Movatterモバイル変換


[0]ホーム

URL:


Hoppa till innehållet
Wikipedia
Sök

V-2

Från Wikipedia
För andra vedergällningsvapen, seVergeltungswaffen.
Vergeltungswaffe 2
Aggregat 4
Fusée_V2.jpg
Replik av en V-2:a vidPeenemünde
TypBallistisk robot
UrsprungslandNazitysklandNazityskland
Servicehistoria
Brukstid1944–1952
Används avTyska armén
SS
Medverkan i krigAndra världskriget
Kalla kriget
Produktionshistoria
DesignerHeeresversuchsanstalt Peenemünde
TillverkareMittelwerk GmbH
Kostnad/enhetℛℳ 100 000(januari 1944)
ℛℳ 50 000 RM(1945)
Produktionsperiod16 mars 1942 – 1945
Antal tillverkade6 000
Specifikationer
Längd14 m
Vikt12 400 kg
Spännvidd3,56 m
Diameter1,64 m
StridsspetsAmatol Fp60/40
Stridsspetsvikt975 kg
Sprängkraft738 kg
MotorA4 raketmotor
Bränsle3 810 kg (75%etanol, 25%vatten)
Brinntid60 sekunder
MålsökareGyroskop ochradiostyrning
StyrsystemGrafitroder
VapenbärareIngen
Prestanda
Räckvidd370 km
Maxhöjd96 km
Flyghöjd83 – 93
Maxhastighet1 750 m/s
Hastighet1,341 m/s
Precision7 – 11 km
Data från v2rocket.com

Aggregat 4 (A4), mer känd somVergeltungswaffe 2 eller baraV-2, var den förstastyrdaballistiska långdistansroboten. Roboten, som drevs av en raketmotor med flytande bränsle, utvecklades underandra världskriget iTyskland som ett "vedergällningsvapen", skapat i syftet att attackera allierade städer som hämnd förde allierades bombningarna mot tyska städer. V-2:an blev också det första konstgjorda objektet som reste ut irymden genom att korsaKarmanlinjen med en vertikal uppskjutning med robotenMW 18014 den 20 juni 1944.

Forskningen om militära tillämpningar av långdistansrobotar började när studier avdoktorandWernher von Braun väckte dentyska arméns uppmärksamhet. En av anledningarna till att Tyskland började utveckla V-2:an och andra raketer under 1930-talet var att raketer inte var förbjudna vapen för Tyskland enligt bestämmelserna iVersaillesfreden.

Raketen

[redigera |redigera wikitext]

V-2 startade lodrätt från en flyttbar plattform. Styrningen skedde i huvudsak endast under förbränningsfasen av robotbanan. Den utfördes genom att fyra roder tillverkade avgrafit påverkade gasströmmen från raketmotorn. Robotens lutning justerades automatiskt med avseende på hastigheten så att när en förutbestämd hastighet uppnåtts var lutningen 45°. Roboten skickade via radio kontinuerligt uppgifter om sin hastighet till en markstation. När den bestämda hastigheten uppnåtts sändes från marken en radiosignal till roboten som stängde av bränsletillförseln. Därefter fortsatte roboten i en parabelbana mot målet. Genom att följa V-2 med radar kunde man, sedan roboten gått in i kastbanefas, via radio i viss mån justera kursen i sidled med hjälp av vanliga aerodynamiska roder. I längdled var dock ingen korrigering möjlig.

Motorn till V-2 bestod av en slutenvätskeraketmotor som använde flytandesyre ochetanol som bränsle. En del av alkoholen leddes först in i den dubbelväggiga dysan, för att kyla denna. Motorn genererade ungefär 125 kg förbränningsgaser per sekund, vilka strömmade ut med en hastighet av 2000 m/s och gav en dragkraft vid start på 245 kN ("25 ton", 55 000lbf) och 710 kN ("73 ton", 160 000 lbf) när maxhastigheten uppnåtts.[1] Bränslet pumpades in i brännkammaren av turbindrivna centrifugalpumpar. Turbinerna i sin tur drevs av ånga som genererades avväteperoxid ochkaliumpermanganat i en särskild reaktorkammare.

