X-Men är ensuperhjältegrupp skapad 1963 avStan Lee ochJack Kirby för serietidningsförlagetMarvel Comics.[1] I Sverige även publicerad under namnen X-Männen och X:en[1]. Serien publicerades första gången i september 1963 i den egna tidningenThe X-Men. X-Men består av fiktivamutanter som genom ett resultat av ett plötsligt språng i den mänskliga evolutionen är födda med latenta övermänskliga förmågor som oftast manifesterar sig under puberteten. I historierna uppvisar vanliga människor ofta en djup rädsla och misstro mot dessa mutanter (ofta kalladeHomo superior efter Homo sapiens det vetenskapliga namnet för människan) som av flera forskare anses vara nästa steg i den mänskliga evolutionen och ses därför som ett hot mot samhället. Spänningen mellan mutanterna och samhället i stort förvärras också av det faktum att det finns mutanter som använder sina krafter i kriminella syften. X-Men grundades av Professor Charles Xavier (även kallad Professor X), en välbärgad mutant som har tagit på sig uppgiften att träna unga mutanter i avsikt att skydda sig själva och världen mot ärkefienden Magneto och andra illasinnade mutanter.
X-Men bestod ursprungligen av superhjältarnaCyclops,Marvel Girl,Iceman,Angel ochBeast[1], som alla gick i skola hos den rullstolsbundne professor Charles Xavier (även kalladProfessor X). Det unika med dessa ungdomar var att de till skillnad från sinasuperhjältekollegor inte hade utsatts för radioaktiv strålning efter laboratorieolyckor; deras krafter var istället medfödda på grund av förändrade arvsanlag. De varmutanter,homo superior, nästa steg i människans evolution. Något som deras ärkefiende, mutantenMagneto, ansåg var en ursäkt för världsherravälde.
X-Men såg först dagens ljus iX-Men nr 1, september 1963. Tillsammans med superhjältegruppen "Avengers", som också de gjorde premiär med sin egen serietidning samma månad, var "X-Men" ett försök att bygga på det serieuniversum somStan Lee ochJack Kirby påbörjat två år tidigare med succén "Fantastic Four".
Lee har i intervjuer berättat att tanken bakom mutanter med superkrafter helt enkelt var att enkelt kunna introducera nya figurer utan att behöva komma på långsökta förklaringar till hur de fått sina krafter. Mutanter föddes ju helt enkelt med sina övermänskliga förmågor. Först ville Stan Lee faktiskt kalla serien "The Mutants", men efter lite konstruktiv kritik från sina medarbetare döpte han den till det mer mystiska och fantasieggande "X-Men". Snart utökades också mutantskaran med den bevingadeAngel, men X-Men blev trots det aldrig någon större succé.
Roy Thomas ochNeal Adams tog över serien i slutet av 1960-talet, men lyckades inte rädda den. Från 1970 tryckte tidningen endast billigt reprismaterial. Fram till 1975, det vill säga, då ett gäng nya X-Men fick vinden att vända. Upprinnelsen till detta var skapelsen avWolverine, den i särklass mest populäre seriemutanten. Roy Thomas, Len Wein ochJohn Romita Sr skapade ursprungligen denne kanadensiske hjälte för att flirta med de kanadensiska läsarna. De passade också på att göra honom till mutant för att på sikt kunna inkludera honom i en ny uppsättning X-Men. Wolverines första framträdande var iThe Incredible Hulk nr 180, där han med sina oförstörbaraadamantiumklor gav bådeHulk ochWendigo en match.
Thomas (som då var chef över Marvel) gav sedan Len Wein i uppdrag att skapa en ny version av X-Men med medlemmar från andra länder. Marvels dåvarande ägare Cadence Industries trodde nämligen att det då skulle vara lättare att sälja serien vidare till andra länder. Wein skrev ochDave Cockrum tecknade specialarenGiant-Size X-Men nr 1 (maj 1975), där vi först fick stifta bekantskap med ryskeColossus, japanskeSunfire, indianskeThunderbird, afrikanskaStorm, tyskeNightcrawler och irländskeBanshee. Senare tillkom också nygamla medlemmarnaCyclops ochMarvel Girl. Efter endast fyra nummer blev Wein befordrad till förlagschef och lämnade över stafettpinnen till sin assistentChris Claremont. Denne har rönt stora framgångar genom att fokusera på mänskliga relationer och har en förmåga att bli mycket långlivad på sina uppdrag.
I takt med att X-Mens popularitet växte började analyserna komma. Vissa menar att serien funkar så bra eftersom ungdomar kan identifiera sig med hur det känns att vara missförstådd och utanför. Andra menar att parallellerna är tydliga mellan de fiktiva mutantförföljelserna och världshistoriens högst verkliga förföljelser av judar, svarta och homosexuella, och att serien därför aktivt motverkar rasism och fördomar i det amerikanska samhället.
Den verkligt stora populariteten kom dock med den engelsk-kanadensiske tecknarenJohn Byrne och tuscharenTerry Austin (ca 1977–1981). Byrne började efter ett tag att hjälpa till med manusen, men det skar sig mellan honom och Claremont och Byrne lämnade serien. Claremont stannade dock på serien fram till 1991, då han fick sparken. Vid det laget hade nya stjärnor som författarnaFabian Niecza ochScott Lobdell och tecknarstjärnskottenWhilce Portacio ochJim Lee tagit över, och mutanttitlarna expanderade hejdlöst.
