Hjalmar Linder hade ett gott och rikt liv vid Svartå slott. Men på grund av att han kritiserade den vita sidans agerande efter inbördeskriget år 1918 tvingades han lämna Finland.
PjäsenDen sista patronen handlar om slottsherre Hjalmar Linders liv. Hjalmar Linder föddes år 1862 och dog år 1921.
Hjalmar Linder. Bild: Museiverkets bildsamling
Linder skrev ett brev till Hufvudstadsbladet och blandade sig i händelserna kring inbördeskriget i Finland år 1918.
Linder kritiserade det sätt den vita sidan behandlade anhängare på den röda sidan. Han talade om att röda avrättades slumpmässigt utan koppling till krigshandlingar.
Han skrev att den röda galenskapen i Finland efterföljdes av vit terror.
Linder stämplades som en anhängare av de röda. Han fick ta emot dödshot och hans liv i Finland försvårades betydligt.
Han tvingades sälja sin egendom och flytta till Sverige.
Svartå slott. Bild: Svartå slott
Engagerade sig i sina arbetare
Innan de här händelserna gjorde Hjalmar Linder karriär inom industrin, jordbruket och som ägare av fastigheter. Han var också under en kort tid gift med Sophie Mannerheim.
Trots att Linder var en mycket förmögen man ville han inte fjärma sig från arbetarna vid bruket, berättar regissör Marko Kokko.
- Istället för att bara njuta av sin egendom talade han med sina arbetare. Han kände dem ganska bra. När de vita hade vunnit och saker började gå snett så talade han helt enkelt ut, säger Kokko.
Skådespelaren Sanna Salán och regissören Marko Kokko. Bild: Veronica Montén / Yle
Det är i år 100 år sedan inbördeskriget. Men många har frågat varför man vill ta fram den här pjäsen just nu och varför just Hjalmar Linder, berättar Kokko.
- Han ägde en tionde del av hela Nyland. Man kan ju lätt tro att man då inte vill ha något att göra med dem som är fattiga. Det var hundratals människor som bodde och jobbade i hans egendom.
- Men hans sätt att göra samarbete med sina anställda var ju något som ingen hade sett förut. Han förstod att om hans arbetare mår bra så mår han också bra.
Sommarteater speciellt
Sanna Salán spelar Klara, Hjalmar Linders husa.
- Jag vill inte avslöja alltför mycket. Men Klara funderar bland annat över en förbannelse som vilar över slottet, berättar Salán.
Regissör Marko Kokko berättar att man genom Klaras roll också får se hur livet förändras för olika generationer. Klara och hennes fästman Emils situation är en annan än deras föräldrars situation.
- Vi får en inblick på hur det var då på 1800-talet, säger Kokko.
Sanna Salán berättar att hon njuter av att spela sommarteater och har gjort det sedan hon var barn.
I den vackra miljön vid Svartå slott är det extra fint, säger hon.
Bild: Yle/Christoffer Westerlund
I huvudrollen som Hjalmar Linder ser vi Tommy Haakana medan Dan Idman spelar Gustaf Mannerheim.
Nygammal pjäs
Det är inte fråga om en nyskriven pjäs utan en bearbetad version av en gammal pjäs.
Marko Kokko berättar att den första sommarteaterpjäs han medverkade i för 25 år sedan var just en äldre version avDen sista patronen.
Manusförfattare är Jan Lindroos.
På scen står cirka femton personer och av dem är åtta namngivna roller. Resten är barn och folk i allmänhet som agerar statister.
Kokko uppmanar intresserade statister att ta kontakt.
Förberedelserna inför sommarens pjäs är i full gång. Bild: Veronica Montén / Yle
Premiären är den 3 augusti och pjäsen visas åtta gånger fram till den 18 augusti. I nästa år sätts pjäsen upp på svenska om det finns efterfrågan.
Det har redan sålts omkring 700 biljetter till föreställningarna, berättar Kokko.
Artikeln rättades 16.5.2018 klockan 9.42. Det stod felaktigt att Marko Kokko för 25 år sedan regisserade samma pjäs. Det har nu ändrats till att han medverkade i pjäsen för 25 år sedan.