Tillverkningen

[redigera |redigera wikitext]

V-2 tillverkades från början på basenPeenemünde på önUsedom vidÖstersjön, men efter en serie bombningar från detbrittiska flygvapnet flyttades tillverkningen till en underjordisk bas vid namnMittelwerk. Från början hade man brist på arbetskraft, men det lösteSS när man upprättade koncentrationslägretDora-Mittelbau. Fångarbetare tvingades arbeta under inhumana förhållanden dygnet runt, vilket medförde att dödstalen var större under tillverkningen än under vapnets användning: 15 000 tvångsarbetare dog till följd av tillverkningen medan ca 5 000 dog till följd av anfallen från V-2. Omkring 6 000 V-2 byggdes i Mittelwerk och av dessa avfyrades omkring 3 200 mot deallierade. Flest antal V-2 skickades mot Antwerpen (ca 1 600) följt av London (ca 1 400).

Antalet avfyrade V-2 robotar per mål.[2]
LandOrtAntal
Antwerpen1610
Liège27
Hasselt13
Tournai9
Mons3
Diest2
Belgien1664
London1358
Norwich43
Ipswich13
Storbritannien1402
Lille25
Paris22
Tourcoing19
Arras6
Cambrai4
Frankrike76
NederländernaMaastricht19
TysklandRemagen11

V-2 i Sverige

[redigera |redigera wikitext]
Förbränningskammaren till en V-2-raket.

13 juni 1944 kraschade testraket nummer 4089 utanförBäckebo iNybro kommun iSmåland och kom att omväxlande kallasBäckebobomben ellerBäckebotorpeden. Raketen hade avfyrats frånPeenemünde och avsågs förmodligen landa i närheten avBornholm där tyskarna hade observationsstationer för raketexperimenten. Efter att delarna av den störtade raketen samlats ihop undersöktes den vidFlygtekniska Försöksanstalten i Stockholm av en grupp under ledning av flygdirektören och haveriexpertenHenry Kjellson. Professorn i Läran om Maskinelement vid KTHGustav Boestad författade 1944-07-19 en sedermera berömd rapport om Bäckebotorpeden.[3] Därefter skickades den tillStorbritannien för analys.

Övrigt

[redigera |redigera wikitext]

Iseptember1944 sattes V-2 för första gången in mot mål iEngland. På grund av den höga hastighet roboten uppnådde i slutfasen (1700 m/s) fanns det inga motmedel.

V-2 är även benämnd som A4,Aggregat 4, eftersom den var den fjärde raketen i sin utvecklingsserie.

V-2 har stått som modell för de flesta raketer efter andra världskriget. Den sovjetiskaSS-1 Scunner var en ren kopia av V-2.

1. Stridsladdning
2. Styrsystem
3. Radioenhet
4. Alkoholtank
5. Robotkropp
6. Syretank
7. Väteperoxidtank
8. Kvävgasbehållare
9. Väteperoxidreaktor
10. Bränslepumpar
11. Bränslemunstycken
12. Motorvagga
13. Brännkammare
14. Fenor
15. Alkoholmunstycken
16. Grafitroder
17. Aerodynamiska roder

Se även

[redigera |redigera wikitext]

Källor

[redigera |redigera wikitext]

Noter

[redigera |redigera wikitext]
  1. ^”A-4/V-2 Makeup - Tech Data & Markings”. www.v2rocket.com © T Dungan / Brothers Designs.http://www.v2rocket.com/start/makeup/design.html. Läst 1 juni 2018. 
  2. ^Porter 2013, s. 148.
  3. ^Gustav Boestad (19 juli 1944). ”Beträffande framdrivningsanordningen hos störtad lufttorped.”.https://dflund.se/~triad/rockets/19440721_bil_2.html. Läst 28 december 2018. 

Tryckta källor

[redigera |redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera |redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=V-2&oldid=55441993
Kategorier:

[8]ページ先頭

©2009-2025 Movatter.jp