Vancouver (vænˈkuːvər) är en kuststad belägen i regionenLower Mainland iBritish Columbia i det sydvästra hörnet avKanada. Staden har fått sitt namn från den brittiske kaptenenGeorge Vancouver, som utforskade området på 1790-talet. Namnet Vancouver i sig själv har sitt ursprung i detholländska "van Coevorden", vilket betyder "person frånCoevorden", en stad iNederländerna.[4]
Staden utgör det störstastorstadsområdet i västra Kanada och det tredje största storstadsområdet i Kanada.[5][6] Enligt 2006 års folkräkning har Vancouver strax över 578 000 invånare,[1] och dess storstadsområde cirka 2,3 miljoner invånare 2009.[3] Av invånarna har 52 % ettmodersmål som inte ärengelska.[7][8]
1867 började man anlägga timmerdepåer och sågverk vid området Gastown, vilket kom att bli kärnan kring vilken staden växte upp och Vancouver blev stad i april 1886. 1887 nådde utbyggnaden avCanadian Pacific Railway fram till Vancouver. Stadens stora naturliga hamn var attraktiv och blev snart en viktig del av handelsvägen mellanOrienten, östra Kanada ochLondon.[9][10]
HamnenPort Metro Vancouver är numera den största i Kanada och den fjärde största (itonnage räknat) i Nordamerika.[11] Skogsindustrin är fortfarande den största industrin, men Vancouver är också känt för att vara en storstad mitt i naturen, varförturismen är stadens näst största industri.[12] Vancouver är även Nordamerikas tredje största centrum för filmproduktion efterLos Angeles ochNew York och staden har därför fått smeknamnet "Hollywood North".[13][14]
Vancouver brukar rankas högt i listor över "världens bästa stad", därlivskvalitet värderas. Såväl 2009[15] som 2010[16] tog Vancouver förstaplatsen i brittiska affärstidningenThe Economists sammanställning.Vancouver har varit värdstad för många internationella konferenser och tillställningar, bland annat United Nations Conference on Human Settlements 1976 ochVärldsutställningen 1986.Olympiska vinterspelen 2010 ochparalympiska vinterspelen samma år arrangerades i Vancouver och i det närliggandeWhistler, en vintersportort 125 km norr om staden.[17]
När man fann guld iThompsonfloden 1858 startade enguldrush och uppemot 25 000 personer, främst frånKalifornien, passerade dagens Vancouver.[24][25][26] Vancouver är en av British Columbias yngsta städer,[27] Den första bosättningen med européer i Vancouver var McLeery's Farm från 1862, öster om den förkolonialaFirst NationMusqueambyn i dagensMarpole. År 1863 startades ett sågverk vid Moodyville i North Vancouver på andra sidan fjorden Burrard Inlet. Den följdes snabbt av flera andra sågverk som ägdes av den engelska entreprenören kapten Edward Stamp. Det blev startskottet för Vancouvers långa tradition inom timmernäringen.
Stamp grundadeHastings Mill, ungefär beläget vid början av dagens Gore Street, efter svårigheter med grynnor och strömmar på andra platser. Det var runt det sågverket som staden tog form. Sågverkets betydelse för stadens utformning minskade när järnvägssträckningenCanadian Pacific Railway anslöt till staden 1887. Hastings Mill fick stänga ner på 1920-talet.[28] Utanför Hastings Mills ägor etablerade"Gassy" Jack Deighton ett provisorisktvärdshus 1867, och bosättningen som växte upp i dess närhet kom att kallas Gastown efter värdshusvärden.[27][29]
År 1870 kartlade British Columbiaskolonialregering bosättningen och anlade enstadsplan som döptes till Granville för att hedra det brittiska kabinettets kolonialministerlord Granville. Platsen valdes sedan till ändstation för den transkanadensiska järnvägen, Canadian Pacific Railway, vilket gav Vancouver ett övertag över de konkurrerande orternaPort Moody,New Westminster ochVictoria. Järnvägen var ett villkor för British Columbias inträde i denkanadensiska konfederationen, föregångaren till dagens Kanada, år 1871.Pacificskandalen, en mutskandal gällande järnvägen som ledde till Kanadas första premiärministerJohn A. Macdonalds fall, samt en arbetsmarknadskonflikt gällande kinesisk arbetskraft gjorde att järnvägsbygget blev försenat och slutfördes först på 1880-talet.[30]
