Naturligt förekommande xenon består av nio stabilaisotoper, men det finns även ett 40-tal instabila isotoper som genomgårradioaktivt sönderfall. Proportionerna av olika xenonisotoper är ett viktigt verktyg vid studiet avsolsystemets tidiga historia.[6] Xenon-135 bildas som ett resultat avfission och agerar som neutronabsorbent ikärnreaktorer.[7]
Xenon upptäcktes iEngland avWilliam Ramsay ochMorris Travers den 12 juli 1898, en kort tid efter deras upptäckt av grundämnenakrypton ochneon. Med en maskin som kunde framställa flytande luft försökte de två forskarna extrahera en tyngre gas med fraktionerad destillation ur flytande krypton.[15][16] Ramsay föreslog namnetxenon för gasen utifrån detgrekiska ordetξένον [xenon],neutrum-singular-formen avξένος [xenos], vilket betyder främmande, annorlunda, eller gäst.[17][18] 1902 uppskattade Ramsay proportionen xenon i jordens atmosfär till en på 20 miljoner.[19]
Under 1930-talet började ingenjörenHarold Edgerton att undersökastroboskoptekniken för höghastighetsfotografier. Detta fick honom att uppfinna xenonblixtlampan. I xenonblixtlampan alstras ljus genom att man sänder en hastigelektrisk ström genom ett glasrör fyllt med xenongas. 1934 kunde Edgerton generera korta blixtar (cirka en mikrosekund) med hjälp av metoden.[8][20][21]
Albert R. Behnke Jr. började 1939 utforska orsakerna till "berusningen" hos djuphavsdykarna i den amerikanska flottan. Han undersökte effekterna av olika inandningsblandningar på sina testpersoner, och upptäckte att detta ledde till att dykarna kände av en förändring av djupet de befann sig på, trots att de i själv verket befann sig på samma djup som tidigare. Från dessa resultat drog han slutsatsen att xenongas kunde tjäna som ett generelltanestetikum. Trots att Lazharev, i Ryssland, ska ha studerat xenonanestetikum redan 1941 publicerades inte den första vetenskapliga rapporten om xenons anestetiska effekt förrän 1946, och då av J.H. Lawrence, som hade utfört experiment på möss. 1951 användes xenon för första gången som ett kirurgiskt anestetikum av Stuart C. Cullen, som framgångsrikt opererade två patienter med denna bedövningsmetod.[22]
1960 upptäckte den amerikanska fysikernJohn Reynolds att vissameteoriter innehöll en isotopisk avvikelse i form av ett överflöd av xenon-129. Han kom fram till att detta var ensönderfallsprodukt av radioaktivajod-129. Eftersomhalveringstiden för129I är 16 miljoner år påvisade detta att meteoriterna hade bildats undersolsystemets tidiga historia, eftersom129I-isotopen troligtvis blev till innan solsystemet antagit sin form.[23][24]
Man trodde under lång tid att xenon och andra ädelgaser inte kunde bilda några som helst former avkemiska föreningar. Men under den tid dåNeil Bartlett undervisade påUniversity of British Columbia upptäckte han att gasen platinahexafluorid (PtF6), som är ett kraftigtoxiderande ämne, kunde oxidera syrgas (O2) till att bildadioxygenylhexafluorplatinat (O2+[PtF6]−).[25] Eftersom O2 och xenon har näst intill samma förstajonisationspotential insåg Bartlett att platinahexafluorid kanske även kan oxidera xenon. Den23 mars1962 blandade han de två gaserna och producerade den första kända ädelgasföreningen,xenonhexafluorplatinat.[26][5] Bartell trodde att föreningens sammansättning var Xe+[PtF6]−, även om senare studier har påvisat att det förmodligen rörde sig om en blandning innehållande flera xenonsalter.[27][28][29] Sedan dess har många andra xenonföreningar upptäckts,[30] och vissa föreningar av ädelgasernaargon,krypton ochradon har även identifierats, däriblandargonfluorhydrid (HArF),[31] kryptondifluorid (KrF2),[32][33] och radonfluorid.[34]
