| Völklingens järnverk | |
| Geografiskt läge | |
|---|---|
| Koordinater | 49°14′40″N6°51′0″Ö / 49.24444°N 6.85000°Ö /49.24444; 6.85000 (Völklingens järnverk) |
| Plats | Völklingen,Saarland |
| Land | |
| Region* | Europa |
| Data | |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterier | ii, iv |
| Referens | 687 |
| Historik | |
| Världsarv sedan | 1994 (?:emötet) |
| *Enligt Unescos indelning. | |
Völklingens järnverk (tyska:Völklinger Hütte) var ettjärnverk i den tyska stadenVölklingen. Järnverket drevs fram till 1986 av aktiebolagetSaarstahl AG. År 1994 upptogs alla anläggningar som världens förstaindustriminne till Unescosvärldsarvslista.[1] Det kännetecknande för järnverket är att alla delprocesser i järnframställningen är samlade på ett och samma ställe. Världsarvet besöks årligen av mer än 200 000 personer.
1873 byggde ingenjören Julius Buch ettstålverk vid flodenSaar. Redan efter sex år tvingades han stänga anläggningarna på grund av de höga tullarna för råjärn.
1881 provade Carl Röchling på nytt och två år senare startade den förstamasugnen. Redan 1890 var "Röchling’schen Eisen- und Stahlwerke" den största tillverkaren av järnbalkar i Tyskland. Från 1897 framställdeskoks direkt bredvid järnverket.
Cirka 1952 hade järnverket, som då var underfransk förvaltning, de största framgångarna på grund av byggboomen under efterkrigstiden. Först vidSaarlands anslutning till Tyskland 1956 fick de gamla innehavarna familjen Röchling verket tillbaka. 1965 hade verket omkring 17 000 anställda i produktion och förvaltning. Den världsomfattandestålkrisen försämrade även verkets position. Völklingens järnverk fusionerade med flera andra järnbruk tillArbed Saarstahl GmbH som senare blevSaarstahl AG.
Det gamla järnverket stängdes 1986, men anläggningarna renoveras kontinuerligt. Numera förekommer även kulturella evenemang i järnverket, till exempel konserter och utställningar. 1994 upptogs det före detta järnverket på Unescos världsarvslista.[1]
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||