Hon uppmärksammades för sina vågade experiment i rummet och sågs som en visionär. Hadid sågs under stora delar av sin levnad som en av de mest framstående samtida arkitekterna. Hennes byggnader kännetecknades ofta av kurvor och våglinjer, och hon gavs smeknamnet "Kurvans drottning" (Queen of the curve).
Zaha Hadid föddes 1950 i Iraks huvudstad Bagdad. Hon växte upp i en välutbildad muslimsk familj med västerländsk orientering. Fadern var en chefstjänsteman och en tid ledare för ett liberalt irakiskt politiskt parti. Den unga Zahas talang för att teckna menade hon härrörde från modern, och intresset för arkitektur utvecklades genom många familjeutflykter till desumeriska ruinstäderna i södra Irak.[1]
Hon studerade vid en katolsk skola, därfranska var undervisningsspråk ochnunnor verkade som lärare. Skolan var dock multikulturell. Därefter studerade honmatematik vid detamerikanska universitetet iBeirut, och familjen förväntade sig att hon skulle bli yrkeskvinna av något slag. Familjen lämnade Irak närSaddam Hussein kom till makten ochkonflikten med grannlandet Iran bröt ut, men även senare höll hon fast vid kontakter i både Irak och Libanon.[1]
Efter universitetsexamen i Beirut flyttade hon tillLondon för att läsa vid Architectural Association School of Architecture. Efter examen 1977 blev Zaha Hadid partner vidOffice for Metropolitan Architecture (OMA) i London;[9] hon kom därmed att arbeta tillsammans med sin lärare från arkitektskolan,Rem Koolhaas.
År 1980[9] grundade hon ett eget arkitektkontor i London. Hon vann 1983 den prestigefyllda arkitekttävlingen om att få utforma fritidscentratHong Kong Peak Club.[9]
Zaha Hadid blev framför allt under sina tidiga år inspirerad av målningar och teckningar.[9]
Det kom att dröja ganska länge innan Zaha Hadid fick någon större byggnad uppförd, trots att hon redan var ett känt namn bland arkitekter. Genom utställningar och sitt undervisande spred hon sina idéer om arkitektur och formgivning långt innan hennes karriär som arkitekt riktigt tog fart.[1] Hennes genombrott kom dock 1993 med en brandstation iWeil am Rhein,[9] som idag är möbelmuseum för det schweiziska möbeldesignföretagetVitra.
Phaeno Science Centre iWolfsburg påbörjades år 2000 och stod färdigt 2005. Byggnaden är ett vetenskapshus med vetenskapliga experiment för barn och vuxna. Byggnaden är upphöjd på konliknande strukturer som innehåller entréer, butiker med mera. Byggnaden har ingen direkt anknytning till sin omgivande miljö, men skapar sitt eget landskap med dess dekonstruktivistiska former. Byggnadens organiska former och funktionalitet blir en gemensam tråd med byggnadens innehåll.
Zaha Hadid var ogift och hade inga barn, något hon förklarat med orden: "Om [arkitekturen] inte tar över helt, är du inte något att ha. Du måste ägna dig åt den på heltid. Du kan inte kosta på dig att hoppa in och ut."[1] Hon avled 2016 av enhjärtinfarkt. Hadid vårdades vid tillfället på sjukhus förbronkit.[11]
Zaha Hadid var känd för att utmana gränserna för arkitekturen och stadsbyggnadskonsten. Hon verkade på många olika formgivningsfält, inklusive huskonstruktion,inredningsdesign ochmöbeldesign.[9] Hennes byggnadsritningar inkluderar ofta svepande kurvor och vågformer,[12] och hon gavs smeknamnet "Kurvans drottning" (Queen of the curve).[11]
Hadids nydanande idéer om arkitekturens roll kom bland annat till uttryck i en nyfabrik som hon ritade för biltillverkarenBMW. Där utformades byggnadsplanen så attarbetare ochtjänstemän ofta korsade varandras vägar.[1]
Hadid etablerade en arkitektbyrå som har namnet Zaha Hadid Architects iNew York. En av de anmärkningsvärda byggnaderna som designats av denna byrå är the boutique pavilion som är en butik till sminkmärket Il Makiage.[25]
Den 31 mars 2016 gick Hadid bort 65 år gammal av en hjärtattack på Mount Sinais medicinska center iMiami; dödsorsaken varbronkit.[26][27]
I uttalandet från hennes London-baserade designstudio stod det: "Zaha Hadid ansågs allmänt vara den största kvinnliga arkitekten i världen idag".[28] I sitt testamente lämnade hon 67 miljoner pund och testamenterade olika belopp till sin affärspartner och familjemedlemmar. Hennes internationella designföretag, som stod för huvuddelen av hennes rikedom, lämnades i förtroende[förtydliga].[29][30]
Efter hennes död i mars 2016 skrev den amerikanska författarenMichael Kimmelman påThe New York Times följande: "hennes skyhöga strukturer lämnade spår på skylines och fantasi och i processen omformade arkitekturen för den moderna tiden... Hennes byggnader förhöjde osäkerhet till en konst, förmedlade på det udda sätt att man gick in och rörde sig genom dessa byggnader och i frågor som hennes strukturer väckte om hur de stöddes ... Hadid förkroppsligade, i sin slösighet och löfte, eran av så kallade starchitects [arkitekter som blir allmänt kända bland allmänheten såväl som inom arkitekturvärlden[31]] som strövade runt på planeten i jakten på sitt eget kreativa geni, erbjöd mirakel, ibland levererade"[32] . Hon citeras för att ha sagt "Jag gör inga fina små byggnader".[33]
Den brittiska författarenDeyan Sudjic beskrev Hadid med följande ord iThe Guardian: "en arkitekt som först föreställde sig, sedan bevisade, att rymden kunde fungera på radikalt nya sätt... Under hela sin karriär var hon en hängiven lärare, entusiasmerad av ungdomens energi. Hon var inte sugen på att karakteriseras som en kvinnlig arkitekt, eller som en arabisk arkitekt. Hon var helt enkelt en arkitekt".[34]
I en intervju publicerad iIcon Magazine sa hon: "Jag använder aldrig frågan om att vara en kvinnlig arkitekt ... men om det hjälper yngre människor att veta att de kan bryta igenom glastaket, har jag inget emot det".[35] Hon erkände dock att hon aldrig riktigt känt sig som en del av det mansdominerande arkitekturetablissemanget. Hon sa en gång "Som kvinna inom arkitekten är du alltid en outsider. Det är OK, jag gillar att vara på kanten".[36]
Hadid, ibland kallad "Queen of the curve" (svenska: kurvans drottning), beskrevs ofta i pressen som världens främsta kvinnliga arkitekt[37], men hennes arbete väckte också kritik. ArkitektenSean Griffiths karakteriserade Hadids arbete som "ett tomt kärl som suger in vilken ideologi som helst i närheten av det".[38]
