Xiadynastin (夏朝;Xiàcháo) är enkinesiskförhistoriskdynasti som bedöms ha existerat från runt 2000/1900 f.Kr. till första hälften av 1500-talet f.Kr.[1][2][3][4][5] Xiadynastin är beskriven i flera antika historiekrönikor såsombambuannalerna ochshiji, men dess fulla historiska autenticitet är inte fastställd. Huvudsakligen beror detta på att Xiadynastin saknar bevarade samtida skriftliga källor. Dynastin betraktas därför till olika grad som mytologisk och är ifrågasatt.Arkeologiska fynd från 1960- och 1970-talen ger stöd för att dynastin verkligen har existerat. De för Xiadynastin mest betydelsefulla arkeologiska fynden har påträffats vidErlitou iHenanprovinsen, där en stad med kungliga palats har grävts ut.
Enligt mytologin grundades Xiadynastin avYu som adlats av enmytologisk kejsare. Xiadynastin, som företer överlappning medErlitoukulturen, är ett evolutionärt steg mellan föregåendeneolitisk tid och den mer typiskt kinesiska efterföljandeShangdynastin. Shangdynastin tog makten efter att ha besegrat Xiadynastin vidslaget vid Mingtiao. Sannolikt hade Xiadynastin karaktären av enstadsstat.
Framställning avYu den store, enligt myten grundaren av Xiadynastin.
Myten om Xiadynastins ursprung inleds med denGula kejsaren, och fortsätter genom enserie mytologiska härskare fram till kungYu (eller "Yu den store").[2][6] Gula kejsarens barnbarnZhuanxu skapade Xia-stammen (Hau Xia-stammen (华夏族)[4]).[6] Stammen har fått sitt namn från platsenXia, där Yu blev adlad till ledare[7] av den mytologiske kejsarenShun.[8] Xia-stammens familjenamn var Si (姒).[9]
Xiadynastin beskrivs ha sin grund i kung Yu, känd för att ha räddat folket undan en stor översvämning enligtkinesiska översvämningsmyten[2] där Yu även delade upp landet i nio provinser (九州).[7][8] De nio provinserna var Ji (冀), Yan (沇), Qing (青), Xu (徐), Yang (揚), Jing (荊), Yu (豫), Liang (梁) och Yong (雍).[10][11]
Xiadynastin finns beskriven i flera antika historiekrönikor såsombambuannalerna,dokumentens bok,shiji,riternas bok,poesins bok ochmozi.[12][13][14] Xiadynastin nämns inte iorakelbensskrifterna,[15] men det faktum att orakelbensskriften bekräftar andra regentlängder som beskrivits i shiji och bambuannalerna anses vara bevis för att också Xiadynastins kungar kan betraktas som historiskt belagda.[8] De historiska referenserna beskriver bland annat kungar, huvudstäder och regentår. För en del av tidsepokerna under de regerande kungarna är de historiska källorna begränsade till kungens namn och regenttid.[2]
Xiadynastin etablerades som enarvmonarki efter kung Yus död genom att folket valde hans sonQi till tronföljare. Tidigare hade man valt nya regenter oberoende av deras släktskap.[2][8][7] Detta blev startpunkten för kinesisk dynastisksuccession, och den varade genom en lång rad dynastier fram till 1911.[6][13]
Kung Qis son, kungTai Kang, var en usel regent och beskrevs som en tyrann.[6][13] Han ägnade mycket av sin tid åt jakt.[16] Under Tai Kangs regenttid uppstod ett uppror bland kungens fem bröder vilket hotade kungamakten. Hans bror och efterträdareZhong Kang hade problem med att kontrollera hovets ministrar.[8] De tre kungarna efter Qi; Tai Kang, Zhong Kang ochXiang, var i olika graden de factomarionetter tillDongyi-folket,[9] och styrda av dess mytologiska ledareHouyi (后羿).[17][9]
Shao Kang tillträdde efter detinterregnum som följde efter att kungXiang mördats, och Xiadynastins kungamakt blev stabil igen.[9]Shao Kang är beskriven som en legendarisk hjälte som återuppbyggde det tidigare sargade riket.[6] Även kung Shao Kangs barnbarn kungHuai har lämnat stora bidrag till utvecklingen av det kinesiska samhället.[13] Xiadynastin hade sin höjdpunkt under perioden från kungZhu till kungJiong.[9]
Från och med kungJin började Xiadynastin falla sönder i takt med att Shang-stammen stärkte sina positioner.[9] Under den grymmeKong Jias regenttid vartronföljden hotad[8][13] och Xiadynastin var på nedgång eftersom kungen ägnade sig mer åt att konsumera alkohol än att styra riket.[6] Även de efterföljande kungarnaGao ochFa gjorde ringa insatser för landet.[6]
Den siste kungen,Jie, har beskrivits som mycket grym,[13] och han avrättade flera av sina ministrar.[13] Detta ledde till uppror mot kungen. Upproren leddes avCheng Tang som först fängslades av kung Jie, men senare släpptes fri. Cheng Tang samlade en armé, avsatte kung Jie efterSlaget vid Mingtiao och etablerade Shangdynastin.[8][13]
Arkeologiska fynd upptäckta under 1960- och 1970-talen ledde till förändrade uppfattningar om Xiadynastins existens. Från att tidigare huvudsakligen ha betraktats som en mytologisk epok blev Xiadynastins faktiska existens mer och mer accepterad.[6]
Xiadynastins arkeologiska kronologi kan indelas i några huvudsakliga faser vid tre betydande arkeologiska fyndplatser:[9]
Wangchenggang fas IV och V, 2030–1985 f.Kr. / 1985–1965 f.Kr.