John Byrne återvände för att skriva manus i slutet av 90-talet men slutade snart: "Figurerna har drivit för långt ifrån de figurer som jag kände och gillade. Historierna har blivit för invecklade. Ärligt talat är jag inte intresserad av att läsa in allt jag behöver för att vara aktuell." Istället gav sig Byrne på att skriva och tecknaX-Men: The Hidden Years, en tidning om vad som hände under glappet mellan utgivningen 1970–75. Också Chris Claremont har återvänt till en egen X-titel, men med samma farhågor som Byrne: "Jag önskar att vi fick börja om från början. Men det får vi inte. Det finns 11 huvudtitlar, tre redaktioner och ett halvdussin författare. Och då räknar jag inte ens med miniserier, specialare och annat. Allt måste stämmas av." Kanske var det därför som Marvel körde igång sin etikettUltimate, där man startade nya versioner av "X-Men", "Spider-Man" m.fl. i mer lättillgänglig form. Dessa versioner publiceras nu parallellt med originalversionerna.
Originalserien fick sig ett rejält uppsving med filmerna, och ännu mera så efter att författargiganter somGrant Morrison ochJoss Whedon lämnat sitt avtryck på serien.
Det dröjde relativt länge innan "X-Men" fick en egen serietidning i Sverige. Under namnet "X-Männen" gästspelade de i diverse översatta serier som "Spindelmannen", "Fantastiska Fyran" och "Hulk" under 1970-talet. 1973–75 publicerades "X-Men" som biserie iConan. Klassiska X-Menavsnitt från 1960-talet återtrycktes som biserie iFantastiska Fyran Pocket nr 1/1979, medan de "nya X-Men" tillägnades fyra egna nummer avAtlantic Special i början av 1980-talet (nr 2/1981, 6/1981, 1/1982 och 3/1982).
NärSemic Press övertogMarvel-serierna frånAtlantic 1984 fick "X-Men" för första gången en egen svensk serietidning. Liksom övriga superhjälteserier som gavs ut under denna period försvenskades gruppens namn tillX:en. Tidningen gjorde ingen större succé och utkom totalt med endast 11 nummer (tre stycken 1984 och resten 1985) och ettjulalbum (1986).
Nästa försök med mutantserier på svenska kom 1987, dåSemic gjorde "X-Men" till ett stående inslag i antologitidningenMarvels Universum. 1989 bröt sig mutanterna ut till en egen tidning. Utgivare var då Semics underavdelningSatellitFörlaget och tidningen fick namnetMarvel Mutanter vilket gjorde att innehållet kunde plockas från Marvels samtliga mutantrelaterade titlar. 12 nummer avMarvel Mutanter utkom 1989 och 8 nummer 1990, innan tidningen bytte namn tillX-Men.
Från och med nummer 9/1990 bytte tidningenMarvel Mutanter namn tillX-Men. Tidningen fortsatte som månadstidning året ut men gavs 1991 och 1992 ut med endast 10 nummer per år. Ett försök med månadsutgivning 1993 slog inte väl ut, och tidningens sista nummer för den här gången blev nr 12/1993. Läsarna fick följa fortsättningen på "X-Men"-serierna i tidningenMega Marvel istället.
1998 återvändeX-Men till de svenska tidningshyllorna, nu som en tjock 100-sidig tidning som gavs ut med sex nummer per år. Försäljningen var tillräckligt stor för att hålla tidningen vid liv, och 2001–02 gjorde man t.o.m. ett försök med månadsutgivning. Vartannat nummer var då på 52 sidor och ägnades åtWolverine, och serierna hämtades från dennes egen titel i USA.
Schibsted Förlagen övertog utgivningen av Marvelserier i Sverige från och med 2007. SerietidningenMarvel Special har blivit förlagets nya titel för X-relaterade serier. Vartannat nummer innehåller "X-Men" och vartannat "Wolverine".
Marvel hade ursprungligen inte sysslat särskilt mycket med animation. På 1960-talet lånade förlaget ut sina superhjältar tillFilmation, som producerade några billiga tecknade kortfilmer med bland annatCaptain America. Det var därför ingen logisk utveckling att Marvel 1980 bildade dotterbolaget Marvel Productions, med huvuduppgiften att animera de egna figurerna. Det första projektet, "Amazing Spider-Man and Friends", började sändas 1981. Bolaget producerade sedan framgångsrikt tecknad film åt andra uppdragsgivare, med titlar som exempelvis "The Transformers", "G.I. Joe", "RoboCop" och "My Little Pony".
I "Marvel Action Universe" försökte man sig bland annat på de allt mer populära X-Men. Men det blev bara ett enda X-Men-avsnitt, "Pryde of the X-Men" (1989), med den nya figurenShadowcat i huvudrollen. Avsnittet hade själve Stan Lee som berättarröst.
Betydligt bättre gick det när Marvel lät Graz Entertainment stå för animationen, och 1992 var det äntligen premiär för den tecknade TV-serienX-Men. Serien gick fram till 1998 i hela 77 avsnitt, varav de sista åtta avsnitten gjordes av Saban Productions efter Graz Entertainments konkurs.
En av de senaste årens mest uppmärksammade spin-off-serier, "Generation X", blev TV-film 1996. TV-filmen var tänkt som en pilot till en TV-serie som aldrig blev av.[källa behövs]
År 2000 var det premiär för en ny tecknad TV-serie med namnetX-Men: Evolution. I den här moderniserade versionen har man lekt med mutanternas åldrar, och därför är det Storm och Wolverine som tillsammans medProfessor X lär upp unga mutanter.
