Börje Skogberg ger nytt liv åt gamla mopedklassiker – här står Pappa-Tunturi högt i kurs
Börje Skogberg fick som ung jobba hårt hemma på gården för att få ihop pengarna till sin första moped. 65 år senare, blomstrar intresset fortfarande. Bäst är ändå gemenskapen.
Börje Skogberg har många mopedklassiker att välja mellan. Han var med och grundade Mopoklubben Racerborg år 2008. Medlemmarna var ute på sin första gemensamma tur vid påsk. Bild: Börje Skogberg, privat.
Börje Skogberg från Tenala har varit fascinerad av motordrivna tvåhjulingar sedan ungdomen. Sin första moped fick han som 15-åring. Det var en röd Tunturi, årsmodell 1961. Pengarna till mopeden fick Skogberg arbeta för hemma på gården.
– Jag körde mycket traktor på åkrarna, harvade och plöjde för att få ihop pengarna.
Skogberg och några av kamraterna i grannskapet fick till slut sina efterlängtade mopeder.
– Vi åkte runt till kiosken i Fiskars och till Manners Cafe i Pojo där vi stannade och pratade, ungefär som man gör i dag skulle jag tro, säger Skogberg.
Här är fem av Börje Skogbergs mopeder. Från vänster till höger mopeder av märket Tunturi, Puch, Monark och Crescent. Bild: Börje Skogberg, privat.
Pappa-Tunturi blev en hit
Den moped som fick smeknamnet Pappa-Tunturi blev snabbt populär i början av 1960-talets Finland efter att körkortstvånget slopades för fordon med slagvolym av högst 50 kubikcentimeter. Bilen var ett exklusivt färdmedel som få hade råd med.
Däremot hade allt fler råd att skaffa moped.
Pappa-Tunturi var ett mångsidigt fordon som användes av både män, kvinnor och ungdomar året runt, i synnerhet på landsbygden. På mopedens pakethållare färdades både arbetsredskap och matkassar.
Börje Skogbergs Tunturi var likt de andra tidiga mopedmodellerna konstruerad för en hastighet på högst 35 kilometer i timmen, vilket inte gav särskilt mycket svall i hårmanen. Skogberg var, likt många ynglingar med honom, framme med verktygen för att få lite extratryck i moppen.
– Det hörde lite till att trimma sin moped. Man fick gå in med filen för att få den att gå snabbare. Då fanns inte sådana verktyg som det finns idag, säger Skogberg.
Under åren 1959–1987 tillverkades sammanlagt 415 000 Tunturi-mopeder i tre olika modeller. Tunturin var speciellt populär bland äldre herrar eftersom den var låg och lätt att komma upp på, därav namnet Pappa-Tunturi. Bild: Yle / Jouni Tanninen
Roligare med motorcykel
Ganska snart fick Börje Skogberg mersmak för de motordrivna tvåhjulingarna och ville ha en större och snabbare. Pappa-Tunturi byttes ut mot en motorcykel, en Jawa 250.
– Det var stor skillnad att byta från moped till motorcykel. Det var en helt annan grej och mycket roligare. Ganska snart bytte jag igen. Det var svårt att bestämma sig på den tiden, säger Skogberg.
Kring sextio år körde Skogberg aktivt enduro och motocross. Båda är krävande motorsportsgrenar som körs på varierande underlag eller på banor i utmanande terräng, vilket kräver god fysisk kondition.
Med ålderns rätt lade Skogberg av med de krävande motorsportsgrenarna för tio år sedan, och nu är det enbart mopeder som gäller igen. Cirkeln är sluten.
Hemma i Tenala kom Skogberg igen i kontakt med Pappa-Tunturi och andra mopedklassiker när han involverade sig i hembygdsföreningens verksamhet för knappt tjugo år sedan. Då fick han syn på några bortglömda gamla mopeder i anslutning till Skarpkulla museum. Mopederna sattes i skick, och ungdomens mopedintresse tog nya varv.
Idag äger Börje Skogberg flera mopeder som han förvarar hemma i verkstaden eller i en närbelägen container.
– Jag har fem mopeder som är registrerade och som jag kör med hela tiden, men jag har nog fler, säger Skogberg, som gissar att han för tillfället äger runt 15 mopeder.
Börje Skogberg & co åker regelbundet i kortege på kortare och längre färder med sina mopeder. En följebil med en extra moped är alltid med, om någon av de gamla godingarna skulle få för sig att strejka. Bild: Börje Skogberg, privat.
Inte lätt att locka ungdomar till verkstaden
År 2008 fick Skogberg och några andra mopedintresserade idén om att grunda Mopoklubben Racerborg, som idag har omkring 300 medlemmar. Föreningens syfte är att ta tillvara och renovera gamla mopeder.
Det finns fortfarande ett intresse för gamla mopedmodeller också bland ungdomar. Gamla modeller är enklare att meka med än de moderna som ofta innehåller mycket svårbemästrad elektronik. Men det är inte lätt att locka ungdomar till verkstaden, säger Skogberg.
– Konkurrensen om ungdomarnas tid är hård, det finns så mycket annat nuförtiden.
Börje Skogbergs livslånga intresse för mopeder och motorcyklar har ändrat form under åren, men inte avtagit. Förutom tillfredsställelsen över att meka, fixa och köra, värdesätter han samhörigheten med de likasinnade som intresset för tvåhjulingar medför.
– Det bästa är nog gemenskapen och det roliga i då man får den gamla moppen att funka, säger Skogberg.
Har du ägt eller åkt moped eller motorcykel i ungdomen eller senare i livet? Berätta om ditt fordon, var du färdades och med vem. Kike Bertell samlar in moppeminnen och behandlar temat i Vega Lördag 26.4 mellan kl. 9.03–11.00. Skriv din berättelse i formuläret nedan.
