Putin utsågs som tillförordnad president den 31 december 1999 av den då avgående presidentenBoris Jeltsin, och hade denna befattning fram till valet den 26 mars 2000. Då valdes Putin till president för en första period mellan 7 maj 2000 och 2004. Vid valet den 14 mars 2004 omvaldes han för en andra period till maj 2008. Därefter överlämnade han presidentposten tillDmitrij Medvedev, som tidigare varit hans stabschef, och utsågs själv till premiärminister. Detta anses ha varit ett sätt för Putin att behålla makten genom att tillfälligt överlämna presidentposten till en nära vän eftersom han enligt lag inte kunde kandidera för tredje gången i rad.[6][7] I själva verket anses Putin ha varit Rysslandsde facto högst uppsatta politiker under denna period.[8] Putin var premiärminister tills han omvaldes till president för sin tredje period 2012–2018, trots internationella protester mot misstänktvalfusk.[9] Den 18 mars 2018 omvaldes Putin återigen för en fjärde period med 76 procent av rösterna, även denna gång efter påstått valfusk.[10] Han är den ryske ledare, som suttit längst på sin post sedanJosef Stalin, vilken var ledare i 31 år.[3]
Putin är internationellt omstridd och han anses av många bedömare vilja permanenta sin ledarroll i Ryssland.[11] Hans uttalande i april 2005 om att "Sovjetunionens kollaps var en av århundradets stora geopolitiska katastrofer" blev uppmärksammat.[12][13] Putins agerande att med militärt våld försvara ryska intressen utanför Rysslands gränser – och även ockupera utländskt territorium (bland annatKrim ochdelar av Georgien) – har lett till ansträngda relationer med ett antal av Rysslands grannländer, och mellan Ryssland ochNato. Internt i Ryssland har Putin dock åtnjutit stor popularitet, och han har setts som en stark ledare som bringat ordning i både ekonomin och samhällssystemet.[14] Detta har skett till priset av ökad statlig kontroll av landets företagande, det politiska livet och opinionsbildningen.[15]
Putin är den person, som blivit rankad som världens mäktigaste person iForbes flest antal gånger och dessutom fyra år i rad – 2013, 2014, 2015 och 2016.[19]
Vladimir Putins far Vladimir Spiridonovitj Putin (1911–1999) gifte sig med hans mor Maria Ivanovna Sjelemova (1911–1998) då de var 17 år gamla. Modern började arbeta på en fabrik då de flyttade tillPeterhof, en förstad till Leningrad, 1932 när fadern blev inkallad tillförsvaret och tjänstgjorde i ubåtsflottan.[22]
Underandra världskriget begav sig hans far till fronten som frivillig och tjänstgjorde vid en avNKVD:s så kallade sprängbataljoner, som bedrev sabotage bakom de tyska linjerna.[23]
Putins far blev svårt sårad vidNevskij pjatatjok, en plats för avgörande och blodiga strider underbelägringen av Leningrad, men överlevde även om han blev halt för resten av livet. Putins mor hittade honom på sjukhuset,[24] och efter att han blivit demobiliserad började han arbeta som verkmästare vid Jegorovs vagnfabrik som gav paret ett rum i en kommunal kollektivlägenhet utan några som helst bekvämligheter.
Vladimir Putin var familjens tredje son. Hans två äldre bröder –Viktor ochAlbert – föddes båda under 1930-talet. Albert dog i späd ålder och Viktor avled avdifteri underNazitysklandsbelägring avLeningrad underAndra världskriget. Sju år efter krigsslutet föddesVladimir i oktober 1952. Hans föräldrar var då 41 år.[25]
Den 1 september 1960 började Vladimir i Skola nr 193 på Baskovgatan. Han var så bråkig, att han inte antogs tillpionjärerna i tredje klass som sina klasskamrater, utan först i sjätte klass.[26] Då började han även med idrott, närmare bestämtsambo, en sovjetisk kombination avjudo ochbrottning, och övergick sedan helt till judo, som han betraktar som en filosofi och inget för veklingar.[27] Enligt egen utsago i biografin "Putin direkt" drömde han om att bli underrättelseagent redan innan han slutat skolan, men funderade även på att bli både sjöman och pilot. Inspirerad av boken "Svärdet och skölden", bestämde han sig för att bli spion.[28]I nionde klass besökte han därförKGB:s antagningskontor för att få veta hur han skulle gå till väga för att bli antagen. Där fick han veta att de inte antog personer som sökte sig till dem på eget initiativ, och att man måste ha fullgjort militärtjänstgöring eller någon civil högre utbildning, till exempeljuristutbildning.[29] I hård konkurrens lyckades Vladimir komma in på universitets juristutbildning – med omkring 40 sökanden till varje plats[30] – och under hans fjärde år vid universitetet värvades han till KGB.[31]
Putin anställdes vidKGB efter sin universitetsexamen 1975.[17]Han genomgick en ettårig utbildning på 401:a KGB-skolan iOchta, Leningrad och arbetade därefter en kort tid vid andra centrala direktoratet (kontraspionage), innan han blev förflyttad till första centrala direktoratet, där hans uppgifter bland annat var övervakning av utlänningar och konsulära tjänstemän i Leningrad.[33][34]
