Vigg (Aythya fuligula) är enfågel som tillhör gruppendykänder inom familjenänder. Viggen är en ganska liten och kompakt dykand där den adulta hanen är kontrastrikt svart och vit med en tydlig hängande tofs på huvudet. Honan är brunaktig och har en mindre tydlig tofs. Båda könen har gul iris och ljust gråblå näbb med svart näbbnagel.
Viggen är en palearktisk häckfågel som häckar från Island i väster tillKamtjatka i öster och merparten är flyttfåglar. Häckpopulationen i centrala, och nordvästra Europa är stannfåglar. Den övervintrar iEuropa,Afrika och södraAsien. Den föredrar atthäcka i grunda näringsrika sjöar och vikar men är ganska pragmatisk när det gäller val av häckningsbiotop. Den lägger 8 till 10 ägg, som ruvas av honan i 25 dagar. Hanarna ger sig av tidigt för attrugga och blir då flygoförmögna under en period. Ungarna blirflygga efter 45–50 dagar men kan lämna honan tidigare.
Viggen har ett mycket stort utbredningsområde, populationen är mycket stor och utvecklingstrenden bedöms som stabil varförIUCN kategoriserar den somlivskraftig.
Viggen är en liten kompakt fågel med ganska lång hals. Dess mest signifikanta drag är tofsen i nacken som hos häckande hanar är lång och nedhängande men mer eller mindre synlig på båda könen och i alla dräkter.Näbben är kort och bred och blågrå till färgen, bredare mot spetsen som är svart. Fågelns totala längd är 40–47 cm och den har ett vingspann på 65–72 cm.
Den adulta hanen har svart huvud, bröst, ovansida och stjärt, medan sidorna, buken och undersidan av vingarna är vita. Ovansidan av handpennor och armpennor är vita med en tydlig svart avslutning som ett streck på vingkanten. Honan är färgad i olika nyanser av brunt, med en jämnt mörkbrun nyans på rygg och huvud och en ljusare brun på sidorna. Honans buk, undersida av vingar och ovansidan avhandpennor ocharmpennor är vita, precis som på hanen.
Juvenilen är mattare gråbruna till färgen och påminner annars om honor.
Från friande hane men även i flykten hörs ett nästan kalkonlikt och fnittrande läte som faller i tonhöjd men ökar i hastighet: "vip vi-vivyvyp". Honan har en skorrande ramsa, "krr krr krr krr", snabbare än brunanden och ljusare än berganden.[4]
Viggen är enpalearktisk häckfågel som häckar från Island i väster tillKamtjatka och västraAleuterna i öster.[1] Som sydligast häckar den lokalt iSpanien, norraItalien, norraBosnien och Hercegovina och vidDonaus delta vidSvarta havet.[1] Den är i merparten av sitt utbredningsområde enflyttfågel men i centrala, och nordvästra Europa är den till största delen enstannfågel.[1] På vintern förekommer den lokalt i södra Europa, norra och centralaAfrika (så lång söderut somKenya),Mellanöstern,Indien ochSydostasien, så långt söderut som norraFilippinerna.[1] Vintertid kan den ibland uppträda utmed USA:s och Kanadas kuster.[1] Den kan också vara härdig och bara dra sig bara undan isen och den ses ligga i stora flockar så långt norr ut som utanförFlorø iNorge och vid sydvästra Island.[1]
I Sverige är den på sommaren vanligast i Norrland och Sveriges östliga delar, men häckar i stort sett i hela landet. Merparten lämnar Sverige under vintern men vissa övervintrar i södra Sverige.[5] Vigg nämns första gången i en svensk kontext1611 avSigfrid Aron Forsius[5] då arten förmodligen bara fanns etablerad iBottniska viken eller i landets norra delar.[6] Under de senaste 150 åren har viggens utbredningsområde expanderat kraftigt åt väster och söder.[6] Det dröjde till 1850-talet innan viggen på allvar etablerade sig i södra Sverige.[6] Den riktigt stora ökningen skedde inte förrän in på 1910- och 1920-talen och viggen hade sina absoluta toppnoteringar mellan 1950- och mitten på 1970-talet.[5] Det samlade beståndet av vigg i Sverige beräknas idag vara mellan 40 000 och 60 000 par.[5]
