Nu ska Sveriges viktigaste kulturarv väljas: ”Många har sett svensk kultur som pinsam”
Historikern Lars Trägårdh utsågs innan jul till ordförande för den kommitté som ska ta fram ett förslag på en svensk kulturkanon. Uppdraget ser han som spännande, delvis just för att det är politiskt känsligt.
Att leda sammanställningen av en svensk kulturkanon är ett uppdrag som har potential att bli ett getingbo av politisk kontrovers, men Lars Trägårdh är inte så värst orolig för det. Snarare är han ivrig på att få sätta igång.
Naturligtvis kommer kommittén att ta svenska kulturpelare som August Strindberg, Ellen Key, landets otaliga musikskatter samt konstnärer i beaktande. Men Trägårdh vill inte stanna där.
Vadå kulturkanon?
– Jag är inte någon som kommer från ett högkulturperspektiv. Jag bär med mig ett antropologiskt perspektiv på kultur som är mycket bredare, säger Lars Trägårdh.
– Som historiker har jag varit intresserad av den svenska politiska kulturen, den svenska ekonomiska kulturen. Jag är intresserad av frågor som rör sig både politik, ekonomi, innovationer, ingenjörskap och så vidare. Man ska ha ett hyfsat brett perspektiv på svensk kultur.
Trägårdh tycker att man också måste titta på sådant som skapar bilden av Sverige i världen.
– Jag menar, om vi ska ha handen på hjärtat, och jag vill inte förolämpa några människor inom högkultur här, men om man tänker efter så är ju Sverige mer känt kanske för sin samhällsmodell, sitt näringsliv och sitt ingenjörskap än för att ha väldigt många framstående filosofer, musiker, författare och så vidare.
Vem är Lars Trägårdh?
Kontroversiellt från början: ”Diskussionen är viktigast”
Avsikten att skapa en svensk kulturkanon har stött på hård kritik redan i över ett år, sedan projektet lanserades efter attSverige fick en ny regering och det omtalade Tidöavtalet blev offentligt.
Projektet har stämplats som nationalistiskt, ett sverigedemokratiskt slagträ och slöseri med resurser.
I samband med att Lars Trägårdh utnämndes till kommittéordförandefrågade Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar varför pengarna går till just det här och inte till hårt trängda kulturinstitutioner som står inför stränga nedskärningar.
Andra har påpekat attkanon-begreppet är auktoritärt, och att Danmarks i tiderna kontroversiella kulturkanon på ett par årtionden helt förlorat sin relevans.
I en gästkolumn i Göteborgs-Posten skriver Margareta Barabash attenergin borde gå till att få barn att läsa över huvud taget.
Så här gick det då Danmark skapade en kulturkanon
För samarbetspartiet Sverigedemokraterna handlar det om att lyfta den svenska kulturen. Från regeringshåll har signalen varit att en kulturkanon ska kunna bli en gemensam grund och ett ramverk för utbildningen i Sverige.
– Det här är ett bildningsprojekt som är ämnat för alla medborgare. Med syftet att göra svensk kultur tillgänglig för fler, sade kulturminister Parisa Liljestrand (M) i december.
Projektet ska ändå på pappret få arbetsro, och svenska favoritkonceptet ”på armlängds avstånd” ska tillämpas. Det betyder att politiker inte ska lägga sina fingrar i syltburken.
Om tillämpningen lyckas återstår att se, det säger också Lars Trägårdh, som ändå välkomnar spelreglerna.
Det absolut viktigaste med projektet är enligt Trägårdh att det blir en diskussion.
– Processen i sig kan liksom bli ganska spännande. Att skapa en mer välinformerad debatt kring de här frågorna betyder att man måste ha en konsensus kring vad det egentligen bör innebära. Så att vi har ett intelligent, lite mer djuplodande samtal kring svensk kultur tror jag i sig är ett primärt syfte.
Enligt Trägårdh har Sverige ända sedan andra världskriget haft en tendens att se sig själv som inte bara postmodernt men också postnationellt.
– Vi har haft en väldigt stark betoning på det internationella, det kosmopolitiska, där man då gärna sett nationen och den svenska kulturen som lite gammaldags, lite förlegad och lite pinsamt kanske i viss mån. Trägårdh tror att det här har skapat en viss politisk och kulturell förvirring i Sverige.
Vi är alla lite narcissister av oss, och vi är väl alla lite intresserade av den plats där vi bor.
Lars Trägårdh
– De här tankarna kring svensk kultur har ju framför allt då blivit associerat med Sverigedemokraterna. Och det har ju skapat en omedelbar politisk reaktion där man kopplar ihop en svensk kulturkanon med nationalism och en viss typ av mer konservativ syn på svensk kultur. Så det gör att det här är lite grann ett minerat område som gör att det blir en spännande utmaning också.
Han avvisar påståendet om att en kulturkanon är ett sätt att exkludera kultur eller personer med rötter utanför Sverige.
– Det handlar ju inte liksom om att, så att säga, ”nu måste ni göra allt detta eller bli på det här sättet”, utan det är mer en fråga om kunskap och intresse. Vi är alla lite narcissister av oss, och vi är väl alla lite intresserade av den plats där vi bor. Så det är ju ingenting konstigt med detta. Jag är ganska optimistisk på den punkten.
Har Finland en plats i en svensk kulturkanon?
Finland var i hundratals år en del av Sverige. Till och med Lars Trägårdhs hemlandskap Skåne har än så länge varit svenskt kortare tid än Finland i tiderna var.
Trägårdh anser därför att kultur från Finland också kommer ha en plats i kommitténs kulturkanon.
– Det är både viktigt, spännande och intressant att i allra högsta grad inkludera Finland. Det vore absurt att inte inkludera Finland kulturellt och i många olika avseenden.
– Och det är många som idag tycker att Finland egentligen är mer svenskt än Sverige är, för att Finland har bevarat mycket mer av det gemensamma arbetet medan svenskarna har varit besatta av modernitet och förändring, och varit ganska slarviga egentligen med att bevara viktiga traditioner.
Vädjan till publiken: Kom med egna tips!
Exakt vad som kommer att platsa i den svenska kulturkanonen är förstås för tidigt att säga – kommitténs sammansättning klarnar i mars, expertgrupperna senare och slutprodukten lanseras i augusti 2025.
Men Lars Trägårdh drar sig inte för att avslöja grejer han hoppas att åtminstone beaktas. Han talar gärna om det gemensamma nordiska arvet, om den västerländska kultursfären och om hur brett kulturbegreppet kan vara.
Han och historikern Henrik Berggren skriver nu på en bok om Sverige, och genom det arbetet har han hittat vissa utgångspunkter, som enligt honom format det svenska samhället.
– Den äldre Västgötalagen från 1200-talet. Martin Luthers lilla katekes. Bondepraktikan. Mer uppenbara förslag är kanske Carl von LinnésSkånska resa och Bellmans epistlar, Fredrika Bremer, Strindberg, Heidenstam och så vidare.
Trägårdh säger att folket också ska få komma med förslag, och vissa har redan gjort det! Det kanske ska skapas en officiell portal, men i nuläget har folk helt enkelt mejlat Trägårdh direkt. Det får man gärna fortsätta med, säger han, och välkomnar också förslag från Finland.