Xenon är en spårgas ijordens atmosfär, och förekommer i cirka 0,087±0,001 miljontedelar (ppm eller μL/L).[35] Den återfinns även bland de gaser som avges från naturligavattenkällor. Vissa radioaktiva varianter av xenon, exempelvis133Xe och135Xe, bildas genomneutronbestrålning av klyvbart material ikärnreaktorer.[3]
Kommersiellt framställs xenon som en biprodukt till separationen avluft tillsyrgas ochkvävgas. Efter separationen, som vanligen utförs genom fraktionsdestillation i en dubbelkolonnsanläggning, kommer det flytande syret som producerats att innehålla en liten mängd krypton och xenon. Genom ytterligare steg i fraktionsdestillationen kan det flytande syret anrikas så att det innehåller 0,1–0,2 % krypton-/xenonblandning, vilket utvinns antingen genomadsorption tillkiselsyragel eller genom destillation. Slutligen kan krypton-/xenonblandningen separeras tillkrypton och xenon genom destillation.[36][37] Extraktionen av en liter xenon från atmosfären kräver cirka 220wattimmar energi.[38] Världsproduktionen av xenon 1998 uppskattdes till mellan 5 000 och 7 000 m3.[39] På grund av den låga tillgången till xenon så är gasen betydligt dyrare än de lättare ädelgaserna – det uppskattade priset på köp av mindre kvantiteter xenon i Europa 1999 låg på 10 €/L för xenon, 1 €/L för krypton, och 0,20 €/L förneon.[39]
Xenon är relativt ovanlig isolens atmosfär, på jorden, och iasteroider ochkometer.Marsatmosfär påvisar ungefär samma halt xenon som jordens: 0,08 ppm.[40] Emellertid påvisar mars en högre halt129Xe än på jorden och solen. Eftersom den här isotopen blir till genom radioaktivt sönderfall, indikerar mätresultaten att mars förlorade större delen av sin ursprungliga atmosfär, förmodligen inom de första 100 miljoner åren efter att planeten blev till.[41][42] Som kontrast har planetenJupiter en ovanligt hög halt xenon i sin atmosfär, cirka 2,6 gånger så mycket som på solen.[43] Man har ännu inte funnit någon förklaring till de höga halterna, men det kan ha berott på en tidig och snabb uppbyggnad avplanetesimaler – små, subplanetära himlakroppar – innan solnebulosan började hettas upp.[44] (Annars hade inte xenon ha kunnat fångats upp i planetesimalernas isar). Inomsolsystemet är mängden xenon (i alla dess isotoper) 1,56 × 10−8, eller en på 64 miljoner av den totala massan.[45] Problemet med den låga halten jordnära xenon kan delvis besvaras med xenonskovalenta bindningar tillsyret ikvarts, vilket reducerar mängden xenon i atmosfären.[46]
Till skillnad mot de lättare ädelgaserna bildas inte xenon vidstellär kärnsyntes i stjärnor. Grundämnen tyngre änjärn-56 har en nettoenergikostnad för att produceras genomfusion, så en stjärna tjänar ingen energi på att skapa xenon.[47] Istället bildas många xenonisotoper genomsupernovaexplosioner.[48]
Ettelektronskalsdiagram över xenon. Notera de åtta elektronerna i det yttersta skalet.
Xenon är definierat som en atom med 54protoner i kärnan. Vidstandardtryck och -temperatur har ren xenongas endensitet på 5,761 kg/m3, cirka 4,5 gånger högre än ytdensiteten i jordens atmosfär, 1,217 kg/m3.[49] Som vätska har xenon en densitet på upp till 3,1 g/mL, med den högsta densiteten vidtrippelpunkten.[50] Under samma förhållanden är fast xenons densitet, 3,640 g/cm3, högre än genomsnittsdensiteten förgranit, 2,75 g/cm3.[50] Under tryck på cirka engigapascal har man lyckats tvinga in xenon i enmetallisk fas.[51]
Xenon tillhör den grupp grundämnen som saknarvalenselektroner, de så kalladeädelgaserna. Den reagerar ogärna i de flesta kemiska reaktioner (som exempelvis förbränning) eftersom det yttreelektronskalet redan innehåller åtta elektroner. Detta skapar en stabil lågenergikonfiguration i vilken de yttre elektronerna är starkt sammanbundna.[52] Gasen kan dockoxideras med hjälp av kraftigt oxiderande ämnen, och många xenonföreningar har framställt genom denna typ av reaktion.
