botten

1. den nedersta delen av något, den understa sidan av ett föremål (och ofta även parallell med marken)

   Det är hål ibotten på dunken.

   Brunnen var så djup att jag inte kunde se dessbotten.

   Barnet nådde intebottnen där han simmade i sjön.

   Varianter:bott(ovanligt)

   Antonymer:topp

   Etymologi: Av fornsvenska botn,butn, av fornnordiska botn, av urgermanska *butmaz.

   Besläktade ord:bottna

   Sammansättningar:bottenkvark,bottenlös,bottennapp,bottennivå,bottennotering,bottenplacering,bottenplatta,bottenrekord,bottensats,bottenslam,bottenskikt,bottenskrap,bottenyta,dalbotten,havsbotten,sjöbotten,tårtbotten

   Fraser:botten upp!,gasen i botten,gå till botten(sjunka),gå till botten med något,i grund och botten,köras i botten,plattan i botten

2. böjningsform avbot
3. böjningsform avbott

botten(oböjligt, kompareras ej)

1. avsämsta möjliga kvalitet

   Den här filmen är verkligenbotten.