| Västpreussen | |||
| Westpreußen | |||
| Preussisk provins | |||
.svg) Västpreussens läge i Kejsardömet Tyskland, 1878. | |||
| |||
| Land |  Tyskland | ||
|---|---|---|---|
| Delstat | Preussen | ||
| Huvudstad | Danzig | ||
| Area | 25 534 km² | ||
| Folkmängd | 1 433 681 (1890) | ||
| Befolkningstäthet | 56 invånare/km² | ||
| Idag del av: | Pommerns vojvodskap,Kujavien-Pommerns vojvodskap ochStorpolens vojvodskap. | ||
 Karta över Västpreussen. För en lista på orter som tidigare tillhörde provinsen, seOrter i Westpreussen. | |||
Västpreussen (tyska:Westpreußen) var enpreussisk provins mellan åren 1773 och 1919. Västpreussen inneslöts mellanPommern i väster ochOstpreussen i öster samt mellanÖstersjön i norr ochPosen jämteKongresspolen i söder.
Provinsens delades mellan Tyskland och Polen 1919 och efterandra världskriget införlivades hela provinsens territorier med Polen.
Provinsen genomdrogs från väster till öster av baltiska höjdryggen eller sjöplatån, somWeichsel genombryter i en djup dalgång, vilken från södra gränsen tillMontauer spitze, därWeichsel ochNogat skiljde sig, var 5-8 km. bred och på ömse sidor begränsades av 60 m. höga dalbranter, men längre ned vidgade sig till ett brett delta, som var utomordentligt bördigt. Det låg dock mycket lågt, t. o. m. delvis under havsytan, och skyddades mot floden av stora dammar, mot havet avdyner.
Högsta delen av höjdryggen låg väster om Weichsel, där Karthausplatån med det 331 m. höga Turmberg uppvisade ett vilt, av djupa dalgångar fårat och avbarrskog bevuxet landskap, som bär namnet "Kasjubiska Schweiz". Den baltiska höjdryggen bildades underistiden vid den stora landisens avsmältning och tillbakaskridande mot norr. De vid isranden anhopade grusmassorna bildadeändmoränstråkens höjdkammar, medan därbakom grundmoränens småkulliga landskap utbredde sig och där framför vidsträckta, delvis skogbevuxna, sandfält bildats av istäckets smältvattensälvar. Liksom allamoränlandskap var även baltiska höjdryggen rik på sjöar.
Vid en folkräkning 1910 angav 65 % av invånarnatyska som modersmål, 28 %polska och 7 %kasjubiska.Tyskarna utgjorde en överväldigande majoritet i stadenDanzig medan resterande delar av provinsen i huvudsak beboddes avpolacker.
I administrativt hänseende indelades provinsen i tvåregeringsområden:Danzig med nio ochMarienwerdermed 14kretsar. Den hade 55 städer, sände 13 ombud tilltyska riksdagen och 22 tilllantdagens andra kammare; i första kammaren var den representerad av 12 ledamöter.
Den evangeliska kyrkans angelägenheter förvaltades avkonsistorium iDanzig; katolikerna tillhörde detgnesenskasuffraganbiskopsstiftet Kulm(biskopen residerade iPelplin). Större delen av provinser löd underOberlandesgericht i Marienwerder, medLandgerichte i Danzig,Elbing,Graudenz,KonitzochThorn.
Befolkningens huvudnäring var jordbruk. Av arealen var 54,4 procent åkermark, 0,6 procent trädgård, 13,5 procent ängsmark, 21,3 procent skog och 10,2 procent improduktiv mark. Till följd av den stenbundna grusmarken var jordbruket emellertid på det hela taget inte givande. Undantag finnas dock. Så lämnade i söder det s. k. Kulmerland med sina avlagringar efter en under istiden uppdämd sjö mycket fruktbar jordmån; där fanns ett riktbetodlingsdistrikt med det forna Tysklands största sockerfabrik. Bördig var även Weichsel-dalens botten mellan dalbranten och de konstgjorda fördämningarna. Enligt yrkesräkningen 1895 ägnade sig 54 procent av befolkningen åt jordbruk, endast 21,6 procent åt industri. De främsta odlingsprodukterna var råg, vete, potatis och sockerbetor; ävenkorn,havre,raps,lin ochtobak odlades.
Kreatursaveln var ganska ansenlig, särskild omsorg ägnades åtfårskötseln. Av naturliga skäl var Västpreussens industri knuten till Weichseldalen. Där låg de bördigaste landsträckorna, och där var den viktigaste trafikådran. Vid mynningen låg de båda främsta handels- och industristäderna, Danzig och Elbing, nära södra gränsen, även invid floden, Thorn.
