| Alnitak Aa/Ab/B | |
 Alnitak nere till höger och NGC 2024. | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 40m 45,53s[1] |
| Deklination | -01° 56′ 33,26″[1] |
| Skenbar magnitud () | 2,0/4,3/3,0 (1,79 i kombinerad ljusstyrka) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | O9,7Ib+B0III[1] |
| U–B | -1,07 |
| B–V | -0,199±0,022[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 18,50±1,3[1]km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 3,19±0,59[2] mas/år Dek.: 2,03±0,26[2] mas/år |
| Parallax () | 4,43±0,64 mas |
| Avstånd | 1262±176lå (387±54 pc) |
| Absolut magnitud () | -6,0/-3,9/-4,1 |
| Detaljer | |
| Massa | 33/14/16 M☉ |
| Radie | 20/7,3/7,2 R☉ |
| Luminositet | 250000/31600/35000 L☉ |
| Temperatur | 28000/28000/29000 K |
| Andra beteckningar | |
| Zeta Orionis, 50 Orionis, CCDM J05408-0156AB, EM MWC 509, IRC +00081, SKY# 9258, 1ES 0538-01.9, JP11 1219, TD1 5127, EUVE J0540-01.9, 2MASS J05404553-0156336, UBV 5783, STF 774AB, GC 7089, MCW 349, uvby98 100037742 AB, ADS 4263 AB, GEN# +1.00037742J, WDS J05407-0157AB, AKARI-IRC-V1 J0540454-015633, GSC 04771-01188, PLX 1301.00, WH 460, BD-02 1338, HD 37742J, PLX 1301, XSS J05421-0225, CEL 921, HGAM 467, PPM 400076, HJ56 71, CSI-02 1338 4, HIC 26727, ROT 907, KSP2003 J054045.31-015636.8, 2E 1500, HIP 26727, 1RXS J054045.4-015631, YKK2000 B2, 2E 0538.2-0157, IRAS 05381-0158, SAO 132444, AAVSO 0535-02[1] | |
Alnitak (Zeta Orionis) är en av de tre ljusstarkastjärnorna som bildarOrions bälte eller Tre vise männen, istjärnbildenOrion. De två andra ärAlnilam (Epsilon Orionis) ochMintaka (Delta Orionis).
Alnitak är enmultipelstjärna med minst tre komponenter. Den primära stjärnan är en blåsuperjätte avspektraltyp O9[1] ochmagnitud 2,0. Den har två blå stjärnor som följeslagare, av magnitud 4, vilket gör den kombinerade ljusstyrkan till magnitud 1,79.
Att Alnitak var dubbelstjärna upptäcktes 1819 av den tyske amatörastronomen George K. Kunowsky.[3] 1998 kunde medlemmar vid Lowell-observatoriet fastslå att huvudstjärnan hade en följeslagare på nära håll, något som misstänkts sedan 1970-talet.[4]
Alnitak ligger uppskattningsvis 1200ljusår frånjorden och är 100 000 gånger ljusstarkare änsolen.[5]
Alnitak, som också stavats Al Nitak och Alnitah är arabiska النطاقan-niṭāq och betyder "gördel" eller "bälte".[3]
