| Böjningar avtun 1 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | tun | tunet | tun | tunen |
| Genitiv | tuns | tunets | tuns | tunens |
| Böjningar avtun 2 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | tun | tunen | tunar | tunarna |
| Genitiv | tuns | tunens | tunars | tunarnas |
tun
På fornnordiska var ett tun en plats som man omgärdat med en palissad eller byggnader för att man lättare skulle kunna försvara sig. Ordet hittas i germanska språk, exempelvis som engelskanstown ("stad"), isländskanstún (”slåtteräng”, ”höfält”), nederländskanstuin ("trädgård") och tyskansZaun ("staket").[1]
| Konjugation förtun Hjälpverb:haben | ||||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | tun | |||
| Presensparticip | tuend | |||
| Perfektparticip | getan | |||
| Indikativ | 1:a pers. | 2:a pers. | 3:e pers. | |
| Presens | Singular | ich tue | du tust | er, sie, estut |
| Plural | wir tun | ihr tut | sie tun | |
| Preteritum | Singular | ich tat | du tatest | er, sie, estat |
| Plural | wir taten | ihr tatet | sie taten | |
| Imperativ | ||||
| Singular | - | tue ! | - | |
| Plural | - | tut ! | tuen Sie ! | |
| Konjunktiv I | ||||
| Presens | Singular | ich tue | du tuest | er, sie, estue |
| Plural | wir tuen | ihr tuet | sie tuen | |
| Konjunktiv II | ||||
| Preteritum | Singular | ich täte | du tätest | er, sie, estäte |
| Plural | wir täten | ihr tätet | sie täten | |
tun
