Frågan är hur vi kan råda bot på våldet och trakasserierna när de vedertagna metoderna inte räcker till.

Rektorer och antimobbningsteam i Karis och Ekenäs har en lång rad åtgärder som de tar till då en elev behandlas illa, men är samtidigt oroade över att insatserna inte alltid bär frukt.

Enkätresultat visar att mobbningen ökat

Enligt enundersökning som Institutet för hälsa och välfärd, THL, låtit göra, har mobbningen i Ekenäs högstadieskola och Karis svenska högstadium ökat under de senaste åren. I Ekenäs anger 6,4 procent att de mobbas minst en gång i veckan, motsvarande siffra var 2,5 år 2019. I Karis är det 4,1 procent som utsätts för mobbning varje vecka, i jämförelse med 2,1 år 2019.

Yle Västnyland har talat med några av de drabbade om hur mobbningen tar sig uttryck, vad de upplever att skolorna gör för att motverka mobbningen och vad de önskar sig av personalen.

Eleverna heter egentligen något annat.

"Det började så fort jag steg in i klassen"

Erik (fingerat namn), 16 år, går i Karis svenska högstadium och har mobbats i sju år. Han berättar att det satte igång redan första dagen i fjärde klass då han flyttat till Raseborg från en annan ort.

– Det började så fort jag steg in i klassrummet.

Först var det frågan om blickar och att klasskamraterna kommenterade hans sätt att uttala r.

I dag berör kommentarerna istället främst hans utseende.

– Jag får varje dag höra saker om min kropp, att jag är lite större än andra.

Ber om skjuts för att undvika mobbarna

I sjuan eskalerade mobbningen till nätmobbning.

– De skrev att de ville slå mig till exempel, berättar han.

Erik har också utsatts för fysiskt våld men det är något han inte vill prata om.

Nätmobbningen har nu avtagit och det är främst i skolan han blir trakasserad.

– Ibland vill jag inte alls åka till skolan, men jag far ändå. Jag ber ibland om skjuts till skolan så att jag inte behöver se mobbarna på morgonen. Det är tungt att leva med det, konstaterar han.

"Jag ska starta ett nytt jag"

Erik drömmer om när han äntligen går ut nian.

– Jag har tänkt åka till Tammerfors och starta ett nytt jag. Jag väntar ganska mycket på det.

Erik tog första gången upp mobbningen med lärarna redan i lågstadiet.

Lärarna har sett då de gör fula miner åt mig men de har inte gjort något

Erik, 16 år

Då arrangerade skolan ett möte mellan honom, mobbaren och föräldrarna. Efter det har det varit flera liknande möten, men än så länge har de inte haft någon effekt. Han upplever också att personalen inte reagerar när de ser honom mobbas.

– Lärarna har sett då de gör fula miner åt mig men de har inte gjort något.

Öppna bildvisare

Han säger att det är frustrerande.

– Varför kan de inte göra något när det är deras jobb att se hur eleverna mår? De borde fråga om det som hände var ok eller inte, men det gör de inte.

Helst skulle han se att lärarna regelbundet gjorde en lägeskoll med dem som de vet är utsatta.

– Om de vet att någon blir mobbad kunde de fråga till och med varje dag hurdan dagen har varit och om det är mobbning på gång.

Försök hitta någon att tala med så att du inte hamnar så djupt på bottnen

Erik, 16 år

Erik vill ändå poängtera att han trots sin tunga skolvardag väljer att fokusera på det som är positivt i livet, så som hans vänner och fritidsintresse.

– Jag tycker om teater och så har jag till exempel mina katter där hemma som ger mig mycket energi, berättar han.

Trött på att höra att mobbarna mår dåligt

Förutom att sätta energi på det som ger en glädje, så är det oerhört viktigt att ha någon att prata om mobbningen med, menar Erik som brukar prata med sin mamma.

– Försök hitta någon att tala med så att du inte hamnar så djupt på bottnen. Då kan det hända saker och vara svårt att komma upp igen.

Erik har inte mycket till övers för dem som förklarar mobbarnas beteende med att de själva har det jobbigt.

– Jag är ganska trött på att höra att mobbarna mår dåligt. Det kanske är så, men jag har hört det så många gånger. Jag tycker inte att det är någon ursäkt.

Jag har blivit slagen och knuffad. Det gjorde inte ont men det var chockerande

Robin, 15 år

Jenny, Sofia och Robin (fingerade namn) är alla 15 år gamla och går i Ekenäs högstadieskola. De har alla upplevt mobbning ända från de lägre klasserna.

– Samma personer som mobbade mig i lågstadiet mobbar mig i högstadiet. Det är nog mest för hur jag klär mig, hur jag ser ut, vilka mina vänner är eller för att jag klarar mig bra i skolan, säger Sofia.

