Zadar (uttal:[ˈzadar],italienska:Zara,[3] se även andranamn) är enstad ochstadskommun iKroatien. Zadars stadskommun har 75 062 (2011) invånare varav 71 471 i tätorten.[1] Staden är den administrativa, kulturella och ekonomiska orten iZadars län.[4] Sett till invånarantalet är ZadarlandskapetDalmatiens näst största och Kroatiens femte största stad.[5]
Zadar är en turist-, industri- och utbildningsort belägen vidAdriatiska havet i norra Dalmatien. Staden är Dalmatiens historiska huvudort med rötter från åtminstone800-talet f.Kr.,[3][6] en av de äldsta kontinuerligt bebodda städerna i Kroatien. Zadar har under sin långa historia förvärvat åtskilligabyggnadsverk och kulturskatter. Stadens historiska defensiva system från 1500– och 1600-talet är sedan år 2017 upptaget påUnescosvärldsarvslista.[7]
Zadar grundades som enliburnisk bosättning på 900-talet f.v.t.. Liburnerna kallade stadenJader,Jadra ochJadera.[8] Detta namn är troligtvis relaterat till en hydrografisk term myntad av ett förindoeuropeiskt medelhavsfolk som bebodde området innan liburnerna.[8] Deantika grekerna kallade staden Ίδασσα (Idassa)[8] som troligtvis var en transkription av liburnernas benämning. På 100-talet f.v.t. hade Zadar intagits avromarna som kallade stadenIader ochIadera.[8] Pådalmatiska kallades stadenJadra ochJadera som genom en fonetisk omvandling (Ja → Za) uttaladesZadra ochZadera. Denna förändring återspeglas i det kroatiska namnet Zadar (på 1100-talet nedtecknat somZader).
Det dalmatiska namnet Jadra och Jadera överfördes till andra språk och dialekter såsomJatara ochZara (venetianska),Giara (tuskanska),Jadres (fornfranska),Jādhara (جاذَرة) ochJādara (جادَرة) (arabiska),Jazara,Jara ochSarra (katalanska). Detlatinska namnet Iader och Iadera finns även nedtecknat somDiadora vilket troligtvis är en felaktig transkribering av "di Iadora" (från Iadora). Från och med detvenetianska maktövertagandet år 1420 till och medParisfreden år 1947 var det venetianska/italienska namnet Zara stadens officiella namn. Först därefter blev det kroatiska Zadar stadens officiella namn.
Zadar-området har varit befolkat sedanförhistorisk tid. Arkeologiska fynd frånyngre stenåldern som påträffats i stadsdelarnaArbanasi ochPuntamika är de äldsta spåren av mänsklig existens i det område som faller under stadens jurisdiktion.[9] Föreillyrerna beboddes området av ett forntida medelhavsfolk med en förindoeuropeisk kultur. Denna kultur assimilerades medindoeuropéerna som bosatte sig i området på3000–1000-talet f.v.t. Ur denna assimilation skapades senare en ny etnisk enhet –liburnerna. Zadar grundades av liburnerna och spår sina rötter från åtminstone 800-talet f.v.t.[10]
Karta som visar Zadar (Iader) och andra liburniska städer vid tiden för romarnas erövring av området.
Den illyriska folkstammen liburnerna var goda sjö- och köpmän och fick senare rykte om sig somsjörövare. På 600-talet f.v.t. hade Zadar blivit ett viktigt centrum för liburnernas handelsaktiviteter medfenicierna,etruskerna, deantika grekerna och andra medelhavsfolk. Det finns inga exakta uppgifter men stadens invånarantal uppskattas vid tiden ha uppgått till drygt 2 000 invånare.[11] Från 800-talet till 500-talet f.v.t. fanns en viss kulturell gemenskap vid Adriatiska havet förenad under liburnisk överhöghet. Liburnernas ekonomiska och politiska auktoritet varade under flera århundraden och byggde på deras marina överhöghet. På grund av sitt geografiska läge utvecklades Zadar till huvudsäte för den liburniskatalassokratin och innehade en ledande roll i liburnernastetradekapolis – en politisk union bestående av 14 liburniska städer som var underkastadeScardona (Skradin).
Zadars invånare, på grekiska kalladeIadasinoi, omnämns för första gången på en grekisk inskription från år 384 f.v.t. funnen iStari Grad (den dåtida grekiska koloninPharos) på önHvar. Inskriptionen berättar om ett stort sjöslag vid Pharos mellanHvars lokalinvånare och grekiska kolonisatörer. Enligt inskriptionen var Zadars invånare allierade med Hvar-borna och ingick tillsammans med dem i en adriatisk koalition mot de grekiska kolonisatörerna. Inför det stora sjöslaget utgick 300 skepp och 10 000 män från Zadar för att belägra Pharos men slogs tillbaka avDionysus flotta som anlänt till platsen från den grekiska koloninSyrakousai (Syrakusa). Den grekiska segern möjliggjorde fortsatt grekisk kolonisation och expansion i Adriatiska havet.
Under 200-talet f.v.t. började romarna gradvis att inta det östadriatiska området och ansluta de nya territorierna tillRomerska riket (seIllyriska krigen). Liburnerna och romarna var inledningsvis konkurrenter och fiender i Adriatiska havet men för att skydda sina sjö- och handelsförbindelser intog liburnerna en passiv roll under flera årtionden av krig mellan romarna och andra illyriska folkstammar. Romarna kallade territoriet öster om Adriatiska havet förIllyricum. I samband med romarnas expansion var Illyricum först ett romersk protektorat för att senare inlemmas i riket somromersk provins.[12] Det var dock först i mitten av 100-talet f.v.t. som romarna befäste makten i det liburniska området.
