Den minimalistiska musiken delar åsikterna: ”Jag sjönk in i stark trans”
En fem timmar lång opera utan handling. Samma ord som upprepas i det oändliga. Det här är minimalistisk musik och Musikpodden tar reda på varför den är både hatad och älskad.
Den minimalistiska konstmusiken eller avantgardmusiken delar åsikterna. Vissa tycker att den skapar välbehag, är lugnande och rentav själavårdande, medan andra anser att den bara är bisarr och till och med irriterande.
Den amerikanska kompositörenElliott Carter (1908–2012) gick så långt att han kallade den för ”farlig och förförisk propaganda jämförbar med Hitlers tal”.
MusikernEmma Salokoski är en stor vän av minimalistisk musik. Hon tycker musiken är hypnotisk.
– Jag var på en musikhistorielektion i Brages musikskola någon gång i tiden där vi lärde oss om den västerländska konstmusikens historia. Vi kom in på den minimalistiska musiken och så nämndesPhilip Glass och hans operaEinstein on the Beach. Jag gick till Sibeliusakademins bibliotek bakom Tölö torg där man kunde lyssna på CD-skivor och satte på mig hörlurarna. Jag lyssnade på hela verket som är flera timmar långt och jag sjönk in i en ganska stark trans. Verket har samma inverkan på mig varje gång jag hör det.
– Jag tycker egentligen att ordet minimalism är lite missvisande, säger kontrabasistenFilemon von Numers.
– Restriktivism kunde vara bättre. Man skapar musik med väldigt få ingredienser, det är som att laga mat men med bara ett litet antal ingredienser på olika sätt och så är man kreativ med det.
Musiken som hörs i programmet:
Philip Glass Ensemble – Knee 1 ur Einstein on the Beach
Philip Glass Ensemble – Act I: Train 1 ur Einstein on the Beach
Moondog – Theme
Ragazze Quartet & Slagwerk Den Haag – In C av Terry Riley
Steve Reich – It’s Gonna Rain, Pt. I
Steve Reich – Music for 18 musicians: Pulses
Steve Reich – Different Trains, 1. America - Before the War
Dennis Russell Davies & Staatsorchester Stuttgart – Cantus in memoriam Benjamin Britten av Arvo Pärt
David Zinman & London Sinfonietta – Symphony No. 3, Op. 36: II.
Lento e Largo av Henryk Górecki
Jóhann Jóhannsson – Flight From the City
Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till musikpodden@yle.fi.