– Jag har mobbats för hur jag klär mig, att jag vågar stå för mina åsikter och att jag alltid kommit bättre överens med flickor än med pojkar, berättar Robin.

Jag brukade väga mera och då sade folk att jag var äcklig, redan i dagis

Jenny, 15 år

Mobbningen riktad mot Sofia har varit verbal, medan Robin och Jenny också har utsatts för slag och sparkar.

– Jag har blivit slagen och knuffad. Det gjorde inte ont men det var chockerande, kommenterar Robin.

Jenny var med då Robin blev slagen och blev också utsatt då hon försökte hjälpa honom.

– Jag har också blivit sparkad. Jag blir främst mobbad för hur jag klär mig och hur jag ser ut. Jag brukade väga mera och då sade folk att jag var äcklig, redan i dagis.

Öppna bildvisare

Hon berättar att mobbningen eskalerat i högstadiet.

– Jag står ut ur mängden eftersom ingen klär sig som jag. Så jag blir jättemycket mer mobbad nu än tidigare.

Efter så många år av mobbning menar de att de i dag byggt upp sätt att tackla den för att orka.

Det tär på mig. Det är stressigt att vara beredd att försvara mig själv varje dag

Jenny, 15 år

– Jag tog mera åt mig i början. Det kändes som att jag var den enda som var mobbad. Men efter en tid – det känns sjukt att säga det – har jag lärt mig hantera det. Det blir det normala, säger Robin.

Jenny menar ändå att det är utmattande.

– Jag har med tiden utvecklat en skyddsmekanism. När någon säger något säger jag tillbaka, men det tär på mig. Det är stressigt att vara beredd att försvara mig själv varje dag, det gör mig ganska trött.

Sofia berättar att hon i dag försöker påminna sig själv om att det inte är henne det är fel på.

– I början sög jag åt mig allt de sade. Jag tänkte att det var jag som var problemet och det som de sade var sant. Fastän jag nu vet att det inte är så så tar jag ändå åt mig.

Alla tre säger att de blivit mer hårdhudade med åren.

– Jag gråter kanske inte över saker jag grät över för något år sedan, säger Jenny och de andra hummar instämmande.

Lärarna lyssnar och reagerar – men ser inte alltid mobbningen

Även om mobbningen pågått i många år så är de alla tre noggranna med att poängtera att de flesta lärare tagit deras upplevelser på allvar.

– Det beror på läraren, men överlag tycker jag att de oftast för det vidare om du går fram till en lärare och berättar att du blir mobbad, säger Jenny.

Hon berättar att Robin och hon varit mycket i kontakt med skolans antimobbningsteam.

– De har nog tagit oss på allvar varje gång och hjälpt oss.

Däremot menar de att det kan vara svårt för personalen att identifiera vad som är mobbning.

– Ofta behöver du säga till läraren om du har sett eller märkt något, innan de reagerar. En del lärare märker inte eller uppfattar inte att det är mobbning, trots att det sker rakt framför ögonen på dem, även om det skulle hända varje dag och under varje lektion, säger Sofia.

Mobbarna bytte grupp

Sofia berättar att hon först och främst vänder sig till Jenny och Robin för att prata om mobbningen. I skolan pratar hon med antimobbningsteamet, klassföreståndaren eller en lärare som hon har särskilt förtroende för.

Sofia minns ett tillfälle då Jenny blev mobbad under lektionerna i ett ämne, och läraren valde att flytta mobbarna till en annan grupp.

– Det var inte jag som bytte grupp, utan de, säger Jenny.

De nämner det som ett exempel då läraren reagerade på rätt sätt enligt dem.

– Det är så det ska gå till, det är inte du som ska byta grupp utan de som mobbar, säger Robin.

Jag känner att någon bryr sig om mig

Robin, 15 år

– Då känner jag att någon verkligen förstår hur situationen är och vill hjälpa till. Jag känner att någon bryr sig om mig, förklarar Robin känslan då en lärare tar tag i mobbningen.

Eleverna har förståelse för att det inte alltid går att komma åt problemen på en gång.

– Allt kan inte ske bums, det krävs en längre tid. Det känns kanske jobbigt och som att de inte gör något, trots att de gör det. Men det kräver tid innan det sker en förändring, konstaterar Robin.

Hemma borde alla föräldrar tala om mobbning med sina barn

Robin, 15 år

Ett önskemål som ungdomarna har är att det skulle talas mer om mobbning, både i skolan och i hemmen.

– Visst talas det om det i skolan men det utgör en så liten del. Hemma borde alla föräldrar tala om mobbning med sina barn, menar Robin.

Längtar bort

Precis som Erik så längtar Jenny, Sofia och Robin till att de går ut grundskolan.

