och Skola oroar sig för om vi är på väg till en situation där bara förmögna familjers barn har råd att studera i gymnasiet.
Här kan du se Tv-nytts inslag om de gamlas dans
Vad har du för erfarenheter? Hur borde vi diskutera och vad borde vi göra för att ha en jämlik skola? Kommentera gärna nedan.
