Zyklon B, ellerZyklon-B, (tyskt uttal: [tsyˈkloːn ˈbeː] (
lyssna)) ärvätecyanid som är bundet till ett bärämne ipelletsform, var en produkt ursprungligen ämnad sominsektsmedel. Denna metod att hantera blåsyra uppfanns avFritz Haber 1922 och användes förnazisternasmassmord iförintelseläger, bland andraAuschwitz ochMajdanek, underandra världskriget. När den lufttäta behållaren öppnas avger ämnetcyanvätegas. Zyklon B tillverkades avDegesch, ett företag iIG Farben-koncernen, och såldes med en skarp dofttillsats med syfte att förhindra människor att komma i kontakt med ämnet av misstag. Byrå IV:B4, ledd avAdolf Eichmann, inomReichssicherheitshauptamt, Nazitysklands säkerhetsministerium, försåg Auschwitz med leveranser av Zyklon B.[1]
Zyklon B provades första gången i avrättningssyfte iBlock 11 i Auschwitz den 3 september 1941.[2] Offren var sovjetiska krigsfångar. Vid detta tillfälle varRudolf Höss, kommendant i Auschwitz, på tjänsteresa och hans ställföreträdare,Karl Fritzsch, övervakade gasningen. Kort därefter företogs en andra gasning och då var Höss närvarande. Efter andra världskriget vittnade Höss skriftligen om att döden inträdde ögonblickligen.[2] Cyanid dödar cellernasmitokondrier, vilket innebär att mitokondrierna inte längre är i stånd att producera den energi som upprätthåller livet.[3] Efter detta inrättades en gaskammare ikrematoriet där Zyklon B-kristaller hälldes in genom en lucka. Zyklon B hade tidigare använts i lägret för avlusning av barackinteriörer och kläder.
Under 1942 fick Auschwitz en avgörande roll i nazisternas program för massmord påjudar. För detta användes då Zyklon B, medan man i bland annatBełżec,Sobibór ochTreblinka användekolmonoxid.[4] I Bełżec testades Zyklon B vid ett tillfälle i februari 1942.[5]
