
De första finländarna i Amerika ingick i de svenska expeditioner, som redan underförsta halvan av 1600-talet grundade kolonin Nya Sverige vid floden Delaware i dennuvarande delstaten med samma namn. Sammanlagt flyttade 500-600 finnar huvudsakligen frånSveriges och Norges skogstrakter till Nya Sverige. Bland ättlingarna till dessa fannsJohn Morton (1725-1777) från Pennsylvania, en av dem som skrev under Förenta Staternassjälvständighetsförklaring år 1776. Hans farfar Mårten Mårtensson komfrån Värmland och var enligt vissa källor född i Finland. De följande finländarna som kom tillFörenta Staterna var främst sjömän och guldletare.
Den egentliga amerikaemigrationen anses börja år 1864 då fyra emigrantgrupper, somutvandrat via Norge, slog sig ned främst i Minnesota. Strax därefter anlände de förstaemigranterna till Michigans gruvområden, som sedan blev delstaten med de flestafinlandsättlingarna. Redan under 1870-talet var det frågan om en massemigration. IFörenta Staterna bosatta finländare lockade till sig allt större skaror människorfrån den forna hemorten, samtidigt som gruvbolagens och rederiernas agenter agiteradeframför allt unga män och kvinnor att flytta till det nya landet.
Störst var emigrationen under åren 1899-1913 med över 20.000 emigranter under debästa åren. Emigrationen avtog efter år 1923, då myndigheterna i Förenta Staternabörjade reglera invandringen. Från Europa utvandrade ca 40 miljoner människor tillNord-Amerika. Sett i detta perspektiv var emigrationen från Finland obetydlig:
| Emigrationen från några europeiska länder till Förenta Staterna åren 1821-1929 (antal personer) | |
| Tyskland | 5.900.000 |
| Irland | 4.600.000 |
| Italien | 4.600.000 |
| Österrike-Ungern | 4.100.000 |
| England | 3.300.000 |
| Ryssland | 3.300.000 |
| Sverige | 1.100.000 |
| Norge | 800.000 |
| - - - - - | - - - - - |
| Finland | 350.000 |
| (Kero 1996, s. 55) | |

Emigrationen från Finland till Förenta Staterna började i norra Finland och spredsig därifrån söderut. Under perioden 1870-1914 var emigrationen som störst (65,9 % avden totala utvandringen) och av periodens utvandrare kom hela 52 % från Österbotten.Andra områden med betydande emigration är södra Lappland, västra Uleåborgs län samtÅland.
(Kero 1996, s. 59)
Största delen av emigranterna bosatte sig på ett smalt område strax söder omKanadas gräns. De första emigranterna bosatte sig i delstaterna New York ochMassachusetts på östkusten, samt i mellanvästern vid de Stora sjöarna i delstaternaMichigan och Minnesota. Med tiden spred sig bosättningen längre västerut till Montana,Californien, Oregon och Washington. Knappt någon från Finland bosatte sig i de sydligadelstaterna.
