Li Andersson: ”Jag är beredd att gynna de rika konstköparna om det samtidigt gynnar de fattiga konstnärerna”
Vänsterförbundet går till val med ett gediget skatteprogram. Målet är att klämma åt de rika. Samtidigt har SDP rört sig vänsterut i valkampanjen och fikar nu efter Vänsterförbundets väljare.
Vänsterförbundet har haft ett av det stabilaste väljarstödet bland riksdagspartierna under 2000-talet. Stödet för partiet har mest rört sig mellan 7 och 9 procent i galluparna.
Att Vänsterförbundet nu snusar på platsen som fjärde största parti för första gången på sexton år beror på att stödet för De Gröna och Centern sjunkit så kraftigt.
De Gröna har tappat väljare framför allt till Socialdemokraterna medan Centerfolket lagt sig på sofflocket eller valt Samlingspartiet eller Sannfinländarna. Socialdemokraterna har däremot ökat sitt understöd från förra valet.
Men Vänsterförbundets popularitet verkar inte ha rubbats av regeringsmedverkan, effekten har varken varit positiv eller negativ i någon större utsträckning.
Regeringens elstöd gick till de rika hushållen
Valet 2019 och regeringsbildningen därefter var som en dröm som besannats för Vänsterförbundet. Ingen annan regeringskonstellation skulle kunna ge partiet en lika stor möjlighet att få inflytande, sades det.
Ändå har Vänsterförbundet varit med och beslutat om hundratals miljoner i stödpengar som främst gått till de välbärgade. Till exempel beräknas kompensationen till de hushåll som fått höga elräkningar under vintermånadernatill största delen gå till de allra rikaste hushållen. De använder mest el, medan fattigare hushåll faller utanför stödmodellen om deras elkostnader ligger under 90 euro per månad.
Partiordförande Li Andersson säger att man behövde rikta stöden åt två olika håll. Dels behövde de fattigaste stöd för att klara utkomsten, dels ville man hjälpa också välbärgade hushåll som fick enorma räkningar på grund av elkrisen.
– Social- och hälsovårdsminister Hanna Sarkkinen (VF) har sagt att vårt socialsystem är helt inriktat på att stödja folk som har för låga inkomster. Men systemet är inte byggt för att stödja i en situation där utgifterna blir för höga.
Andersson är ändå nöjd över att man fick ned självrisken till 90 euro i månaden. Enligt Andersson var Vänsterförbundet det enda partiet i regeringen som propsade på det från början.
Inkomstskillnaderna har ökat under Sanna Marins regering
Både VF:s och SDP:s valretorik har till stor del gått ut på att skrämma väljarna med Samlingspartiets planer på nedskärningar. Som en del av sin kampanj hänvisade Li Andersson i en tweet till statistik som visar att den rikaste tiondelens nettoförmögenhet ökade under Sipilä-regeringens tid. I alla andra inkomstgrupper minskade nettoförmögenheten.
Hur förmögenhets- och inkomstskillnaderna utvecklats under Sanna Marins regering talar VF och SDP mindre om. Statistikcentralens siffror på förmögenhetsskillnader har inte uppdaterats sedan 2019, men när det gäller inkomster finnsfärskare data som sträcker sig fram till 2021.
Data visar att inkomstskillnaderna har ökat under Marins regering. Den tiondel som tjänar mest har också ökat sina inkomster mest, medan ökningen är helt marginell i de lägre inkomstklasserna.
Hur är det möjligt att regeringen låtit inkomstskillnaderna öka?
– Det är möjligt för att vi har sett nya rekord i företagens vinstutdelning. Det är de här dividenderna som mest driver på den här utvecklingen. Ser man på regeringens beslut om social trygghet så har vi ändå kunnat trygga köpkraften för dem som lever på sociala förmåner. Det som vi däremot inte fått igenom i den här regeringen är beslut om skattereformer som skulle beskära dividendinkomsterna.
VF vill klämma åt de rika, men lämnar kryphål i valprogrammet
Vänsterförbundet har ett tydligare valprogram än till exempel SDP vad beträffar metoderna att få statsbudgeten i skick. Till skillnad från SDP sätter Vänsterförbundet inte som mål att få upp sysselsättningen till 80 procent.
