a Det republikanska statsskicket omnämndes aldrig i officiella dokument men flera av republikens institutioner fortsatte att existera. b Formellt fortsatte Franska staten att existera fram till den allierade invasionen 1944.
Namnet Vichyregimen kommer av att regeringen hade sitt säte i kurortenVichy som ligger söder om den s.k. demarkationslinjen som delade landet. Frankrikes traditionella huvudstadParis ingick i det område som Tyskland höll ockuperat från början.
Den auktoritära Vichyregimens devis var "Travail, famille, patrie" (arbete, familj och fosterland), och inte Frankrikes gamla revolutionära "Liberté, égalité, fraternité" (frihet, jämlikhet och broderskap). Landets officiella namn, och styrelseskick, ändrades också,Republique Française ("Franska republiken") ersattes avL'État Français ("Franska staten").
Efter att tillsammans medStorbritannien ha förklarat krig mot Tyskland i september 1939 men därefter lidit stora nederlag, befann sig Frankrike våren 1940 i ett besvärligt militärt och politiskt dilemma. Två politiska läger bildades, där den ena ståndpunkten var att envapenvila var nödvändig, medan andra sidan ville fortsätta kampen mot Tyskland genom att hämta resurser frånAlgeriet och andra kolonier. ÖversteCharles de Gaulle, som den 6 juni utsetts till biträdande försvarsminister av regeringschefenPaul Reynaud, var förespråkare för fortsatt kamp. GeneralMaxime Weygand, marskalkPhilippe Pétain, samt politikernaPierre Laval ochFrançois Darlan ville ingå vapenvila med tyskarna.
Den tyska armén nådde Paris den 14 juni. Regeringschefen Paul Reynaud avgick den 16 juni och Frankrikes president utsåg Philippe Pétain att efterträda honom. Dagen efter deklarerade Pétain att Frankrike skulle ge upp kriget. Den 22 juni skrev fransmännen understilleståndsavtalet med Tyskland. Den franska regeringen hade då flyttat från Paris till kurorten Vichy. Här samlades den 10 juli, i stadens kasino,Tredje franska republikens parlament för sista gången och röstade för instiftandet av en ny konstitution och gav statens alla maktbefogenheter till marskalk Pétain. Franska republiken omvandlas till den nya statsbildningen Franska staten, även kallad "Vichyregimen".Parlamentarisk demokrati avskaffades i all väsentlig form, Pétain erhöll rätten att själv utse sin framtida efterträdare och redan existerandekoncentrationsläger började snart hysa allt större antal fångar.
Stilleståndsavtalet undertecknas. Den tyske fältmarskalkenKeitel till vänster och den franske generalenHuntzinger till höger.
Den 22 juni1940 skrev den franska delegationen under fördraget som innebar vapenvila med hårda eftergifter. Undertecknandet skedde iCompiègne, i samma tågvagn som hade använts när Tyskland tvingades skriva undervapenvilan som avslutade första världskriget. Enligt avtalet hamnade norra Frankrike samt Atlantkusten under tysk ockupation. Frankrike skulle bekosta underhållet av den tyska armén samt betala ett krigsskadestånd på 400 miljoner francs (gamla francs, värda en hundradedel av den nya franc som föregickeuron) om dagen. Dessutom ingick det en klausul om att fartygen i den franska flottan skulle återgå till de hamnar de hade legat i i fredstid, varav vissa befann sig i den ockuperade zonen. Frankrike skulle också ställa landets administration i Stortysklands tjänst.
Den 11 november 1942 inledde Tyskland och ItalienOperation Anton som innebar en ockupation även av denfria zonen i södra Frankrike och påKorsika. Detta var tyskarnas reaktion på attde allieradelandsatt trupper i Marocko. Efter ockupationen av Vichyfrankrike fortsatte tyskarna att styra Frankrike som två delar, men den frihet som Vichyfrankrike tidigare haft i söder försvann i praktiken, även om Vichyregimen fortfarande formellt hade makten. Området kom därefter att kallas den södra zonen av tyskarna.
Efter krigsslutet dömdes Laval till döden och arkebuserades. Även Pétain dömdes till döden, mende Gaulle lät straffet omvandlas till livstids fängelse.
