Vattenur ellerklepsydra (eller klepshydra) är en av de tidigaste tidmätarna och användes redan omkring 1500 f. Kr. i Persien (dagens Iran), i detforntida Egypten och iKina. Tidens gång mättes genom attvatten i ett kärl på ett kontrollerat sätt tappades av eller fylldes på.
Ordetklepsydra kommer ursprungligen frångrekiskan och betyder direkt översatt "vattentjuv". Det är en sammansättning av ordenkleptein ("att stjäla") ochhydōr ("vatten").[1] Den grekiske naturfilosofenEmpedokles använde en sådan för att påvisa att det man vanligen kallar tomrum är fyllt av luft. Om man sänker ner ett kärl i vatten så att den luft kärlet rymmer inte kan tränga ut kan vatten heller inte tränga in i större utsträckning än luften komprimeras av trycket.[2]
Klepsydra användes i den klassiska forntiden (företrädesvis vid offentliga föredrag, domstolsförhandlingar och så vidare) som tidmätare. Klepsydran överensstämde således väsentligen med senare tiderstimglas.[3]
Moderna vattenur är snarare konstverk än tidmätare. Den franska konstnären och tidigare fysikernBernard Gitton har skapat ett antal vattenur som utsmyckning i olika delar av världen, bland annat det iEuropa-Center i Berlin. Detta ur är 13 meter högt och visar tiden i två kolonner för timmar respektive minuter.[4]
| ||||||||||||||||||||
