- För andra betydelser, seValentino (olika betydelser).
Valentino Clemente Ludovico Garavani, känd somValentino, född11 maj1932 iVoghera iLombardiet, död19 januari2026 iRom,[11] var enitalienskmodedesigner och grundaren av märket och företagetValentino SpA. Hans tidigare partner i det privata och i affärerna var Giancarlo Giammetti; paret var förutom modeskapandet också känt för en mycket extravagant livsstil och ett stort och exklusivt konstintresse.
Valentino öppnade sin första studio 1959 i Rom. Han har öppnat butiker i många länder, den första var iMilano 1967. ITokyo öppnades en 1976. Mellan 2006 och 2008 öppnades Valentino-boutiquer iBoston,Bangkok,Honolulu,Dallas,Buenos Aires ochAtlanta. 1978 lanserades Valentino perfume vid en galakväll vidChamps Élysées i Paris.
Valentino har mottagit olika utmärkelser under sin karriär, exempelvisThe Neiman Marcus Prize iDallas 1967, Grand'Ufficiale dell'Ordine al Merito den högsta utmärkelsen i Italien,The Cavaliere di Gran Croce av Italiens president 1985–1986.
BokenValentino publiceras 1982, och öst/vinterkollektionen presenteras vidMetropolitan Museum of Art,New York. 1990 grundade han organisationen L.I.F.E. tillsammans medGiancarlo Giammetti. Organisationen sägs arbeta motaids.
Konst, bland annat verk avPicasso,Cy Twombly,Balthus ochDamien Hirst, finns utspridda i deras[vilka?] villor, herrgårdar, slott och lägenheter över världen.
Valentino är också känd för att i sin karriär ha blivit inspirerad av glamorösa kvinnor. Några av dem blev nära vänner, såsom Nati Abascal, en före detta spansk modell och tidigare hertiginnan av Feria, grevinnan Jacqueline de Ribes, kejsarinnanFarah Pahlavi och prinsessan Rosario av Bulgarien, prinsessan av Preslav, gift med prins Kyril av Bulgarien, prins av Preslav. Valentino designade även brudklänningen somprinsessan Madeleine bar under sitt bröllop.[12]
Ett av de ovanligare inslagen i karriären utgörs av det inhopp han gjorde i filmenDjävulen bär Prada, där han spelar sig själv. 2008 gjordes dokumentärenValentino: The Last Emperor, vilken hade premiär vid Venedigs internationella filmfestival. Producent och regissör var Matt Tyrnauer, som även arbetar för Vanity Fair magazine. I filmen får man följa Valentino och hans innersta krets under ett flertal evenemang, inklusive 45-årsfirandet (då han firade 45 år ibranschen).
Svarta aftonklänningar av Valentino visas upp i Museo Ara Pacis,
Rom 2007.
Aftonklänning från 1971 av Valentino som tillhört
Audrey Hepburn, Museo Ara Pacis, Rom 2007.
Denna artikel är helt eller delvis baserad påWikipedia
- ^RKDartists, RKDartists-ID:241711, läst: 10 december 2025.[källa från Wikidata]
- ^Valentino, 45 anni da re della moda"Ho amato l'attrice Marilù Tolo" (på italienska),läs online.[källa från Wikidata]
- ^Farewell to Valentino, the designer who imposed Italian elegance in the world (på engelska),Finestre sull'Arte, 19 januari 2026,läs online, läst: 20 januari 2026.[källa från Wikidata]
- ^Women's Wear Daily,läs online, läst: 20 januari 2026 .[källa från Wikidata]
- ^America Online,läs online, läst: 20 januari 2026.[källa från Wikidata]
- ^Valentino Receives French Honor (på engelska),Women's Wear Daily, 11 oktober 2012,läs online, läst: 20 januari 2026.[källa från Wikidata]
- ^Valentino (på engelska),Vogue, 6 juli 2012,läs online, läst: 20 januari 2026.[källa från Wikidata]
- ^Valentino nommé Commandeur des Arts et Lettres (på franska),FashionUnited, 11 oktober 2012,läs online, läst: 20 januari 2026.[källa från Wikidata]
- ^Women's Wear Daily,läs online, läst: 20 januari 2026 .[källa från Wikidata]
- ^People,People Inc.,läs online, läst: 20 januari 2026.[källa från Wikidata]
- ^Italian fashion designer Valentino dies(engelska)
- ^”Valentino bakom prinsessklänningen”. Svenska Dagbladet. 7 juni 2013.https://www.svd.se/a/8d3c9597-8209-319d-9391-26c3016f92b7/valentino-bakom-prinsessklanningen. Läst 26 juli 2023.