I maj 1990 utnämndes Putin tillborgmästareAnatolij Sobtjaks rådgivare i internationella frågor. Den 28 juni 1991 utsågs han till chef för kommittén för yttre förbindelser[37] åtSankt Petersburgs borgmästare och hade till uppgift att främja internationella relationer och utländska investeringar. Kommittén registrerade också affärsprojekt i Sankt Petersburg. Mindre än ett år senare blev Putin undersökt av en kommission från stadens lagstiftande råd. Kommissionens suppleanter Marina Salje och Jurij Gladkov kom fram till att Putin till alltför låga priser tillåtitexport av metaller till ett värde av 93 miljoner dollar i utbyte mot utländskt livsmedelsbistånd som aldrig kom fram.[38][39] Trots kommissionens rekommendation att avskeda Putin, förblev han chef för kommittén för yttre förbindelser fram till 1996.[40][41]
Under tiden 1994 till 1997 utnämndes Putin till ett flertal andra poster i Sankt Petersburg och i mars 1994 blev han förste vice chef för stadsförvaltningen. Från 1995 till juni 1997 ledde han Sankt Petersburgsdelen av det regeringsvänliga politiska partietVårt hem – Ryssland.[42] och under samma tid var han också chef för den rådgivande styrelsen för nyhetstidningen Sankt-Peterburgskije Vedomosti.[42]
År 1996 förlorade Anatolij SobtjakSankt Petersburgs borgmästarval, varvid posten gick tillVladimir Jakovlev. Putin kallades tillMoskva och i juni 1996 blev han utsedd till ställföreträdande chef för presidentens förvaltningsdepartement som leddes avPavel Borodin. Putin behöll denna post fram till mars 1997. Under sin tid där var Putin ansvarig för den utländska egendom som ägdes av staten och organiserade överföringen av de tidigare tillgångarna från Sovjetunionen och det kommunistiska partiet till Ryska federationen.[18]
Den 26 mars 1997 utsåg presidentBoris Jeltsin Putin till biträdande chef för presidentens stab, vilket han förblev som fram till maj 1998, och chef för direktoratet för presidentens förvaltningsdepartement (fram till juni 1998). Hans företrädare varAlexej Kudrin och efterträdaren varNikolaj Patrusjev, båda framtida framstående politiker och Putins medarbetare.[18]
Den 25 maj 1998 utnämndes Putin till förste vice chef förRysslands presidentadministration, en post som tidigare innehafts avViktorija Mitina och den 15 juli blev han chef för kommissionen för utformandet av avtal om avreglering av makt från regioner.[18]
Den 25 juli 1998 utsåg Jeltsin Putin till chef förFSB och den posten innehade han fram till augusti 1999. Han blev en permanent ledamot avsäkerhetsrådet i Ryska federationen den 1 oktober 1998 och dess sekreterare den 29 mars 1999.
Den 9 augusti 1999 utnämndes Putin till en av tre förste vice premiärministrar. Senare samma dag blev han, efter att den tidigare regeringen ledd avSergej Stepasjin entledigats, utnämnd av presidentBoris Jeltsin till tillförordnad premiärminister för denRyska federationen.[45] Jeltsin meddelade också att han ville se Putin som sin efterträdare.[46] Senare samma dag gick Putin med på att kandidera i detryska presidentvalet 2000. Den 16 augusti godkändestatsduman hans utnämning till premiärminister med 233 röster för och 84 röster mot (17 ledamöter avstod från att rösta),[47] Han blev därmed Rysslands femte premiärminister inom en tid av 18 månader. Efter utnämningen förväntade man sig allmänt att Putin, praktiskt taget okänd för allmänheten, liksom sina föregångare inte skulle sitta länge på posten. I likhet med de tidigare premiärministrarna under Boris Jeltsin, fick Putin inte själv välja ministrar utan hanskabinett utsågs av presidenten.[48]
Jeltsins huvudmotståndare, Moskvas borgmästareJurij Luzjkov och tidigare premiärministernJevgenij Primakov hade redan drivit en kampanj för att avsätta den sjuke presidenten och de motarbetade energiskt Putin i rollen som Jeltsins efterträdare. Putins budskap om lag och ordning och hans obevekliga inställning till den uppblossande krisen i norraKaukasus, med dettjetjenska upproret och krigtillståndet iDagestan, ökade Putins popularitet och han dominerade snart över alla sina konkurrenter.
Även om Putin formellt inte hade någon partianknytning, så lovade han stödja det nybildade partietEnhet,[49] som hade vunnit det näst största röstetalet (23,3 procent) i valet till statsduman 1993 och i gengäld stödde partiet Putin.
Den 31 december 1999 avgick Jeltsin oväntat och enligt konstitutionen blev Putin tillförordnad president i Ryska federationen. Samma dag besökte Putin de ryska trupperna i Tjetjenien. Den första förordning som Putin undertecknade den 31 december 1999 hade titeln "Garantier för tidigare presidenten i Ryska federationen och medlemmar av hans familj".[50][51] Därmed säkerställdes att "korruptionsanklagelserna mot den avgående presidenten och hans anhöriga" inte skulle fortsätta.[52] Den 12 februari 2001 undertecknade Putin en federal lag om garantier för tidigare presidenter och deras familjer som ersatte den tidigare undertecknade förordningen.
