Västvärlden,Västerlandet ellerAftonlandet, även känt somVäst ochOccidenten (Latin:occidens -solnedgång). Väst-, (till skillnad frånOrienten), är enkulturgeografisk term som kan vara användbar trots begreppets olika betydelser beroende på sammanhang och historisk tidsperiod. Även definitionen om vad som idag utgörVäst varierar. I allmänhet är man överens om att Väst åtminstone utgörs avUSA,Kanada,Australien,Nya Zeeland ochEuropa med undantag för de länder som tidigare ingick iöstblocket ochTurkiet.[3] Viktigt i sammanhanget är att det är just forskare, journalister, politiker, med flera, i västvärlden som gör och som gjort indelningar av jordens landområden i västvärlden,Mellanöstern,Indokina,Arabvärlden,Främre Orienten,Svarta Afrika (Subsahariska Afrika) etcetera.
Jordens civilisationer, kulturgeografiska regioner eller "block" (så kalladekulturområden) kan indelas enligt många variabler: religion, demokratier/icke-demokratier, ekonomi, språk, historia, allianser etcetera. StatsvetarenSamuel P. Huntington är en av många som försökt dela in jordens länder i superregioner, vilket framgår av kartan här intill.[4] Han lyckas indela hela den muslimska världen efter just religion, med det är också den enda. Den kristna världen spänner över tre regioner i Huntingtons modell: Västvärlden, Latinamerika och östortodoxa världen. Kina, Korea och Vietnam är helt enkelt kinesisk och konfucianistisk civilisation i Huntingtons modell, trots att både taoism och buddhism dominerar i delar av denna superregion och trots att det är vanligt att människor där har två eller flera religioner.
"Demokratiska stater med marknads- eller blandekonomi och där religionen fått underordna sig vetenskapen" skulle kunna vara en beskrivning av staterna i västvärlden som bygger på de värden de representerar, inte var de är belägna. De flesta råkar ändå ligga i västra och centrala Europa, Nordamerika och Australien. Den engelsk-pakistanske historikern Ibn Warraq har beskrivit västvärlden utifrån egenskapernarationalism,universalism ochsjälvkritik.[5]Rationalism är tron att det mänskliga förnuftet är kapabelt till sann förståelse av stora delar av verkligheten, menar Warraq, och hävdar att det är i Väst som förnuftets utnyttjats i störst utsträckning för att förstå världen och de vetenskapliga lagarna. Detta har resulterat i allt mer avancerade maskiner, en botande läkekonst, en explosionsartad ökning av jordbrukens avkastning, hög levnadsstandard och som till och med kan leda till en kolonisering av planeten Mars. Hela den västerländska vetenskapstilltron har sin grund i rationalismen, som startade redan hos de tidiga grekiska filosoferna och som vid medeltidens slut besegrade de religiösa "sanningarna".
Universalismen är, enligt Warraq, draget hos den västerländska civilisationen att alltid ha en mer eller mindre varit öppenhet för världen utanför Väst, för andra idéer, vanor och människor. Motsatsen är totalitära och/eller självtillräckliga system. De senare har inget intresse för världen utanför eftersom inget meningsfullt eller värdefullt ändå kan existera där. Att just Väst skaffade sig kolonier kan mycket väl bero på den nyfikenhet som finns i Väst, enligt Warraq. Endast två universalistiska religioner med ursprung i Mellanöstern har från början (eller nästan från början) inriktat sig även på västvärlden, som tagit emot dem beroende på sin öppenhet och nyfikenhet:kristendomen ochbahá'í.
Självkritiken är, enligt Warraq, ytterligare ett starkt drag i Väst. Västvärlden har förmodligen mest på sitt samvete vad gäller illdåd: inkvisitionen, slaveriet, folkmordet på indianerna, folkmordet på judarna, brott mot mänskligheten och mycket annat. Till en del möjliggjordes detta av det nämnda vetenskapliga försprånget och rationalismen. Men Väst ligger också, enligt Warraq, långt före alla andra vad gäller självkritik och självreflektioner. Västvärldens alla brott har upptecknats i just västvärlden, forskningen och den politiska debatten har skett i Väst, krigsförbrytelsedomstolarna och människorättstribunalerna har initierats och inrättats av västerlänningar.
