Kulturen glöms ofta bort i de stora valdebatterna, men presidentkandidaterna fick ändå svara på kulturfrågor då Centret för konstfrämjande, Taike, ordnadeen drygt timmeslång debatt på tisdagskvällen. På plats fanns alla presidentkandidaterna förutom Mika Aaltola, som hade fått förhinder.

Ur barns mun får man höra sanningen, heter det. Genast i början får vi en publikhälsning av Eelis, 5 år: Det är viktigt att presidenten talar om kultur, annars är det ganska tråkigt, lyder budskapet.

Men vad betyder kultur för kandidaterna? Här finns skillnader liksom också i frågan om vilken form av kultur som tilltalar dem personligen.

Medan Li Andersson rekommenderar det svenska punkrockbandet Bob Hund för alla, lyfter Alexander Stubb, Pekka Haavisto och Sari Essayah fram sommarteatrarnas betydelse. Hjallis Harkimo älskar självbiografier och filmenNotting Hill, men grämer sig över att Matti Nykänen också gör det.

Jussi Halla-aho lyfter för sin del fram arkitekten Eliel Saarinen, konstnären Albert Edelfeldt, och musikern Juice Leskinen medan Olli Rehn säger att han har konst både på väggarna hemma och på arbetsplatsen i Finlands Bank.

Öppna bildvisare

”Paula Vesala kunde agera kulturambassadör”

Hur ska vi förbättra Finlandsbilden? I internationell jämförelse placerar sig Finland högt bland annat i en bedömning av hur rättvist människor bemöts, hur jämlikt samhället är, hur kompetent och redbar förvaltningen är samt i hållbarhetsfrågor. Kulturen hör däremot till smärtpunkterna.

– Presidenten har varit aktiv inom exportfrågor men kunde vara betydligt mer aktiv när det gäller kulturexport. När vi får besök utomlandsifrån borde vi visa upp finländsk kultur i högre grad, inte alltid bara Sibelius och Edelfeldt utan också nyare konst, säger Li Andersson.

Hon får medhåll av de andra kandidaterna. Olli Rehn ser kulturen som ett fönster till samhället.

– Inom utrikesministeriet har man tillsatt en kulturambassadör. Jag är inte säker på om en vanlig ambassadör främjar frågan. Den uppgiften kunde skötas av till exempel artisten Paula Vesala, så där som skådespelaren Emma Watson är så kallad goodwillambassadör för FN:s jämställdhetsorgan UN Women, föreslår Alex Stubb.

Jussi Halla-aho tycker inte man ska krångla till det och försöka kopiera något som finns utomlands, finländarena borde koncentrera sig på att se ut som sig själva, anser han.

Öppna bildvisare

Från Mumin till kiva kultur

När presidentkandidaterna får slänga fram oneliners om varför konst är en het investering blir det både underhållande och intressant. Hur säljer man betydelsen kultur i en mening?

– Finland, even cooler than you think! föreslår Stubb och tillägger med ett skratt att det säkert framkallar rubriker om att han inte talar svenska.

– Ta något med Mumin på svenska, inflikar han till Harkimo.

– Finland har många saker i Norden som man kan drömma om, men man kan komma hit och se på dem. Mumintrollet är en av dem och alla japaner kommer hit.

Som finlandssvenskarna säger: Kultur är så jättekiva, föreslår Essayah för sin del. Halla-aho har däremot inget att säga.

Haavisto förslag lyder: Det finns inget liv utan kultur.

Andersson borrar sig djupt i samtiden:

– Kultur är en het investering för att den tid vi lever i både kräver nya idéer och beredskap att ifrågasätta dem vi redan har.

– Ingen konstnär – ingen konst, ingen konst – ingen framtid, säger Rehn.

Öppna bildvisare

Offentligt stöd eller mera hjälp av företag?

Frågan om offentlig finansiering respektive marknadsekonomi och företag som finansiärer av kultur lyftes också fram i debatten.

Li Andersson poängterar att diskussionen om marknadsekonomi är vilseledande eftersom Finland språkligt sett är ett litet land.

– Kulturen måste vara både offentligt finansierad och få stöd av företag. För att en bok ska kunna sälja måste författaren först ha möjlighet att skriva den. För det behövs offentligt stöd.

Haavisto och Essayah håller med, offentligt stöd är viktigt inom kulturen.

Halla-aho tycker däremot att folket nog också vet vilken kultur som är bäst.

– Vi har också kultur som inte är språkbunden. I frågan om stöd till konsten blir det problematiskt om vi har bäste broder- nätverk som stöder bara en viss form av konst.

Han minns en situation då kring 10 personer såg en film som ansågs fin och stöddes av experterna, medan Uuno Turhapuro som inte fick stöd gick hem hos folket. Konsten kan också vara marknadsmässig, menar Halla-aho.

Haavisto påminner om vikten av också marginell konst som kanske inte tilltalar massorna men kan vara otroligt viktig för en ung persons livsval.

Hjallis skulle gärna se att fler företag stödde kultur och konst, så som man gör inom idrott.

Läs själv och gå på teater

En annan brännhet fråga som diskuterades är den allt sämre läsförmågan och hur den påverkar demokratin och hur presidenten kan agera som förebild i frågan. Stubb föreslår en modell 1+1+1 där vi alla skulle ägna oss en timme varje dag åt läsning, idrott och sociala medier. Han medger själv att han ofta misslyckas på den sista punkten som tenderar att bli mer än en timme.

Hjallis medger å sin sida att han borde ha läst mer för sina egna barn.

– Vi vuxna föregår inte med exempel själva. Mina föräldrar förde alltid mig till teatern som barn, men när har jag själv varit på teater senast, funderar han.

Halla-aho påminner om att unga tenderar att göra sådant som de upplever som belönande. Tyska är kanske inte så lockande, medan att förstå Rammsteins texter är det, menar han.

– Det största problemet är det ständiga stimulansflödet som gör att folk inte tål tystnad och tristess.

Andersson påpekar å sin del betydelsen av att vi talar mer om vad vi läser och om själva läsupplevelsen.

– Vi behöver fler kulturprofiler och idrottsstjärnor som agerar förebilder när det gäller läsning. Läsandet splittrar folket, en del läser fortfarande mycket, andra inte alls. Det är ett stort demokratiproblem.

Andersson poängterar också osäkra samhällen och osäkra ledare, att diktaturer är de som är rädda för ett starkt kulturfält och nämner Ryssland som exempel på ett land där det konstnärliga uttrycket krymper.

– Kulturens betydelse accentueras i krissituationer. Kulturen är en nations spegel, puls och själ och måste stärkas, säger Rehn.

Stubb talar om kulturen som en form av själslig försörjningsberedskap och en livlina som hjälper oss att tackla svåra tider.

– Med kulturen bygger man upp ett lands identitet. Ryssland för ett kulturkrig och försöker förinta Ukraina. Att vår talman höll ett tal på ukrainska är en massiv kulturgärning, säger Stubb och nickar mot Halla-aho.