År 49 f.v.t. drogs den liburniska flottan in i detromerska inbördeskriget där de stridande partnerna varJulius Caesar ochPompejus. Liburnerna deltog i kriget av tvång men även av egenintresse. De liburniska städernaIader (Zadar),Aenona (Nin) ochCuricum (Krk) sällade sig till Caesar medan stadenIssa (Vis) och övriga liburner tog parti för Pompejus. År 49 f.v.t. stod ett stort och viktigt sjöslag vid önKrk. De två parterna var "Zadars flotta" (bestående av romerska skepp och skepp från flera liburniska städer) och den "liburniska flottan" som stöddes av Pompejus. I slaget led Zadars flotta nederlag. För att belöna sina anhängare tilldelade Caesar år 48 f.v.t. staden Zadar (ochSalona) status somromersk koloni. Zadars formella namn blev därefterColonia Iulia Iader (Julius koloni Iader). Under den nästföljande perioden i Zadars historia förekom en gradvis inflyttning av människor från denApenninska halvön. De nyanlända, de flesta pensioneradelegionärer ochkrigsveteraner, organiserade sig i så kalladeconventus civium Romanorum som var en typ av sammanslutning för romare bosatta utomlands eller i nya kolonier. Den romerska överhögheten ledde till att Zadar och dess befolkning gradvisromaniserades. I slutet av århundradet hade liburnerna förlorat sin marina självständighet och derasgalärer och manskap hade införlivats i den reguljära romerska flottan.
Redan under det romerska styrets tidiga dagar erhöll Zadar en romersk urban prägel och karaktär. Staden organiserades i enlighet med romersk tradition. Zadar fick en rektangulär gatuplan med encardo maximus ochdecumanus maximus, ettforum,thermae och ett avlopps- och vattenförsörjningssystem som fick sitt vatten frånVranasjön via en cirka 40 kilometer långakvedukt. Under det romerska styret utvecklades Zadar till en av de mest välmående städerna vid den östra adriatiska kusten och dess ställning som en av de viktigaste kuststäderna i denna del av Europa bestod under många århundraden. Efter att den romerska provinsen Illyricum delats i två provinser (Dalmatien ochPannonien) ingick Zadar i provinsen Dalmatien. Zadar hade ingen betydande roll i den romerska administrationen av Dalmatien även om arkeologiska fyndigheter vittnar om att staden hade en betydande kulturell och ekonomisk tillväxt.
I början av vår tideräkning börjadekristendomen att sprida sig i Romerska riket och ersatte gradvis den äldreromerska religionen. Redan i slutet av 200-talet hade Zadar en egenbiskop och ett lokalt kristettrossamfund. Ett nytt religiöst centrum bestående av en basilika, ett dopkapell och andra byggnader relaterade till kristendomsutövning uppfördes i den norra delen av torgetForum – en plats som ditintills varit central för stadens romerska trosutövning. I slutet 400-talet kan staden Zadar med omgivningar enligt vissa uppskattningar ha haft uppemot 10 000 invånare som etniskt i huvudsak var en blandning av ursprungsbefolkningen liburner och romerska kolonister.
Efter Romerska rikets slutgiltiga delning år 395 kom Zadar att tillhöra detVästromerska riket. Underfolkvandringstiden och i samband med de återkommande barbarinvasionerna mot Västromerska riket stagnerade staden. År 441 och 447 härjades Dalmatien avhunnerna och år 476 avsattesRomulus Augustus som var den siste kejsaren av Västrom. Denna händelse markerade slutet på Antiken och början på en ny epok – Medeltiden.
EfterVästromerska rikets fall år 476 upprättadeostrogoterna år 493 ett kungarike på den Apenninska halvön. I samband med det nya rikets territoriella expansion införlivades Dalmatien och staden Zadar iÖstgotiska riket (formellt kallat Kungariket Italien) i slutet av 400-talet. Under det ostrogotiska styret stagnerade Zadar ytterligare vilket bland annat yttrade sig i att civila byggnader förföll. På 500-talet drabbades Zadar därtill av en förödande jordbävning som förstörde stora delar av den äldre romerska bebyggelsen. Vid återuppbyggnaden användes material från de raserade romerska byggnadsverken. Jordbävningen ledde till avfolkning och förändrade stadens demografiska struktur då den senare gradvis återbefolkades med människor från Zadars inland. Under det drygt sex decennier långa gotiska styret behöll Zadar de romerska stadsinstitutionerna.
I ett försök återupprätta den romerska hedern inledde denöstromerske kejsarJustinianus I år 536 en stor militärkampanj med avsikt att återta de forna västromerska territorierna (seGotiska kriget). Kriget mot ostrogoterna ledde till att Zadar år 553 tillföll Östromerska riket.
I samband medfolkvandringstiden börjadeslaviska stammar under 500-talet gradvis att bosätta sig isydöstra Europa och under 600-talet hade de från norr och nordöst trängt allt närmare den adriatiska kusten där de kom i kontakt med de romerska kuststäderna. År 568 invaderades Dalmatien avavarerna som plundrade och härjade i flera dalmatiska städer. Någon gång under 600-talets första hälft (det exakta datumet är omtvistat) raserade avarerna i allians med slaverna det östromerska Dalmatiens politiska huvudstadSalona. Tack vare sina försvarsverk och fördelaktiga geografiska läge klarade sig Zadar bra under denna turbulenta period. Liksom de andra romerska kuststäderna behöll Zadar sin autonomi, romerska kultur ochdalmatiska språk (se dedalmatiska stadsstaterna). Salonas förstörelse ledde till att Zadar utsågs till denbysantinska provinsen Dalmatiens nya säte. Stadens position som Dalmatiens politiska och ekonomiska centrum bestod därefter till år 1918. Genom avarernas framträngning var den bysantinska överhögheten inledningsvis reducerad till ett fåtal dalmatiska städer, inklusive deras omgivningar och närliggande öar. Zadar var en av de dalmatiska stadsstaterna och den bysantinska överhögheten bestod i att staden betalade tribut till Bysans i utbyte mot beskydd och skattelättnader.