– Jag vill inte vara här. Jag längtar rent ut sagt efter att få åka bort, säger Sofia

– Jag har byggt upp ett hat mot skolan även om det inte är meningen att det ska vara så. Det är en plats dit jag inte vill gå, berättar Robin och Jenny.

De säger att de vet att det förekommer mobbning också utöver den som riktas mot dem.

En stor del är nätmobbningen som sker på olika appar där ungdomarna kan ställa frågor anonymt till varandra.

Jag har byggt upp ett hat mot skolan även om det inte är meningen att det ska vara så. Det är en plats dit jag inte vill gå

Robin, 15 år

De har också sett andra elever mobbas i klassen och i korridorerna.

– I vår gamla klass, som jag och Jenny gick i innan vi bytte, var det vanligt att de använde någon som de tyckte var konstig eller annorlunda som en leksak. Personen skulle göra si eller så för att få vara med, berättar Sofia.

Jenny minns speciellt en klasskamrat som ett gäng gick åt hårt.

– Jag vet inte varför lärarna inte gjort något saken. Jag berättade för lärarna vad som hände, sade att det de borde göra något.

Lärare och elever vid EHS önskar ta hjälp av kameror

I Ekenäs högstadieskola jobbar personalen kontinuerligt med olika metoder för att komma åt mobbningen. Eleverna får till exempel regelbundet fylla i ett formulär där de rapporterar om hur trygga de känner sig i skolan. Lärarna strävar efter att vara närvarande i korridoren under rasterna och ingripa direkt något uppdagas.

De inser ändå sina begränsningar och säger, precis som de elever vi talat med, att de inte ser allt som försiggår och inte alltid heller har redskapen att identifiera mobbning.

– Jag kan hålla med om att det kan vara svårt att veta vad som är mobbning. Det finns tusen sätt att göra någon illa, och det som kan låta som en oskyldig kommentar kan de facto vara riktigt illa menat. Om det också är lite "inside" kring det kan det vara så att vi inte förstår att det är mobbning, säger Jimmy Holmberg, som hör till skolans antimobbningsteam.

...även om vi försöker vara många vuxna som rör sig bland eleverna så är det svårt att se allt som händer och försiggår

Mia Blomqvist, lärare vid EHS

Rektor Maria Hatt menar att det därför är så viktigt att de som upplever mobbning eller ser någon bli utsatt vänder sig till lärarna, även om hon förstår att det kan kännas jobbigt.

– Tyvärr kan vi som utomstående inte alltid förstå gester och miner. Därför behöver vi hjälp av dem som känner till vad som händer och förstås av dem som själva blir utsatta. Vi vill så hjärtligt gärna att de säger till så att vi har en möjlighet att ta i det.

Mia Blomqvist, också medlem i antimobbningsteamet, säger att något såväl lärarna som eleverna länge efterlyst för att få bukt med mobbningen är övervakningskameror i korridorerna. För det behövs ändå stadens hjälp och hittills har kamerorna inte blivit verklighet.

– Vårt skolhus är lite olyckligt på det sättet att det består av en massa vinklar, vrår och korridorer, så även om vi försöker vara många vuxna som rör sig bland eleverna så är det svårt att se allt som händer och försiggår.

Har hört eleverna i färskt formulär

Förra veckan fyllde eleverna i ett formulär med frågor om trivseln i skolan. Det är alltså en regelbunden praxis vid skolan, men den här gången var det också delvis en reaktion på de siffror som THL:s undersökning visade.

– Vi frågade vilka platser eleverna upplever otrygga i skolan och vad de önskar att lärarna ska göra åt saken, och om de känner sig utsatta eller hotade. Vi ska nu gå igenom den och se vad vi kan göra och på vilket sätt vi kan ta itu med det som kanske dyker upp, berättar Mia Blomqvist.

Hon understryker att de jobbar aktivt med att förebygga mobbning i skolan, men att det är något de inte klarar av på egen hand.

– Vi behöver föräldrars och elevers hjälp, och stadens hjälp när det kommer till kamerorna, konstaterar hon.

Orsaken till att dei en tidigare artikel menade att situationen är rätt lugn just nu beror inte på att det inte skulle förekomma mobbning, utan att de som känner till mobbningen inte informerar de vuxna om vad som pågår. Hon understryker hur viktigt det är att vända sig till dem genast då något händer.

– Om de inte meddelar åt oss så är det jättesvårt att göra något åt det. Vi vill göra allt vi kan, vi tycker att det är en så oerhört viktig sak, säger Blomqvist.

Stort ansvar hos föräldrarna när det kommer till nätmobbning

Vad gäller nätmobbningen är den betydligt svårare att komma åt. Blomqvist säger att det de kan göra i skolan är att prata, förklara och informera, men ungdomarna behöver också lära sig nätetikett hemma.

