stavu

1. tunt,långsmalt (trä)stycke, men längre och stadigare än enpinne; särskilt sådan som är tillverkad just för dessa egenskaper; ofta sådan som hålls i handen och används som stöd för kroppen

   Kohyponymer:käpp,påle,spö,stolpe,stör

   Etymologi: Belagt i språket sedan 600-talet.^[1] I runor ofta skrivetstaf, senare som fornsvenska staver, och åter till äldre nysvenskastaf.

   Sammansättningar:(avlångt föremål:)biskopsstav,marskalksstav,massagestav,primstav,runstav,stavkyrka,trollstav,trästav

   Sammansättningar:(föremål för stödjande:)gångstav,herdestav,hoppstav,skidstav,stavgång,stavhopp,vandringsstav

2. (fysiologi) synnerligen ljuskänsligcell inäthinna (varje näthinna innehåller omkring 100 miljoner stavar)

   Kohyponymer:tapp

3. bräda (lagg) i entunna,spann eller annatlaggkärl

   Besläktade ord:stäva

4. (träsvarvning) kort avsnitt med störrediameter

   Antonymer:hålkäl,käl

   Sammansättningar:kvartsstav,rundstav,plattstav,spetsstav

Besläktade ord:stava,stavning

Sammansättningar:bistav,bokstav,huvudstav

Se även:bokstav

Grammatik: Förr i tiden kunde ordet även böjas stav(s),staven(s),stäver(s),stäverna(s). Spår av detta kan fortfarande ses i sammansättningenbokstav.