Avarerna som hade raserat Salona upprättade senare ett rike (Avarkhaganatet) på det bördigaPannoniska bäckenet och visade föga intresse för det karga Dalmatien där Bysans stärkte sin makt. Zadarsprior fick jurisdiktion över hela det bysantinska Dalmatien och staden gick in i en blomstringstid. Under medeltiden var Zadars ekonomi orienterad mot havet och fiske och sjöhandel utgjorde de viktigaste näringsgrenarna. Tack vare sinager publicus,municipala struktur och strategiska position som Dalmatiens politiska huvudstad blev Zadar den viktigaste staden mellanKvarner- ochKaštelaviken.
Den gradvisa slaviska invandringen till området nådde sin kulmen under 700–800-talet dåkroatiska stammar slog fäste i området och upprättade ett furstendöme (seFurstendömet Kroatien). Den illyriska populationen trängdes undan och/eller assimilerades gradvis med de romerska kuststäderna fortsatt var knuta till Östrom. En politisk dispyt mellanFrankerriket och Bysans om herraväldet över de dalmatiska kuststäderna ledde i början av 800-talet att Zadar kortvarigt styrdes avfrankerna.[9] Under dispyten intog Zadars biskopDonatus och stadens hertig Pavao en medlande roll mellan de stridande parterna.[9] I samband medfreden i Aachen år 812 tillföll staden Bysantinska riket.[9] I det första och andra årtiondet av 900-talet började detkroatiska riket att expandera och under kungTomislav I grundadesKungariket Kroatien år 925 genom en förening av de två kroatiska furstendömenaDalmatien ochPannonien.
Republiken Venedigs framväxt som en viktig sjömakt i Adriatiska havet utgjorde ett hot mot de dalmatiska kuststäderna. Med anledning av det venetianska hotet lät Östrom stationera en kejserlig guvernör liksom ett stort antal militära trupper i Zadar. År 998 införlivades Zadar i Republiken Venedig sedan staden sökt skydd hos venetianarna mot sjörövare och kort därefter hamnade större delen av den dalmatiska kusten under Venedigs kontroll. Zadar återtogs dock av det kroatiska riket redan år 1069. Sedan den siste kroatiske kungenDmitar Zvonimir stupat i strid ingick det kroatiska riket år 1099 i personalunion medKungariket Ungern (sePacta conventa) och kort därefter (år 1105) erkändes kungKoloman som regent av Zadar. De följande århundradena präglades av en maktkamp mellan det ungersk-kroatiska kungariket och Venedig över herraväldet över Zadar. Åren 1111–1183 försökte Venedig vid upprepade tillfällen att inta Zadar – dock utan större framgångar. Vändpunkten kom år 1202 underkorstågen då Venedig, i gengäld för transport tillEgypten, övertygade korsfararna att invadera Zadar åt Venedig (seslaget om Zara). Staden belägrades av korsriddarna och staden föll åter i Venedigs händer. Ungern reagerade snabbt genom att försöka återta staden men det skulle dröja till år 1358 ochfreden i Zadar innan staden blev ungersk-kroatiskt igen. Det ungerska styret höll dock inte längre än till år 1409 då Venedig köpte loss stora delar av den dalmatiska kusten av Ungern för 100 000 dukater.
I början av 1500-talet hade deosmanska turkarna brett ut sig isydöstra Europa. De trängde in i detdalmatiska inlandet och utgjorde ett hot mot de då venetianska kuststäderna. Osmanerna trängde fram till Zadars utkanter men lyckades aldrig inta staden. Zadar förblev en fästning som övervakade den adriatiska sjöfarten och handeln till- och från Venedig. Zadar var under Venedigs kontroll starkt centralstyrt till skillnad från tiden då ungrarna och kroaterna hade styrt staden och då staden åtnjöt relativt självstyre. Det venetianska centralstyret skapade missnöje bland stadens befolkning. Trots detta lyckades Venedig styra staden fram till år 1797 då republiken upphörde att existera efter att den intagits och upplösts avNapoleon I:s styrkor. Efter Napoleons övertagande hamnade Zadar i det avfransmännen skapadeillyriska provinserna. Efter Napoleons fall blev Dalmatien en österrikisk provins år 1813. År 1815 skapades den österrikiska provinsenKungariket Dalmatien med Zadar som huvudstad och säte för detdalmatiska parlamentet. Staden förblev därefter en del av Österrike och sedermeraÖsterrike-Ungern fram tillförsta världskrigets slut och Österrike-Ungerns upplösning år 1918.
Karta som visar den italienska enklaven Zara (1920–1944).