Medan Putins motståndare hade förberett sig för ryskt presidentval i juni 2000, föranledde Jeltsins avgång att presidentvalet hölls inom tre månader och den 26 mars 2000 vann Putinvalet redan i första omgången.
Vladimir Putin avger presidenteden den 7 maj 2000 medanBoris Jeltsin står vid hans sida.
Putin installerades som Rysslands president den 7 maj 2000. Han utsåg finansministerMichail Kasianov till sin premiärminister. Efter att ha meddelat sin avsikt att konsolidera makten i landet strikt vertikalt utfärdade han i maj 2000 ett dekret om att inrätta 7 federala distrikt, som skulle styras direkt av chefer utsedda av Putin.
De juridiska reformerna fortsatte under Putins första mandatperiod, i synnerhet vad gällde fastighetsrätten och skatterätten. Andra juridiska reformer innefattade nya lagar rörande arbete, kriminalvård, handel och civilrätt.
Vladimir Putin och hans dåvarande hustruLjudmila Putina under ett besök påTaj Mahal i oktober 2000.
Den första stora prövningen kom i augusti år 2000, då Putin kritiserades för påstådd misskötsel av ubåtskatastrofen, då atomubåtenKursk förliste.[53] I december 2000 sanktionerade Putin lagen om att ändraRysslands nationalsång. Den textlösa nationalsången komponerad avGlinka ersattes avAlexandrovs nationalsång från sovjettiden, fast med ny text avSergej Michalkov.[54][55]
Vidgisslandramat på Dubrovkateatern i oktober 2002, då de särskilda styrkornas räddningsoperation medförde att omkring 130 personer i gisslan miste livet, trodde många att detta allvarligt skulle skada presidentens popularitet. Men kort efter att insatsen avslutats fick han rekordhöga förtroendesiffror och 83 procent av ryssarna förklarade sig nöjda med Putins insats under gisslandramat.[56]
Några månader före presidentvalet i mars 2004 avskedade PutinKasianovs kabinett och utsågMichail Fradkov till ny premiärminister.Sergej Ivanov blev den förste civilisten i Ryssland att inneha försvarsministerposten.
År 2003 utlystes en folkomröstning i Tjetjenien rörande en ny konstitution, som förklarade republiken som en del av Ryssland. Tjetjenien stabiliserades successivt efter införandet av parlamentsval och en regional regering.[57][58]
Den 14 mars 2004 omvaldes Putin till president för en andra period då han fick 71 procent av rösterna vidpresidentvalet. Inför valet kritiserades Vladimir Putin alltmer för att försöka återgå tillhalvauktoritärt styre.[59]
I samband medBeslandramat den 1 september 2004, där islamistiska terrorister genomförde en attack mot en skola i stadenBeslan iNordossetien, lovade Vladimir Putin samma månad att ta i med hårdhandskarna mot terrorismen i framtiden.[60]
Putin föreslog skapandet av en offentlig kammare i Ryssland och tog initiativet till att ersätta direkta val av guvernörer och presidenter för de federala distrikten med ett system där de skulle nomineras av presidenten och sedan godkännas eller underkännas av regionala lagstiftande församlingar.[61][62]
Under 2005 lanserade han nationella prioriterade projekt inom hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet, bostadsbyggandet och jordbruket. Den mest uppmärksammade förändringen 2006 var höjningen av lönerna inom vård och utbildning samt beslutet att modernisera utrustningen i båda sektorerna under 2006 och 2007.[63] I ett tal hållet i maj 2006 föreslog Putin utökad mödravård för kvinnor.[källa behövs]
Rysslands då rikaste man, vd:n förYukos,Michail Chodorkovskij, anklagades för bedrägeri och skatteflykt. Processen ansågs av den internationella pressen vara en hämnd för Chodorkovskijs donationer till både liberala och kommunistiska motståndare till Kreml. Regeringen hävdade att Chodorkovskij hade korrumperat stora delar av statsduman för att förhindra ändringar i skattelagarna, såsom vinstskatten. Nyheten om Chodorkovskijs gripande mottogs positivt av den ryska allmänheten. Yukos försattes i konkurs och företagets tillgångar auktionerades ut. Den största delen förvärvades av det statliga företagetRosneft.[64] Yukos öde sågs i väst som ett tecken på en förskjutning i Ryssland mot ett system avstatskapitalism.[65][66]
Putin kritiserades i väst och även av ryska liberaler för påstådda angrepp mot mediernas frihet i Ryssland. Den 7 oktober 2006 blevAnna Politkovskaja, en journalist som hade avslöjat korruption inom den ryska armén och kritiserat dess agerande i Tjetjenien, skjuten i trapphuset utanför sin hyreslägenhet. Hennes död utlöste kritik i västliga media och Putin kritiserades för att han inte förmådde skydda landets nya oberoende medier.[67][68] År 2012 greps Boris Berezovskij anklagad för mordet på Politkovskaja och Achmed Zakajev anklagad för medhjälp till mord.[69]
Den 12 september 2007 upplöste Putin regeringen på begäran av premiärministerMichail Fradkov.Viktor Zubkov utsågs till ny premiärminister.[70]
Enligt konstitutionen kunde Putin inte kandidera som president en tredje mandatperiod utan förste vice premiärministerDmitrij Medvedev kandiderade och valdes till hans efterträdare. Den 8 maj 2008, dagen efter att han lämnat över presidentskapet till Medvedev, utsågs Putin tillRysslands premiärminister och bibehöll den verkliga makten.[73]
I augusti 2008 anklagade PutinUSA för att ha provocerat framkriget i Georgien 2008 för att gynna den ene av de två presidentkandidaterna.[74]
NaturgasledningenNord Stream planerades sedan 2006, byggdes 2010 och invigdes i november 2011. I november 2010 lade Putin i en tysk tidningsartikel[75] fram förslag om ett långtgående samarbete mellan EU (främst Tyskland) och Ryssland, med grunden i gasförsörjningen, industri och forskning och med visumfrihet i sikte, dock utan planer på sådana politiska reformer i Ryssland som krävs för EU-medlemskap.
