Zinkoxid är enkemisk förening avzink ochsyre. Det förekommer naturligt sommineraletzinkit.INCI-beteckningZinc oxide, CI 77947. Det har flera användningsområden, bland annat som pigment under namnetzinkvitt.
Zinkoxid brukar framhållas som typexemplet på enamfolyt. Det är mycket svårlöst i neutralt till svagt alkaliskt vatten (pH = 6…8), men isurt ellerbasiskt vatten bildar det lösliga zink- ellerzinkat-joner.
Zinkoxid i kristallform ärtermokromiskt, d.v.s. det byter färg beroende påtemperatur. Det beror på att en liten mängd syre frigörs vid uppvärmning och lämnar efter sig metallisk zink som får ämnet att skifta i gult eller orange. Vid 800 °C har kristallen förlorat ungefär 70 ppm syre. Efter avsvalning återgår ämnet till sin ursprungliga färg.
Om zinkoxid hettas upp till 1 975 °Ckalcineras den och övergår helt i metallisk zink och syrgas.
Zinkoxid kanreduceras av oädlare metaller somaluminium ochmagnesium. Reaktionen kan vara våldsam och orsaka brand.
Zinkoxid reagerar också medsvavelväte och bildarzinksulfid (ZnS). Det är inte lika effektivt som att användajärn(II)nitrat, men restprodukten blir vatten i stället försalpetersyra, vilket gör att det går att använda i till exempeldeodorant.
På oskadad hud ingen fara, om partiklarna inte är alltför små, men när det gällernano-partiklar vet man ännu ej med säkerhet.Läkemedelsverket tillråder därför försiktighet t v.
Vid nedsväljning kan redan små mängder orsaka svåra magsmärtor.
Inandning av zinkhaltigt damm eller zinkhaltig ånga (aerosol) kan ge plötslig feber.
Ren zinkoxid framställs genom att metallisk zink hettas upp till ~1 000 °C (zink kokar vid 907 °C). Förångad zink reagerar omedelbart med luftens syre och bildar enaerosol av zinkoxid. Den färdiga produkten består av mycket små (0,1 – 10 μm) partiklar av zinkoxid.
[1]Zinkoxid bör lagras i väl tillslutna kärl, eftersom det annars i närvaro av luftens innehåll avkoldioxid kan övergå tillzinkkarbonat.a) Till en början som hårda, sandaktiga korn; med tiden större och större hårda klumpar. ––––––––––––––– a) Se diskussion
Zinkoxid används i stor utsträckning som vittpigment (zinkvitt). Detta har skett ända sedan antiken men blivit mycket vanligare sedan man på 1700-talet började med industriell tillverkning. Förutom att reflekterasynligt ljus reflekterar det också såvälIR-ljus somUV-ljus.
[1]Zinkoxid togs in i den svenska farmakopén 1775 och kvarstod där ända till 1946. Fram till 1869 tillverkade apoteken själva den zinkoxid de behövde, men därefter köptes det utifrån. Ursprunget redovisades i de farmaceutiska namnen på zinkoxid, som var ett virrvarr av olika tiders latin, t.ex. följande:
