| Wilhelm Kåge | |
 Wilhelm Kåge (t.v.) och Stig Lindberg på Gustavsberg, 1945 | |
| Född | 6 mars1889[1][2][3] Jakob och Johannes[1],Sverige |
|---|---|
| Död | 25 november1960[1][2][3] (71 år) Sofia församling[1],Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[4][5] kartor |
| Medborgare i | Sverige[6][7][8] |
| Utbildad vid | Konsthögskolan Valand Konstfack  |
| Sysselsättning | Illustratör,keramiker,grafiker[9],målare,formgivare[10] |
| Arbetsgivare | Gustavsbergs porslinfabrik[8] |
| Maka | Jenny Hasselquist (g. 1918–1922) |
| Släktingar | Ivar Kåge (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Prins Eugen-medaljen (1949) Professors namn | |
| Redigera Wikidata | |
AlgotWilhelm Kåge, ursprungligenNilsson, född6 mars1889 iJakobs församling, död25 november1960 iStockholm, var en svenskkonstnär,målare ochkeramiker. Kåge är känd för sina verk förGustavsbergs porslinsfabrik, där han var konstnärlig ledare 1917–1949.
Kåge växte upp i Stockholm som yngsta barnet i en syskonskara på sju barn i en välbärgad handlarfamilj. Ett av hans syskon var skådespelarenIvar Kåge som i början av 1900-talet tog sig namnet Kåge.[11] Namnet Kåge kommer från moderns hemortKågeröd.[12] När Wilhelm Kåge var 13 år gammal skildes föräldrarna. I samband med det tog sig även övriga syskon efternamnet Kåge. Familjen bodde på ett flertal olika adresser på Östermalm.[11] Kåge var gift första gången medJenny Hasselquist och i andra äktenskapet medLilian Rössel.[13] I början av fyrtiotalet gifte han sig med Gabriella Kesztler (1910-1994). Paret fick två barn, Christina (1942) och Anders (1944).
Wilhelm Kåge fick dåliga betyg i skolan förutom i teckning. Redan som 12-åring fick han i en slakteributik uppdrag att mot gratis mat till sin hund måla butikens skyltar. Sommaren 1905 genomgick han en akvarellkurs i Visby. 1907 började Kåge lästadekorationsmålning påTekniska skolan iStockholm men hoppade av efter ett år då han fann undervisningen ålderdomlig. Samma år flyttade han med modern tillStocksund. 1909 insjuknade Kåge allvarligt ischarlakansfeber och var då nära döden. 1910 vistades Kåge en tid hos bekanta iUkraina där han ägnade sig åt måleri, en period som kom att betyda mycket för hans konstnärliga utveckling.[11]
1910 kom han in påKonsthögskolan Valand iGöteborg, där han studerade förCarl Wilhelmson. Här lärde han bland annat kännaVera Nilsson,Mollie Faustman,Edvin Ollers ochCarl Kylberg. Efter studierna vid Valand fortsatte Kåge med studier förJohan Rohde i Köpenhamn där han lärde kännaGösta Adrian-Nilsson och första gången blev närmare bekant med den moderna konsten. SärskiltPierre Bonnard blev en viktig inspiration för Kåge. 1912-1913 drabbades Kåge av en depression, varefter han återvände till Stockholm där han våren 1913 utbildade sig i litografisk teknik.[11]
Han studerade grafisk konst i München 1914. Under första världskriget blev han känd i Sverige för sina färgstarkaaffischer till teatrar, lotterier och utställningar. Kåge har producerat ett trettiotal affischer och var en av de första i Sverige att använda affisch som kommunikationsmedel. Kåges affischkonst uppmärksammades avSvenska slöjdföreningen som satte honom i kontakt med Gustavsbergs porslinsfabrik som behövde nya produkter införHemutställningen påLiljevalchs konsthall i Stockholm 1917. Till utställningen formgav Kåge "Arbetarservisen", modell KG, med sin mest kända dekorLiljeblå. NamnetLiljeblå var en kombination av "Liljevalch" och "blå". Han formgav även utställningens affisch.
Under 1920-30-talen formgav Kåge ett 30-tal serviser däribland vardagsservisenPyro, i ugnssäkert flintgods, tillverkat mellan 1929 och 1955, som fortfarande finns i en del svenska hem. En annan servis varGuldstjärna som tillverkades i benporslin från 1923 till 1960. År 1933 kom flintgodsservisenPraktika, "Funktionalismens servis" som följde funktionalismens programidéer om rationell tillverkning och multifunktionella delar. Servisen upplevdes dock som klumpig och tråkig och blev ingen försäljningssuccé. 1938 formgavs Kåges mest folkkära servis, modell WB, även kallad "De mjuka formernas servis", som med dekorenGrå ränder (1945-69) blev en stor framgång i över två decennier.
Kåge framställde även konstgods, bland annat färggladafajanser (1942-53) ochstengods som Farstagods (1930-60) ochArgenta (1930-1970-talet) med grönkopparglasyr ochsilverdekor, som blev en av Gustavsbergs största succéer. Även seriernaCarrara, Surrea ochVåga var framgångsrika.
År 1928 deltog Kåge tillsammans med flera andra svenska konstnärer i utsmyckningen av fartygetM/S Kungsholm.
Wilhelm Kåge initierade konstverkstadenGustavsbergs Studio 1942, där han tillsammans med sin förre elevStig Lindberg och sin tidigare drejareBernt Friberg skapade konstgods och utvecklade förslag till nya serviser. Bland Kåges adepter hördeUrsula Printz. År 1951 fick Kågeprofessors titel. Han finns representerad vid ett flertal museer, bland annatNationalmuseum[14],Röhsska museet[15], samt Victoria and Albert Museum i London. Kåge är begravd påNorra begravningsplatsen i Stockholm.[16]
Wikimedia Commons har media som rörWilhelm Kåge.