Putin och Medvedev påEnade Rysslands kongress den 24 september 2011.
På Enade Rysslands kongress i Moskva den 24 september 2011 föreslog Medvedev att Putin åter skulle kandidera som president ipresidentvalet 2012. Putin accepterade och vann valet den 4 mars 2012.[76]
Efterparlamentsvalet den 4 december 2011 protesterade många och anklagade Putin och Enade Ryssland för valfusk. Den 10 december 2011 genomfördes de största protesterna sedan kommunismens fall 1991. De demonstrerande krävde Putins och andra politikers avgång och att valresultatet skulle ogiltigförklaras.[77] Den 24 december 2011 genomfördes ännu större demonstrationer iMoskva, som krävde "rättvisa val" och Putins förre finansministerAlexei Kudrin efterlyste nyval.[78]
Putin tillträdde 7 maj 2012 åter som president och bytte därmed plats med den sittande presidentenDimitrij Medvedev som tog över Putins roll som premiärminister. Denna mandatperiod präglades bland annat avKrimkrisen, och Rysslands annektering avKrim i februari och mars 2014.[79] Annekteringen ledde till stor popularitet i Ryssland, men kritiserades starkt av omvärlden.[80]
Putin tillträdde 18 mars 2018 åter som president. Vidvalet i mars 2018 erhöll han 76 procent av rösterna, vilket är för Putins del blev högsta siffrorna någonsin.[83]
Den 10 mars 2020 röstade Rysslands statsduma för en grundlagsändring, som gjorde att Vladimir Putin tillåts sitta kvar som rysk president fram till år 2036.[84] Vid enfolkomröstning i slutet av juni och början av juli samma år röstade majoriteten också för dessa grundlagsändringar.[85] Folkomröstningen kritiserades för att vara betydelselös.[86]
Det tidiga 2020-talet präglades också avcoronaviruspandemin. Den 11 augusti 2020 meddelade Vladimir Putin att Rysslands hälsoministerium godkänt världens första coronavaccin. Vaccinet kallades förSputnik V, och hade i april 2021 nödgodkänts för användning i nästan 60 länder.[87][88][89]
I september 2021 fick Putins parti Enade Ryssland ungefär hälften av rösterna vidparlamentsvalet, en nedgång jämfört med2016 års val men det gav fortfarande en betryggande majoritet i duman. För första gången sedan 1993 tilläts inga valobservatörer frånOrganisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, att bevaka valet, vallokalerna och rösträkningen. Den oberoende valövervakningsorganisationen Golos redogjorde för tusentals rapporter om oegentligheter i samband med dumavalet. Ett omfattande valfusk förekom såväl kring själva valet som kring rösträkningen och den digitala röstningen manipulerades. Enade Ryssland behöll två tredjedelars majoritet i underhuset, duman.[90]
Den 24 februari 2022 inledde Ryssland en fullskalig invasion av Ukraina, som bemöttes av stark kritik från omvärlden.[91] Vladimir Putin varnade också omvärlden från att gå till direkt attack mot Ryssland, och påpekade att Ryssland besitterkärnvapen.[92]
Den 17 mars 2023 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen i Haag en internationell arresteringsorder mot Putin för misstänktakrigsbrott.[93]
Den här artikeln eller det här avsnittetinnehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras.(2015-05) Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom attredigera artikeln eller diskutera saken pådiskussionssidan.