I ett urladdningsrör avger xenon ettblått ellerlavendelfärgat sken då gasen exciteras genomelektrisk urladdning. Xenon avger även ett band avspektrallinjer som spänner sig över det synliga spektrumet,[53]men det mest intensiva linjerna framkommer i det blå spektrumet, vilket ger färgen.[54]
Den artificiella isotopen135Xe är av hög betydelse i driften avkärnkraftsreaktorer.135Xe har avsevärt tvärsnitt för termiska neutroner, 2,6 ×106barn,[7] på så vis fungerar det som neutronabsorbent och kan därigenom sakta ner eller stoppa kedjereaktionen efter en viss period i driften. Detta upptäcktes i de tidigaste kärnkraftsreaktorerna som byggdes av det amerikanskaManhattanprojektet förplutoniumproduktion. Lyckligtvis hade konstruktörerna vidtagit åtgärder i utformningen för att öka reaktorns reaktivitet (antalet neutroner per fission som fortsätter dela atomer ikärnbränslet).[59]135Xe absorberande förmåga spelade en viktig roll iTjernobylolyckan.[60]
Under dåliga förhållanden kan relativt höga halter xenon observeras läcka ut från kärnkraftsreaktorer på grund av utsläppen av fissionsprodukter från spruckna bränslestavar,[61] eller klyvning av uran i avkylningsvatten.[62]
Eftersom xenon är ettspårämne för två föräldraisotoper så är dess halter imeteoriter ett viktigt verktyg för att studerasolsystemets uppkomst och utveckling. Jod-xenon-metoden förradiometrisk datering ger den tid som förflutit mellannukleosyntes och komprimeringen av ett fast objekt från solnebulosan. Xenons olika isotophalter som exempelvis129Xe/130Xe och136Xe/130Xe är även ett viktigt verktyg för att förstå jorddifferentiering och tidiga gasutsläpp.[6] Överskotts-129Xe som hittats tillsammans medkoldioxid ikällgaser iNew Mexico antas komma från sönderfall av gaser med sitt ursprung ijordmanteln strax efter jordens bildande.[57][63]
1995 tillkännagav ett forskarlag vidHelsingfors universitet iFinland (M. Räsänen et al.) att de lyckats framställa xenondihydrid (HXeH), och senare xenonhydridhydroxid (HXeOH), hydroxenonacetylen (HXeCCH), och en rad andra xenoninnehållande molekyler.[67]Deutererade molekyler som HXeOD och DXeOH har även framställts.[68]
XeF4-kristaller, 1962.
Precis som föreningar där xenon bildar kemiska bindningar så kan det även bildasklatratsubstanser där xenonatomer insluts i en annan föreningskristallstruktur. Ett exempel ärxenonhydrat (Xe·5,75 H2O), där xenonatomer upptar hålrummen ivattenmolekyler.[69] Den deutererade varianten av detta hydrat har även framställts.[70] Sådanaklatrathydrater kan förekomma naturligt vid förhållanden med högt tryck, som exempelvis iVostoksjön underAntarktis istäcke.[71] Klatratformation kan användas för att destillera mindre mängder xenon, argon och krypton.[72] Xenon kan även bilda endohedralafullerenföreningar, där en xenonatom fångas in i en fullerenmolekyl. Den xenonatom som fångats inuti fullurenet kan övervakas genom129Xe-kärnmagnetisk resonansspektroskopi. Med hjälp av den här tekniken kan kemiska reaktioner på fullurenmolekyler analyseras tack vare känsligheten i det kemiska skiftet för xenonatomen till dess omgivning. Emellertid har xenonatomen även en elektrisk påverkan på reaktiviteten hos fulleren.[73]
Xenon används i ljusemitterande så kalladexenonblixtlampor, som används ifotoblixtar ochstroboskoplampor;[8] för att excitera det aktiva mediet ilasrar vilka sedan genererarkoherent ljus;[74] och, ibland, bactericidiska lampor.[75] Den förstahalvledarlasern, uppfunnen 1960, pumpades av en xenonblixtlampa,[12] och lasrar som använder sig av fusion genom tröghetsinneslutning pumpas även de med hjälp av xenonblixtlampor.[76]
En kortbågslampa med xenon.
Fortlöpande, kortbågade, högtrycksxenonbåglampor har envitbalans som nära överensstämmer med solljuset mitt på dagen, och de används därför i solsimulatorer.Kromaticiteten hos dessa lampor stämmer nästan överens med den hos ett upphettatsvartkroppselement med en temperatur nära solens. Strax efter att dessa lampor introducerades under 1940-talet så började de ersätta kolbåglampor i filmprojektorer.[9] De används i typiska35 mm- ochIMAX-filmprojektionssystem, självgåendeurladdningslampor ibilstrålkastare och andra specialiserade användningsområden. Dessa båglampor är en utmärkt källa för kortvågigultraviolett strålning och de har intensiv utstrålning nära detinfraröda, vilket används i vissa mörkerseendesystem.