Efter första världskrigets slut införlivades Zadar (på italienskaZara) och mindre delar av Dalmatien, i enlighet medLondonfördraget 1915, medItalien genomRapallofördraget 1920 och staden blev en italienskenklav vid den östra adriatiska kusten. Zadar utsattes föritalienisering och vid fascisternas maktövertagande i Italien år 1922 flydde delar av den kroatiska befolkningen från staden då fascisterna förtryckte kroatisk kultur och det kroatiska språket. År 1941 tog Italien kontroll över större delar av Dalmatien genom ett fördrag med den då självständiga kroatiska lydstatenOberoende staten Kroatien (NDH). Den kroatiska befolkningen i Zadar utsattes under italienarna för systematisk tvångsassimilering vilket bland annat fick partisanrörelsen att få växande stöd i både Zadar och i övriga Dalmatien. År 1943, efterMussolinis fall och tyskt övertagande av staden, bombades Zadar avallierat flyg, vilket fick förödande konsekvenser – både materiellt och humanitärt. Under de allieradesflygbombningar av Zadar totalförstördes uppskattningsvis 60 procent av stadens byggnader, omkring 1 000 människor dödades och kulturskatter (bland annat 1100-talskyrkan Sankta Maria) förstördes. Staden förblev italiensk, dock undertysk kontroll, fram till år 1944 då den övertogs av de kommunistiskapartisanerna medJosip Broz Tito som dess ledare. Formellt förblev staden italiensk till år 1947. Partisanernas övertagande medförde att stadens italienska och italiensspråkiga befolkning drevs på flykt för att inte återvända. Än idag finns i Italien en inofficiell borgmästare samt kommunfullmäktige som aktivt arbetar för att Zadar åter ska bli italienskt.
Åren efter andra världskriget återuppbyggdes den hårt raserade staden. Den nyajugoslaviska regimen påbörjade ett massivt industrialiseringsprojekt och ett flertal industrier växte fram i regionen. Därtill anlades en ny landsväg längs den dalmatiska kusten – den så kalladeAdriamagistralen. Den ekonomiska tillväxten ledde till att invånarantalet ökade dratstiskt och den ekonomiska standarden förbättrades mycket tack vare den ökande turismen till området. Kriget hade dock satt djupa spår i Zadar och bidrog starkt till att staden förlorade sin tidigare status i Dalmatien. Detta märktes tydligt dåSplit blev den stad i Dalmatien som växte mest vilket ledde till att Zadar till förmån för Split förlorade sin status som Dalmatiens huvudort.
Efter Titos död år 1980 följde en tid av politisk instabilitet och oro. Trots detta var Zadar ett populärt turistmål och drog in stora summor utländskt kapital från utländska besökare. I samband med kommunismens sammanbrott iÖsteuropa började den federala staten Jugoslavien att knaka i fogarna. Allt fler människor krävde självständighet, införande av demokrati och marknadsekonomi i flera av de olika republikerna som ingått i federationen. Efter enfolkomröstning utropade Kroatien år 1991 självständighet från Jugoslavien. Den ensidiga självständighetsförklaringen ogillades av centralregeringen iBelgrad och av lokalaserber i Kroatien. Många serber i byarna utanför Zadar gjorde uppror mot den kroatiska staten. Vad som inledningsvis var en politisk kris utvecklades snart till ett krig (se kroatiska självständighetskriget). Kriget blev ett hårt slag mot stadens ekonomi. Det samtidiga införandet av marknadsekonomi med privatiseringar av statliga företag ledde till konkurser och ekonomisk stagnation. Dessutom medförde oroligheterna att turismen avtog kraftigt. År 1991belägrades Zadar av den då serbiskkontrolleradeJugoslaviska folkarmén (JNA) och intensivt bombardemang av staden följde. Serbernas intention med att inta ta Zadar var att få en utgång tillAdriatiska havet och införliva staden med den serbiska utbrytarrepublikenKrajina. Zadar blev under belägringen avskärmad från omvärlden och under två års tid utsatt för massivt bombardemang från den jugoslaviska armén. Stadens enda kontakt medZagreb gick via en korridor som upprättats på önPag. Från Pag gick färjor till och från fastlandet då bron som förbinder ön med fastlandet förstörts av serbiskt artilleri. Dödläget bröts då denkroatiska armén inleddeOperation Maslenica i januari 1993 och befriade staden och dess omnejd. Zadar förblev därefter kroatisk.
År 1995 ingick Kroatien och det kvarvarandeJugoslavien ett fredsavtal (seErdutavtalet) som formellt innebar ett slut på det kroatiska självständighetskriget. För Zadar och landet i stort väntade nya tider med ett intensivt anpassningsarbete mot demokrati och marknadsekonomi. En omfattande restaurering av Zadar med omnejd inleddes, delvis med hjälp från utlandet, med syfte att återuppliva den viktiga turistnäringen. Många av de statliga storföretagen privatiserades under början av 1990-talet men flera av dessa gick senare i konkurs eller köptes upp av utländska storbolag. Stora köpcentra växte fram samtidigt som investeringarna i ny infrastruktur, nya badstränder och näringsliv förändrade Zadar i rask takt.
Zadars geografiska position är 45° 06' 51" nordlig latitud och 15° 13' 40" östlig longitud. Staden är belägen i låglänt terräng närmast havet (Zadar-Biograds kustland), nordväst om mikroregionenRavni kotari. Stadskommunen Zadar täcker en yta på 193,82 kvadratkilometer i norra Dalmatien som inkluderar både fastland och öar.[13] Stadens historiska stadskärna är belägen på den nordligaste delen av en utskjutande halvö som genomZadarkanalen är åtskild från önUgljan.[3] Inloppet mellan halvön och fastlandet skapar en naturlig djupvattenhamn.[3]
I Zadar rådermedelhavsklimat. EnligtKöppens klimatklassifikation har stadenfuktigt subtropiskt klimat (Cfa)[14] som kännetecknas av varma och fuktiga somrar och milda till kyliga vintrar. Månaderna juli–augusti är de varmaste månaderna och den genomsnittliga medeltemperaturen uppgår då till över 20 °C.[14] Under månaderna december–april ligger den genomsnittliga medeltemperaturen under 10 °C.[14] Snöfall under vintermånaderna förekommer men är ovanliga. Den mest nederbördsrika månaderna är oktober–december.[14]
Normala temperaturer och nederbörd i Zadar:
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Jun
Jul
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Normaldygnets maximitemperaturs medelvärde
10,1
10,7
14,1
17,3
21,8
25,9
29,4
29,3
25,4
20,4
14,5
11,3
Normaldygnets minimitemperaturs medelvärde
1,7
2,2
4,4
7,6
11,5
14,7
16,9
16,6
13,8
10,4
5,8
3,3
Nederbörd
89
71
71
64
63
56
45
56
87
122
130
108
Diagram
temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm •Källa:Climate-data.org
Zadars stadsfullmäktige är stadens högsta beslutande organ. Det består av 31 råd (mandatperioden 2017–2021). Råden väljs i allmänna och direkta lokala val och deras mandatperiod löper över fyra år. Stadsfullmäktige sammanträder iZadars stadshus.