Under Putins första presidentperiod växte Rysslands ekonomi i genomsnitt med 7 % per år (2000: 10%, 2001: 5,1 %, 2002: 4,7 %, 2003: 7,3 %, 2004: 7,2 %, 2005: 6,4 %, 2006: 8,2 %, 2007: 8,5 %),[94] vilket gjorde det till den 7:e största ekonomin i världen iköpkraft. Rysslands nominella bruttonationalprodukt (BNP) ökade med 6 punkter och klättrade från den 22:a till den 10:e största i världen. Under 2007 översteg Rysslands BNP den som varit iRyska SFSR år 1990, vilket betydde att landet hade övervunnit de förödande konsekvenserna av finanskrisen 1998 och depressionen på 1990-talet.[95]
Under Putins 8 år som president ökade industrin med 76 %, investeringarna ökade med 125 %[95] och jordbruksproduktionen samt tillverkningen ökade. Realinkomsterna mer än fördubblades och den genomsnittliga månadslönen åttafaldigades från $80 till $640.[96][97][98] Från 2000 till 2006 ökade volymen av konsumentkrediter 45 gånger[99][100] och medelklassen växte från 8 till 55 miljoner. Antalet personer som levde under fattigdomsgränsen minskade från 30 % år 2000 till 14 % år 2008.[95][101][102]
År 2001 införde Putin som har förespråkat liberal ekonomisk politik en fast skattesats på 13 %;[103][104] företagarnas skattesatser minskade också från 35 % till 24 %;[103] småföretagarna fick också en bättre ställning. Det gamla systemet med höga skattesatser har ersatts av ett nytt system där företagen kan välja antingen en 6-procentig skatt på bruttointäkter eller 15-procentig skatt på vinster.[103] Totalt är skattetrycket lägre i Ryssland än i de flesta europeiska länder.[105]
Ett centralt begrepp i Putins ekonomiska tänkande var skapandet av så kallade nationella mästare, vertikalt integrerade företag inom strategiska sektorer som inte bara förväntas söka vinst, utan också att "främja nationens intressen". Exempel på såna företag ärGazprom,Rosneft ochUnited Aircraft Corporation.[106]
Innan Putin-eran år 1998 var över 60 % av Rysslands industri produktionsomsättningen grundad på byteshandel och olika monetära ersättningar.[förtydliga] Användningen av sådana alternativ till pengar har idag fallit i onåd, vilket har ökat den ekonomiska produktiviteten avsevärt. Förutom att höja lönerna och öka konsumtionen har Putins regering fått beröm för att eliminera de tidigare problemen.[107]
En del av oljeintäkterna går till stabiliseringsfonden som inrättades 2004. Fonden ackumulerar oljeintäkter, som tillät Ryssland återbetala hela Sovjetunionens skulder år 2005. I början av 2008 delades det upp till en "Reserve Fund" (för att skydda Ryssland från möjliga globala finansiella chocker) och till den nationella välfärdsfonden, vars intäkter ska användas för en pensionsreform.[95]
Inflationen fortsatte dock att vara ett problem, precis som mellan 1999 och 2007 höll den prognosen endast två gånger, och under 2007 översteg inflationen den som varit 2006 och som sedan fortsatt en uppåtgående trend sedan i början av 2008.[95] Den ryska ekonomin är fortfarande råvarudriven trots sin tillväxt. Utbetalningar från bränsle- och energisektorn i form av tullar och skatter svarade för nästan hälften av den federala budgetens intäkter. Den stora majoriteten av Rysslands export utgörs av råvaror och gödningsmedel även om exporten i sin helhet utgjorde endast 8,7 % av BNP 2007 jämfört med 20,0 % år 2000.[108]
Det totala antalet bilar och lastbilar tillverkade i Ryssland mellan 2000 och 2008. Bilindustrin i Ryssland ökade kraftigt under denna perioden, och har fortsatt växa efterfinanskrisen 2008–2009.
För att öka marknadsandelen för lokalt producerade fordon och för att stödja Rysslands fordonsindustri har regeringen under Putin genomfört flera protektionistiska åtgärder och inlett ett program för att locka utländska producenter in i landet. I slutet av 2005 antog regeringen en lagstiftning för att skapa särskilda ekonomiska zoner (SEZ) i syfte att uppmuntra utländska investeringar i bilföretag. Fördelarna med att driva företag i de särskilda ekonomiska zonerna innefattar skatteavdrag och avskaffandet av skatt på tillgångar och fastighetsskatt samt skydd mot förändringar i skattesystemet. Vissa regioner ger också omfattande stöd för stora investerare (över 100 miljoner dollar). Dessa inkluderarSankt Petersburg/Leningrad oblast,Kaluga oblast ochKaliningrad oblast.[109] Under Putins tid som president och premiärminister har de flesta av världens största bilföretag öppnat fabriker i Ryssland, bland annatFord Motor Company,Toyota,General Motors,Nissan,Hyundai Motor,Suzuki,Magna International,Scania ochMAN SE.
År 2005 inledde Putin ett konsolideringsprogram av flygbranschen för att få de största flygplanstillverkarna under en och samma paraplyorganisation,United Aircraft Corporation (UAC). Syftet var att optimera produktionen och minimera förluster. Programmet var uppdelat i tre delar: omorganisation och krishantering (2007–2010), utveckling av befintliga projekt (2010–2015) och ytterligare framsteg inom den nya strukturen (2015–2025).[110]
UAC, en av de så kallade nationella mästarna och som är jämförbara medEADS iEuropa fick betydande ekonomiskt stöd från den ryska regeringen, och injicerade pengar till de företag som hade förvärvats för att förbättra dess finansiella ställning. Leveranserna av civila flygplan ökade till 6 under 2005, och under 2009 hade ökat till 15 flygplan sammanlagt värt 12,5 miljarder rubel, främst till inhemska kunder.[111] Sedan dess har Ryssland framgångsrikt testat femte generationens stridsplan,Suchoj PAK FA, och påbörjat den kommersiella produktionen av regionala passagerarplanSuchoj Superjet 100, samt börjat utveckla ett antal andra större projekt.
På ett liknande sätt skapade PutinUnited Shipbuilding Corporation under 2007, vilket ledde till återvinning och återhämtning av den ryska fartygsindustrin. Sedan 2006 har mycket arbete lagts på utveckling avRosatom, som ledde till förnyat byggande avkärnkraftverk i Ryssland samt en stor satsning utomlands genom att köpa stora andelar i världens ledande företag i uranproduktion samt att bygga kärnkraftverk i många länder, däriblandIran,Kina,Vietnam ochBelarus. Under 2007 bildadesRusnano i syfte att främja vetenskap, teknik och high-tech industrins utveckling i Ryssland.