Staden fickstadsrättigheter (incorporation) den6 april1886. Chefen för Canadian Pacific RailwayWilliam van Horne gav staden, som dittills kallats Gastown, sitt officiella namn Vancouver efter den engelska upptäcktsresandenGeorge Vancouver.[27] Den nya staden totalförstördes i en storbrand,Vancouverbranden, drygt två månader senare -13 juni1886. Staden byggdes snabbt upp igen och samma år grundades Vancouvers första brandkår.[28] Befolkningen ökade snabbt, från en bosättning på cirka 1 000 invånare 1881 till 20 000 invånare vid sekelskiftet 1900 och 100 000 invånare 1911.[31]
Närguldrushen i Klondike inleddes 1898 blev Vancouver en handelsplats där guldletarna skaffade utrustning och proviant.[24] En av handlarna varCharles Woodward som öppnade sin första butik i hörnet av Georgia Street och Main Street. VaruhuskedjanWoodwards kom sedan att dominera detaljhandeln tillsammans med ett annat samtida varuhus från British Columbia,Spencer's, och Nordamerikas äldsta kommersiella bolagHudson Bay-kompaniet som grundats redan 1670.[32]
Vancouvers ekonomi kom tidigt att domineras av stora företag som Canadian Pacific Railway som stod för kapital till stadens snabba uppbyggnad. En del tillverkningsindustri fanns, men råvaruutvinning dominerade företagsfloran och då framförallt timmernäringen. Hamnen som etablerades till stöd för råvaruutvinningen och nyttotrafiken i hamnen var den enskilt största ekonomiska sektorn i Vancouver på 1930-talet.[33]
Storföretagens dominans på den ekonomiska marknaden åtföljdes av en inte sällan militantarbetarrörelse. Den förstastrejken i Vancouver genomfördes 1903 av järnvägsarbetare och riktades mot Canadian Pacific Railway och gällde i första hand att få ett erkännande från företaget att facket var en av arbetsmarknadens parter. Arbetarledaren Frank Rogers mördades av järnvägsbolagets polisstyrka när han gickstrejkvakt i hamnen, och blev därmed den första martyren för arbetarrörelsen i British Columbia.[34] Kanadas förstageneralstrejk genomfördes 1918 vid Cumberlands kolgruvor påVancouver Island.[35] Efter att ha avmattats under 1920-talet ökade strejkvågen 1935 när arbetslösa män strömmade in i staden för att protestera mot förhållandena i de hjälpläger förberedskapsarbete som militären skötte i avlägsna delar av British Columbia.[36][37] Efter två månader med spänningar och demonstrationer bestämde sig de strejkande arbetarna för att ta sina klagomål till de federala myndigheterna iOttawa, vilket ledde till en rörelse kalladOn-to-Ottawa Trek[37], ungefärVi går till Ottawa-marschen. Protesterna slogs ner med våld och arbetarna arresterades i stadenMission och internerades i arbetsläger under återstoden av depressionen.[38] Protesterna och marschen hade stort stöd av allmänheten och flera av rörelsens krav gick trots allt igenom. Andra reformerande rörelser som första vågensfeminism-, moral- ochnykterhetsrörelser influerade Vancouvers utveckling.Mary Ellen Smith, ensuffragett ochalkoholförbudsivrare från Vancouver, blev den första kvinnan som tog plats i en lagstiftande provinsförsamling i Kanada 1918.[39]Alkoholförbud infördes underförsta världskriget och varade till 1921 när alkoholförsäljningen togs över av provinsialregeringen, ett system som är i bruk än idag.[40] Kanadas första antidroglag instiftades efter en undersökning av oroligheter i VancouversChinatown ochJapantown. Oroligheterna gällde rasmotsättningar och två av anmälarna varopiumtillverkare. När undersökarna upptäckte att opiumhålor besöktes av både vita kvinnor och kinesiska män stiftades en lag som förbjöd tillverkning, försäljning och import av opium för icke-medicinsk användning.[41]
Trots attpalmer inte är en speciellt vanlig syn i Vancouver, så visar de att staden har ett förhållandevis tempererat klimat jämfört med övriga Kanada.
Växtligheten i Vancouverområdet var ursprungligen av typentempererad regnskog, medbarrväxter blandat medlönnträd ochgråal, samt storaträsk (till och med i högt liggande områden, på grund av dålig avrinning).[45] Barrträden bestod av en för British Columbia-kusten typisk blandning avdouglasgran,Thuja plicata ochTsuga heterophylla.[46] Området anses ha de största exemplaren av dessa arter på British Columbias kust, bara träd ifrånSeattle kunde mäta sig med träden från Burrard Inlet och English Bay. De största träden fanns i området kring Gastown där avverkningen började samt på sluttningarna vid False Creek och English Bay. Skogen iStanley Park avverkades från 1860-talet till 1880-talet. Där finns fortfarande spår av dåtidens avverkningsteknik, till exempel urtag uthugget i stubbar och stammar i vilken en bräda sattes som fotstöd för att kunna avverka högre upp i trädet.[47]
Många växter och träd i Vancouver-området har importerats från andra delar av Amerika eller från andra sidanStilla havet. Flera arter avpalmer växer i staden tillsammans med ett stort antal exotiska träd sombrödgran ochjapansk lönn samt olika exotiska blommor sommagnolior,azaleor ochrhododendron. En del rhododendron uppnår enorma storlekar liksom andra arter som importerats från kärvare klimat i östra Kanada ochEuropa, men även den inhemskadouglaslönnen blir storvuxen. Flera av stadens gator kantas avjapanska körsbärsträd som skänkts avJapan på 1930-talet och därefter. Dessa blommar i flera veckor tidigt varje vår. Andra gator kantas avhästkastanj och andra dekorativa och skuggande träd.[48]
Vancouver har ett tempererat klimat med kanadensiska mått mätt och har ettkustklimat. EnligtKöppens system klassificeras klimatetCfb. Sommarmånaderna är normalt torra ofta med måttligtorka i juli och augusti. Resten av året kännetecknas av desto störrenederbördsmängder, särskilt mellan oktober och mars.
Den årliga nederbördsmängden, mätt påVancouvers flygplats iRichmond, är i genomsnitt 1 199 mm. Stadens läge vid havet och topografin ger stora lokala variationer i nederbördsmängden. På vintern är det mätbar nederbörd de flesta dagarna. Somrarna är torrare med måttliga temperaturer på grund av den svalasjöbrisen. Den högsta genomsnittliga dagstemperaturen är 22°C i juli och augusti, som kan stiga till 30 °C.[49] Den högsta temperaturen någonsin uppmättes den 30 juli 2009 och var 34,4 °C.[50][51]
I genomsnitt snöar det 11 dagar per år, varav tre dagar ger mer än 5 centimeter snö. Det faller i genomsnitt 48,2 cm snö per år, men normalt töar den bort ganska snabbt.[52] Vancouver med ytterområden har de fjärde mildaste vintrarna av samtliga kanadensiska städer. De tre städerna med mildare vintrar ärVictoria,Nanaimo ochDuncan, samtliga belägna på närliggandeVancouver Island.[53] Dagstemperaturen sjunker under nollgradersstrecket i genomsnitt 46 dagar per år och två av dessa dagar är temperaturen lägre än -10 °C.
Med 5 039 personer per km2 (2006)[54] har Vancouver en befolkningstäthet jämförbar med flera andra nordamerikanska storstäder. Stadsplaneringen i Vancouver karakteriseras av höghus med en blandning av näringsverksamhet och boende, till skillnad från denutglesning med förortsbyggande för bostäder och näringsverksamhet i city som annars är utbredd i Nordamerika. Det har ibland angetts som en av orsakerna till den högre livskvalitet invånarna visat sig uppleva.[15][55] Stadsplaneringen i Vancouver karakteriseras av smala höghus med lägenheter, trots det högre priset det innebär jämfört med mer skrymmande höghus. Bostäder är vanligare änkontor istadskärnan.[56] Det var en inriktning som togs på 1950-talet när stadsplanerarna uppmuntrade byggandet av höghus för boende i stadskärnan med höga krav på ekonomisk uppbackning och öppna ytor för att försäkra sig om fri sikt och gröna ytor.[57] Med den lyckade utvecklingen i dessa områden valde staden att upprepa det när äldre industriområden gjordes om till bostäder under mitten av 1980-talet. Stadsplaneringen i Vancouver har fått internationellt erkännande för sin boende- och levnadsmiljö.[58] På senare tid har stadsplaneringen inriktat sig på en ekologiskt hållbar utveckling av staden.[59]
Ägarlägenheterna i fastigheten Electra är uppförda i det kanadensiska elbolaget BC Hydrosmodernistiska byggnad från 1957. Även den så kallade "betongvåfflan" som byggdes till det före detta skogsbolaget MacMillan-Bloedel ibrutalistisk stil är värt ett omnämnande.