Mandatfördelningen i Zadars stadsfullmäktige för mandatperioden 2017–2021
Stadskommunen Zadar delas administrativt in i 37 lokalnämndsområden som styrs av en lokalnämndsstyrelse vars medlemmar väljs för en mandatperiod på fyra år.[15] Följande 21 lokalnämndsområden ligger inom tätorten Zadar: Arbanasi, Bili Brig, Bokanjac, Brodarica, Crvene Kuće, Diklo, Dračevac, Gaženica, Jazine I, Jazine II, Maslina, Novi Bokanjac, Poluotok, Ploča, Puntamika, Ričina, Smiljevac, Stanovi, Vidikovac, Višnjik och Voštarnica.
Frånandra världskriget till detkroatiska självständighetskriget i början av 1990-talet hade Zadar en stark ekonomisk industribaserad utveckling. Kroatiens självständighet och utträde ur den federala staten Jugoslavien, det påföljande självständighetskriget och övergången till marknadsekonomi slog hårt mot den lokala ekonomin. Efter år av stagnation började Zadars ekonomi från år 2000-talet att visa tecken på återhämtning och utveckling. Stadens geografiska position, en internationell flygplats (Zadars flygplats), närheten till motorvägA1 ochGaženica-hamnen[16] (både gods- och passagerartrafik) har gjort Zadar mer tillgängligt och lockat till sig såväl nationella som internationella investerare. De viktigaste lokala näringsgrenarna inkluderar turism, transport, sjöhandel, jordbruk, fiske och fiskodling. Även metallindustrin och den maskintekniska branschen med tillverkning av bland annat kemikalier utgör tillsammans med bankverksamhet en viktig stomme i den lokala ekonomin. Några av de största företagen med huvudkontor i Zadar ärTankerska plovidba (sjötransport),Cromaris ochMaraska (livsmedelstillverkning),SAS Strojogradnja (maskintillverkning) ochOTP banka (finansbranschen).
Terminalbyggnaden på Zadars flygplats år 2008.Gaženica-hamnen år 2020.Motorväg A1 vid Zadar år 2014.
All busstrafik (lokal, nationell och internationell busstrafik) i Zadar utgår från Zadars busstation. Den centrala busstationen är belägen på adressen Ante Starčevića 1 i stadsdelen Ričina, bredvidjärnvägsstationen, drygt två kilometer sydöst om Gamla stan.
Zadars stadsbusstrafik trafikeras av det lokala bussbolaget Liburnija. Bussbolagets fordonsflotta består av 50 bussar.[17] Stadsbusstrafiken består av 12 linjer som når ut till hela staden och trafikeras av 22 bussar.[17] Därtill trafikerar bussbolaget linjer som når ut till helaZadars län, inklusive öarnaUgljan,Pašman,Dugi otok ochIž.[17]
Zadars flygplats är eninternationell flygplats med in- och utrikesförbindelser. Den är belägen iZemunik Donji, cirka 11–12 kilometer öster om Zadars centrum.[18] Flygtrafiken är nästan uteslutande säsongbetonad med ankomster och avgångar främst under april–oktober. Den internationella trafiken till flygplatsen trafikeras till stora delar avlågprisflygbolag. Genom flygplatsen är Zadar förbunden med trettiotalet europeiska städer, däriblandStockholm,Göteborg ochKöpenhamn. Från flygplatsen avgår flygbussar till Zadar. Där finns även en taxistation och hyrbilsmöjligheter. Resan från flygplatsen till stadscentrum med motorfordon tar cirka 20 minuter.[18] Alternativa internationella flygplatser som alla ligger inom en radie på mindre än 300 kilometer och färdväg på mindre än 3 timmar med motorfordon från stadscentrum ärSplits flygplats (cirka 130 kilometer),Rijekas flygplats (cirka 226 kilometer) ochZagrebs flygplats (cirka 295 kilometer).
Zadars järnvägsstation är belägen på adressen Ante Starčevića 3 i stadsdelen Ričina, bredvid den centrala busstationen, drygt två kilometer sydöst om Gamla stan. Från järnvägsstationen utgår trafik viajärnvägslinjen Knin–Zadar ochLikabanan norrut motZagreb eller viaDalmatienbanan söderut motSplit.
