Recension: Skarp kritik mot djurparker då Wilma Möller låter barnens kärlek till djur stå i centrum
Kapitelboken Lejon på vift behåller stämningen trots att intrigen balanserar på gränsen till det osannolika
En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
FörfattarenWilma Möller debuterade år 2020 med ungdomsromanenAllt att vinna och har sedan dess gett ut hela tre ungdomsromaner som alla har utspelat sig i hästmiljö. Hon har utmärkt sig som en författare som inte bara skrivit om hästar för hästintresserade utan som också lyckats skapa spänning, intressanta persongallerier samt inte dragit sig för att kritisera hästsportens mörkare sidor iSpringa som vinden (2024).
Med en känsla för de fyrfota är Möller nu aktuell med bokenLejon på vift, i vilken hon riktar sig till barn i åldrarna 6–9 år. Det är första gången hon riktar sig till yngre barn, vilket för en välkommen uppsluppenhet in i skrivandet.Fanny Penttinens knivskarpa, svartvita illustrationer som har serieteckningens teknik och estetik, piffar upp läsningen.
Lejonungarna är försvunna
Bröderna Nilo och Aron som går i lågstadiet ser fram emot att återse de två lejonungarna när de ska på skolutflykt till djurparken. Men när de kommer till lejonens inhägnad är ungarna inte kvar.
Fattar ni inte? säger pojkarnas 13-åriga storasyster Ines. De har dödat lejonungarna! Du ljuger! tjuter Nilo.
ur Lejon på vift
En flicka som heter Sigge dyker upp under en fisketur. Flickans farmor är Katrina, som byborna skämtsamt kallar för Katt-rina eftersom hon bor ensam i skogen med ett gäng katter som enda familj.
När bröderna räddar en fågelunge ur grannens hunds gapande käft, berättar Sigge att Katt-rina kan hjälpa fågeln. Det här blir en början på en ny bekantskap och också ett spännande äventyr där Katt-rinas djurkunskap får stor betydelse.
Aron rör inte en fena. Han vågar knappt andas. Visst fattar han att djuret som han står öga mot öga med är ett lejon. Ett livs levande lejon. Men lejon hör ju hemma på savannen, bland zebror och elefanter. Inte här, bland björkar och blommande maskrosor.
ur Lejon på vift
Kritik mot djurparker
Möller har skrivit en underhållande barnbok som är rolig att läsa, samtidigt som hon riktar skarp kritik mot djurparker och deras praktik. Hur hon gör det här utan att det blir tjatigt och fingervisande förtjänar en extra eloge – hon skriver genom barnens synvinkel och låter barnens kärlek till djuren stå i centrum.
Kapitlen är lagom långa och dramaturgin uppbyggd så att mysteriet kring lejonungarna hela tiden byggs på med ny information. Miljön är somrig och andas precis den hoppfulla känsla som de sista veckorna innan sommarlovet för med sig – att allting kan vara möjligt och att vad som helst kan hända. Trots att intrigen balanserar på gränsen till det osannolika, tappar den inte sitt sting utan behåller stämningen från första sidan till den sista.
Lejon på vift är en utmärkt sommarbok för lågstadieåldern, och boken har också fördelen att den överhuvudtaget inte riktar sig specifikt vare sig till pojkar eller flickor. Det är en bok för alla sommarivriga barn som fantiserar om att hitta enorma tassavtryck i sanden och att sticka fingrarna ner i en jättelik, mjuk päls.
Kapitelbok, 6–9 åringar
Wilma Möller & Fanny Penttinen: Lejon på vift
Schildts & Söderströms
146 s.