Under världsutställningen 1986 tillkom den stora tältstrukturen Canada Place som utgjorde den kanadensiska paviljongen och nu bland annat fungerar som mässhall, kryssningsterminal och hotell.Stadssiluetten söderut definieras av rådhuset och Vancouversjukhusets Centennial Pavilion som uppfördes 1936 respektive 1958 .[60][61]I de gamla delarna av city finns en samlingedvardianska byggnader som på sin tid var de högsta ibrittiska imperiet. Dessa var Carter-Cotton-byggnaden, även The Province Building, från 1908, Dominion Buildning från 1907 och Sun Tower från 1911. Sun Tower förlorade positionen som imperiets högsta byggnad närart deco-byggnaden Marine Building invigdes 1930.[62] Den är inspirerad avNew YorksChrysler Building och känd för sinkakelklädda fasad och dörrar och hissar i förgylld mässing, vilket gör den till en populär plats för filminspelningar.[63] De högsta byggnaderna i dagens Vancouver är skyskrapornaLiving Shangri-La på 201 meter fördelade på 69 våningar,[64] One Wall Centre som är 150 meter hög och tätt följd av Shaw Tower på 149 meter.[65]
Vancouver har kallatsgrannskapens stad, där varje grannskap har sin egen särskilda karaktär och etniska blandning.[66] Personer avengelsk,skotsk ochirländsk bakgrund är historiskt sett de största etniska grupperna i staden,[67] och särdrag från brittiska och irländska samhällen och kulturer kan fortfarande märkas i några områden, speciellt i South Granville och Kerrisdale. Tyskar utgör den näst största etniska gruppen från Europa i staden och var en drivkraft i stadens samhälle och ekonomi fram tillförsta världskriget då antityska stämningar bröt ut i Vancouver.[10] Kineser är den största synliga etniska minoritetsgruppen i staden, och Vancouver har ett mångfaldigtkinesiskspråkigt samhälle, med flera olika dialekter såsomkantonesiska ochmandarin.[28][68] Områden med uppenbara etniska kommersiella områden är bland annatPunjabu Market,Little Italy,Greektown och tidigare ävenJapantown.
På 1980-talet, efter ett inflöde av immigranter frånHongkong på grund av osäkerheten överStorbritanniens överlåtande av Hongkong tillKina samt en större immigration från Kina självt ochTaiwan, blev Vancouver den stad som har högst andel kinesisk befolkning i Nordamerika.[69] Det utgjorde fortsättningen på en lång tradition av immigranter som har gjort Vancouver till den näst mest populära destinationen för immigranter i Kanada efterToronto[70] Andra större invånargrupper med asiatiskt ursprung är de från Sydasien, framförallt frånPunjab på gränsen mellanIndien ochPakistan, samt frånVietnam,Filippinerna,Korea,Kambodja ochJapan. Trots en ökning av antalet immigranter från Sydamerika under 1980- och 1990-talen har den varit ganska låg, 3,6 % av totala antalet immigranter, liksom immigrationen frånAfrika på stadiga 3,3 %.[71] År 1981 utgjorde andelen "synliga minoriteter" mindre än 7 % av befolkningen,[72] en siffra som stigit till 51 % 2008.[73]
Före immigrationsvågen från Hongkong hade de största icke-brittiska grupperna sitt ursprung i Irland och Tyskland, följda avskandinaviska, italienska, ukrainska och kinesiska, framförallt med ursprung iGuangdong. Från mitten på 1950-talet till 1980-talet kom många immigranter frånPortugal och Vancouver har den tredje största portugisiska befolkningen i Kanada efter Toronto och Montréal. Östeuropeiska immigranter från fornaJugoslavien,Ryssland,Tjeckoslovakien,Polen ochUngern började anlända efter Sovjetunionens övertagande efterandra världskriget.[10] Immigrationen avgreker ökade i slutet av 1960-talet och början på 1970-talet undermilitärdiktaturen i Grekland; de flesta bosatte sig i området kring Kitsilano. Vancouver har också cirka 11 000 invånare urKanadas ursprungsbefolkning.[74]