Vichyregimen baserades på enultrakonservativideologi kretsande kring arbete, familj och fosterland och med traditionellakatolska värderingar som grund. Man ville höja den allmänna moralen som man ansåg hade blivit fördärvad underTredje republiken och som man menade var en av anledningarna till att kriget förlorats. Regimen ville samla folket och läka dess själ genom ettpatriarkaliskt auktoritärt styre. Den nationella fadersgestalten var statschefen,marskalk Philippe Pétain, hyllad 84-årig hjälte från första världskriget. "Den enda auktoritet som finns är den jag delegerar", fastslog han.[3]
Petain och hansministär kunde införa lagar och förordningar utan demokratiskt godkännande. Allmänna val upphörde,censur infördes,fackföreningar ocharbetsgivarorganisationer förbjöds, politiska ledare och tjänstemän valdes inte längre utan tillsattes uppifrån, domstolar fick nya rättsordningar,frimurare och före detta parlamentsledamöter sattes i fängelse,kommunister förföljdes. Formellt hade Vichyfrankrike även befogenhet att stifta lagar för ockupationszonen men där krävdes alltid enkontrasignering från den tyska militärförvaltningen.
Vichyregimen förespråkade en samarbetspolitik med tyskarna, kallad ”collaboration”. Genom detta trodde Vichyregimen att man kunde behålla den franska statens suveränitet även under ockupation.
Som auktoritär konservativ regim stod Vichyregimen den nazistiska ideologin nära och många dekret som påbjöds av tyskarna infördes även av Vichyregimen, ibland på dess eget initiativ. En "Judelag" infördes 1940 som förbjöd judar att inneha offentliga tjänster, arbeta som lärare, eller ha ledande poster inom förlagsbranschen, filmindustrin, teater och radio. Lagen utvidgades senare till arbetsförbud för judiska advokater, läkare, bankmän, fastighetsmäklare och andra yrkesområden. Regimen bedrev också, liksom tyskarna, ”arisering” vilket betydde att judisk egendom överfördes i arisk ägo. Tavlor, hus, aktier och företag i judisk ägo konfiskerades av den franska staten.[4] Korporatismen infördes då yrkesorganisationer skapades. Fackförbundet och arbetsgivarorganisationen tillhörande samma yrkesgren organiserades i korporationer. Frimureri blev förbjudet och katolicismen fick en viktig roll.
Vichyregeringen blev under ockupationsåren allt tydligarefascistiskt lagd. År 1944 blev milisledaren ochSS-Sturmbannführer Joseph Darnand inrikesminister och grundaren av franska fascistpartietRNP.Marcel Déat blev arbetsminister.
Vichyregimen förgrundsgestalter var, trots alliansen med Storbritannien, i grunden inga Englandssympatisörer vilket förstärktes dagarna före regimens bildande; den franska flottan utgjorde en stor maktfaktor i kriget och den brittiske premiärministernWinston Churchill såg till att en brittisk flotta sändes ut den 3 juli 1940 för att ställa den franska flottan iMers el-Kébir inför ett ultimatum, där de uppmanades att antingen ansluta sig till den engelska flottan eller att ge sig av tillFranska Västindien. Den franske amiralenFrançois Darlan vägrade, utan att ha informerat regeringen om de alternativ som hade erbjudits, och under den strid som följde förstördes de viktigaste franska fartygen och 1 297 franska sjömän dödades och 350 sårades.
I och med att Frankrike ingick en separat fred med Tyskland bröts alliansen med Storbritannien.
Relationerna mellan Vichyfrankrike och Storbritannien förvärrades ytterligare när generalCharles de Gaulle fick en fristad iLondon, varifrån han höll sina offentliga tal till den franska nationen. I England bildades ocksåFria Frankrike (franska:France Libre), ett slagsexilregering vars kärna utgjordes av franska politiker som flytt tillStorbritannien efter vapenstilleståndet. Genom den formades de "Fria franska styrkorna" som stred påde allierades sida i Nordafrika och Mellanöstern.
Vichyregimenerkändes som Frankrikes legala regering av bland andraNazityskland,USA ochSovjetunionen, som alla skickade ambassadörer. När regimen upprättades i juli 1940 var USA och Sovjetunionen fortfarande officiellt neutrala och hade diplomatiska relationer medaxelmakterna. de Gaulles exilregering hävdade att den nya statsbildningen var illegal men misslyckades alltså med att lobba för att andra länder skulle avstå från erkännande.[5]