Dengregorianska kalendern har romersk och kristen bakgrund, och används idag internationellt, även om många länder utanför västvärlden också använder andra kalendrar.
Tankarna om vad väst är brukar härledas urgrekisk-romerska ochjudisk-kristna kulturen,renässansen,upplysningen ochkolonialismen. Men begrepp somvästerländskt tänkesätt är ibland otacksamma då de definierar två separata (om än besläktade) traditioner: Den (västligt) kristna moraltraditionen och dess religiösa dygder; följt av sekulära värden och bruket av vetenskap.
Denhellenistiska distinktionen mellan greker och judar kontrasterades i många av de grekiska kolonierna av skillnaden mellan dengrekiskspråkiga kulturen och omgivande icke-grekiska kulturer.Herodotos såg på det tidiga500-talet f.Kr. depersiska krigen som en konflikt mellanEuropa ochAsien. Ingen av de grekiska författarna använde begreppen "öst" och "väst" när de beskrev konflikten.Anakronistisk användning av termerna med hänseende på konflikterna kan också vara missvisande då termenväst när den började användas snarare användes för kontrastera mot Grekerna och den grekisktalande kulturen.
Medanmedelhavsregionen enades av romarna fanns det alltid en klyfta mellan det mer urbaniserade delarna i östra Medelhavet därgrekiska varlingua franca och de västra mer rurala områdena därlatin talades. År293 deladeDiocletianus upp romarriket i två regioner, som var och en administrerades av en augustus och en caesar (setetrarki). På400-talet började Västrom kollapsa men i Östrom stod kvar.
Under det tidiga300-talet etableradeKonstantin den storeKonstantinopel som huvudstad för detöstromerska riket. Det östra riket inkluderade allt land öster omAdriatiska havet, gränsande tillMedelhavet och delar avSvarta havet. Uppdelningen avVäst- och Östrom speglades i styret av den kristna kyrkan, och bådeRom och Konstantinopel ansåg sig vara kristendomens huvudstad. Gränsen mellan "Öst" och "Väst" kom genom respektive kyrkas varierade inflytande att vara något flytande, men definieras allmänt av den kulturella klyfta som uppstod mellan det Bysantinska riket och området under katolska kyrkans varierande makt och inflytande. En del, inklusiveHuntington, argumenterade för att denna klyfta kvarstod underkalla kriget genom att den sammanföll med den ungefärliga gränsen mellan väst och de länder som var allierade medSovjetunionen. Andra kritiserade denna åsikt genom att påpeka att den inte tog tillräckligt mycket hänsyn till skillnaden mellan Östromerska riket och Sovjet; särskilt med tanke på att det land med starkast rötter i Bysantinska riket, Grekland, var allierat med väst under kalla kriget.
Karikatyr från 1892, föreställandeCecil Rhodes med entelegrafkabel överAfrika. Rhodes var en av de kolonialledare som spred detbrittiska imperiet med västerländsk kultur och teknologi till främmande länder, på gott och ont.Denjapanske prinsenHigashifushimi Yorihito i västerländsk uniform på 1890-talet. Japan hade länge haft en säregen kultur, men sedanMeijirestaurationen har det västerländska inflytandet varit tydligt.
De första upptäcktsresorna och de första kolonierna, anlagda avSpanien ochPortugal, följda av grundandet av denederländska,brittiska ochfranska imperiernas spred de västerländska institutionerna över världen. Den västerländska kyrkans missionerande, uppkomsten avinternationell rätt med principen om varje landssuveränitet, som kulminerade efter denfranska revolutionen med uppkomsten avnationalstaten. Kopplat till den kraften från denindustriella revolutionen iStorbritannien, har dessa politiska och ekonomiska institutioner influerat de flesta länder idag. Detta tvingade den efterkoloniala världen att organisera sig i nationalstater vars gränser inte alltid reflekteraretnicitet. På detta sätt, genom tunga koloniala arv och efterkoloniala politiska processer, har västerländska civilisationen haft ett globalt inflytande.