Vancouver har blivit en samlingsplats förHBT-personer[75] och British Columbia var den andra provinsen efterOntario som lagstadgade om rätten tillsamkönat äktenskap.[76] Centrum för gaylivet är i downtown runt Davie Street, känt som Davie Village.[77] Vancouver har en av Kanadas största årligaPridefestivaler.[78]
Vancouvers hamn är i tonnage Kanadas största hamn.[82]
Med sitt läge motStillahavsregionen och då staden är den västra ändpunkten förden transkontinentala landsvägen och järnvägssträckningar, är Vancouver ett av landets största industriella centra.[44]Vancouvers hamn, som är Kanadas största, hanterar årligen gods och varor värt 75 miljarderkanadensiska dollar. Aktiviteterna i hamnen bidrar årligen med 10,5 miljarder dollar tillbruttonationalprodukten och 22 miljarder ieconomic output.[82] Flera företag inom skogsindustri och gruvindustri har förlagt sina huvudkontor i Vancouver, och på senare år har staden blivit ett växande centrum förmjukvaruutveckling,bioteknik och en livligfilmindustri.[83]
Vancouvers vackra läge lockar många turister till staden. Stora turistmål är stadens parker och offentliga trädgårdar, exempelvisStanley Park,Queen Elizabeth Park ochVanDusens botaniska trädgård, samt omgivningarna i form av berg, hav och de natursköna landskapen. Årligen passerar över en miljon människor Vancouver påkryssningssemestrar, ofta medAlaska som slutdestination.[83]
Vancouver är en dyr stad att bo och vistas i, med Kanadas högsta bostadspriser. Undersökningar från 2006 rankar Vancouvers genomsnittliga bostadspriser som Kanadas högsta, och världens 13:e högsta.[84][85][86] Stadens myndigheter har gjort ansträngningar för att sänka bostadspriserna på olika sätt, exempelvis genombostadsrättsbildningar ochförtätning av bebyggelsen. 2007 kostade ett medelstort tvåvåningshus i Vancouver 757 750 dollar, jämfört med 467 742 dollar iToronto och 322 853 iCalgary, de två städer i listan som kommer efter Vancouver avseende huspriser.
Vancouver är till skillnad från andra kommuner i British Columbia inkorporerat i och medVancouvers privilegiebrev (Vancouver Charter)[87]. Lagstiftningen som antogs 1953 ersatteVancouver Incorporation Act från 1921 och ger staden mer och olika befogenheter än vad andra samhällen har under British Columbias "Municipalities Act". Det kommunala styret har dominerats av detborgerligaNon-Partisan Association sedanandra världskriget, även om deras styre avbrutits av några mitten-vänster styren fram till 2008.[28] Partiet var splittrat rörandenarkotikapolitiken2002, vilket underlättade för en jordskredsseger för partietCoalition of Progressive Electors i ettskadereducerande program. Därefter öppnades Nordamerikas första program för säkra injektioner för det stora antalet intravenösaheroinanvändarna i staden.
Vancouver styrs av det tio ledamöter starkaVancouver City Council, en skolstyrelse med nio ledamöter och en parkförvaltning med nio ledamöter. Samtliga väljs för treåriga mandatperioder genommajoritetsval. Historiskt, och i val på alla nivåer, så har de ekonomiskt starkare västra delarna av Vancouver röstat merkonservativt ochliberalt medan de östra delarna röstar mer påvänstern.[88] Det bekräftades av resultaten från 2005 års provinsval och 2006 års federala val.