De individuella cellerna i enplasmaskärm innehåller en blandning av xenon och neon som omvandlas till ettplasma med hjälp avelektroder. Samspelet mellan plasmat och elektroderna skapar ultraviolettafotoner, som sedan exciterarfosforbeläggningen på skärmens framsida.[77][78]
Xenon används som "initieringsgas" ihögtrycksnatriumlampor. Det har den lägstavärmeledningsförmågan och den lägstajonisationspotentialen av alla icke-radioaktiva ädelgaser. I egenskap av ädelgas så stör den inte de kemiska reaktionerna i lampan. Den låga värmeledningsförmågan minimerar värmeförluster i lampan när den övergått till driftstadiet, vilket gör att lampan har enklare att komma igång.[79]
Under 1962 upptäckte en grupp forskare vidBell Laboratorieslaserverkan hos xenon,[80] och senare att lasereffekten förbättrades ytterligare genom att tillsättahelium till lasermediet.[81][82] Den förstaexcimerlasern använde en xenondimermolekyl (Xe2) som stimulerats av en elektronstråle för att producera stimulerad emission vid enultraviolett våglängd på 176nm.[11] Xenonklorid och xenonfluorid har även de använts i excimerlasrar.[83] Xenonkloridlasern har till exempel använts inom vissdermatologi.[84]
Xenon har använts som ettgenerellt anestetikum, men det är dyrt. Trots detta så börjar anestesimaskiner som kan erbjuda xenon att komma ut på europeiska marknaden.[85] Det har föreslagits två mekanismer för xenonanestesi. Den första innefattar hämmande avkalcium-ATPas-pumpen – den mekanism som cellerna använder för att föra bortkalcium (Ca2+) – icellmembranet hossynapser.[86] Detta sker på grund av enkonformationsändring då xenonet binder till opolära områden inuti proteinet.[87] Den andra mekanismen fokuserar på den ickespecifika växelverkan mellan anestetika ochlipidmembranet.[88]
Xenon har ett MAC-värde (minimum alveolar concentration) på 0,63, vilket innebär att xenon är 50 % mer kraftfull än N2O som ett anestetikum. Således kan det användas tillsammans med högre halter syrgas vilket minskar risken förhypoxi. Till skillnad motlustgas (N2O) är xenon inte enväxthusgas, vilket gör att den betraktas som ett miljövänligare val. På grund av det höga priset på xenon kommer det ekonomiska användandet att kräva ett slutet system så att gasen kan återanvändas genom att filtreras ordentligt mellan användningarna.[38]
Xenon har hittat tillämpningar för att behandla hjärnskador, då det är enantagonist till N-metyl-d-aspartate receptorer (NMDA receptorer). Dessa receptorer förvärrar skador avsyrebrist och xenon fungerar bättre som skydd för nerver änketamin ellerdikväveoxid (lustgas), som har oönskadebieffekter.[89]Xenon lades till som ingrediens iventilatorblandningen för en nyfödd bebis på St. Michael's Hospital, Bristol, Storbritannien, vars livschanser annars var äventyrade, och var framgångsrik, som ledde till tillstånd förklinisk prövning för liknande fall.[90]Behandlingen görs samtidigt med attkroppen kyls (hypotermi) till en kroppstemperatur på33.5 °C.[91]
Inhalering av xenongas stimulerar kroppens egen produktion injurarna avhormoneterytropoetin (Epo), som har en funktion vid regleringen averytrocytproduktionen. Konstgjord tillförsel av Epo är en av de mest effektivadopningsformerna och förbjuden enligtWorld Anti-Doping Agencys gällande regelverk, men i dag finns inga tester som kan bevisa fusk utfört med stimulering genom xenongas. Det har gjorts djurförsök med xenon och under loppet av ett dygn ökade Epo-produktionen med en faktor på 1,6.[92][93]
Inom vissa användningsområden avatomenergi används xenon bland annat ibubbelkammare,[94] sonder, och i andra områden där högformelmassa och lågreagent miljö eftersträvas.
En prototyp av en xenonjonmotor som testas vidNASA:sJet Propulsion Laboratory.
Flytande xenon används som ett sätt att upptäcka hypotetiskasvagt interagerande tunga partiklar, eller "WIMPs". Då en WIMP kolliderar med en xenonkärna borde den, rent hypotetiskt, tappa en elektron och bilda en primärscintillation. Med hjälp av xenon kan det här energiutbrottet sedan lätt urskiljas från liknande fall som orsakats av andra partiklar som exempelviskosmisk strålning.[13] Emellertid så har XENON-experimentet vidLaboratori Nazionali del Gran Sasso iItalien ännu inte lyckats att hitta några bekräftade WIMP:s.