Gaženica-hamnen i stadsdelen Gaženica, drygt 3,5 kilometer[16] sydöst om Zadars stadskärna, är både en gods- och passagerarhamn. Tidigare utgick all passagerartrafik och färjor till bland annatZadars skärgård från Zadars hamn som ligger vidSolhälsningen i nordvästra delen av Gamla stan. År 2015 invigdes den nya passagerarhamnen i Gaženica och år 2019 invigdes den nya terminalbyggnaden.[16] Sedan dess utgår nästan all passagerartrafik från Gaženica-hamnen. Omlokaliseringen av passagerartrafiken från Zadars hamn till Gaženica har avlastat Zadars historiska stadskärna och befriat den från den trängsel som tidigare uppstod under sommarmånaderna. Den centrala hamnen används idag för mottagande av lyxkryssningsfartyg, yachter och turistbåtar.[19]
Vid Zadar finns anslutningsväg (landsväg 424) tillmotorvägA1 som i nordlig riktning leder mot huvudstadenZagreb och i sydlig riktning motŠibenik,Split och i förlängningenDubrovnik. Landsväg 306 förbinder Zadar i nordlig riktning med stadenNin och önVir.Adriatiska kustvägen som passerar Zadar leder i sydlig riktning motBibinje och flera dalmatiska kustorter.
Av stadens 75 062 invånare är 39 329 kvinnor och 35 733 män (2011).[1]
Majoriteten av invånarna (70 674 personer eller 94,15 procent av befolkningen) ärkroater.[20] De största etniska minoriteten i Zadars stadskommun ärserberna (2 168 personer eller 2,89 procent av befolkningen).[20] Ingen av stadens övriga minoriteter (däribland albaner, bosniaker, italienare, montenegriner, tyskar, ungrare, österrikare etcetera) uppgår som etnisk grupp till mer än 1 procent av befolkningen.
Italienarna har historiskt utgjort en betydande etnisk grupp i Zadar. Åren 1920–1947 tillhörde stadenItalien men i samband medParisfreden år 1947 tillföll Zadar dåvarandeJugoslavien. Efter det jugoslaviska maktövertagandet och under 1900-talets andra hälft minskande antalet italienare markant. I folkräkningen 2011 uppgick deras antal till 90 personer eller 0,12 procent av befolkningen.[20]
En majoritet av Zadars invånare (66 474 personer eller 88,56 procent av befolkningen) bekänner sig till denromersk-katolska tron.[22] I staden finns flera romersk-katolska kyrkor och enserbisk-ortodox kyrka.
Zadar ligger i detčakaviska dialektområdet.[23] På öarna närmast Zadar talas traditionellt mellančakavisk dialekt medikaviskt-ekaviskt uttal.[23] På fastlandet och ett band längs med kusten talas traditionellt sydčakavisk dialekt med ikaviskt uttal.[23] Den čakaviska dialekten har färgat det officiella och formella språket som baseras på standardkroatiska som i sin tur grundar sig påštokavisk dialekt medijekavisk uttal.
Flygbild över den norra delen av Gamla stan år 2019.
Zadar fick sinurbana struktur iantikens Rom underJulius Caesar och kejsarAugustus regeringstid. Bland annat byggdes stora försvarsverk upp i form av stadsmurar som under århundradena har tillbyggts och delvis står kvar än idag. I det romerska Zadars västra del anlades ettforum och senare uppfördes enbasilika på platsen. Zadar hade även enamfiteater samt vattenkanalsystem ochakvedukt som försörjde staden med färskt vatten. Delar av dessa har bevarats och finns kvar än idag. Senare, under tidigmedeltid, uppfördeskyrkor ochkloster i staden i takt med attkristendomen fick större spridning i detromerska imperiet.
Under medeltidens höjdpunkt i början av det nya årtusendet blev Zadar en storstad på vid den adriatiska kusten med en växande befolkning och ökad politisk betydelse. Under den venetianska administration på 1500-talet utökades och förstärktes de defensiva försvarsmurarna. I samband med det tillkom muren mot fastlandet för att skydda staden mot de osmanska turkarna. Under 1800-talets första hälft, då staden blev österrikisk, anlades parker och flera av försvarsverken gjordes om till promenadstråk vilket innebar att stadsmurarna bevarades. Efter bombningarna under andra världskriget förändrades stadens arkitektur avsevärt och ett omfattande restaureringsarbete pågick under efterkrigstidens första år för att rädda så många av de historiska byggnaderna som möjligt. Bland annat restaurerades stadsportarna och 1100-talskyrkan Sankta Maria återuppbyggdes.
Zadars stadsmur – Zadar var tidigt en befäst stad. En stadsmur började uppföras redan under detförsta årtusendet.[24] Den nuvarande världsarvslistade[7] stadsmuren uppfördes på 1100–1200-talet, förstärktes på 1600-talet[25] och revs delvis på 1800-talet. De delar som idag finns kvar är till största del från 1500–1600-talet även om vissa sektioner är äldre än så.[24]
Landsporten – Zadars största stadsport. Uppfördes år 1543[25] och leder från landsidan till den halvö som utgör Gamla stan. Stadsporten anses vara ett av de finaste exemplen på venetiansk renässansarkitektur i Zadar.[25]
Lilla Arsenalen – Kulturminnesmärkt byggnad som ursprungligen var enarsenal. Byggnaden renoverades år 2016 och tjänar sedan år 2017 som multimedialt besökscenter.[26]
Kaptenstornet – Ett femkantigt torn öster om Fem brunnarnas torg i den södra delen av Gamla stan.
Fem brunnarnas torg – Ett torg mellan stadsmurarna och Grimani-bastionen i den södra delen av Gamla stan. Torget är uppkallat efter de fem symmetriskt uppradade brunnarna som anlades under denosmanska belägringen på 1500-talet. Ovanpå den intilliggande bastionen finns en av Kroatiens äldsta parker.[27]
Folkets torg – Gamla stans centralpunkt och Zadars centrala torg.[28] Vid torget ligger flera historiska byggnader.
