Ymer (på fornnordiskaÝmir vilket betyder "tvilling"[1] ; ävenAurgelmer)[2] var det urväsen av jättesläkt ifornnordisk mytologi från vars kropp himlen och jorden skapades. Från begynnelsen rådde kaos, men i spänningen mellan de smältande dropparna frånNifelhem och gnistorna frånMuspelhem iGinnungagap uppstod den enormt väldige och tvekönade Ymer. Ur Ymers armsvett och från hans fötter föddes frostjättarna (rimtursarna). UrkonAudhumbla gav Ymer mjölk.
Audhumla livnärde sig på att slicka på stenar belagda med salt rimfrost, en sysselsättning som samtidigt skapade gudarnas förfader,Bure. Denne fick en son som hetteBor, som tillsammans medBestla (en jättedotter) fick tre söner:Oden,Vile ochVe, (alternativt Oden,Höner ochLodur). Dessa dräpte Ymer och blodfödet blev så stort att de flesta frostjättarna drunknade i det, så när som på ett enda par:rimtursenBergelme och hans husfolk. Från dessa härstammade de jättar som omtalas i myterna. De bosatte sig i Jotunheim uppe i fjällen.
Av Ymers kropp tillverkade gudarna världen. Av hans kött bildades jordmassan, av hans blod hav och sjöar, av hans tänder och ben bildades bergen, klipporna och stenarna, av håret skogen, av skallen himlavalvet och av hjärnan molnen. Hans ögon kastades upp på himlen för att bli sol och måne.
Ymers namntvilling har diskuterats i ett jämförande perspektiv. Det är besläktat med Yama och Yima, indiska och iranska urgudar vars namn betyder "tvilling", samt latinetsgemini.[3] Att världen har skapats ur ett dödat urväsen är ett mytmotiv som förekommer i många kulturer.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