Xenon är det föredragna bränslet förjonmotorer pårymdfarkoster på grund av sin lågajonisationspotential permassenhet, möjligheten att kunna förvara ämnet i flytande form nära rumstemperatur (men under högt tryck) samtidigt som det enkelt omvandlas tillbaka till en gas som kan driva motorn. Eftersom xenon ogärna reagerar så är det vänligt mot omgivningen och mindre tärande på jonmotorn än andra bränslen som exempelviskvicksilver ellercesium. Xenon användes först i satellitjonmotorer under 1970-talet.[95] Det kom senare att användas som ett drivmedel för EuropasSMART-1-rymdfarkost.[14] och för de tre jonmotorerna i NasasDawn-rymdsond.[96]
Xenon kan förvaras säkert i vanliga försegladeglas- ellermetallbehållare vidstandardtryck och -temperatur. Emellertid så löser det sig gärna i mångaplaster ochgummi, och kommer därför gradvis att försvinna ur behållare som förslutits med sådana material.[101] Xenon ärogiftig, även om det löser sig i blod och tillhör en liten grupp av ämnen som kan penetrerablod-hjärnbarriären vilket leder till mild eller fullständig kirurgisk bedövning då den inhaleras tillsammans med höga koncentrationer syrgas (se underrubrikenanestesi ovan). Många xenonföreningar är explosiva och giftiga på grund av sina starktoxiderande egenskaper.[102]
Ljudets hastighet i xenon är cirka 169 m/s, det vill säga avsevärt lägre än i luft.[103] (på grund av den lägre medelhastigheten hos de tunga xenonatomerna jämfört med de betydligt lättare kväve- och syremolekylerna), så xenon sänker därmedresonansfrekvensen hosstämbanden då gasen inhaleras. Detta skapar en karaktäristisk lägre röst, till skillnad mot den högre röst man får om man andas inhelium. Likt helium så tillgodoser inte xenon kroppens behov av syre och kan därför lätt leda tillkvävning; på grund av detta tillåter många universitet inte längre det här tricket som en allmän kemisk demonstration. Eftersom xenon är dyrt så används gasensvavelhexafluorid, som har ungefär samma formelmassa (146 mot 131), vanligtvis för den här typen av demonstrationer, även om också den här gasen kan kväva.[104]
Det är möjligt att på ett säkert sätt andas in tunga gaser som xenon eller svavelhexafluorid när de är utblandade med 20 % syre (även om xenon i den här koncentration visserligen skulle leda till medvetslöshet på grund av sin egenskap som ett generellt anestetikum). Lungorna blandar gaserna väldigt effektivt och snabbt, så att de tunga gaserna rensas bort med syret så att det inte ansamlas i botten av lungorna.[105] Det finns å andra sidan en fara som förknippas med alla tunga gaser i större mängder: Om en person kommer in i en behållare som innehåller stora mängder av en tung gas så kan han eller hon omedvetet andas in den osynliga, luktfria gasen utan att vara medveten om det. Xenon används sällan i tillräckligt stora mängder för att detta ska bli ett problem, men den potentiella faran finns varje gång som en tank eller behållare med xenon fraktas eller lagras på en oventilerad plats.[106]
^W. Ramsay and M. W. Travers (24 november 1898). ”On the extraction from air of the companions of argon, and neon”. Report of the Meeting of the British Association for the Advancement of Science: ss. 828.
^Clayton, Donald D. (1983). Principles of Stellar Evolution and Nucleosynthesis (2:a upplagan). University of Chicago Press. sid. 75.ISBN 0-226-10953-4
^Neil Bartlett and D. H. Lohmann (24 november 1962). ”Dioxygenyl hexafluoroplatinate (V), O2+[PtF6]−”. Proceedings of the Chemical Society (London: Chemical Society) (3): ss. 115.doi:10.1039/PS9620000097.
^ [ab]Bartlett, N. (24 november 1962). ”Xenon hexafluoroplatinate (V) Xe+[PtF6]−”. Proceedings of the Chemical Society (London: Chemical Society) (6): ss. 218.doi:10.1039/PS9620000197.
^Graham, L. (24 november 2000). ”Concerning the nature of XePtF6”. Coordination Chemistry Reviews "197": ss. 321–334.doi:10.1016/S0010-8545(99)00190-3.