Eftersom viggen är pragmatisk vad gäller val av häckningsbiotop, hittar man den i stora antal på många olika platser.[7] Den häckar ofta i sötvatten som skogssjöar, fjäll- och tundravatten, lugnar åar, eller parkdammar, men den häckar också vid havskuster. Den föredrar att häcka i grundaeutrofa sjöar, vikar och i skärgården gärnaflader.[7][1]
Viggen häckar första gången vid ett eller två års ålder och paret håller bara ihop under en häckningssäsong. De häckar antingen ensamma eller i löst sammanhållna grupper, ibland upp emot hundratals häckande honor, gärna tillsammans med måsar och tärnor som ger arten visst skydd.[7][1] Ensamhäckande par placerar ofta boet mer skyddat medan grupphäckare placerar boet mer öppet.[7] Boet kan placeras i klippskrevor, under en buske eller i skydd av ljung och då läggs ofta mindre arbete på att konstruera boet.[8] På andra platser kan större omsorg läggas på bokonstruktionen och byggs då ofta av torrt gräs och starr.[8] Boet fodras meddun.[8]
Viggen lägger åtta till tio grågröna eller blygrå ägg, som ruvas av honan i 25 dagar.[8] Två honor kan lägga ägg i samma bo.[5] I ovanliga fall lägger viggen sina ägg i en annan andfågels bo varför det sällsynt förekommer att viggungar simmar tillsammans med exempelvisejder.[5] Honan ligger hårt på äggen och lämnar först när faran är mycket nära.[8] Vid sådana tillfällen avger hon fränt luktande exkrement i mitten av boet.[5] Redan under ruvningen lämnar hanarna honan och samlas på andra platser för attrugga.[7] Under denna ruggingsperiod som inträffar i slutet av juni till början av september är hanarna flygoförmögna i tre till fyra veckor.[1] Ungarna blirflygga efter 45–50 dagar men kan lämna honan mycket tidigare.[7] Under vintern kan arten ansamlas i mycket stora flockar på tusentals individer.[1]
Födosökande hane i Japan.Under vintern samlas ofta viggar i stora flockar.
Viggen födosöker oftast på grunt vatten och dyker sällan mer än tre meter.[7] Den har en varierad kost som skiljer sig beroende på geografiska skillnader och årstid.[7] Viktig föda utgörs avsnäckor,musslor,kräftdjur,småfisk,vatteninsekter och vattenväxter.[7]
Viggen hotas av habitatförstöring av exempelvis oljespill, torrläggning av våtmarker eller igenväxning där betande djur försvinner.[1] Den är också känslig för störningar på grund av ökad mänsklig rekreationsaktivitet vid inlandsvatten och predation av introducerade minkar som tar sig till häckningsöar.[1] Vigg jagas som rekreation i Danmark, Italien och Iran, och den jagas kommersiellt i Iran.[1] Ägg av vigg skattades tidigare på Island och det kan fortfarande förekomma.[1]
Viggens utbredningsområde är mycket stort och den globala population är också mycket stor och uppskattas till 2 600 000–2 900 000 individer.[1] Populationstrenden bedöms som stabil och allt detta sammantaget gör attIUCN inte bedömer viggen som hotad utanlivskraftig (LC).[1] Även i Sverige bedöms beståndetlivskraftigt och arten tas därför inte upp påArtdatabankens rödlista.[2]
^Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 32.ISBN 978-91-7424-039-9
^ [abcdefgh]Steve Dahlfors (2006)Vigg, www.sofnet.org hämtad från archive.org, läst 2014-02-14
^ [abc]Gustaf Rudebeck (1962)Våra svenska fåglar i färg, vol.1
^ [abcde]Wahlberg, Tage (1993). Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige (första upplagan). Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 71. 91-29-61772-3
^James A. Jobling (2010)The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London.ISBN 978-1-4081-2501-4
_(4).jpg)
_-Ystad-2016.jpg)
