Walt Whitman House, 99 Ryerson Street[1] ochWalt Whitman Birthplace State Historic Site[2]
Namnteckning
Walter ”Walt” Whitman, född31 maj1819 iWest Hills iHuntington påLong Island iNew York, död26 mars1892 iCamden iNew Jersey, var enamerikanskdiktare ochjournalist. Endast fyra år efter sin död utropades han av många till ”den störste av alla amerikanska poeter”. Hans verk har översatts till mer än 25 språk.[3] Whitman är bland de viktigaste och mest kontroversiella poeterna i den amerikanska litteraturhistorien. Hans verk beskrivs som ”en otrevlig chock” och ”det mest debattinbjudande tillskottet till amerikansk litteratur”.[4] Han övergav till stor del deversmått och strukturer som återfinns i europeisk poesi. I stället skrev han en expansiv, fri och oregelbunden men ”vackert rytmisk” vers. Detta återspeglade även hans filosofiska ståndpunkt – attUSA:s öde var att återuppfinna världen och agera som befriare för den mänskliga själen.[5] Whitman varpanteist och livsdyrkare och förespråkade en amerikansk vision om frihet för individen och mänskligt broderskap. Som Whitman skrev iLeaves of Grass (By Blue Ontario’s Shore), ”Rim och rimmare lämnar oss […] Amerika rättfärdigar sig självt, ge det tid”.[6]
Mest känd är samlingenLeaves of Grass som han utgav i åtta, successivt omarbetade upplagor åren 1855-1891. Den innehåller den symboliskaSong of Myself, som är skriven på fri vers och väckte anstöt på grund av sin rättframma hyllning till sexualiteten. Även om många poeter hyllade dikten, fanns det även en skara som satte sig emot den. Sebastian Harisson skrev till exempel diktensong of the others som var en form av satirisk parodi på Whitmans dikt.
Som ung man arbetade Whitman som boktryckare, lärare och journalist. 1865 utgav hanDrum-Taps, inspirerad av hans arbete som sjukskötare under detamerikanska inbördeskriget. Han skrev även enelegi överAbraham Lincoln,When Lilacs Last in the Dooryard Bloom'd. Detta verk är tonsatt av Steve Dobrogosz (f. 1956), och uruppfördes i november 2005 i Uppsala.
Walt Whitman föddes 31 maj 1819 i området West Hills påLong Island iNew York. Han var föräldrarna Walter och Louisas andra barn. Han hade sju syskon. Fadern hade engelskt påbrå och modern holländskt. När Walt Whitman var tre år flyttade familjen tillBrooklyn som då var en liten stad med omkring 7 000 invånare. Han gick i skola från år 1825 (möjligtvis tidigare) till 1830. I Brooklyns District School No.1 som låg på Concord och Adams Street fick han lära sig att skriva och räkna, samt geografi. Whitman lämnade skolan när han var elva och fick ingen mer formell skolning.[7]
Walt Whitman arbetade som hjälpreda på ett advokatkontor och fick där en prenumeration i en bokklubb ”som öppnade litteraturvärlden för honom.”[8] Han älskade SirWalter ScottsArabian Nights. Efter ett år blev han lärling hos redaktören för den demokratiska veckotidningenLong Island Patriot. Han lärde sig också grunderna i hur en tidning skapas i en tryckpress. När Walt Whitman var 13 återvände föräldrarna till West Hill på Long Island. Han blev typsättare förLong Island Star’. Där stannade han i tre år tills han fick ett liknande jobb i Manhattan. Efter en brand 1836 som förstörde New Yorks tryckområde återvände Whitman till landsbygden på Long Island. Där arbetade han som lärare i flera byar. År 1838 grundade han tidningenLong Islander som han själv redigerade, tryckte och levererade (till häst). Tio månader senare sålde han tidningen och tog arbete som typsättare, först i Manhattan och sedan förLong Island Democrat i staden Jamaica. Mellan 1841 och 1845 arbetade Walt Whitman som skribent för flera tidningar. Han var redaktör förBrooklyn Daily Eagle åren 1846-1848 till hans mer konservativa arbetsgivare sade upp honom. Tillsammans med sin 15-åriga bror flyttade han tillNew Orleans där han stannade i tre månader och arbetade förDaily Cresent. Därpå startade han Brooklyn-tidningenDaily Freeman som förde fram antislaveripartiet Free-Soil, som nästa höst togs över av den mer konservativa tidningenHunker Democrats.[8] Whitman drev ett tag också en pappershandel samt arbetade som snickare. Brooklyn expanderade då snabbt ekonomiskt men Whitman tog inte vara på tillfället: ”…han hade chansen [att tjäna pengar] men gjorde inget av den” sa hans bror George.[9]
I stället för en vanlig karriär intresserade sig Whitman för litteratur. I flera år hade han antecknat poetiska rader som spontant kom till honom med de lösa rytmer han blev känd för, i motsats till traditionella versmått.[8] År 1855 samlade han flera dikter under titelnLeaves of Grass. Han var med i tryckningen av boken, vilken hade grönt omslag med titeln i guldbokstäver. Istället för sitt namn på förstasidan hade han en bild på sig själv, avslappnad och vardagligt klädd. Bokens 12 dikter hade inga rubriker och både stilen och innehållet var okonventionell; dikterna liknade mer ”rytmisk prosa”. Punkteringen var oregelbunden och kommatecken och andra vanliga skiljetecken var få, men samtidigt lutade sig texten mycket påuteslutningstecken.[9]
Whitman skrev själv tre lysande recensioner som han med hjälp av journalistkollegor publicerade anonymt i tre dagstidningar. ”Äntligen en amerikansk skald!” skrev han om sig själv iUnited States Review. Whitman var influerad avRalph Waldo Emerson och skickade ’’Leaves of Grass’’ till denne. Svaret publicerade han utan tillåtelse i ’’New York Tribune’’ med ord som har blivit kända: ”Jag gratulerar dig till början på en stor karriär”.[9]
Diktsamlingen blev inte den succé som Whitman hoppades. Han fortsatte att skriva och blev något av en socialt avvikande som ”såg ut som en bohem med risigt hår och ett grått skägg”.[9] Han umgicks i liberala cirklar och blev vän med bland andraBram Stoker och skådespelerskanAda Clare, som han eventuellt hade en kort kärleksrelation med. I sina journaler beskriver Whitman också män som han lärt känna och i dikten ’’Live Oak with Moss” beskriver han glädjen och smärtan i en kärleksrelation med en man.[9]
Walt Whitman redigerade Brooklyn-tidningenDaily Times 1856-1857.[9] År 1862 när han arbetade som journalist i New York läste han i en krigsskaderapport att hans bror George blivit skadad iamerikanska inbördeskriget. Han begav sig till Washington och stannade där i sex år. Som frivillig sjukskötare såg han mer än 100 000 sårade i krigssjukhusen. Han arbetade på inrikesministeriets ”Bureau of Indian Affairs" (Indianmyndigheten) men sparkades 1865 av ministernJames Harlan som i Whitmans skrivbordslåda funnitLeaves of Grass som han fann omoralisk.[10]
