Även om föremål avmässing är kända från sedan medeltid och ännu längre tillbaka, ibland med höga zinkhalter, var zinkmetall i stort sett okänd i västvärlden fram till 1500-talet, främst på grund av att metallen vid upphettning lätt förångas.
I antikens Grekland kände man tillgalmeja och använde det för mässingsframställning,Zinkoxid var känt under namnet "nix alba" och brukades som läkemedel.[4]
Metallen framställdes troligen första gången i Persien på 500-talet, förekom på 1200-talet i Indien och kort därefter i Kina. UnderMingdynastin tillverkades mynt av zink i Kina. Under 1500- och 1600-talet importerades Zink till Europa under namnet "Indiskt tenn".Georgius Agricola beskrev 1556 zink iDe re metallica. Namnet Zink användes första gången avParacelsus.[4]
Mässingslegeringar från Indien kallades tutanego, tuttanego, tuteneque eller spiauter. I Kina gick legeringen under namnet "packyyn". En av tutanegotackorna frånOstindiefararen Götheborg innehöll 99,0 procent zink, 0,8 procent järn och 0,2 procent antimon.[5]
I Europa hade små mängder zink framställts vid bergverken i Goslar sedan 1600-talet, men först på mitten av 1700-talet startades en större brytning. I Bristol anlades zinkhyttor 1743, och kort därefter inleddes produktionen i Schlesien och Belgien.Andreas Sigismund Marggraf lyckades 1746 framställa zink genom upphettning av galmeja och kol i en sluten retort. Detta hade tidigare lyckats även avAnton von Swab 1742, möjligen redan 1738.[4]
I Sverige anlades ett mässingsbruk 1571 i Vattholma, men först 1607 började man vid Skultuna bruk framställa egen svensk mässing. I mässingen legerades koppar med galmeja, först 1818 börjar man använda zink vid framställningen av mässing. Gruvbrytning av zink i större skala skedde första gången 1757 vidStollbergs gruva.[4]
Immunförsvarets överordnadeorgan,thymus, är beroende av zink, samtidigt som ämnet är en beståndsdel i cellernas respirationsenzymer. Zink är dessutom en förutsättning för utnyttjandet avjärn och bildandet avblod, normal funktion avprostata och optimalt utnyttjande avA-vitamin. Den kroppsvätska som har den högsta halten zink är prostatasekret, som kan ha upp mot 1000 gånger koncentrationen i blod. Prostatasekretets zink har betydelse för de ejakulerade spermiernas innehåll av zink i huvudet och därmed för skyddet avarvsmassan i spermien.
Animaliska livsmedel (kött, fågel och inälvsmat, samt mjölk och mjölkprodukter) ochbröd utgör de största källorna till det dagliga intaget av zink. Dock hämmas upptaget om brödet innehållerfytinsyra.[12]
Rekommenderat dagligt intag: Barn 2–7 mg, kvinnor 7–9 mg (gravida/ammande 9/11 mg), män 9–12 mg. Se vidareRDI-tabell.
ILivsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning av kostvanor i den svenska befolkningen,Riksmaten - 2010-11, var det rapporterade intaget av zink per dag genom kosten i genomsnitt 9,5 mg för kvinnor, 12,4 mg för män och 10,8 mg för hela befolkningsgruppen i undersökningen.[13]
Zink har många viktiga användningsområden inomytbehandling, särskiltgalvanisering ochvarmförzinkning. Ett enkelt sätt att framställa vätgas är att utsätta zink för saltsyra enligt följande reaktion:
Med en elektrokemisk potential på -0,7628volt är zink en bra metall för anodmaterial. Zink används som en del ibatterier. Den vanligaste användningen i batterier är somanod (minuspol) ialkaliska batterier och det liknandebrunstensbatteriet, i vilkaoxidationen av zink är reaktionen vid anoden.[14][15]
Zink används som anod, eller bränsle, hoszink-luft-batterier/-bränsleceller. Zink används även som enofferanod på båtar och skepp som använderkatodskydd för att förhindra korrosion hos de metaller som utsätts för havsvatten.[16]
Zink används ibegravningskistor när den döde ska transporteras över landgränser.[17] Zink har bakteriedödande egenskaper, och det faktum att kistan är hermetiskt försluten gör attnedbrytningen av kroppen hämmas.
^ Ur CLP-förordningen gällandeCAS-Nr. 7440-66-6 i substansdatabasenGESTIS-Stoffdatenbank hosIFA (Institut für Arbeitsschutz der Deutschen Gesetzlichen Unfallversicherung)(Kräver JavaScript) (ty, en).
^Classification and Labelling Inventory, Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA), 1 augusti 2016.
^ [ab]Zink, Pulver oder Staub, nicht stabilisiert i substansdatabasenGESTIS-Stoffdatenbank hosIFA (Institut für Arbeitsschutz der Deutschen Gesetzlichen Unfallversicherung). Läst 9. August 2016.(JavaScript krävs).
^Wiaux, J. -P. (22 november 1995). ”Recycling zinc batteries: an economical challenge in consumer waste management”. Journal of Power Sources "57" (1–2): ss. 61–65.doi:10.1016/0378-7753(95)02242-2.ISSN0378-7753.
^Bounoughaz, M.. ”A comparative study of the electrochemical behaviour of Algerian zinc and a zinc from a commercial sacrificial anode”. Journal of Materials Science "38" (6): ss. 1139–1145.doi:10.1023/A:1022824813564.