^p. 392, §11.4,Inorganic Chemistry, translated by Mary Eagleson and William Brewer, edited by Bernhard J. Aylett, San Diego: Academic Press, 2001,ISBN 0-12-352651-5; översättning avLehrbuch der Anorganischen Chemie, ursprungligen av A. F. Holleman, fortsatt av Egon Wiberg, redigerad av Nils Wiberg, Berlin: de Gruyter, 1995, 34:e upplagan,ISBN 3-11-012641-9.
^Paul R. Fields, Lawrence Stein, and Moshe H. Zirin (24 november 1962). ”Radon Fluoride”. Journal of the American Chemical Society "84" (21): ss. 4164–4165.doi:10.1021/ja00880a048.
^A molecular theory of general anesthesia,Linus Pauling,Science134, #3471 (7 juli,1961), s. 15–21. I senare upplagor s. 1328–1334,Linus Pauling: Selected Scientific Papers, vol. 2, redigerad av Barclay Kamb et al. River Edge, New Jersey: World Scientific: 2001,ISBN 981-02-2940-2
^Tomoko Ikeda, Shinji Mae, Osamu Yamamuro, Takasuke Matsuo, Susumu Ikeda, and Richard M. Ibberson (23 november,2000). ”Distortion of Host Lattice in Clathrate Hydrate as a Function of Guest Molecule and Temperature”. Journal of Physical Chemistry A "104" (46): ss. 10623–10630.doi:10.1021/jp001313j.
^Barrer, R. M.;Stuart, W. I. (24 november 1957). ”Non-Stoichiometric Clathrate of Water”. Proceedings of the Royal Society of London "243": ss. 172–189.
^Frunzi, Michael (24 november 2007). ”Effect of Xenon on Fullerene Reactions”. Journal of the American Chemical Society "129".doi:10.1021/ja075568n.
^C. K. N. Patel, W. L. Faust, and R. A. McFarlane (1 december,1962). ”High gain gaseous (Xe-He) optical masers”. Applied Physics Letters "1": ss. 84–85.doi:10.1063/1.1753707.
^W. R. Bennett, Jr. (24 november 1962). ”Gaseous optical masers”. Applied Optics Supplement "1": ss. 24–61.
^E. Baltás, Z. Csoma, L. Bodai, F. Ignácz, A. Dobozy, and L. Kemény (24 november 2006). ”Treatment of atopic dermatitis with the xenon chloride excimer laser”. Journal of the European Academy of Dermatology and Venereology "20" (6): ss. 657–660.doi:10.1111/j.1468-3083.2006.01495.x.
^Tonner, P. H. (24 november 2006). ”Xenon: one small step for anaesthesia..?”. Current Opinion in Anaesthesiology "19" (4): ss. 382–384.
^Franks, John J. MD; Horn, Jean-Louis MD; Janicki, Piotr K. MD, PhD; Singh, Gurkeerat PhD (24 november 1995). ”Halothane, Isoflurane, Xenon, and Nitrous Oxide Inhibit Calcium ATPase Pump Activity in Rat Brain Synaptic Plasma Membranes.”. Anesthesiology "82" (1): ss. 108–117.
^Lopez, Maria M.; Kosk-Kosicka, Danuta (24 november 1995). ”How do volatile anesthetics inhibit Ca2+-ATPases?”. Journal of Biological Chemistry "270" (47): ss. 28239–28245.
^Heimburg, T.; Jackson A. D. (24 november 2007). ”The thermodynamics of general anesthesia”. Biophysical Journal "92" (9): ss. 3159–3165.doi:10.1529/biophysj.106.099754.
^Jan Drenth and Jeroen Mesters (2007). ”The Solution of the Phase Problem by the Isomorphous Replacement Method”. Principles of Protein X-Ray Crystallography (3:e upplagan). New York: Springer. sid. 123–171.doi:10.1007/0-387-33746-6_7.ISBN 978-0-387-33334-2
^LeBlanc, Adrian D. (24 november 1971). ”The handling of xenon-133 in clinical studies”. Physics in Medicine and Biology "16" (1): ss. 105–109.doi:10.1088/0031-9155/16/1/310.
^169,44 m/s i xenon (vid 0 °C och 107 kPa), jämfört med 344 m/s i luft. Se:Vacek, V.; Hallewell, G.; Lindsay, S. (24 november 2001). ”Velocity of sound measurements in gaseous per-fluorocarbons and their mixtures”. Fluid Phase Equilibria "185": ss. 305–314.