Under stora delar av Vladimir Putins tid vid makten stärkte Ryssland sin position som en viktig olje- och gasleverantör till stora delar av Europa.
Under 2000-talet har Rysslands stora olje- och gastillgångar förvandlats till landets största inkomstkälla och också ökat landets internationella inflytande. Ryssland beskrivs ofta i media som enenergisupermakt.[112] Putin övervakade den allt växande beskattningen av olje- och gasexport vilken fyllde på den ryska budgeten, medan olje- och gaspriser, produktion och export betydligt växte.
Putin försökte till Rysslands fördel in sig på den europeiska energimarknaden genom att bygga gasledningar genom Ukraina och det nya Europa. De gasledningsprojekt som stöds av Putin inkluderar Blue Stream från Ryssland tillTurkiet (byggd påSvarta havets botten),Nord Stream från Ryssland tillTyskland (den längsta nedsänkta gasledningen i världen, byggd påÖstersjöns botten) och den planerade South Stream från Ryssland tillBalkan ochItalien (via Svarta havet). Ryssland underminerade också det rivaliserande gasledningsprojektetNabucco genom att köpa turkmensk gas och transportera in den i ryska rörledningar.
Men Ryssland har också diversifierat sina exportmarknader genom att bygga Trans-Siberian Pipeline tillKina,Japan ochKorea[förtydliga], samt gasledningen Sakhalin-Khabarovsk-Vladivostok i ryska fjärran Östern. Ryssland har byggtLNG-anläggningen på Sachalin och bygger en annan i Primorye i syfte att öka gasexporten. Samtidigt har Ryssland iFinska viken byggt en stor Ust-Lugastation som är ansluten till Östersjöns andra ledningssystem, vilket gör det möjligt att exportera olja utan att gå genom hamnarna i Baltikum. Medan andelen bearbetad olja växer långsamt byggs stora oljeraffinaderier iTatarstan och i andra regioner i Ryssland.
Putin bestämde också att fortsätta byggandet av stora vattenkraftverk, såsom Bureya Dam och Boguchany Dam, samt en restaurering av kärnkraftsindustrin i Ryssland, med cirka 1 biljon rubel ($42,7 miljarder) tilldelat från den federala budgeten tillkärnkraft- och industriutveckling före 2015.[113] Ett stort antal kärnkraftverk och enheter byggs för närvarande av Rosatom i Ryssland.
Putin ombord på stridsfartygetPjotr Velikij under den nordliga flottans manövrar iBarents hav i augusti 2005.
Putin har försökt att öka Rysslands militära och ekonomiska närvaro iArktis. I augusti 2007 fäste en rysk expedition vid namn Arktika 2007, under ledning avArtur Tjilingarov, en rysk flagga på havsbotten underNordpolen.[114] I juni 2008 meddelade GeneralVladimir Sjamanov att Ryssland skulle öka den operativa radien avnorra flottans ubåtar,[115] och i juli 2011 meddelade försvarsministerAnatolij Serdjukov Rysslands planer på att stationera tvåbrigader på Arktis.[116]
Ett program medflytande kärnkraftverk planeras för att ge ström till ryska arktiska kuststäder och gasplatåer. Det första verket i programmet,Akademik Lomonosov med en effekt på 70 MW planerades att tas i drift 2012, men togs i drift först 2020.[117][118][119] Prirazlomnoye-fältet, ett avlägset oljefält iPetjorahavet som kommer att omfatta upp till 40 brunnar, är för närvarande under konstruktion samt borrning och förväntas tas i drift i början av 2012. Den kommer att ha världens första isresistentaoljeplattform och kommer också att vara det första kustplattformen i Arktis.[120][121]
I augusti 2011 undertecknadeRosneft ett avtal medExxon Mobil att få oljetillgångar i utbyte mot gemensam utveckling av de ryska arktiska resurserna för båda företagen.[122] Avtalet innehåller en $3,2 miljarders kolväteutforskning av Kara och Svarta havet,[123] samt gemensam utveckling av isresistenta borrplattformar och annan arktisk teknik.[124] "Omfattningen av investeringen är mycket stor. Det är skrämmande att uttala sådana enorma siffror", sade Putin vid undertecknandet affären.[122]
Den 5 november 2004 undertecknade PutinKyotoprotokollet med syfte att minska utsläppen av växthusgaser.[125][126] Ryssland genomförde dock aldrig de obligatoriska nedskärningarna, eftersom Kyotoprotokollet begränsade utsläppen till en procentuell ökning eller minskning från 1990 års nivåer och Rysslands utsläpp av växthusgaser minskade betydligt under 1990-talet på grund av den kraftiga nedgången i den ekonomiska produktionen efter upplösningen avSovjetunionen.[127]
Putin övervakar personligen och har genomfört en rad av skyddsprogram för sällsynta och hotade djur i Ryssland:
Putin i möte med Rysslands religiösa ledare i februari 2001.