Trots stadens politiska polarisering råder konsensus gällande en rad frågor: Skydd av statliga parker, fokus på effektivkollektivtrafik, fokus på minskning av skadeverkningar av illegala droger och en genomgående önskan att stadens utveckling är förankrad i samhället har ett brett stöd i hela det politiska spektrumet.
I valkampanjen till kommunalvalet 2008 ersatte det borgerliga partiet Non-Partisan Association den sittande borgmästaren Sam Sullivan som kandidat med Peter Ladner, om än knappt. Huvudmotståndare var Gregor Robertson, en före detta medlem i British Columbias lagstiftande församling samt ordförande och grundare av juicetillverkaren Happy Planet, borgmästarkandidat för Vision Vancouver. Peter Ladner besegrades av Gregor Robertson och Vision Vancouver med bred marginal, nästan 20 000 röster. Maktbalansen försköts kraftigt till Vision Vancouvers fördel som tog sju av tio platser i stadsrådet. De övriga tre fördelades med två till COPE, Coalition of Progressive Electors, samt en till Non-Partisan Association. Av parkförvaltningens sju platser fick Vision Vancouver fyra och Green Party (de gröna), COPE samt Non-Partisan Association fick varsin plats. I skolstyrelsen fick Vision Vancouver in fyra, COPE tre och Non-Partisan Association två ledamöter.[89]
IKanadas underhus representeras Vancouver av femparlamentsledamöter. Vid de federala valen år 2004 vannLiberal Party of Canada fyra platser och det federalaNew Democratic Party (NDP) vann en. Vid de federala valen år 2006 omvaldes alla parlamentsledamöterna. Den 6 februari 2006 hoppade dock liberalenDavid Emerson, hemmahörande i det federala distriktetVancouver Kingsway, av och gick med i detKonservativa partiet, vilket gav de konservativa en plats i Vancouver. Vid de federala valen år 2008 vann NDP platsen för Vancouver Kingsway som lämnats av Emerson. Detta innebar att NDP hade två platser gentemot de liberalas tre.[91][92]
Royal Canadian Mounted Polices "E" Division har ansvar för det polisiära arbetet i det största delarna av Lower Mainland. Den polisiära verksamheten i Vancouver sköts dock avVancouver Police Department som har 1 174 poliser och en operationell budget på 149 miljoner dollar (2005).[93][94][95] Över 16 procent av stadens budget gick till polisen år 2005.[96]
Vancouver Police Department operationella delar består av en tropp med cyklande poliser, en tropp som övervakar staden med båtar och en tropp med hundförare. I staden finns även en tropp medridande poliser vilka främst används för att patrullera i Stanley Park och ibland Downtown Eastside och i West End, samt vid övervakning av större folksamlingar där det finns risk att oroligheter kan uppstå.[97] Polisen arbetar tillsammans med den civila frivilligbaserade Community Police Centres.[98] År 2006 bildade poliskåren en egen antiterroristenhet. År2005 grundades en ny polisstyrka med uppdrag att kontrollera de allmänna färdmedlen, kalladGreater Vancouver Transportation Authority Police Service, vilken har bytt namn tillSouth Coast British Columbia Transportation Authority Police Service.
Även om det är olagligt arresterar vanligtvis inte poliser i staden invånare som innehar små mängdermarijuana.[99] År2000 grundade Vancouvers polisavdelning en specialiserad drogavdelning, "Growbusters", att bekämpa stadens uppskattade 4 000hydrokulturella marijuanaodlande verksamheter i staden.[100] Kampanjen har också fått kritik.[101]
År2008 hade Vancouver Kanadas sjunde högsta brottslighetsnivå, ett tapp på tre platser sedan 2005, bland Kanadas 27 största storstadsområden.[102] Likt andra kanadensiska städer har dock brottsligheten fallit kraftigt.[103] Egendomsbrotten i staden är speciellt höga, bland de högsta bland de större nordamerikanska städerna.[104] Men även dessa brott minskade med 10,5 % mellan 2004 och 2005, enligt polisen i staden.[94] Metro Vancouver har den högsta mängden pistolrelaterade våldsbrott i alla större storstadsområden i Kanada, enligt en studie från 2006. För varje 100 000 människor i Metro Vancouver var det 45,3 våldsamma handlingar innehållande en pistol, något högre än Toronto CMA med 40,4, men långt över landets genomsnittliga 27,5.[105] En serie gängrelaterade incidenter i början på 2009 eskalerade till vad polisen har kallat gängkriget i Vancouver 2009. Flera evenemang, såsomAsia-Pacific Economic Cooperationkonferensen, ett toppmöte mellan Clinton och Jeltsin ellerSymphony of Fires fyrverkerier, som staden är värd för, kräver en stor mängd poliser. Ett upplopp vid Stanley Cup 1994 var polisen övermäktig och över 200 personer skadades.[106]
Under två veckor i september varje år hållsVancouver International Film Festival, som vanligen har över 350 filmer i programmet och hör till de största filmfestivalerna i Nordamerika. Vancity Theatre, som är knuten till festivalen, visarindependentfilmer resten av året. Likadant gör Pacific Cinematheque, Festival Cinemas-biografen samt Hollywood- och Rio-biograferna.