Xinzhai fas I, II och III, 2000–1965 f.Kr. / 1870–1790 f.Kr. / 1790–1720 f.Kr.
Erlitou fas I, II, III och IV, 1735–1705 f.Kr. / 1705–1635 f.Kr. / 1635–1565 f.Kr.[a] / 1565–1530 f.Kr.[b]
Xiadynastin överlappar de arkeologiska epokernaLongshankulturen ochErlitoukulturen.[18] Erlitoukulturen är till betydande del samtida med Xiadynastin och den huvudsakliga platsen för arkeologiska undersökningar inriktade mot Xiadynastin och övergången till Shangdynastin.[19][20] De viktigaste arkeologiska fynden för den senare delen av Xiadynastin har gjorts vidErlitou[7][19] utanför dagensLuoyang där den förhistoriska stadenZhenxun har grävts ut.[19][2] Den utgrävda staden var uppdelad i ett palatsområde, ett bostadsområde, ett område för verkstäder och brunnar och ett begravningsområde.[21][22] Totalt har åtta palats hittats, varav två inom palatsområdet.[15] Huvudpalatset upptar ungefär 10 000 kvadratmeter.[7]
En annan viktig fyndplats är utgrävningen av stadenXinzhai utanför dagensZhengzhou i Henanprovinsen som är en kulturell länk mellan Longshankulturen och den efterföljande Erlitoukulturen.[23] Xinzhai tros ha grundats av kungQi, och ha varit huvudstad fram till kungShao Kangs regenttid.[24] Xinzhaikulturen är daterad till perioden 1870 till 1720 f.Kr.[23] Även vidDongxiafeng iShanxiprovinsen ochWangchenggang iHenanprovinsen har städer som sannolikt var tidiga huvudstäder under Xiadynastin grävts ut.[25] Dateringen av den senare fasen av den utgrävda staden vidTaosi överlappar inledningen av Xiadynastin.[26]
Vid den arkeologiska fyndplatsenLajia (omkring 100 kilometer väster omLanzhou nära gränsen mellanGansu ochQinghai) har man hittat bevis för att en jordbävning inträffat ungefär år 1920 f.Kr. Jordbävningen blockeradeGula floden vid Jishi Gorge 25 kilometer väster om Lajia, vilket ledde till en stor översvämning. Denna översvämning tros kunna varaden stora översvämning som nämns i de historiska texterna, och skulle i så fall datera starten av Xiadynastin.[27][28]
Sannolikt var Xiadynastin inte enterritorialstat, utan mer av enstadsstat, med potentiellt flera underställda statsbildningar, som tillsammans formade Kinas kulturella sfär.[8]
De historiska krönikorna beskriver flera olika huvudstäder. Det är oklart om det var Xiadynastin som bytte huvudstad eller om flera städer var underställda kungahuset.[8] Xiadynastins första huvudstad varYangcheng utanför dagensDengfeng, och grundades av Yu den store.[29][30][31] Yu grundade ävenAnyi, dagensXia,[32] som eventuellt blev huvudstad under kungQis regenttid.[22] Kung Qi tros även ha gjort stadenXinzhai utanför dagensXinmi till huvudstad,[24] men det är även möjligt att Xinzhai grundades avDongyi-folketsHouyi.[33][34] Staden som har grävts ut vidWadian iYuzhou var sannolikt den i krönikorna nämnda stadenYangdi (även omnämnd som Juntai (钧台)) som var säte för kung Yu eller Qi.[9][35] StadenZhenxun utanförYanshi var huvudstad under flera regenter[36] och är den huvudsakliga arkeologiska fyndplatsen för Xiadynastin ochErlitoukulturen.[37] Andra städer som varit huvudstäder för Xiadynastin ärYuan (dagensJiyuan)[22] ochLaoqiu (norr om dagensChenliu)[22] som började uppföras av kungZhu.[9] Ytterligare platser som beskrivits som huvudstäder ibambuannalerna var 'Västra He'[c](西河)[39] och 'Söder om He'[d] (河南).[40]
Under Xiadynastin gick Kina in ibronsåldern.[22] I tidiga Xiadynastin användesbrons och ben parallellt.[16] Utmärkande för dynastin var att teknologin att framställa brons var välutvecklad och det fanns högklassig metallgjutningsteknologi.[2][7][21] Den huvudsakliga industrin varjordbruk.[7] Primitiva verktyg av trä, sten och ben användes vidjordbearbetningen[7][13] och det byggdes kanaler förkonstbevattning.[7] Teknologin förkeramikframställning förbättrades och man började vattna lergodset innan det togs ut ur ugnen, vilket gjorde texturen mörk och hård.[7] Hantverk där brons kombinerades medjade utvecklades.[13]
