Will Ferrell är son till Betty Kay (född Overman, 1940), en grundskolelärare och senare påSanta Ana College. Hans far var Roy Lee Ferrell Jr. (född 1941) och spelade saxofon och klaviatur iThe Righteous Brothers.[2] Båda föräldrarna föddes iRoanoke Rapids,North Carolina men flyttade till Kalifornien 1964.[3] Som spädbarn drabbade Ferell avpylorusstenos och fick opereras. Han har även en yngre bror som heter Patrick. Föräldrarna skilde sig när han var 8 år gammal och han har sagt att det inte påverkade honom negativt. Däremot gjorde faderns arbete på turné att Ferrell länge var avskräckt för att ge sig in i underhållningsbranschen.[4]
Ferrell gick hela sin grundskola och gymnasium iIrvine. Han spelade amerikansk fotboll under gymnasiet.[5] Han var också med fotbollslaget och kapten i basketlaget. Han var också med i elevrådet. Ferrell fick sitt komiska uppvaknande under sitt tredje år på gymnasiet och började snubbla med vilje inför klasskamrater och fick alltid skratt.[6] I sitt sista år på gymnasiet började han och en vän att uppträda som ett komikerpar på skoluppsättningar och över skolans interkom-system med rektorns medgivande. Han blev framröstad som "klassens bästa personlighet".
Han började sedan påUniversity of Southern California där han blev omtalad för sina hyss. Han kunde också ses springa naken över campus. Farrell fick under sin studietid en praktikplats på sportavdelningen på en lokal TV-station, men han vantrivdes. Han avladebachelorexamen i sportkommunikation 1990 och visste inte vad han skulle göra därefter. Han började med att parkera bilar på ett hotell men fick sparken redan på andra dagen då han körde in i ett takräcke. Han fick sparken även på sitt nästa jobb som kassör på en bank där han första dagen gav bort 300 dollar och andra 280 dollar. Han stal inte pengarna utan var bara slarvig vid växling. Han fick sparken även därifrån och hans mor uppmuntra honom till att göra något han gillar. Ferrell flyttade då tillLos Angeles och blev medlem i komedigruppenThe Groundlings där han utvecklade sina improvisation kunskaper.[4]
Innan Ferrell blev medlem iThe Groundlings försökte han sig påståuppkomik utan framgång. Han tog då improvisationskurser och upptäckte att han gillade det. Han blev också duktig på att imitera folk och hans favorit blev baseballreportern Harry Caray. Han utvecklade sedan egna karaktärer vilket gjorde att han fick en plats hos The Groundlings 1994.[7] Tillsammans med medlemmenChris Kattan skapade de "Butabi Brothers" som går ut på klubben och raggar på kvinnor som de ständigt blir avvisade av.[8] Under tiden fick han också ett arbete på ett auktionshus via sin vänViveca Paulin som var flexibelt nog att låta honom åka på auditions. 1995 fick han några mindre roller i till exempel TV-serienInte bara morsa och lågbudgetfilmenA Bucket of Blood. Han fick också några reklamjobb och en vinter arbetade han somJultomte på ett köpcentrum.[4]
Det amerikanska sketchprogrammetSaturday Night Live hade en stor nedgång i popularitet under 1994 och produktionen bestämde sig därför för att leta upp nya medlemmar. En av producenterna såg ett framträdande med The Groundlings och frågade därefter Ferrell, Kattan ochCheri Oteri att göra en audition. De blev samtliga antagna och började året därefter.[9] Ferrell blev snabbt ett namn för den amerikanska publiken genom sina imitationer, som inkluderade presidentenGeorge W. Bush, sångarenRobert Goulet, programledarenJames Lipton, sångarenNeil Diamond, senatornTed Kennedy ochJeopardy-programledarenAlex Trebek.[10] Han blev också omtyckt för sina många egna skapelser som till exempel Ferells och Kattans "Butabi Brothers", som även fick en egen film medA Night at the Roxbury (1998).[11] En av hans populäraste sketcher som blivit ikoniskt är när han spelar den fiktivaBlue Öyster Cult medlemmen Gene Frenkle som spelarkoklocka under inspelningen av deras låt "(Don't Fear) the Reaper". Den fiktiva producenten Bruce Dickinson (Christopher Walken) ber då ständigt om mer koklocka.[12]
Ferrell blev 2001 den högst avlönade medlemmen i Saturday Night Live med en säsongslön på 350 000 dollar.[13] Efter sju år i programmet slutade Ferrell år 2002. Han syntes under den tiden även i komedifilmer somAustin Powers: Hemlig internationell agent (1997), dess uppföljareAustin Powers: The Spy Who Shagged Me (1999),Superstar (1999),Drowning Mona (2000),The Ladies Man (2000),Stjärnor utan hjärnor (2001) ochZoolander (2001).[14] Ferell kom att återvända tillSaturday Night Live som värd 5 gånger vilket gjorde honom till en medlem i Five Timers Club, en inbördes klubb för de gäster som varit värd 5 gånger för programmet.[15] Under sitt första värdskap 2005 spelade han koklocka på de musikaliska gästernaQueens of the Stone Age framträdande av låten "Little Sister".[16]
Ferrells första roll efter sin tid påSaturday Night Live blev som Frank "The Tank" Richard i komedifilmenOld School (2003). Filmen regisserades avTodd Phillips och blev trots blandade recensioner en kommersiell succé.[17] Ferrell blev nominerad till enMTV Movie Awards som Bästa komiska prestation. Han skulle sedan få ett internationellt genombrott med julfilmenElf (2003). Trots sin stora popularitet i USA så trodde filmbolagen inte alls på att Ferrell skulle kunna ha en huvudroll. Han hade innanElf bara synts i korta segment eller biroller i olika filmer.[18] Filmen blev en stor succé och spelade in 220 miljoner dollar på en 33 miljoner dollar budget. Den blev också kritikerrosad och anses som en modern klassiker. Den har även hamnat på flera listor bland de bästa julfilmerna.[19][20][21]
Will Ferrell som sin karaktär Ron Burgundy frånAnchorman.