Musik från Vancouver omfattar bland annatklassisk musik,folkmusik och populärmusik. Vancouver Symphony Orchestra är en professionell orkester baserad i staden.Vancouver Opera är en stor operaensemble i staden. Staden är också hem för ett antal viktiga kanadensiska tonsättare, somRodney Sharman,Jeffrey Ryan, ochAlexina Louie.
I många år har Vancouvers nattliv begränsats av tidiga stängningstider bland barer och nattklubbar, och en motvilja från myndigheterna att tillåta vidare utveckling. Sedan 2003 har Vancouver dock experimenterat med senare stängningstider och mildrade regleringar, och ett försök att utveckla centrum som ett område med mycket nöje har gjorts, speciellt på och runtGranville Street.[108]
Vancouver har rankats som en av de bästa platserna att bo på i mer än ett decennium.[15] Å andra sidan hade Vancouver enligt Forbes den sjätte mest överprissatta fastighetsmarknaden i världen och den näst högsta iNordamerika efterLos Angeles 2007.[109] Vancouver har också rankats som Kanadas näst dyraste stad att bo i efterToronto och den 89:e dyraste staden i hela världen.[110] Samma år rankades Vancouver som den 10:e renaste staden i världen enligtForbes.[111]
Andelen personer som lider avfetma i Vancouver är 12 % jämfört med övriga Kanadas genomsnittliga 23 %. Av invånarna i Vancouver är 51 % överviktiga, vilket gör staden till den fjärde smalaste i Kanada, efterToronto,Montréal ochHalifax.[112][113]
Vancouver är ett betydande centrum för produktion avfilm ochTV. I Nordamerika är det bara iLos Angeles ochNew York som det spelas in mer film och Los Angeles är den enda staden i världen som spelar in fler TV-produktioner. 2008 spelades det in mer än 260 filmer i Vancouver enligt British Columbia Film Commission.[114][115][116] Anledningen är att det i Los Angeles har blivit för dyrt och krångligt att spela in film, medan statliga bidrag ochskattelättnader för filmproduktion i British Columbia samt den relativa närheten till Los Angeles med samma tidszon gjort att staden fått smeknamnetHollywood North"[117], ett smeknamn som staden delar medSan Francisco ochToronto. Det har dock spelats in film i Vancouver i ettsekel och det började medEdison Studios, 1910.[118]
En bred blandning av lokala, nationella och internationella tidningar distribueras i Vancouver. De två största engelskspråkiga dagstidningarna är The Vancouver Sun och The Province. Två nationella tidningar som distribueras ärThe Globe and Mail som började med en upplaga i British Columbia 1983 och nyligen expanderade med tre sidor om och från British Columbia samtNational Post som är en nyhetstidning med nationella nyheter. Andra lokala nyhetstidningar är de bådagratistidningarna: den kanadensiska24H ochMetro, Vancouver Courier, som utkommer två gånger i veckan och den oberoende tidningen The Georgia Straight. Det finns trekinesiskspråkiga dagstidningar som riktar sig till den stora andelenkantonesisktalande ochmandarintalande befolkningen. Dessa är Ming Pao, Sing Tao och World Journal. Det finns också ett antal andra lokala och internationella tidningar som riktar sig till andra multikulturella grupper.
