Harrison var ursprungligen militär och blev 1801 guvernör i territorietIndiana. Som sådan var han ivrigt verksam för pionjärernas bästa och blev ryktbar för en seger vidTippecanoe 1811 överTecumsehs konfederation. 1812–13 ledde han under kriget med England en segerrik expedition mot Detroit. 1825–28 var Harrison unionssenator och anslöt sig vid det demokratiska partiets delning till whigs. På grund av sin popularitet som krigshjälte sköts han fram i förgrunden, nominerades 1840 till presidentkandidat och vann valet.[1]
Harrison höll sitt installationstal den 4 mars 1841 i iskallt regn, och hade varken rock eller hatt på sig. Han insjuknade i lunginflammation och avled efter endast en månad på presidentposten. Han efterträddes avJohn Tyler. Eftersom Harrison var den första president som avlidit på sin post orsakade detta en kortvarig successionskris då det var oklart om vicepresidenten skulle bli ny president eller bara tillförordnad president. Man kom dock fram till att Tyler skulle svära presidenteden och därmed bli ny president under resten av Harrisons valda ämbetstid.
.svg)