Ferrell medverkade sedan tillsammans medJon Heder i konståkningskomedinBlades of Glory (2007) som blev en succé både bland publik och kritiker.[31] Ferrells replik "We're gonna skate to one song, and one song only" från filmen blev samplad iKanye Wests ochJay-Zs låt "Ni**as in Paris" som blev en stor hit 2011.[32] Han återförenades sedan med både regissörenAdam McKay och skådespelarpartnernJohn C. Reilly iStep Brothers (2008). Filmen blev ytterligare en inkomstmässig succé men hos kritikerna mottogs den svalare än föregående filmer. Den har med åren blivit en kultfilm och utsetts till en av de bästa komedierna genom tiderna.[33][34] Samma år medverkade han även i basketkomedinSemi-Pro som blev både sågad och en flopp på biograferna.[35]
Ferrell medverkade tillsammans medZach Galifianakis i den politiska komedinRivalerna (2012) som mottogs mediokert och spelade precis in sina kostnader.[43] Han skulle sedan reprisera sin roll som Ron Burgundy i uppföljarenAnchorman 2 (2013) som blev än en större framgång än föregångaren.[44] Han skulle sedan medverka iLego-filmen (2014) som både röst till Lord Business och som The Man Upstairs.[45] Filmen kom att bli både kritikerrosad och en oerhörd succé med ungefär 229 miljoner i vinst.[46] Även hans nästa filmerGet Hard (2015) ochDaddy's Home (2015) skulle bli finansiella succéer. Däremot blev de båda sågade av kritiker.[47] Han skulle sedan reprisera sina roller i de båda uppföljarnaZoolander 2 (2016) ochDaddy's Home 2 (2017) som även de skulle bli sågade.[48]Zoolander 2 blev även ett finansiellt misslyckande.[49] Ferrell återförenades medJohn C. Reilly iHolmes & Watson (2018) där han porträtteradeSherlock Holmes. Filmen blev både sågad och en flopp på biograferna.[50] Ferrell skulle porträttera regissörenRuss Meyer i en biopic men den lades ner 2018, då det riktadesMeToo anklagerlser mot Meyers filmer.[51] Han repriserade sedan sina båda roller som Lord Business och The Man Upstairs i Lego-filmen 2 (2019). Filmen fick inte samma mottagande som första filmen men ändå en succé.[52]
Ferrell skulle medverka i den amerikanska nyversionen av den svenska regissörenRuben ÖstlundsTurist (2014).[53] Filmen som fick namnetDownhill (2020) mottogs mycket dåligt både bland publik och kritiker.[54] Samma år medverkade han tillsammans medRachel McAdams i filmenEurovision Song Contest: The Story of Fire Saga som var en slags hyllning och parodi påMelodifestivalen ochEurovision Song Contest. Många svenskar representerades i filmen.[55] Den fick ett dåligt mottagande men blev hyllad för sina musikaliska akter.[56] Ferrell skulle sedan medverka tillsammans medRyan Reynolds i julmusikalenSpirited (2022). Han spelade sedan VD:n för leksaksföretagetMattel i den hylladeBarbie (2023) vilken blev årets mest inkomstbringande film och nominerad till flera Oscars.[57] Han skulle också bli hyllad i sitt nästa projekt som var dokumentärfilmenWill & Harper (2024) där han och vännenHarper Steele ger sig ut på en resa efter att Steele kommit ut somtransperson. De har känt varandra sedanSaturday Night Live och arbetat på flera projekt ihop. Filmen blev unisont hyllad.[58]
Ferrell träffade 1995 den svenska skådespelarenViveca Paulin på en teaterskola. De gifte sig i augusti 2000 och har tillsammans tre söner födda 2004, 2006 och 2010. De bor iNew York City ochOrange County iKalifornien.[59] Makarna Ferrell har sprungit fleramaratonlopp däribland iBoston, New York,Dublin ochStockholm.[60] Under många av loppen, och även utanför loppen har han samlat pengar till flera goda ändamål.[61]
År 2007 blev Ferrell utsedd till årets värsta autografskrivare på grund av hans sätt att håna folk som ber honom om autografer. Ferrell själv menar att han tycker folk ska förtjäna hans autograf och därför frågar autografjägarna många frågor.[62]