– Föräldrar har ett stort ansvar att diskutera med barnen och ha koll på vilka sidor de rör sig på, vem de har kontakt med och hur de har kontakt med andra på nätet.

Samtidigt understryker Blomqvist att barnens trygghet och trivsel är en lika väsentlig del av jobbet som lärare som undervisning.

– Det är minst lika viktigt för oss att hjälpa barnen att utvecklas till trygga, självsäkra, snälla respekterande och goda individer som mår bra i sig själv som vuxna och behandlar andra bra. Det jobbar vi med hela tiden genom diskussioner, filmer, spel, temadagar och allt möjligt.

Om man mår bra och är i balans och trygg i sig själv så är man sällan elak med andra

Mia Blomqvist, lärare vid EHS

Blomqvist poängterar att det inte bara handlar om att diskutera med dem som är utsatta, utan också med mobbarna.

– De mår inte heller bra. Om man mår bra och är i balans och trygg i sig själv så är man sällan elak med andra, konstaterar hon.

Varje fall ett fall för mycket

Rektor Maria Hatt vill också betona att inget fall är för litet.

– Varje fall är ett för mycket. Det går inte ens att tala om grov eller icke-grov mobbning eftersom det handlar så mycket om hur den som blir utsatt uppfattar det. Känner man sig mobbad behöver man få hjälp. Men för att vi ska kunna göra något åt det måste vi veta om det, förklarar hon.

Hatt menar också att hon uttryckte sig olyckligt tidigare om THL:s enkät och dess tillförlitlighet.

– Jag missuppfattades i hur jag tänkte, jag ville aldrig säga att någon fyllt i något på fel sätt. Jag ville få fram är att enkäten är mycket omfattande och krävande på grund av sin längd, men absolut inte att resultatet skulle ha kommit av att de fyllt i något tokigt, förklarar hon.

Karisrektor: "Det är faktiskt ledsamt"

Det är en märkbart skärrad rektor i Karis svenska högstadium som svarar i telefonen efter att hon fått ta del av Eriks berättelse per e-post.

– Jag tycker det är jätteledsamt, faktiskt ledsamt, konstaterar rektor Viveca Mattsson.

Hon säger att det är ett exempel på när systemet har svikit en elev.

Öppna bildvisare

– Vi vuxna har svikit den här ungdomen. Vi behöver stanna upp och se över vad orsaken kan vara att det har skett så här och den här eleven känner så här, och vad vi kan göra för att det inte ska ske på nytt.

Mattsson är ny på rektorsposten men har redan som lärare engagerat sig i mobbningsförebyggande arbete.

– Det är en hjärtesak för mig. Jag tycker att trygghet ska prioriteras högst. Varje elev borde kunna vara glad när den kommer till skolan och kunna koncentrera sig på att lära sig saker.

Fem kända fall i år

Enligt de färskaste uppgifterna som Mattsson fått av skolans antimobbningsteam har de haft fem fall där teamet ingripit.

– Men jag tror att det finns ett antal elever som inte vågar berätta och det är angeläget att sänka tröskeln för elever och vårdnadshavare att kontakta oss. Det är också viktigt att de vet vad som händer då de kontaktar oss.

Även om den faktiska siffran är högre så medger Mattson att redan fem fall under ett läsår är mycket.

Vi vuxna behöver påminna varandra om att stanna upp och lyssna

Viveca Mattsson, rektor i Karis svenska högstadium

Mattsson säger att redskap för att hantera konflikter och att kommunicera och att ha förmågan att förstå andras känslor är saker hon tror är viktiga att jobba med för att förebygga mobbning.

Hon berättar att de inom skolan också arbetar med att stärka gemenskapen och satsar på att eleverna ska lära känna varandra bra.

– Jag tror också att vi behöver ta in utomstående. Vi har till exempel Unginfo på kommande som ska tala om nätrespekt och åskådarens roll. Vi samarbetade också med skolpolisen i höstas.

Mattsson tycker att det är olyckligt att Erik upplevt att lärarna inte har tid att lyssna på honom.

– Vi vuxna behöver påminna varandra om att stanna upp och lyssna. Jag uppfattar att det ligger i allas vårt intresse att alla har det bra i skolan.

Hon konstaterar också att ansvaret att lyfta upp svåra saker inte kan ligga på eleven,

– Det är de vuxnas skyldighet att ingripa. Vi har samtal med elever och vårdnadshavare varje år och där önskar jag att frågan ställs hur de mår. Också i skolvardagen hoppas jag att de frågar hur eleven mår och är beredd på att kanske få ett lite annorlunda svar.

Diskussionen i kommentarsfältet är öppen till klockan 19 (15.2.2022). Ämnet är inte lätt men redaktionen ber er också den här gången hålla saklig och konstruktiv ton.