| Werner Braune | |
 Werner Braune i amerikansk fångenskap. | |
 Obersturmbannführer | |
|---|---|
| Född | 11 april1909 Mehrstedt,Schwarzburg-Rudolstadt,Kejsardömet Tyskland |
| Död | 7 juni1951 (42 år) Landsberg am Lech,Bayern,Västtyskland |
| Begravningsplats | Oeslau, Bayern |
| Inträde | 18 november 1934 |
| Tjänstetid | 1934–1945 |
| Befäl | Sonderkommando 11b inomEinsatzgruppe D |
| Utmärkelser | Krimskölden |
Karl Rudolf Werner Braune, född11 april1909 iMehrstedt,Schwarzburg-Rudolstadt, död7 juni1951 iLandsberg am Lech, var en tyskpromoveradjurist ochSS-Obersturmbannführer. Han var från oktober 1941 till september 1942 chef för Sonderkommando 11b inomEinsatzgruppe D och ansvarig förmassmordet på drygt 14 300judar i ryskaSimferopol 11–13 december 1941. Werner Braune var äldre bror tillFritz Braune.[1]
Braune promoverades 1932 tilljuris doktor vidJena universitet. Hansavhandling bär titelnGibt es eine Zwangsvollstreckung aus Verurteilungen zur Abgabe einer Willenserklärung? Han inträdde 1934 iSS ochSD. År 1940 var han chef förGestapo iKoblenz, senare samma år iWesermünde.[2]
I gryningen den 22 juni 1941 anföll Tyskland sin tidigare bundsförvantSovjetunionen och inledde den omfattandeOperation Barbarossa. Enligt TysklandsFührerAdolf Hitler innebar kriget mot Sovjetunionen ett ideologiskt förintelsekrig och den ”judisk-bolsjevikiska intelligentian” måste elimineras.[3] Efter de framryckande tyska arméerna följdeEinsatzgruppen, mobila insatsgrupper. Chefen förReichssicherheitshauptamt,Reinhard Heydrich, gav insatsgrupperna i uppdrag att mördajudar,romer,partisaner, politiska kommissarier (så kalladepolitruker) och andra personer som ansågs hotaTredje rikets säkerhet. Beträffande insatsgruppernasmassmord på judar mördades initialt endast män, men i augusti 1941 gavReichsführer-SSHeinrich Himmler order om att massmordet även skulle inbegripa kvinnor och barn.[4] I början av oktober 1941 avlöste BrauneBruno Müller som befälhavare för Sonderkommando 11b inomEinsatzgruppe D. Braunes kommando opererade bland annat iOdessa och påKrim. I september 1942 efterträddes Braune avPaul Schulz.
VidEinsatzgruppenrättegången 1947–1948 dömdes Braune till döden förkrigsförbrytelser ochbrott mot mänskligheten ochavrättades genomhängning. Hans sista ord var bland annat: ”Min kamp handlade om sanning och rätt.” (”Mein Kampf ging um Wahrheit und Recht.”)[2]
Wikimedia Commons har media som rörWerner Braune.