| Wilhelm Hertz | |
 | |
| Född | 24 september1835[1] Stuttgart[2] |
|---|---|
| Död | 7 januari1902[1] (66 år) München[3] |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Eberhard-Ludwigs-Gymnasium Tübingens universitet  |
| Sysselsättning | Historiker,låtskrivare,universitetslärare,sångtextförfattare,författare[4],poet |
| Arbetsgivare | Münchens tekniska universitet Münchens universitet |
| Utmärkelser | |
| Maximiliansorden för konst och vetenskap (1892) Fredriksorden | |
| Redigera Wikidata | |
Wilhelm Hertz, född den24 september1835 iStuttgart, död den7 januari1902 iMünchen, var entyskskald ochlitteraturhistoriker.
Hertz studeradefilologi iTübingen ochMünchen, där han slöt sig till den skaldekrets, som bildades avGeibel,Heyse,Lingg med flera. Han blev 1862docent vid universitetet i München och 1869 professor i litteraturhistoria vidpolyteknikum där.
Hertz debuterade med en samling levnadsglada och melodiskaGedichte (1859; 2:a upplagan 1901). Hans senare originaldikter behandlarmedeltidsämnen med älskvärd och graciös konst. Av dem kan nämnasLanzelot und Ginevra (1860),Hugdietrichs Brautfahrt (1863; 4:e upplagan 1908),Heinrich von Schwaben (1868; 3:e upplagan 1903) ochBruder Rausch (1882; 4:e upplagan 1902).
Med en sällsynt stilistisk elegansöversatte Hertz ett stort antalfranska medeltidsdikter,Roland, das älteste französische Epos (1861),Marie de France. Poetische Erzählungen nach altbretonischen Liebessagen (1862),Aucassin und Nicolette (1865) ochnovellsamlingenSpielmannsbuch (1886; 2:a upplagan 1900), varjämte han bearbetadeGottfrieds från Strassburg "Tristan und Isolde" (1877; 5:e upplagan 1907) ochWolfram von Eschenbachs "Parzival" (1898; 3:e upplagan 1903).
Även hans vetenskapliga arbeten sysslar med denmedeltida litteraturen; bland dem märks studier överNibelungenlied (1877),Gralsagan (1882),Aristoteles iAlexandersdikten (1890) ochMandragola (1893).Gesammelte Dichtungen utgavs 1900 (2:a upplagan 1904).