| Yorkshireterrier | |
 | |
| Rasgrupp (FCI) | Grupp 3, sektion 4 Terrier avdvärghundstyp |
|---|---|
| Rasgrupp (SKK) | Grupp 3Terrier |
| Ursprungsland |  Storbritannien |
| Rasklubb | Svenska Yorkshireterriersällskapet |
| Specialklubb | Svenska Terrierklubben |
| Rasstandard | FCI 86 PDF |
| Vikt | upp till 3,2 kg |
Yorkshireterrier är enhundras frånStorbritannien. Den är en långhårigterrier avdvärghundstyp. I en undersökning 2012/2013 utnämndes yorkshireterriern till en av världens tiopopuläraste hundraser.[1]
Det exakta ursprunget för yorkshireterriern är okänt trots att rasen anses medvetetframavlad. Efter mitten av 1800-talet hadeskotska invandrare med sig terrier när de sökte sig tilltextilindustrin iYorkshire ochLancashire. Dessa terrier kan ha varit föregångare tillskyeterrier ochdandie dinmont terrier. Utöver det traditionella bruksområdet att hålla efterskadedjur så var första målet att få fram en långhårig terrier som kunde säljas till välbeställda människor. Möjligen kanmalteser ha korsats in. Därefter har man medvetet valt ut små individer och avlat på dem för att få fram en dvärgterrier.
1861 ställdes yorkshireterriern ut första gången somBroken-haired Scotch Terrier, under samma namn registrerades de först i den brittiskakennelklubbensthe Kennel Clubsstambok 1875. 1886 erkändes yorkshireterriern som en självständig ras och 1898 bildadesrasklubben. De första exemplaren kom tillSverige1911. Numera nyregistreras cirka 500 hundar årligen.
Trots att den numera är en av världens minsta hundraser, så verkar den ringa medveten om sin storlek. Temperamentsmässigt är den en mycket typiskterrier – livlig, pigg och lekfull. Yorkshiren är härdig och sportig och tycker om ordentliga promenader. Yorkshireterriern har charm. Den är mycket tillgiven.
Den har lång, svallande stålblå päls och ett litet näpet ansikte med busig och självmedveten uppsyn. Den skall ha en kvadratisk, kompakt kropp med elegant hals och stolt buret huvud. Helhetsintrycket skall förmedla känslan av en spänstig och välproportionerad kropp. Huvudet är tämligen litet med flat hjässa och relativt kort nosparti, rak nosrygg och svart nosspegel. Öronen är små, v-formade och burna upprättstående. Ögonen är mörka, medelstora och svagt mandelformade. Svansen skall vara högt ansatt och buren något högre än rygglinjen.
Färgen är varmt guldröd med mörkt stålblått på ryggen. Den stålblå färgen skall vara ren, ej uppblandad med gula eller svarta hår. Öronen skall ha en mörk, guldröd färg. Pigmentet på ögonlocksränder, läppar, trampdynor och nostryffel skall vara svart. Pälsen är silkeslen, rak och tät och är sidenglänsande och inger en sval känsla vid beröring. Rätt pälsstruktur reflekterar ljuset till en metallisk glans.Pälsvården är omfattande med regelbunden kamning och borstning. Mankhöjden är cirka 20 till 23 cm och vikten högst 3,2 kg.
Sin vitalitet behåller den långt upp i åldern och den är långlivad och sund.[källa behövs]
PDF(engelska) PDF PDF
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