Forum – Det romerska Zadars huvudtorg. Torget anlades mellan detförsta århundradet innan vår tideräkning ochandra århundradet.[29] Vid det nuvarande torget finns grunderna efter offentliga romerska byggnader och en del ursprunglig stenläggning.
Foša – En historisk hamn som anlades på 1500-talet vidLandsporten.[30] Foša som är en av stadens symboler och turistattraktioner sträcker sig från Landsporten tilluniversitetet.[30]
Kalelarga – Sedan urminnes tider Zadars huvudgata.[31] Dagens riktning och proportioner antog gatan under romartiden då den utgjorde stadensdecumanus maximus. Idag stadens främsta shoppinggata.
Petar Zoranićs torg – Torget som är uppkallat efter den lokale renässanspoeten och författarenPetar Zoranić[32] är beläget i den södra delen av Gamla stan. Petar Zoranić-torget är inte sällan utomhusscen för olika evenemang.
Cedulin-palatset – Det kulturmärkta palatset från 1200-talet är beläget vid Nya porten som är den östra ingången till Gamla stan. I det representativa palatset har staden Zadars turistinformationscenter sina lokaler.[33]
Grisogono Vovo-palatset – Palats i Gamla stan uppkallat efterGrisogono-ätten som är en av de äldsta kända adelsfamiljerna i Zadar.[33] Ätten hade flera grenar, däribland den som härstammar från renässanskonstnärenFederico Grisogono (1472–1538).[33] Dennes palats ligger intillSankt Symeons kyrka och bestod ursprungligen av två byggnader iromansk stil. Under 1400-talets andra hälft förenades palatset andra del medan innergården stod färdig på 1500-talet. Palatset har en innergård med en cistern, en portik och gallerier. Fasaden domineras av fönster och balkonger i dekorativ stil med venetiansk blommig gotisk stil. Palatset återspeglar renässansens levande kultur och de människor som odlade sin musikaliska natur och som levde byggnaden.
Nassis- och Petrizio-palatset – De båda palatsen är goda exempel på senmedeltida palats som har innergårdar med arkader och en centralt placerad brunn.[33] Därtill har palatsen fönster dekorerade med stiliserade blommor vilket är typisk för denvenetianska gotiken. Det antas att arkitektdetaljerna på Nassis-palatset utformades i slutet av 1400-talet av den kände mästarenMarko Andrijić frånKorčula.[33] Nassis-palatset är beläget vidSankt Dominicus kyrka och Petrizio-palatset vidSankt Symeons kyrka i Gamla stan.[33]
Rektorspalatset – Palatset är beläget i Gamla stan och finns omnämnt i historiska källor från 1200-talet.[33] Under detösterrikiska och sedermeraösterrikisk-ungerska styret användes byggnaden av den provinsielladalmatiska regeringen. Byggnaden har även nyttjats som stadsbibliotek, konserthus och balett- och musikskola. Idag är det multimedialt anpassat och används för exklusiva konserter, teaterföreställningar, utställningar och föreläsningar.[33]
I Zadar finns flera parker och grönområden. De tre mest centrala parkerna (Drottning Jelena Madijevkas park, Jarulaparken och Vladimir Nazors park) ligger i direkt anslutning till varandra, sydöst om Gamla stan. De allmänna parkerna och grönområdena sköts av det kommunala bolaget "Nasadi d.o.o.".[34]
Drottning Jelena Madijevkas park – Anlagd under den österrikiska administrationen år 1829. Zadars äldsta park och tillika en av Kroatiens äldsta parker. Belägen sydöst om Gamla stan.
Jarulaparken – Belägen öster om Gamla stan.
Musapstans skogspark – Ett naturområde och skogspark med gamla frodiga träd och populära vandrings- och cykelleder.[35] Musapstans skogspark är belägen öster om Zadars tätort och ortenMurvica.
Rivaparken – Parken sträcker sig längs med Zadars hamnpromenad och är 800 meter lång.[36]
Vladimir Nazors park – Anlagd under den österrikiska administrationen åren 1888–1890. Täcker en yta av 5,5 hektar och är Zadars största stadspark.[37]
Vruljeparken – En drygt 5 hektar stor park belägen på fastlandet, nordöst om halvön som utgör Gamla stan.[38] I parken trivs många växtarter som inte växer annorstädes i Dalmatien. Anledningen är att det i parken finns flera bäckar och därmed tillgång till rinnande sötvatten som är ovanligt i det dalmatiska kustlandskapet.[38]
Vår Fru av Hälsans park – En liten park anlagd under 1800-talets andra hälft.[39] Belägen vidVår Fru av Hälsans kyrka i den norra delen av Gamla stan.