Ortodox kristendom,islam,buddhism ochjudendom definieras av lag som Rysslands traditionella religioner och en del av Rysslands "historiska arv"[132] men har haft begränsat statligt stöd under Putins tid. Stora rekonstruktions- och renoveringsprogram avtempel ochkyrkor började på 1990-talet och har fortsatt under Putins tid. Staten har tillåtit undervisning av religion i skolorna(föräldrar är försedda med ett val för sina barn att lära sig grunderna i en av de traditionella religionerna eller grunderna i sekulär etik)
Putin deltar regelbundet på de viktigaste gudstjänsterna i den ryska ortodoxa kyrkan på de viktigaste ortodoxa kristna helgdagarna. Han har skapat goda relationer med patriarkerna av den ryska kyrkan, den numera avlidneAleksij II av Moskva (patriark 1990–2008; hans död) och den nuvarande (2009–)Kirill av Moskva. Som president var han en aktiv roll för att återställa relationerna mellan den Moskva-baserade ryska ortodoxa kyrkan och den ryska ortodoxa kyrkan utanför Ryssland efter 80 år avschism.[133]
Putin och Enade Ryssland åtnjuter högt väljarstöd i de nationellarepublikerna i Ryssland, särskilt i de muslimska republikernaPovolzhye ochNorra Kaukasien.[källa behövs] Enligt JTA är Putin populär bland det rysk-judiska samfundet som ser honom som en kraft för stabilitet. Rysslands högstarabbin, Berel Lazar, har sagt följande om Putin; "Putin har ägnat stor uppmärksamhet åt behoven i vårt samhälle och behandlat oss med en djup respekt."[134]
Andra stora turneringar som landet har arrangerat inkluderarVärldsmästerskapen i friidrott 2013 i Moskva ochVärldsmästerskapen i simsport 2015 i Kazan (inget av evenemangen har hållits i Ryssland tidigare), ochVärldsmästerskapet i ishockey för herrar 2000,2007 och2016. Förberedelser för dessa stora internationella evenemang, i särskilda fall i Sotji och Kazan, innefattade modernisering och uppbyggnad av infrastrukturen i hela regioner i Ryssland och inte bara sportarenor, utan även transport, energi, kommunikationer, bostäder och övriga offentliga nyttigheter.
Som en reaktion motRysslands invasion av Ukraina i februari 2022 uteslöts ryska deltagare från deltagande i internationella tävlingar i en stor mängd idrotter. Dessutom valde både enskilda idrottare och idrottsförbund att avstå från deltagande i idrottstävlingar arrangerade i Ryssland.[136]
Putin ochLjudmila Putina under deras bröllop den 28 juli 1983.
Den 28 juli 1983 gifte sig Putin medKaliningrad-föddaLjudmila Sjkrebneva. Hon var vid denna tid doktorand på den spanska grenen av filosofiavdelningen vidLeningrads Universitet och hade tidigare arbetat som flygvärdinna. 2013 meddelade paret att de separerat.[137]
Putins döttrar: Jekaterina till vänster och Marija till höger, 1988.
Förutom ryska talar Putin flytande tyska då hans familj brukade tala tyska i hemmet.[139] Efter att han utsågs till president har det rapporterats att Putin tagit lektioner i engelska och han har setts samtala direkt med den dåvarande, amerikanske presidenten,George W. Bush, och andra människor vars modersmål är engelska, i informella situationer. Han fortsätter däremot att använda tolk för formella samtal. Putin talade engelska offentligt för första gången under ett statsbesök iStorbritannien påBuckingham Palace under 2003, bland annat framförde han sina kondoleanser till drottningElizabeth II efter att hennes mor avlidit.[140] Han framförde sitt tal inför Internationella olympiska kommittén på engelska.[135]
Putins far sägs ha varit "en verklig kommunistmodell, som trodde på sina ideal samtidigt som han försökte omsätta dem i praktiken i sitt eget liv".[141] Hans far var en "militant ateist",[142] medan hans mor var "en hängiven troendeortodox". Fastän hon inte hade någraikoner hemma, deltog hon i kyrkan regelbundet, trots regeringens förföljelse av denrysk-ortodoxa kyrkan på den tiden. Hon såg till att Putin i hemlighet döptes som barn och hon tog honom regelbundet till gudstjänster. Hans far kände till detta, men låtsades att inte veta om det.[141]
Enligt Putin själv började hans religiösa uppvaknande efter den allvarliga bilolyckan hans hustru råkade utför 1993, ett uppvaknande som fördjupades av en livshotande eldsvåda som brände ner parets bostad i augusti 1996, från vilken hela familjen överlevde.[142][143] Precis före ett officiellt besök tillIsrael ska hans mamma gett honom hans dopkors och bad honom att få det välsignat: "Jag gjorde som hon sa och satte sedan korset runt min hals. Jag har aldrig tagit bort det sedan.",[141] har Putin själv sagt. Putin upprepade historien inför George W. Bush i juni 2001, vilket kan ha inspirerat Bush till att göra sin kommentar om att han "fick känna en del av Putins själ".[144][145][146] På frågan om han tror på Gud under en intervju medTime, svarade han "Det finns saker jag tror på, som jag i min position inte bör dela med allmänheten för allas bästa eftersom det skulle se ut som självreklam eller en politisk striptease".[147]
En av Putins favoritsporter ärkampsportenjudo. Putin började att tränasambo, en kampsport som har sitt ursprung i Sovjetunionen, vid 14 års ålder, innan han övergick till judo, vilken han har fortsatt att träna även i vuxen ålder.[148] Putin vann tävlingar i sin hemstad Leningrad, inklusive mästerskapen i Leningrad i både sambo och judo. Han är ordförande i Yawara Dojo, sammadojo som han övade på när han var ung. Putin är medförfattare till en bok om sin favoritsport som publicerades på ryska med titelnJudo med Vladimir Putin och på engelska under titelnJudo: History, Theory, Practice år 2004.[149]
Även om Putin inte är den första världsledande politikern att träna judo, är han den första ledaren att gå vidare in i de avancerade nivåerna. För närvarande innehar Putin en sjättedan (rött/vitt bälte)[150] och är mest känd för sinHarai Goshi, vilket är ett svepande höftkast. Putin fick titeln mästare (sovjetisk och rysk idrottstitel) i judo 1975 och sambo 1973. Vid ett statsbesök iJapan blev Putin inbjuden tillKodokan institutet, judo-högkvarteret, där han visade olika judotekniker för både elever och japanska tjänstemän.