Enligt Li Andersson är det orealistiskt att få upp sysselsättningen så högt under en valperiod, särskilt om man inte vill ta till piskan och till exempel sänka de sociala stöden.
Piska vill Vänsterförbundet som väntat inte använda när det gäller låginkomsttagare. Däremot har partiet en hel drös större och mindre skatteskärpningar på menyn, speciellt när det gäller skatter på ägande.
Förslagen är i enighet med partiets ideologi, att få ner förmögenhetsskillnader genom skattepolitik. Men det finns ändå några intressanta undantag från ideologin i valprogrammet.
Den så kallade miljonärsskatten är ett exempel. Partiet vill införa en extra skatt på förmögenheter som överstiger miljongränsen. Att räkna ut värdet på en individs egendom kan vara en utmaning, men det iögonfallande i partiets förslag är att miljonärsskatten inte ska gälla den egna bostaden.
Li Andersson, varför gör ni ett undantag för bostäderna när ni vill beskatta stora egendomar?
– Finland är ett exceptionellt land i det att här äger många sina egna hem och många har valt att fästa sina tillgångar just i hemmet. Vi ville inte att den här egendomsskatten skulle gälla vanliga husägare, och det är få som har hem som är värda över en miljon euro.
Men hus och lägenheter är ju egendom?
– Det är egendom, ja, men vi vill ändå inte att det ska gälla folks egna bostäder. Man kan säga att vår miljonärsskatt är ganska måttlig just därför. Vi har inte egendomsskatt i Finland för tillfället och de ekonomiska klyftorna i samhället har ökat just på grund av skillnaderna i förmögenhet.
Har inte den klyftan till stor del drivits på av att bostäderna stigit så kraftigt i pris i vissa delar av landet medan priserna sjunkit på andra håll?
– Delvis påverkar det förstås. Men också aktiekurser och värdet på andra tillgångar har påverkat.
Målet är att kapital och inkomst beskattas på samma sätt
Mindre förvånande är attpartiet vill att onoterade bolags utdelning ska beskattas lika strikt som börsbolagens. Vänsterförbundet hänvisar gärna till att också ekonomer brukar tycka att det vore en bra reform. Till exempel har Finansministeriet talat för att skattepolitiken borde reformeras när det gäller onoterade företag.
VF har överlag långt gående planer för kapitalbeskattningen. Målet är att alla inkomster beskattas enligt samma procent. Det skulle betyda att en persons kapitalinkomster och löneinkomster räknas ihop, och att skatteprocenten beräknas utifrån den sammanlagda summan. Enligt Li Andersson vore det en bra sak för småplacerare.
– Om man har små kapitalinkomster, till exempel om man äger en lägenhet som man hyr ut, skulle man betala mindre skatt än de 30 procent som man nu betalar. Omvänt får de som har väldigt stora kapitalinkomster betala mer än de gör i dag.
Vänsterförbundet överraskar med förslag på skatteavdrag: Mer kosing för mecenaterna
Vänsterförbundet vill sänka skatten för en specifik grupp av välbärgade, nämligen konstköparna. Partiet föreslår att den som köper konst ska kunna dra av en del av köpesumman i beskattningen.
Partiet motiverar förslaget med att det hjälper fattiga konstnärer att sälja mer. Li Andersson är väl medveten om att förslaget innebär skattelättnader som främst gynnar de rika, och hon vill gärna ge en ingående förklaring.
– Konstnärerna själva vill ha det här konstköpsavdraget för de tycker att det brister i logiken när man jämför med det nuvarande hushållsavdraget. Man kan få avdrag om någon kommer och städar ens hem eller bygger en trappa, men om man vill beställa ett konstverk eller en väggmålning så kan man inte dra av det i beskattningen.
– Bildkonstnärerna hör till den fattigaste konstnärsgruppen, tillsammans med författarna. Det beror på att det finns få möjligheter för dem att få löneinkomster, till skillnad från till exempel skådespelare. Jag är beredd att ta till skatteavdrag som gynnar de rika om det samtidigt gynnar de fattiga konstnärerna som får lättare att sälja sin konst. För oss är det här en näringspolitisk fråga.
Det låter lustigt när du använder ett argument som ni vanligen kämpar emot – det vill säga att man med skattesänkningar får ekonomin att fungera bättre.
