Movatterモバイル変換


[0]ホーム

URL:


Hoppa till huvudinnehåll
Hoppa till huvudinnehåll
Start
Sök
Start
Artikeln är över 2 år gammal

Finland ett av Europas farligaste länder för kvinnor: ”Vårt system har misslyckats”

Regeringen får beröm för att ha lyft problemet med våld mot kvinnor på den politiska agendan och för att reformerat sexualbrottslagstiftningen. Men mycket arbete återstår ännu, säger Marjo Rantala på Diskrimineringsombudsmannen.

Marjo Rantala står vid en vit vägg. Hon tittar in i kameran. Hon är klädd i en svart polotröja.
Marjo Rantala tillträdde som överinspektör på Diskrimineringsombudsmannen ifjol och är Finlands första nationella rapportör om våld mot kvinnor. Bild: Silja Viitala / Yle

– I Finland har vi redan i mer än 20 år känt till att våld mot kvinnor är ett problem som måste åtgärdas. Finland är det näst mest våldsamma landet i Europa för kvinnor. Var tredje kvinna i Finland har upplevt våld från sin nuvarande eller tidigare partner.

– Detta är ett omfattande och mycket allvarligt brott mot mänskliga rättigheter som vi fortfarande inte pratar tillräckligt om, säger Katju Aro, verkställande direktör på Kvinnolinjen som erbjuder stöd och tjänster med låg tröskel för kvinnor och flickor som utsatts för våld.

I början av året har våld mot kvinnor varit mycket på tapeten i och med flera uppmärksammade fall,däribland det misstänkta mordfallet i Ulrikasborg.

– Det kan verka som att det bara är enstaka fall som råkar ske tätt inpå varandra. Men jag vill understryka att det här sker hela tiden och det berättar omfattningen av det här problemet.

Nästan dagligen kan man läsa rubriker om våldsdåd mot kvinnor. Vissa fall får mer uppmärksamhet medan andra får mindre men alla rubriker handlar om samma fenomen, betonar Aro.

– Var och en av dem berättar att vårt system har misslyckats någonstans.

Aro anser att arbetet med att förebygga våld mot kvinnor egentligen kommit igång ordentligt i Finland de senaste åren. Särskilt efter att Finland år 2015 ratificerade Istanbulkonventionen, det vill säga Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

Men trots det har Finland ännu inte kunnat leva upp till allt som konventionen förbinder till. Det största problemet gäller bristen på tillräcklig finansiering.

– Jag tror att vi fortfarande inte förstår vad våld kostar samhället. Det här är ett väldigt könsrelaterat fenomen och under mycket lång tid har resursbristen handlat om att eftersom det drabbar kvinnor och flickor har det inte ansetts vara en så betydande fråga. I dag håller en sådan attityd på att förändras, men den syns fortfarande i att man inte förstår hur allvarliga de sociala och ekonomiska konsekvenserna av våld är både för samhället och dem som utsätts för våld, säger Aro.

Feministisen puolueen puheenjohtaja Katju Aro henkilökuvassa.
Katju Aro är verkställande direktör på Kvinnolinjen. Bild: Petteri Bülow / Yle

Viktiga reformer

Marins regering har under den pågående regeringsperioden haft som mål att bekämpa våld mot kvinnor.

– I regeringsprogrammet har regeringen skrivit in våld mot kvinnor och regeringen har också tagit fram en jämställdhetspolitisk rapport där man förstått att könsrelaterat våld är ett problem i Finland som det måste göras något åt. Det är absolut en bedrift. Man har också lyckats driva igenom några viktiga reformer, säger Marjo Rantala, överinspektör på Diskrimineringsombudsmannen.

Bland de viktigaste framstegen som gjorts under de senaste fyra åren finnsreformen av sexualbrottslagtiftningen.

– Att den nya sexualbrottslagtiftningen är baserad på samtycke är väldigt viktigt och något som kommer att påverka många saker i framtiden, till exempel attityderna till sexuellt våld, säger Aro.

I den nya lagen har man också gjortspridning och publicering av intima bilder olagligt.

Sanna Marin.
Regeringen Marin har haft som mål att bekämpa våld mot kvinnor. Bild: Petteri Sopanen / Yle

En annan viktig reform som Aro lyfter fram gäller besöksförbudslagstiftning.

– Den säkerställer rättigheterna för en person som utsätts för förföljelse efter en skilsmässa och möjliggör elektronisk övervakning om besöksförbud överträds, det vill säga att en person som bryter mot ett besöksförbud kan bli övervakad elektroniskt.

– Man har skrivit in i lagen att om ett besöksförbud överträds måste den utsatta få hjälp omedelbart och det måste tas upp direkt i domstol. Hittills har vi haft ett sådant problem att besöksförbud brutits mot flera gånger, och det har ibland fått ödesdigra konsekvenser. Det är en viktig sak att det här nu skärpts i den här lagstiftningen.

Medling avskaffas inte

Aro är dock kritisk till att regeringen inte avskaffat medling i fall som rör våld i nära relationer.

– Regeringen hade som mål att utreda om man kan frångå medling men den har förhalat utredningen så det återstår att se om det ännu hinner komma en rapport. Men det står i alla fall klart att den här regeringen inte tänker avskaffa medlingen och det tycker jag är väldigt olyckligt.

– Kvinnolinjen har tillsammans med andra organisationer starkt förespråkat att ärenden om våld i nära relationer inte ska tas till medling utan alltid ska behandlas som de brott de är i domstol.

En annan kritik gäller att regeringen inte tydligt klargjort vilka skyldigheter de nya välfärdsområdena har när det gäller våldsförebyggande arbete.

– För att vi effektivt ska kunna förebygga våld och stötta de som upplevt våld behöver vi få med kommuner och välfärdsregioner i arbetet. För närvarande har kommuner och välfärdsområden inte många strukturer för att förebygga våld i nära relationer trots Istanbulkonventionens rekommendationer.

Arbetet är inte över än

Enligt Aro behöver det finnas tydliga anvisningar som tvingar kommuner och välfärdsområden att lägga resurser på våldsförebyggande arbete och ha nyckelmärkta personer som arbetar med de frågorna.

– Det borde till exempel finnas en samordnare vars ansvar det är att samordna arbetet mot våld i nära relationer på lokal nivå.

Aro efterlyser också tjänster med låg tröskel dit kvinnor och flickor som utsatts för våld kan vända sig för att få hjälp.

– Precis som vi har lågtröskelserviceställen för mental ohälsa så behövs det tjänster dit en person som upplevt våld kan söka sig redan i det skede då hon inte är helt säker på att det är våld som hon utsatts för, men hon känner sig hotad eller rädd och behöver hjälp.

Också Rantala efterlyser en tydligare arbets- och ansvarsfördelning mellan staten, kommuner och välfärdsområden och att det behövs tillräcklig nyckelmärkt finansiering för våldsförebyggande arbete.

– Den politiska ledningen har nu identifierat våld mot kvinnor som ett problem, men arbetet är definitivt inte klart än. Under nästa regeringsperiod och i många år framöver måste ett målmedvetet, långsiktigt och tillräckligt ambitiöst våldsbekämpande arbete fortsätta, säger Rantala.


[8]ページ先頭

©2009-2025 Movatter.jp