| Finländare i olika delstater i Förenta Staterna år 1930 | ||||||
| Tabellen grundar sig på U.S. Census för år 1930. | ||||||
| Delstat | Personer | Procent | ||||
I gener. | II gener. | Sammanlagt | I gener. | II gener. | Sammanlagt | |
| Maine | 1.406 | 1.507 | 2.913 | 1,0 | 0,8 | 0,9 |
| New Hampshire | 1.386 | 1.625 | 3.011 | 1,0 | 0,9 | 0,9 |
| Vermont | 555 | 521 | 1.076 | 0,4 | 0,3 | 0,3 |
| Massachusetts | 13.077 | 13.812 | 26.889 | 9,2 | 7,8 | 8,4 |
| Rhode Island | 448 | 442 | 890 | 0,3 | 0,2 | 0,3 |
| Connecticut | 1.631 | 1.343 | 2.974 | 1,1 | 0,8 | 0,9 |
| New York | 17.444 | 9.803 | 27.247 | 12,2 | 5,5 | 8,5 |
| New Jersey | 2.721 | 2.233 | 4.954 | 1,9 | 1,3 | 1,5 |
| Pennsylvania | 2.125 | 2.424 | 4.549 | 1,5 | 1,4 | 1,4 |
| Ohio | 5.633 | 7.176 | 12.809 | 4,0 | 4,0 | 4,0 |
| Indiana | 265 | 303 | 568 | 0,2 | 0,2 | 0,2 |
| Illinois | 4.302 | 5.321 | 9.623 | 3,0 | 3,0 | 3,0 |
| Michigan | 27.022 | 47.207 | 74.229 | 19,0 | 26,5 | 23,2 |
| Wisconsin | 5.724 | 8.872 | 14.596 | 4,0 | 5,0 | 4,6 |
| Minnesota | 24.360 | 36.250 | 60.610 | 17,1 | 20,4 | 18,9 |
| Iowa | 70 | 128 | 198 | 0,0 | 0,1 | 0,1 |
| Missouri | 100 | 129 | 229 | 0,1 | 0,1 | 0,1 |
| North Dakota | 873 | 2.408 | 3.281 | 0,6 | 1,4 | 1,0 |
| South Dakota | 825 | 2.275 | 3.100 | 0,6 | 1,3 | 1,0 |
| Nebraska | 48 | 94 | 142 | 0,0 | 0,1 | 0,0 |
| Kansas | 52 | 133 | 185 | 0,0 | 0,1 | 0,1 |
| Delaware | 50 | 35 | 85 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Maryland | 376 | 245 | 621 | 0,3 | 0,1 | 0,2 |
| District of Columbia | 69 | 75 | 144 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Virginia | 68 | 78 | 146 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| West Virginia | 144 | 127 | 271 | 0,1 | 0,1 | 0,1 |
| North Carolina | 9 | 17 | 26 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| South Carolina | 38 | 55 | 93 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Georgia | 104 | 70 | 174 | 0,1 | 0,0 | 0,1 |
| Florida | 333 | 304 | 637 | 0,2 | 0,2 | 0,2 |
| Kentucky | 27 | 29 | 56 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Tennessee | 24 | 38 | 62 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Alabama | 51 | 68 | 119 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Mississippi | 52 | 99 | 151 | 0,0 | 0,1 | 0,0 |
| Arkansas | 10 | 21 | 31 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Louisiana | 82 | 106 | 188 | 0,1 | 0,1 | 0,1 |
| Oklahoma | 25 | 41 | 66 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Texas | 180 | 211 | 391 | 0,1 | 0,1 | 0,1 |
| Montana | 2.700 | 3.351 | 6.051 | 1,9 | 1,9 | 1,9 |
| Idaho | 858 | 1.040 | 1.898 | 0,6 | 0,6 | 0,6 |
| Wyoming | 633 | 784 | 1.417 | 0,4 | 0,4 | 0,4 |
| Colorado | 563 | 689 | 1.252 | 0,4 | 0,4 | 0,4 |
| New Mexico | 41 | 33 | 74 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Arizona | 300 | 333 | 633 | 0,2 | 0,2 | 0,2 |
| Utah | 507 | 623 | 1.130 | 0,4 | 0,3 | 0,4 |
| Nevada | 163 | 84 | 247 | 0,1 | 0,0 | 0,1 |
| Washington | 11.002 | 11.046 | 22.048 | 7,7 | 6,2 | 6,9 |
| Oregon | 5.507 | 6.519 | 12.026 | 3,9 | 3,7 | 3,8 |
| California | 8.495 | 7.931 | 16.426 | 6,0 | 4,5 | 5,1 |
| Alaska | .. | .. | .. | .. | .. | .. |
| Hawaii | .. | .. | .. | .. | .. | .. |
| Förenta Staterna | 142.478 | 178.058 | 320.536 | 100 | 100 | 100 |
* I gener. = födda i Finland II gener. = åtminstone en av föräldrarna född i Finland | ||||||
| (Korkiasaari 1989, s. 29) | ||||||
| Befolkningscentra med mera än 1.000 finländare i städer med mera än 25.000 invånare år 1920. | |||
Placering | 1920 | 1900 | |
1. | New York, NY | 10.240 | 3,733 |
2. | Duluth, MN | 3.210 | 702 |
3. | Fitchburg, MA | 2.823 | 963 |
4. | Seattle, WA | 2.256 | 424 |
5. | Worcester, MA | 2.175 | 1,143 |
6. | San Francisco, CA | 1.810 | 935 |
7. | Detroit, MA | 1.785 | 4 |
8. | Chicago, IL | 1.577 | 416 |
9. | Portland, OR | 1.394 | 98 |
10. | Quincy, MA | 1.338 | n.d. |
11. | Cleveland, OH | 1.122 | 79 |
12. | Minneapolis, MN | 1.120 | 348 |
13. | Butte, MT | 1.003 | 414 |
| (Kaups 1981, s. 64) | |||
Den finlandssvenska emigranthistorikern Anders Myhrman, som föddes i Purmo ochutvandrade till USA år 1910, uppskattar finlandssvenskarnas andel till ungefär enfemtedel av det totala antalet emigranter från Finland. Därmed skulle ca 73.000finlandssvenskar ha emigrerat till Amerika under perioden 1870-1929. F.o.m. 1924antecknades modersmålet i samband med passansökningen och 1924-1929 varfinlandssvenskarnas andel av emigranterna 21,5 %.
