Grammatik: I genitivform används ävensvea/Svea i vissa sammanhang, t.ex.Svea rike
Etymologi: Av fornsvenskasvear,sviar, använt om den folkgrupp som hade sitt centrum i Uppland och kringliggande landskap runt Mälaren, av en benämning som använts för samtliga germanska skandinaver[1] (gotiskasuehans (Jordanes, väl försueaus[2]), medellatinsueones[3]). Från en urindoeuropeisk rot*suei- i syftande på "sig själv", vilket för svear i grunden till en betydelse i stil med "de sina, sina egna".[4] JämförSvitjod. Rotbesläktat medsven,svensk,svaber och pronomenetsig,sin.