I Zadar finns fleraromersk-katolska kyrkor och enserbisk-ortodox kyrka.[40] Många av kyrkobyggnaderna, om än ombyggda, har mycket gamla rötter och är inte sällan uppförda påförkristnakultplatser. De har ett kulturhistoriskt värde och är därför kulturminnesmärkta. Zadars biskopskomplex är etttentativt världsarv som omfattar ett tre hektar stort område i Gamla stan.[40] Flera av de nedan beskrivna kyrkobyggnaderna ingår i Zadars biskopskomplex.[40]
Sankt Andreas och sankt Petrus den äldres kyrka – Kyrkobyggnaden är ett exempel på en så kallad dubbelkyrka.[41] Med delar från 400-talet representerar kyrkan tillsammans med Zadars katedral ett av den förstatidigkristna kultobjekten inom det då muromgärdade romerska Zadar.[41]
Sankt Chrysogonus kyrka – Kyrkan invigdes år 1175 och är tillägnad Zadars skyddhelgonSankt Chrysogonus.[42] Den bär stildrag från romaniken och uppfördes på platsen för ett romersktemporium (marknadsplats) och den tidigkristna Helige Antonius Eremitens kyrka från 500-talet.[42] År 1387 gravsattes den kroatisk-ungerska drottningenJelena Kotromanić i kyrkan.[42] Hennes kvarlevor fördes dock senare till basilikan i ungerskaSzékesfehérvár.[42]
Sankt Donatus kyrka – Kyrkan uppfördes på 800-talet[46] och byggdes på platsen för ett gammalt romerskt tempel tillägnat gudinnanJuno. Inledningsvis tillägnades kyrkan den Heliga Treenigheten men döptes senare om för att hedra dess grundare – biskop Donatus.[46] Sankt Donatus-kyrkan är möjligtvis Zadars mest kända kyrkobyggnad och en av stadens symboler.[47] Den avbildas i grafisk form och miniatyrkopior i olika material säljs ofta som souvenirer. Kyrkobyggnaden står vidForum och är ett av de bästa exemplen på bysantinsk arkitektur i Zadar. Sankt Donatus kyrka är sedan längedekonsekrerad och till följd av byggnadens extraordinära akustiska egenskaper används den ofta till musikaliska evenemang.[46]
Sankta Anastasias katedral – Zadarsromersk-katolskakatedral.[55] Den uppfördes i omgångar under 1100- och 1200-talet men vilar på grunderna av en äldre kyrka från 800-talet och 1000-talet.[55] Katedralen bär stildrag från romaniken och är Dalmatiens största kyrkobyggnad.[56]
Sankta Marias benediktinkloster och kyrka – Klostret uppfördes år 1066 och klosterkyrkan år 1091.[57] Kyrkan uppfördes ursprungligen i förromansk stil men bär idag stildrag frånrenässansen. I klostret finns den permanenta utställningen "Zadars guld och silver" – en samling bestående av omkring 200 objekt från 700–1700-talet.[57]
Stomorica-kyrkan – En kyrkoruin belägen i den västra delen av Gamla stan. Av den forna förromanska kyrkan kvarstår endast grunden som till sin utformning påminner om en nyckel – enligt traditionenSankte Pers nycklar.[58]
Havsorgeln – En internationellt prisbelönad[59]konstinstallation och turistattraktion påZadars strandpromenad i den nordvästra delen av Gamla stan. Med havsvågornas hjälp pressas luft in i rör som finns inbyggda under hamntrapporna mot havet. Av energin ger rören ifrån sig slumpmässiga men harmoniska toner.
Solhälsningen – En arkitektonisk konstinstallation och turistattraktion belägen bredvid Havsorgeln på Zadars strandpromenad. Installationen består av 300 glasplattor.[60] Under glasplattorna finns solpaneler som under dagen absorberar solljus. Solljuset omvandlas till energi som vid mörkrets inbrott återges som ljus.
Sfinxen – Enreplik av enegyptisksfinx. Den tillkom år 1918[61] och tillverkades av den lokalekonservatorn och målarenGiovanni Smirich (Ivan Smirić). Han lät uppföra den i hyllning till sin för tidigt bortgångna hustru Attilia.[62] Sfinxen står i en park i anslutning till Villa Attilia vid Maestralviken i stadsdelen Brodarica.[62] Enligt lokal sägen uppfyller den förälskade pars önskningar.[62]
"Športska zajednica Grada Zadra" (Staden Zadars sportförening) grundades år 1996 och är paraplyorganisationen för stadens idrottsföreningar.[65] Föreningen som arbetar för och uppmuntrar till sportutövning i Zadar samlar 174 lokala idrottsföreningar.[65] Totalt finns 53 sporter representerade inom föreningen.[65]
Krešimir Ćosić-hallen invigdes år 2004 och är Zadars största och främsta idrottsarena.Stanovistadion är stadens främsta fotbollsanläggning ochJazinehallen är en sporthall som används uteslutande förbasket. Därtill finns flera mindre sportobjekt i Zadar, bland annat Ravnices sport- och rekreationscenter, Kolovares utomhusbassänger, Mocires bowlinghall, Mocires skjutbana, Mocires sport- och rekreationscenter, Višnjiks atletiska stadion, Zadars tennisbanor med flera.
Nationalteatern med rötter från år 1945 är Zadars främsta teaterscen. Teaterhuset är beläget på gatuadressen Široka ulica 8.Zadars dockteater grundades år 1951[67] och är belägen på adressen Sokolska 1. I köpcentret City Galleria finns biografen CineStar.[68] Projektbiografen "Kino Zona" visar film året runt på gatuadressen Poljana Šime Budinića 3.[69] Under sommarmånaderna organiserar Kino Zona därtill friluftsbiograf vid Poljana Branka Stojakovića (Branko Stojakovićs torg).[69]
I Zadar finns 13 grundskolor varav 10 drivs i stadens regi och 3 är privata gundskolor.[71] Utöver grundskolorna finns 16 gymnasieskolor[72] och ett universitet (seZadars universitet).
KörsbärslikörenMaraschino kommer ursprungligen från Zadar. Den framställdes i staden redan på 1500-talet utifrån ett recept som tagits fram av stadensdominikanermunkar som företrädesvis använde den som medicin.[73] Fram till år 1945 tillverkades likören av destillerietLuxardo som ägdes avitalienaren Giorgio Luxardo och hans familj. När Zadar intogs av kommunistiskapartisaner flydde dock Luxardo liksom många andra italienare och italienskspråkiga till Italien och fortsatte sin tillverkning iPadova. Idag tillverkas kroatisk Maraschino närmast uteslutande av stadens och Kroatiens största destilleriMaraska.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.JPG)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
