| Zossen | ||
| Stad | ||
 Trefaldighetskyrkan (Dreifaldigkeitskirche) och Fredseken (Friedenseiche) vid torget i Zossen. | ||
| ||
| Officiellt namn: Stadt Zossen | ||
| Land |  Tyskland | |
|---|---|---|
| Förbundsland | Brandenburg | |
| Kreis | Landkreis Teltow-Fläming | |
| Höjdläge | 38 m ö.h. | |
| Koordinater | 52°13′N13°27′Ö / 52.217°N 13.450°Ö /52.217; 13.450 | |
| Yta | 180,39 km² ()[1][2] | |
| Folkmängd | 21 643 ()[3] | |
| Befolkningstäthet | 120 inv./km² | |
| Borgmästare | Michaela Schreiber (partilös) | |
| Postnummer | 15806 | |
| Riktnummer | (+49) 3377, 33731, 33769, 33702 | |
| Registreringsskylt | TF | |
| Kommunkod | 12 0 72 477 | |
| Geonames | 6550665 | |
| OSM-karta | 176781 | |
  Läget för Zossen i Tyskland | ||
 Läget för staden Zossen i Landkreis Teltow-Fläming | ||
| Webbplats: Zossen | ||
Zossen är enstad i distriktetTeltow-Fläming i delstatenBrandenburg i nordöstraTyskland. Zossens stadskommun bildades i sin nuvarande form 2003, då staden slogs ihop med de fram till dess självständiga landskommunernaGlienick,Kallinchen,Nächst Neuendorf,Nunsdorf,Schöneiche ochWünsdorf.[4]
Staden är främst känd för sin militära historia, med stabshögkvarteret förWehrmacht (OKW) och armén (OKH) förlagda till en bunkerstad vidWünsdorf utanför Zossen under Nazityskland ochandra världskriget. Bunkeranläggningarna och militärförläggningarna användes därefter som stabshögkvarter och garnisonsstad för den sovjetiska armén iÖsttyskland fram till 1994.
Fynd avurngravar vid utgrävningar 2007 visar att platsen har varit bebodd sedanbronsåldern. Under medeltiden omnämns orten i skriftliga källor från 1320 och framåt, under namnenSossen,Suzozne,Zozne. Namnet har tolkats som det västslaviska ordet förtall,sosny, som förekommer i skogarna i trakten, och tallen förekommer i stadens vapen idag.
På platsen låg sedan slavisk tid en befästning vid ett vadställe över flodenNotte norr om stadens nuvarande centrum. Omkring år 1200 ersattes den av en medeltida borganläggning som blev centrum för förläningen Zossen, och på platsen fanns också en kyrka. Området låg på gränsen mellanMark Brandenburg ochNiederlausitz och bytte flera gånger tillhörighet mellan dessa. År 1347 omnämns Bernhard och Theodericus von Torgau som länsherrar i Zossen, och familjen von Torgau förblev länsherrar fram till 1478, då adelssläkten dog ut på manssidan.
År 1490 köptes länet av kurfurstenJohan Cicero av Brandenburg och omvandlades därigenom till ettAmt (län) under kurfurstarna avMark Brandenburg och administrativt en del av landskapetTeltow, men fortsatte fram till 1742 att formellt tillhöraNiederlausitz ochBöhmen. Staden gavs privilegier av kurfurstenJoakim II av Brandenburg 1546.
JärnvägenBerlin-Dresden drogs 1875 genom staden, och parallellt med denna uppfördes även den kungliga preussiska militärjärnvägen mellan Berlin och Zossen, för utbildning av järnvägsförband. SträckanMarienfelde-Zossen på militärjärnvägen elektrifierades tidigt och användes 1901-1904 för experiment med höghastighetståg; här slogs 1903 världsrekord för elektriska tåg med 210 km/h av ettAEG-prototyplok.
Från 1910 och framåt blev staden garnisonsstad, och militärförläggningar uppfördes i området mellanWünsdorf och staden Zossen. Staden fick särskild betydelse i utbildningen av snabba insatsförband. I området förlades underförsta världskriget krigsfångar från flera muslimska länder, i det så kalladeHalbmondlager, och av denna anledning invigdes 1915 enmoské i trä i Wünsdorf, den första avsedd för aktiv religionsutövning avislam iTyskland.
År 1933 fängslades 60 socialister och kommunister avSturmabteilung i Zossen, där ett temporärtkoncentrationsläger upprättades. Av dessa överfördes senare 32 personer tillKZ Oranienburg.
År 1936 förladesOberkommando des Heeres (OKH), arméns överkommando och stabshögkvarter, och 1938Oberkommando der Wehrmacht (OKW) till Wünsdorf utanför Zossen. Vid Wünsdorf uppfördes stora bunkeranläggningar,Maybach I för OKH ochMaybach II för OKW samt sambandscentralbunkernZeppelin, med byggnadsdelarna över jord maskerade som bostadshus som kamouflage (seMaybach I och II). Området bombades av amerikanskt flyg i mars 1945, men stabsbunkrarna förblev huvudsakligen intakta och i operationell drift fram tillRöda arméns intåg 20 april 1945, då stora delar av infrastrukturen lämnades intakt när tyska trupper utrymde bunkerområdet.
Wünsdorf användes därefter som stabshögkvarter avmarskalk Zjukov under slutskedet av kriget och den följande ockupationen. Enligt fyrmaktsavtalet skulle bunkrarna göras obrukbara för militära ändamål; sprängningen av bunkrarna genomfördes dock endast till mindre del.
Efter kriget blev Wünsdorf ledningshögkvarter för den sovjetiska armégruppen iÖsttyskland och fick en särskild ställning liknande den som ockupationsmakternas baser i Västberlin hade. De sovjetiska trupperna i Wünsdorf levde inom ett inhägnat område och hade särskilda trupptransporttåg som dagligen avgick mellan Wünsdorf ochMoskva. De sista trupperna lämnade området 1994.
FörbundsvägarnaB 96, motBerlin -Sassnitz ochZittau, ochB 246, motBiederitz ochEisenhüttenstadt, korsas i staden.
Närmaste motorvägsanslutningar finns tillA 13 vid Bestensee ochA 10 vidRangsdorf.
I kommunen ligger järnvägsstationernaDabendorf,Zossen,Wünsdorf-Waldstadt ochNeuhof (b Zossen) på järnvägenBerlin-Dresden. Stationerna trafikeras med regionaltåg på linjerna RE 3 och RE 7 motBerlin ochElsterwerda.
| |||||||||||||
|
