Civil olydnad eller vandalism? Den röda färgen på Riksdagshuset väcker starka känslor
En del anser att torvaktionen med den röda färgen på Riksdagshuset är ett sätt att delta i det demokratiska samtalet, medan andra ser tilltaget som extremism.
Aktivister sprutar rödfärg på en byggnad och kallar det civil olydnad. Upprörda medborgare kallar det för ren och skär vandalism. Var går gränsen, och när kan direkt aktion försvaras som en form av samhällsengagemang?
Frågan debatterades i debattprogrammetSlaget efter tolv på fredagen. I debatten deltog lokalpolitikernAmanda Pasanen (De gröna), ministerKimmo Sasi (Samlingspartiet), Elokapina-aktivistenAnders Brandt och forskarenGeorg Boldt som forskar i politisk delaktighet och högriskaktivism.
Med högriskaktivism avses sådana former av medborgaraktivism där sannolikheten att demonstrationen får juridiska eller sociala konsekvenser är större än normalt.
Riksdagen är en helig plats
Kimmo Sasi, tidigare minister för Samlingspartiet
Människorättskonvention skyddar rätten att demonstrera
Georg Boldt förklarar att civil olydnad kan definieras som att man medvetet bryter mot lagen för att få synlighet för den politiska målsättning man har.
– Man gör det på ett fredligt, icke våldsamt sätt och man svarar för konsekvenserna av sitt eget lagbrott, säger Boldt.
Boldt understryker att FN:s människorättskonvention skyddar rätten att demonstrera. Civil olydnad och direkt aktion klassas som sätt att demonstrera.
– Alla stater som har undertecknat avtalet för mänskliga rättigheter ska också garanterar den här demonstrationsrätten till sina medborgare, säger Boldt.
Sasi: ”Extremism”
Kimmo Sasi har ingen förståelse för att färgen på riksdagshuset skulle kunna anses vara civil olydnad. Han kallar det för extremism.
– Riksdagen är en helig plats. Man ska inte göra somTrumps anhängare gjorde i USA, att man störtar in i riksdagshuset och säger att ”vi gillar inte detta beslut”. Riksdagen får man inte störa på något sätt! Det finns nog andra platser där man kan få synlighet för sina åsikter, säger Sasi.
Sasi konstaterar samtidigt att han inte heller vill att någon ska få förstöra kulturskatter somkonstverket Mona Lisa för att få uppmärksamhet för klimatfrågor.
”Aktivisterna tycker att det vi gör inte är tillräckligt”
Politiker och beslutsfattare har inte lyckats med att få människor att känna att det görs tillräckligt för att stoppa miljö- och klimatkrisen
Amanda Pasanen, lokalpolitiker för De gröna
Amanda Pasanen som representerar De gröna i Helsingfors fullmäktige konstaterar att många unga idag är väldigt oroade över klimatförändringen och att de kräver åtgärder.
– Ur beslutsfattarsynvinkel så tycker jag det här handlar om att politiker och beslutsfattare inte har lyckats med att få människor att känna att det görs tillräckligt för att stoppa miljö- och klimatkrisen. Aktivisterna tycker att det vi gör inte är tillräckligt, säger Pasanen.
Pasanen menar att så länge de politiska åtgärderna är otillräckliga så kommer vi att ha den här typen av aktivism.
Anders Brandt som själv deltagit i många av Elokapinas demonstrationer berättar att Elokapina tidigare försökt demonstrera på ett snällare och lugnare sätt, men att det inte längre fungerar.
Vi måste göra mer radikala saker för att få någon att höra oss
Anders Brandt, aktivist
– Problemet är att när vi gör civil olydnad i skogen mitt i ingenstans så vet ingen om att vi är där. De enda som känner till det är våra egna medlemmar som följer oss på sociala medier. Ingen lyssnar på oss. Ändå är vi mitt i en klimat- och miljökris. Det betyder att vi måste göra mer radikala saker för att få någon att höra oss, säger Brandt.
Anders Brandt frågar hur många som kände till att finska staten äger ett bolag som är Sveriges största torvbrytare före aktionen mot riksdagshuset? Nu har frågan fått stor synlighet och Brandt tycker därför att aktionen var mycket lyckad.
Rösten på valdagen inte det enda sättet att påverka i en demokrati
Georg Boldt påminner om att den representativa demokratin, alltså att vi i val väljer politiker för att representera oss i till exempel riksdagen, inte är den enda formen av demokrati.
– Riksdagsledamöter som kritiserar den nu aktuella aktionen mot riksdagshuset verkar anse att det enda sättet att delta i en demokratisk diskussion är genom representativ demokrati, konstaterar Boldt.
Boldt menar tvärtom att i sådana fall då medborgare inte lyckas få sin röst hörd via olika representativa organ så bör det också finnas alternativa sätt att påverka.
Boldt påpekar att i det nu aktuella fallet med färgen på riksdagshuset så ville demonstranterna visserligen förorsaka en störning och väcka maximal uppmärksamhet, men demonstranterna vände sig inte emot myndigheter och de betedde sig inte heller aggressivt.
Demonstrationen var istället fullkomligt fredlig, konstaterar Boldt.
– Det tycker jag att är väldigt viktigt att komma ihåg. Och därför så skulle jag ändå vilja säga att detta är ett sätt att delta i den offentliga debatten, och i ett demokratiskt samtal, säger Boldt.
Blir aktivismen alltmer radikal?
Kimmo Sasi befarar att aktivismen kan bli mer och mer radikal i kampen om mediernas uppmärksamhet.
– Då kan det ganska lätt leda till att man börjar ta till våld. Kanske man slår ner någon politiker som har varit emot aktivisternas mål och på det viset får man uppmärksamhet, funderar Sasi.
Sasi frågar sig också hur vi skulle se på aktionen om det hade varit motståndare till asylsökanden som hade demonstrerat?
– Skulle vi då också ha ansett att det var en lyckad demonstration?
Var går gränsen för civil olydnad för dig? Berätta i kommentarsfältet i vilka situationer civil olydnad kan vara berättigat enligt dig?