Landet väster om Weichsel var till stor del beroende av skogarna för sitt näringsliv . Där bedrevs en livlig sågverksrörelse, även glasindustrin var utvecklad. Tegelbruken var många och hade gott material att bearbeta. Det fanns inget universitet i den forna provinsen Västpreussen, däremot grundlades 1904 en teknisk högskola i Danzig.
Området var från 600-taletslaviskt men erövrades avTyska orden 1309. Med undantag av de båda sydvästra kretsarnaDeutsch Krone ochFlatow, vilka hörde till det polska landskapetKujavien, omfattade Västpreussen endast områden, som längre eller kortare tid tillhörtTyska orden, nämligenPommerellen på vänstra samtKulmerland ochPomesanien på högra sidan avWeichsel. Större delen av dessa landskap tillföllPolen genom den andrafreden i Thorn (1466). Endast kretsen Rosenberg och den öster om Weichsel liggande delen av kretsenMarienwerder kvarstannade under ordensstaten och uppgick ihertigdömet, sedan 1701 konungariketPreussen.
Västpreussen har spelat en stor roll i Sveriges krigshistoria, i synnerhet underGustav II Adolfs ochKarl X Gustafs, men även underKarl XII:s (Thorn) tid, och 1629-35 ingick en del av detsamma, 1655-60 större delen (Danzig,Dirschau,Stuhm,Mewe,Graudenz,Konitz,Altmark,Marienburg, m. fl. orter) av detsamma isvenska generalguvernementet Preussen.
De andra delarna av provinsen kom nästan samtliga vidPolens första delning (1772) till Preussen, endastDanzig ochThorn först vid den andra delningen (1793). De båda senare städerna var 1807-13 åter skilda från Preussen. 1824 förenades Västpreussen med Ostpreussen till en provins och delades i tvåregeringsområden. Dock förmådde denna förening inte utjämna de genom den långa söndringen uppkomna olikheterna i politiskt och ekonomiskt hänseende. Västpreussen önskade ständigt att skiljas från Ostpreussen, och detta skedde trots Ostpreussens protester, genom lag av 19 mars 1877, som trädde i kraft l januari 1878.
Efterförsta världskrigets slut delades provinsen mellan Tyskland och Polen. Genom bestämmelserna iVersaillesfördraget 1919 skapades av huvudparten denPolska korridoren ned mot Östersjön. Till Tyskland kom endast de sydvästligaste delarna, framför allt kretsenDeutsch Krone, samt öster om WeichselElbing. En folkomröstning företogs i juli 1920 i kretsarnaMarienburg, Marienwerder,Rosenberg ochStuhm (ett område, som inte avträddes till Polen 1466, utan bildadebiskopsdömetPomesanien, som senare kom till Preussen), varvid omkring 92 procent av befolkningen röstade för Tyskland, endast omkring 8 procent för Polen. Det blevWeichsels dalfåra, som på detta vis tillföll den nybildade polska staten, men fastän detta land sålunda fick tillträde till havet, kom det inte att äga någon verklig hamn vid detsamma, ty Elbing tillföll Tyskland, och avDanzig med närmast liggande område skapades en särskild fristat itullunion med Polen under skydd avNationernas förbund. Landet väster omWeichsel blev preussiska provinsenGrenzmark Posen-Westpreussen och återstoden öster om Weichsel införlivades med preussiska provinsen Ostpreussen.
Polen började dock en utbyggnad av den tidigare fiske- och kurortenGdynia för att därigenom få en egen kuststad.
VidTysklands angrepp på Polen i september 1939 ockuperades västra Polen, däribland hela Västpreussen. Underden tyska ockupationen upprättadesReichsgau Danzig-Westpreußen på den gamla provinsens territorium.
Efter gränsomläggningen vidJalta- ochPotsdamkonferensen hamnade Ostpreussen öster omOder-Neisse-linjen och dentyska befolkningen fördrevs efter krigsslutet. Sedan 1945 ingår området i Polen, där det delats upp mellanPommerns vojvodskap,Kujavien-Pommerns vojvodskap ochStorpolens vojvodskap. Den 7 december 1970 erkändeVästtyskland slutligen genomWarszawafördraget officiellt gränsdragningen i samband med den nyaOstpolitik som Västtysklands dåvarande förbundskanslerWilly Brandt drev vilket innebar avtal med Polen och DDR. I samband med denTysklands återförening (1990) bekräftades på nytt Oder–Neisse-linjen inom ramen förtvå plus fyra-fördraget och snart därefter även i ett bilateralt avtal mellan Tyskland och Polen.
