Inför riksdagsvalet har kulturfältet mobiliserat sig ochkräver att kulturanslaget ska höjas till en procent av statsbudgeten från nuvarande 0,8 procent. I pengar handlar det om drygt 120 miljoner euro mer än 2022.

Pandemin satte djupa spår i kulturbranschen. Hårda begränsningar lades på kulturevenemang och fältet upplevde att de behandlades orättvist jämfört med till exempel restaurangbranschen. Undervisningsminister Li Andersson (VF) medger i enintervju i Helsingin Sanomat att den dåliga behandlingen av kulturbranschen under pandemin är partiets största miss under den gångna perioden.

Vi verkar ändå stå inför ett nedskärningsval i vår. Samlingspartiet och Sannfinländarna, som tillsammans med SDP leder opinionsmätningarna, är överens om att svångremmen ska dras åt. SDP, Centern och Vänstern talar om ”anpassningsbehov”.

Samtidigt säger partierna att de vill stödja kulturfältet.Enligt en undersökning som Teosto låtit göra inför riksdagsvalet, vill alla partier förutom Sannfinländarna höja kulturens anslag i statsbudgeten.

Att avfärda sektorn som underhållning är precis vad kulturfältet vill undvika.

För kulturvänner låter det här ju bra. Men i spartider brukar offentliga tjänster dessvärre ställas emot varandra, som då kulturbudgeten i Sverige skars ner 2019 och KD motiverade det med att man skulle satsa på det som är nödvändigt istället för det som är roligt.

Visst är det roligt med kultur. Men att avfärda sektorn som underhållning är precis vad kulturfältet vill undvika. Tvärtom för fältet fram kulturens betydelse i samhällsekonomin.Enligt Taloustutkimusarbetar 77 000 personer inom kultursektorn och indirekt sysselsätter den många fler. Med ett statligt stöd på 1,2 miljarder euro producerade sektorn år 2019 tjänster för 13 miljarder, enligt samma rapport.

De som lobbar för en ökad kulturbudget lyfter också gärna framforskning som visar att ett aktivt kulturdeltagande främjar både vård och inlärning. Nedskärningar inom kulturen till förmån för ”nödvändigare” branscher som vård eller utbildning riskerar därmed göra oss både sjukare och sämre utbildade, menar kulturens förespråkare.

Utan offentliga medel skulle vi inte heller ha jordbruk eller flygtrafik i Finland.

Ett annat argument som dyker upp med jämna mellanrum och som bland annat Sture Fjäder (Saml.) lyfte upp under en kulturpolitisk diskussion på Luckan i Helsingfors, är att kulturen bör kommersialiseras. Tanken är bland annat att kulturbranschen ska kunna bära sig själv och att kultur som är tillräckligt ”bra” och lockar en tillräckligt stor publik ska kunna stå på egna ben.

Kultursektorn är ändå långt ifrån den enda näringsgrenen som subventioneras och utan offentliga medel skulle vi till exempel inte heller ha jordbruk eller flygtrafik i Finland.

Inför valet flaggar partierna för att stödja kulturen, men kan och vågar kultursektorn lita på politikerna med tanke på hur den blev behandlad under pandemin? Vem kommer på allvar att ta sig an kultursektorn och göra kulturen till en valfråga?

Om ingen gör det, hotar enprocentsmålet bli ett tomt vallöfte som partierna använder för att locka röster från kultursektorn.