Orpos regeringsprogram får både ris och ros för kulturens del – djävulen finns i detaljerna
Regeringen Orpo ser tillväxtpotential inom kulturbranschen. Men tillväxt kräver satsningar, istället för nedskärningar och höjda skatter på biljettintäkter, säger skådespelarförbundets ordförande Antti Timonen.
Regeringen Orposfärska regeringsprogram verkar nästan som en hyllning till kulturen när man läser det allmänna avsnittet: ”Kulturen har ett egenvärde, kulturbranschen har tillväxtpotential, kultur är för alla, frilansarnas särställning uppmärksammas…”, heter det. Men djävulen finns i detaljerna, som man säger.
Vi börjar med det positiva: Rosa Meriläinen, generalsekreterare för kulturbranschens intresseorganisation Kulta, tycker att regeringsprogrammet som helhet verkar bra för kulturens del.
– Vi har ännu inget beslut om nedskärningar för kulturens del. För oss gäller det nu att bevisa att det inte lönar sig att skära i kulturen i det här läget. Det är omöjligt med tillväxt om man samtidigt skär ner.
När man läser detaljerna i regeringsprogrammet får man en känsla av att plötsligt ha bytt bok
Antti Timonen, ordförande
Antti Timonen, ordförande för Finlands skådespelarförbund har tudelade känslor.
– Regeringen verkar ha identifierat kulturbranschen som en ganska stor bransch, med mycket tillväxtpotential. Den allmänna delen ser jag som mycket positiv, men när man läser detaljerna i regeringsprogrammet får man en känsla av att plötsligt ha bytt bok.
Regeringsprogrammet slår fast att den sociala tryggheten ska förnyas, något som kulturbranschen länge har talat för. Samtidigt skärper man det inkomstrelaterade arbetslöshetsunderstödet så att det gradvis minskar. Kulturbranschen sysselsätter omkring 130 000 personer. Många är frilansare, ofta med korta kontrakt och korta arbetspass. Timonen ser både risker och möjligheter.
– Dels att socialtrygghetsreformen tar lika länge att genomföra som vårdreformen då behovet är akut, dels att man inte riktigt ändå har förstått hur man kan förbättra frilansarnas situation. Förändringarna i det inkomstrelaterade arbetslöshetsunderstödet kan vara riktigt katastrofalt för frilansare. Samtidigt har man äntligen erkänt att frilansarnas situation är speciell när det gäller sociala frågor.
Beslut om nedskärningar i statsstöd
Så till detaljerna: vackra ord betyder inte mycket utan reda pengar och investeringar. Regeringen Orpo har beslutat att skära ner 50 miljoner euro i statsandelarna till undervisnings- och kulturministeriet under de tre första åren i ett läge där kulturbranschen fortfarande kämpar med att komma på fötter efter pandemin.
Efter halvtidsöversynen, då regeringen samlas för att fokusera på vad man fokuserar på under slutet av regeringsperioden, är förslaget 125 miljoner euro för hela regeringsperioden. Hur nedskärningarna fördelas är ännu oklart. Antti Timonen befarar att det blir en kamp mellan undervisning och kultur.
– Vi har väldigt små branscher: kulturbranschen och undervisningsbranschen som tävlar mot varandra istället för att samarbeta. Det är inte lönsamt, säger Timonen och fortsätter:
– Det kan vara riktigt katastrofalt ifall nedskärningarna riktas mot kulturfältet. Det skulle betyda stora nedskärningar och mycket mindre finansiering till det så kallade fria fältet. Av skådespelarna är tre fjärdedelar sysselsatta inom det fria fältet. Eventuella nedskärningar där påverkar direkt arbetsmöjligheterna och det finns mindre jobb.
Som i de flesta andra branscher kräver tillväxt investeringar. Till exempel film- och tv-branschen, som har nått stora internationella framgångar på senare tid, måste ha en stark inhemsk finansiering för att locka utländska finansiärer.
– Man talar om tillväxt, men har man förstått att det kräver satsningar? Basfinansiering kommer just från undervisnings- och kulturministeriet, poängterar Timonen.
Kulturbranchens långvariga dröm om att kulturfinansieringen skulle höjas till en procent av bnp besannades inte heller denna gång, i ett läge där Finland ska spara 6 miljarder euro. I regeringsprogrammet konstaterar man ändå att Finland ligger efter de andra nordiska länderna och EU-genomsnittet när de gäller de kreativa branschernas andel av bnp.
– Jag har förståelse för att tiden inte var rätt nu. Men utifrån de diskussioner jag hade med politiker före valet är jag ganska förvånad över att man föreslår nedskärningar på 125 miljoner euro, säger Timonen.
Rosa Meriläinen är ändå försiktigt optimistisk och tror att kultursektorn kan slippa nedskärningar.
– Vi har många kulturvänner inom regeringen, det finns tid att lobba. Det är alltid svårt med nya nedskärningar i slutet av regeringsperioden, eftersom nästa val närmar sig. Det är viktigt för kulturbranschen att veta att vi kan lyckas.
Höjd moms – dyrare biljetter eller färre jobb?
Den nya regeringen höjer mervärdesskatten på böcker, filmer och andra kultur- och nöjesprodukter från 10 till 14 procent.
– Biljettpriserna är redan relativt höga i Finland. Man kan inte höja priserna så mycket mer. En stor del av kostnaderna inom kulturbranschen är lönekostnader. Detta kan leda till färre anställningar och mindre produktioner. Det är närmast frilansarna som lider.
Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra kalladekulturen för lyxservice innan valet. Timonen hoppas att momshöjningen inte leder till att hennes ord nu besannas.
– Jag hoppas verkligen att det inte leder till att kulturen blir mer elitistisk eller lyxig. I den allmänna delen av regeringsprogrammet poängteras att kultur är för alla. Finland är ett kulturland, med över 4 miljoner teaterbesökare årligen före pandemin. Vårt kulturnätverkt som sträcker sig över hela landet är ganska unikt i världen, och man borde hålla fast vid det också i framtiden.
Ökar regeringsprogrammet trycket på att kommersialisera kulturen?
– I regeringsprogrammet står det ganska tydligt mellan raderna att man förväntar sig mer internationell finansiering, mer privat finansiering till kulturbranschen. Det är viktigt att förstå att det inte finns någon chans att få internationell finansiering ifall den inhemska basfinansieringen inte är i skick, upprepar Antti Timonen.
Han poängterar också att branschen måste se till att innehållet ändå inte påverkas och att branschen hålls fri och självständig.
Trycket på ökad privat finansiering har synts redan en tid och hänger ihop med attspelbolaget Veikkaus vinstmedel som länge finansierat stora delar av kulturen sinar.
– Man måste fråga sig vad investeraren vill ha tillbaka för sin investering. Ska kulturen vara lönsam? Då kommer vi till någon sorts gråzon som vi ännu inte sett så mycket av i Finland. Den statliga och kommunala grundfinansieringen behövs oavsett, säger Timonen.
Regeringen satsar också på läsning: barns och ungas läskunnighet ska stärkas och bibliotekstjänsterna ska bli mer tillgängliga för alla genom förlängda öppettider och biblioteksbilar.
– Man ska också se över den grundläggande konstundervisningen. Vi är nöjda över att det finns många skrivningar om kultur för barn och unga. Men det är något som uttryckligen kräver statlig och kommunal finansiering. Barnkultur kan inte bara finnas för de rika, säger Rosa Meriläinen.