Några företag med lokala TV-stationer ärCBC, Citytv, CTV och Global BC.OMNI British Columbia producerar dagliga nyheter påkantonesiska,mandarin,punjabi ochkoreanska och en gång i veckan påtagalog såväl som program som riktar sig till andra grupper. Den kinesiska företagsgruppenFairchild Group har även två TV-stationer: Fairchild TV och Talentvision som riktar sig till en kantonesiskspråkig respektive mandarinspråkig publik.
Några radiostationer med nyhetsredaktioner är CBC Radio One, CKNW och CKWX.Radio-Canadas sändningar CBUFT channel 26 (Télévision de Radio-Canada), CBUF-FM 97.7 (Première Chaîne) och CBUX-FM 90.9 (Espace musique) riktar sig till Vancouvers fransktalande invånare. Vancouver har också British Columbias äldstaukrainska radioprogram,Nash Holos.
Trots det stora utbudet är mediakoncentration ett ofta diskuterat ämne i Vancouver eftersom tidningarnaThe Vancouver Sun,The Province, theVancouver Courier och andra lokala tidningar somSurrey Now,Burnaby Now ochRichmond News samt TV-bolagetGlobal BC samtliga ägs avPostmedia Network, tidigareCanwest.[119][120] Koncentrationen har också sporrat alternativa media vilket gjort Vancouver till centrum för oberoende internetbaserad media som The Tyee och NowPublic.[121]
Stadens milda klimat och närheten till hav, berg, floder och sjöar gör området populärt för friluftsaktiviteter. Vancouver har mer än 1 298 hektar parkområden, varav Stanley Park med sina 404 hektar är den största.[122] Staden har flera större stränder längs Stanley Parks kuststräcka, runt False Creek till den södra sidan av English Bay, från Kitsilano till University Endowment Lands, vars stränder inte tillhör Vancouver. De 18 kilometerna stränder omfattar Second och Third Beach i Stanley Park, First Beach längs English Bay, Kitsilano, Jericho, Locarno, Spanish Banks, Spanish Banks Extension och Spanish Banks West. Vid insjönTrout Lake finns det också stränder. Kustlinjen möjliggör ett stort utbud av vattenidrotter och båtentusiaster.[123]
Långdistanslöpning innefattar 10 kilometersloppetVancouver Sun Run,maratonloppet i maj månad och Scotiabankshalvmaraton i juni. Årligen går ocksåGrouse Grind Mountain Run, längs en brant 2,9 kilometer lång klättringsled på Grouse Mountain. En annan förhållandevis krävande vandringsled är Baden-Powell trail, uppkallad efterscoutrörelsens grundare, som är en 42 kilometer lång led från Horseshoe Bay i västra Vancouver till Deep Cove i norr.[125]
År 2011 var Vancouver värd förGrey Cup, mästerskapen i kanadensisk fotboll. Turneringen hålls årligen i en av de städer som har ett lag i högsta divisionen. BasketlagetVancouver Titans spelade sin första säsong 2009 med hemmaplan i Langley Event Centre.[127] Vancouver är centrum förfrisbeesportenultimate och sommaren 2008 var Vancouver värd för världsmästerskapen i ultimate.[128]
Vancouver var en av de första städerna i Kanada som deltog i internationellt samarbete genomvänorter.[129] Vancouver fick 1986 sin femte vänort och beslut togs därefter att inga ytterligare överenskommelser om att bli vänort skulle antas, för att kunna förbättra samarbetet med de redan existerande vänorterna. De fem vänorterna är:[130]
Det finns 21 kommuner iGreater Vancouver Regional District (GVRD). Även om var och en av dessa har egen kommunledning övervakar GVRD gemensamma tjänster i storstadsregionen, såsom vatten, avlopp, transport och parker.[131][132]
^Gasher, Mike (2002). Hollywood North: The Feature Film Industry in British Columbia. Vancouver: University of British Columbia Press.ISBN 077-4809-67-1
^Kalman, Harold (1974). Exploring Vancouver: Ten Tours of the City and its Buildings. Vancouver: University of British Columbia Press. sid. 160–161.ISBN 0774800283
^Kalman, Harold (1974). Exploring Vancouver: Ten Tours of the City and its Buildings. Vancouver: University of British Columbia Press. sid. 22,24,78.ISBN 0774800283
.jpg)