– De skattesänkningar som Samlingspartiet brukar tala om handlar om att sänka inkomstskatten. Det är inte är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen i nuläget, tvärtom är det fruktansvärt dyrt för staten i förhållande till effektiviteten. Vad gäller konstköpsavdraget, om det är något som konstnärerna tycker att vi ska ha för att öka konsthandeln, så är vi beredda att pröva på det. Kostnaden är ändå helt marginell om man jämför med miljarder på att sänka inkomstskatten.
Momshöjningar – en ickefråga för partierna
Om man vill öka statens inkomster på ett snabbt och effektivt sätt brukar ekonomer ofta hänvisa till mervärdesskatten, eller momsen. En liten höjning i de olika skattesatserna skulle ge en säker inkomst med en ganska liten påverkan på ekonomin och medborgarnas vardag, tycker ekonomerna.
Samtidigt är det här nästan en icke-fråga för partierna. Ingen vill höja momsen, allra minst momsen på mat. Tvärtom föreslår bland annat Rörelse Nu att man sänker matmomsen, vilket skulle innebära ett betydande hål i statsbudgeten.
SDP har å sin sida berömt den danska skattemodellen. Att momsen i Danmark utan undantag ligger på 25 procent vill däremot SDP inte prata om. I Finland ligger momsen på 24 procent, men till exempel mat och medicin beskattas enligt lägre procenttal.
Vänsterförbundet hör till dem som absolut inte vill tala om höjningar, trots att Finansministeriet räknat ut att en procentenhets höjning av alla momssatser skulle hösta in nästan 900 miljoner euro per år. Li Andersson ger två orsaker till partiets linje.
– För det första är det här plattskatter och om man höjer dem minskar progressiviteten i beskattningen, det vill säga motsatsen till vad vi vill. Det andra är att maten skulle bli dyrare. Priset på mat har inte ökat så här snabbt sedan 1960-talet. Att höja de lägsta momssatserna nu skulle vara totalt fel politik i detta inflationsläge, och det skulle försvåra för både låg och medelinkomsttagare.
En procentenhets momsökning på en maträkning på 200 euro i veckan skulle innebära cirka 1,60 euro. Är det mycket?
– Vi har en historisk ökning i matpriset. Om vi höjer momsen ökar det priset ytterligare. Vi borde mer koncentrera oss på att bromsa inflationen än att öka skatten på just de förnödenheter vars prisökning varit högst och hårdast
Du ser det som en skatt och då är det plattskatt. Om man däremot ser den sänkta momssatsen som ett stöd – ett skattestöd – så gynnar det mest de rika som kan köpa lyxmat till ett billigare pris.
– I förhållande till inkomsterna är det ändå låginkomsttagarna som använder mest pengar på mat.
Också småspararen är skatteflykting, enligt VF
Fokus i VF:s valprogram ligger alltså på de rikaste individerna. Partiet vill bland annat införa en så kallad exitskatt som skulle tvinga rika emigranter att betala för värdeökningen på de egendomar som de införskaffat i Finland.Regeringen var i höstas långt kommen med att införa en sådan skatt, men den föll på grund av inre stridigheter mellan partierna.
Vänsterförbundet nämner flera gånger begreppet skatteflykt i sitt valprogram. Skatteflykt gäller inte bara utflyttare som vill ta med enorma egendomar, tycker partiet. Också till exempel de så kallade aktiesparkontona lockar folk till skatteflykt enligt valprogrammet.
Aktiesparkontona infördes under Sipiläregeringen. Har man ett sådant konto kan man köpa och sälja aktier utan att betala vinstskatt på varje transaktion. Skatten betalas först när man lyfter pengarna från kontot. Den maximala summan som man får sätta in på kontot är 50 000 euro vilket gjort det populärt främst bland småsparare
Li Andersson, i programmet skriver ni att ni vill hindra skatteflykt bland annat genom att skrota aktiesparkontona. Tycker ni alltså att också småspararna är skatteflyktingar?
– Idén med kontot är att det är skattefritt att samla ränta på ränta och på så sätt öka sin rikedom. Jag vet inte om skatteflykt är det rätta begreppet för just det här, men jag tycker det handlar om rättvisan inom skattesystemet. Vi inom Vänsterförbundet vill både trygga statens inkomster och se till att systemet är rättvist. Vi vill åtgärda sådana punkter som vi tycker är problematiska, och det här är en av dem.