I protest mot Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 stängde internationella judoförbundet av Putin från uppdrag som hederspresident för förbundet och ambassadör för internationella judoförbundet.[151]
Putin är en vanalpin skidåkare.[153]Putin utövar ofta olika sporter och utomhusaktiviteter, och han propagerar för sport som nyckeln till ett hälsosamt sätt att leva för ryssar. Han har setts spela badminton med Medvedev och de brukar ta cykelturer och fiska tillsammans.[154]Under sin andra premiärministerperiod lärde sig Putin att för första gången att åka skridsko och spela ishockey, eftersom han lovade att göra det under ett möte medde yngre ryska ishockeyspelarna som hade vunnitJuniorvärldsmästerskapet 2011 i USA.[155] På sin fritid brukar Putin även utöva dykning.[156]
Putin är fotbollssupporter till hemmalagetFK Zenit Sankt Petersburg.[157] Som en ivrig förare testade Putin enFormel 1-bil den 7 november 2010 i Sankt Petersburg och nådde en högsta hastighet på 240 km/h.[158]
Enligt siffror offentliggjorda under parlamentsvalet 2007, låg Putins förmögenhet på cirka 3,7 miljoner rubel (cirka $150 000) på ett bankkonto. Putin ägde en privat lägenhet i Sankt Petersburg på 77,4 kvadratmeter. Han ägde 260 aktier i bank lokaliserad i Sankt Petersburg (som i december 2007 hade ett marknadspris $5,36 per aktie).[161] Putin äger tvåVolga M21-bilar gjorda på 1960-talet som han har ärvt från sin far och som inte är registrerade för bruk. Putins inkomst 2006 uppgick 2 miljoner rubel (cirka $80 000).[162] Enligt dessa uppgifter är Putin inte en av de 100 rikaste avstatsdumans medlemmar; inte ens i sitt parti Enade Ryssland.[163]
Obekräftade påståenden som vissa ryska oppositionspolitiker och journalister hävdar har uppgifter om att Putin i hemlighet ska ha en mycket stor förmögenhet (så mycket som $40 miljarder) via successivt ägande i ett antal ryska bolag.[164][165][166][167] Putin fick vid en presskonferens den 14 februari 2008 frågan om han var den rikaste personen i Europa, eftersom vissa tidningar hade påstått detta och i så fall om han kunde ange källan till hans rikedom. Putin svarade med: "Detta är vanligt prat och inte ens värt att diskutera, enbart skitsnack."[168]
Även om Putin är ifrågasatt i många läger, var han, enligt en undersökning gjord avThe Times 2013, en av världens mest beundrade personer. IThe Times undersökning var han världens tredje mest beundrade person, efterMicrosofts grundareBill Gates och USA:s dåvarande presidentBarack Obama.
I december 2013 fick Putin ta emot utmärkelsenInternational Person of the Year avThe Times för sitt sätt att föra Moskva tillbaka till den internationella storscenen.[169][170]Time gav honom utmärkelsenPerson of the Year 2007.[171] Putin har blivit rankad som världens mäktigaste person i tidningenForbes fyra gånger (2013, 2014, 2015, 2016).[19]
^ [ab]Timothy J. Colton, Michael MacFaul (2003). Popular Choice and Managed Democracy: the Russian elections of 1999 and 2000. Washington DC: The Brookings Institution
Arutunyan, Anna (2012):Tsar Putin – Myter, makt och despotism, översatt från engelskansThe Putin Mystique. Feudalism, Corruption and God in Russian Society av Stefan Lindgren.
Gessen, Masha (2012):Mannen utan ansikte, översatt från engelskansThe Man Without a Face: the Unlikely Rise of Vladimir Putin av Nille Lindgren.
Putin direkt – samtal med Vladimir Putin, 2001, (översatt från engelskansFirst Person och granskad mot den ryska utgåvan av Henrik Samuelsson,) där Putin intervjuas av tre journalister (Natalija Gevorkjan, Natalja Timakova och Andrej Kolesnikov) vid sex olika tillfällen, under cirka fyra timmar varje gång.
Walker, Shaun (2020):Putins nya Ryssland och det förflutnas skuggor, översatt från engelskansThe long hangover - Putin´s new Russia and the ghosts of the past av Nils Håkanson. Ordfront.ISBN 978-91-7775-100-7.
_(cropped).jpg)
