V1309 Scorpii, ellerNova Scorpii 2008, var endubbelstjärna med kontakt mellan komponenterna, som år 2008 slogs samman till en enda stjärna i en process som kallas enluminös röd nova. Det var den första stjärnan som gav slutgiltigt bevis på att kontaktstjärnor slutar sin utveckling i en stjärnfusion. Dess likheter medV838 Monocerotis ochV4332 Sagittarii gjorde det också möjligt för forskare att identifiera dessa stjärnor som sammanslagna kontaktstjärnor.[1]
V1309 Scorpii upptäcktes den 2 september 2008 oberoende av tre grupper:Koichi Nishiyama ochFujio Kabashima,Yukio Sakurai ochGuoyou Sun ochXing Gao. Den identifierades från en början som ett transient objekt beläget näraVintergatans centrum vid rektascension 17 h 57 m 32,93 s ± 0s,01 och deklination -30° 43'10"± 0",1. De astronomer som fann den noterade att den hade varit osynlig för derasteleskop, begränsat tillmagnitud 12, bara några dagar före upptäckten, vilket tyder på att den var en nynova. Innan dess utbrott gjorde dess svaghet och närhet till USNO-B1.0 stjärna 0592-0608962 (magnitud B = 16,9 och R = 14,8) bara 1,14bågsekunder bort, den svår att upptäcka. När den upptäcktes antogsV1309 Scorpii inte vara något annat än en klassisk nova.[2]
Omedelbart efter dess utbrott genomförde en grupp astrofysiker som leddes avElena Mason vidEuropean Southern Observatory en studie avV1309 Scorpiisspektrum efter utbrottet. Ursprungligen var syftet med denna studie att analysera mönster för absorption avtungmetaller i en klassisk nova, då forskarna inte insåg att detta inte var en sådan. Vid analys av spektret antogMason et al. attV1309 Scorpii var omgiven av ett långsamt växande gasskal som är tätare i ekvatorialplanet, vilket ger utrymme för ett smaltabsorptionsspektrum från denna täta region och ett bredare omgivandeemissionsspektrum. Lutningen av detta ekvatorialplan från observatörens siktlinje lämnar mestadels bara polarområdet synligt. Denna region skulle då visa sig för observatören så som anges av spektrumets totala blåförskjutning. Vidare skulle förekomsten av utkastningar från polarområdet vid olika hastigheter stå för de observerade höghastighetsdelarna iBalmer-serien. Ha/Hp-förhållandet, som minskade under en dryg månad innan ökningen upp till mättade nivåer och kvarstående i månader därefter, var en av många spektralkaraktäristika, inklusive olika förbjudna linjer, vilket tydligt särskildeV1309 Scorpii från en klassisk nova utan mer som röda nova.[3]
För uppföljning av Mason et al. studie, valdeRomuald Tylenda et al., som tidigare arbetat med teoretiska modeller för att verifiera att en röd nova kan vara resultatet av stjärnfusion, att undersökaV1309 Scorpii. På grund av sin närhet till Vintergatans centrum, varV1309 Scorpii inom synfältet för teleskopetOptical Gravitational Lensing Experiment (OGLE), som hade samlat magnituddata förV1309 Scorpii till en precision av 0,01 enheter under flera år före dess utbrott. Stjärnan växte gradvis i magnitud mellan 2001 och 2007, innan den minskade lite före dess utbrott 2008. Under utbrottet ökade den i magnitud med 10 enheter, eller ungefär en faktor 1 × 104. Stjärnan sjönk sedan snabbt i magnitud under den period som den spektralt observerades av Mason et al. Före utbrottet hade stjärnans magnitud en period på omkring 1,4 dygn där den minskade exponentiellt fram till utbrottet. Enligt modellen för en typisk kontaktstjärna hadeV1309 Scorpii två magnitud toppar per cykel, vilket motsvarade tillfällen då de två stjärnorna stod vinkelrätt mot observatörens siktlinje. I det fallet började den andra toppen i varje period gradvis minska till dess ljuskurva endast visade en topp per period. Detta berodde på att sekundärstjärnan började cirkulera snabbare än ytterskiktet på primärstjärnan. Eftersom stjärnorna var i kontakt börjar hastighetsskillnaden att spridas som energi vid deras kontaktpunkt. När sekundärstjärnan således närmade sig siktlinjen, såg den ljusare ut och när den rörde sig bort från den, verkade den svagare. År 2007 var de två stjärnorna så nära att de smälte samman, att dess magnitud, mätt på jorden, uppträdde ungefär sfärisk, vilket ledde till förlusten av det sekundära maximat omedelbart före utbrottet.[1]
Sedan identifieringen avV1309 Scorpii har ytterligare studier av stjärnan varit inriktade både på att modellera dess utveckling och samla ytterligare spektraldata.
En av dessa uppföljningsstudier fortsatteMason et al. spektroskopiska studie från 2010 genom att analysera utvecklingen av ett bredare spektrum i en längre tidsskala.[4] I denna studie hittadeKaminsky et al. oväntat en stark spektral signatur frånCrO nära detinfraröda området, vilket var den första kända upptäckten av CrO i ett stjärnspektrum. Nuvarande kemiska modeller har ingen förklaring till varför röda novor är de enda stjärnorna som visar denna CrO-linje.[4] Detta resultat kan också ge ytterligare inblick i de oväntat höga mängderna54Cr som har observerats i vårt solsystem, vilket nyligen visat sig inte enbart härröra från ensupernova.[5]
Förståelsen av att kontaktstjärnor kan sluta sina liv i stjärnfusion har också genererat teoretisk forskning. I synnerhet undersökte en studie 2015 kontaktstjärnor inomklotformiga stjärnhopar och fastslog att hypotesen om stjärnfusion kan vara en ledande orsak vid bildandet av blåstrålande stjärnor i dessa regioner.[6]
Eftersom det är mer känt omV1309 Scorpii och dess ursprung än om andra röda novor, har den beskrivits som en"Rosetta Stone" i vår förståelse av stjärnfusioner som kan hjälpa till att identifiera andra novor som stellära fusioner.[1] Till exempel har data omV1309 Scorpii redan använts för att försöka förklara det mystiska utbrottet avCK Vulpeculae åren 1670-1672 som har förbryllat forskare i århundraden.[7] Tidigare spektroskopiska studier av andra stjärnor har pekat på fler kandidater till röda novor, såsomV1148 Sagittarii, som studerades redan 1949.[8] Dessa retrospektiva inferenser har också identifierat potentiella röda novor som M31 RV som ligger utanför Vintergatan, samt M31LRN 2015, M85 OT2006, NGC300OT2008 och SN2008S.[8]. Aktuella uppskattningar (2019) tyder på att det sannolikt finns 1-10 nu observerbara stjärnpar som kandidat till röda novor iVintergatan, som kommer att uppnå samma magnitud somV1309 Scorpii vid fusion.[9] Om endast en för närvarande är känd (KIC 9832227), så är det mycket sannolikt flera där ute som kan observeras under de närmaste åren.