Konsten att framställa siden var etablerad.[21] Rustningar för krigföring utvecklades under den senare delen av Xiadynastin[6]såsom skydd för rygg, bröst och armar av rotting och läder.[41] Ävenölbryggningsindustrin utvecklades[7] vilket gjorde det möjligt att massproducera öl.[42]
En kalender (Xia XiaoZheng, 夏小正[43]) utvecklades som dokumenterade månaderna, stjärnkonfigurationer och meteorologiska fenomen.[7][13] Vid utgrävningarna av Erlitou har det hittats keramikföremål med olika graverade tecken. Vissa symboler tros vara numeriska och kan vara siffror. Andra symboler har tydliga kopplingar medorakelbensskriften och representerar ord.[44] Flera tecken har likheter med uppbyggnaden av dagenskinesiska tecken.[7]
Det finns ingen entydig fastställd kronologi över Xiadynastins regenter.[45] HistorikernLiu Xin (50 f.Kr.–23 e.Kr.) skapade en kronologi för regentlängden från 2205 till 1766 f.Kr.[46] Enligtbambuannalernas rådata sträcker sig Xiadynastins regentlängd från 1989 till 1558 f.Kr.[46]Det av den kinesiska staten initieradekronologiprojektet Xia–Shang–Zhou som publicerades år 2000 presenterar ingen detaljerad regentlängd, men placerar de 17 kungarna under Xiadynastin från cirka 2070 f.Kr. till 1600 f.Kr.[1][47]
Det föreligger en inkonsekvens bland källorna om huruvida Xiadynastin formellt grundades av Yu[13][6] eller av hans son Qi,[2][7][48][22] vilket gör ungefär 50 års skillnad vid datering.[3]
Enligt forskning baserad på referenser till astronomiska fenomen i de skriftliga källorna, dateras Xiadynastin till 1953 f.Kr. till 1555 f.Kr.[2] Startåret för Xiadynastin kan representera den mytologiske kejsarShuns fjortonde år, när han bedöms ha lämnat över makten till kungYu.[14] Detta år, 1953 f.Kr., inträffade ett anmärkningsvärt himlafenomen då positionerna för de synliga planeternaJupiter,Venus,Merkurius,Mars ochSaturnus var ikonjunktion.[14][49] Planetkonjunktionen nämns i krönikanKlassiker av barnslig fromhet.[50][51] HistorikernDavid S. Nivison och professor David W. Pankenier kopplar detta himlafenomen till Xiadynastins grundande.[52][53][14]
EnligtDokumentens bok ägde ensolförmörkelse rum under kungZhong Kangs femte år som regent på den del av himmeln som kallasfang. Enligt astronomenKevin Pang ägde en sannolikt överensstämmande solförmörkelse rum 1876 f.Kr. vilket ger stöd till Nivisons datering av Zhong Kangs tillträde som regent ungefär 1881 f.Kr.[49][3][52][54]
I december 1576 f.Kr. inträffade ännu ett extremt himlafenomen när Jupiter, Venus, Merkurius, Mars och Saturnus återigen var i konjunktion.[56] Ett sådant fenomen beskrivs ibambuannalerna under Xiadynastins sista regent kungJies tionde år som regent.[57][40] ('五星錯行'[58]) Bambuannalerna berättar även attslaget vid Mingtiao där Xiadynastin föll inträffade under kungens 31:a år som regent,[40] vilket pekar på 1555 f.Kr.[57][3][26][59]
Erlitoukulturen är daterad från 1735 till 1530 f.Kr. uppdelat i fyra faser. Dateringen av dess fasövergångar är väsentliga i forskningen kring dateringen av Xiadynastins övergång till Shangdynastin. Övergången mellan fas II och III skedde ungefär 1610–1590 f.Kr. och övergången mellan fas III och IV vid 1565–1555 f.Kr.[23][1]
^ [abcdefghijklmno]张, 英聘 (2003). ”1. The First Dynasty -- The Xia” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 16–17.ISBN 7-5073-1360-3