Finlandssvenskarna bosatte sig på östkusten i området mellan Boston (Massachusetts)och Philadelphia (Pennsylvania), vid de Stora sjöarna i delstaterna Minnesota, Michigan,Illinois och Wisconsin, i de bergiga delstaterna mellan Arizona och British Columbia(Kanada) samt i Californien.
Emigranterna valde ofta boplats enligt det yrke han eller hon haft i hemlandet. En stordel av emigranterna sökte sig också till ett begränsat antal yrken i det nya hemlandet,oftast beroende på det stora behovet av arbetskraft inom vissa yrken. I början av1800-talet sökte sig finländarna till ostkustens städer. Skräddare och även andrahantverkare jobbade i New York, Boston (Massachusetts), Cleveland (Ohio) och Chicago(Illinois). Sjömännen på 1860- och 1870-talen blev ofta byggnadsarbetare ihamnstäderna, medan stenbrotten i Maine drog till sig hundratals arbetare från Finland.Skogshuggare med finländskt påbrå var vanliga i de nordliga delstaterna och Fitchburg(Massachusetts), Detroit (Michigan) samt Chicago (Illinois) erbjöd arbete främst åtindustriarbetare. En del blev fiskare i delstaterna Washington och Oregon,finlandssvenskarna främst i Washington. En av de största arbetsgivarna vargruvindustrin. I Calumet, Hancock, Marquette, Ishpeming, Negaunee och Ironwood i Michiganfanns det främst koppargruvor, i South Dakota guld- och silvergruvor samt kolgruvor iMontana och Wyoming. I Californien arbetade finländare på guldfälten eller ifruktodlingarna. Kvinnor var eftertraktade hembiträden i förmögna familjer påostkusten och även textilindustrin erbjöd dem arbete.
Allmänt sades att Amerika var ett paradis för kvinnan, men ett helvete för mannenoch hästen. Med tiden blev arbetare som varit med om det tunga skogs- och gruvarbetetjordbrukare i Mellanvästern. År 1920 fick ca 25 % av finländarna sin utkomst frånjordbruket. De ägde då ca 15.000 farmer, varav ca 75 % fanns i Minnesota, Michigan ochWisconsin och ca 17 % vid Stillahavskusten. Jämfört med tyskarnas (140.000), svenskarnas(60.000) och norrmännens (50.000) farmer var finländarnas andel av antalet farmer mycketblygsamt.
Vanligt var att folk från de stora utvandringsorterna i Finland sökte sig till sammatrakter i Förenta Staterna. Således bosatte sig emigranter från Ilmajoki, Nurmo ochJurva i Worcester (Massachusetts), från Storkyro i Ashtabula (Ohio) och från Evijärvi iCrystal Falls (Minnesota). Finlandssvenska österbottningar bosatte sig ofta i Worcester,ålänningar i Norwood (Massachusetts), nykarlebybor i Coos Bay (Oregon) samtålänningar, terjärvbor och närpesbor i New York.