En del länder kan inte lätt passas in definitionen för någon av kategorierna, bland annatSverige,Schweiz,Irland ochIsland hade flera handelsavtal med västländerna, och var medlemmar avEFTA som från 1972 tecknade frihandelsavtal medEG, Irland anslöts till EG 1973.Finland stod under sovjetiskt inflytande men behöll sin neutralitet, landet var inte kommunistiskt eller medlem iWarszawapakten ellerComecon. Jugoslavien var socialistiskt, men stod från 1948 utanför Sovjetblocket och Warszawapakten; dessutom talades om att landet i utrikespolitiken "balanserade mellan väst och öst".[6]
1955 återfickÖsterrike fullt självbestämmande mot löfte omständig neutralitet och garantier mot en återförening medTyskland, landet låg dock på den västra sidan avjärnridån och stod främst under amerikanskt inflytande.Turkiet brukar, trots sitt medlemskap i Nato, varken tillräknas väst eller första världen. Slutligen blev inteSpanien medlem i Nato förrän1982, landet hade då börjatåterdemokratiseras efter diktatornFrancisco Francos död i november 1975.[7]
En gata iHongkong, tidigare brittisk kronkoloni som idag tillhörFolkrepubliken Kina. Det finns skyltar med både kinesisk och, liksom i de flesta andra storstäder i Asien, skyltar med text på detlatinska alfabetet.
Det exakta omfånget av vadVäst innefattar är av subjektiv karaktär och varierar beroende på om man utgår från ett kulturellt, politiskt eller ekonomiskt perspektiv. I allmänhet brukar oavsett definition de västeuropeiska länderna, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland ingå. Det är generellt länder som upplever en relativt god ekonomi och stabilt styre, alla har valt någon form avdemokratiskt styre, gynnarkapitalism, en fri internationell marknad och deltar i olika konstellationer av politiska och militära allianser och samarbeten.
Från en kulturell och sociologisk angreppspunkt definieras Västvärlden som alla kulturer med europeiskt ursprung, vilket skulle varaEuropa,Israel,Syd- ochNordamerika,Australien ochNya Zeeland (och ibland ävenFilippinerna ochSydafrika). Länderna delar generellt en liknande historia, religioner, språk, värden, värderingar och traditioner och kan tillsammans sägas bilda en västlig kultursfär. Kulturellt brukar många latinamerikaner, främst de frånArgentina,Uruguay,Chile ochBrasilien, se sig själva som västerlänningar.
Under1800- och1900-talen minskade kristendomens roll i Europa och annorstädes.Sekularismen, det vill säga separation av politik och vetenskap från religion) ökade, med följder som lägre kyrknärvaro. Samtidigt ser de flesta västerlänningar sig själva som kristna eller med kristen bakgrund och vid större tillfällen somdop,bröllop ochbegravningar elleradvent,jul ochpåsk går många gärna till kyrkan. Ibibelbältet och i södraUSA är alltjämt kristendomen viktig på många håll. Många europeiska länder har eller har tidigare haft en officiell konfession av något slag, till exempelSvenska kyrkans ställning i Sverige. LänderKanada ochUSA är officiellt konfessionslösa, även om kristendomen spelat en stor roll även där.
Vid sidan av detta kan andra länder med starka politiska, ekonomiska eller militära band medVästeuropa,Nato ellerUSA räknas till väst (oberoende av läge), medan man i så fall bortser från länder somKuba. Länder med starka band till den västerländska hegemonin är till exempelJapan,Sydkorea,Israel,Taiwan,Singapore,Turkiet,Kuwait ochSaudiarabien. Då man använder denna senare maktpolitiska betydelse används sällan "väst" eller "västvärlden" okvalificerat, utan andra ord brukar användas för att beskriva kopplingen till väst.
^Huntington, Samuel P. (2006; am original 1996)Civilisationernas kamp : mot en ny världsordning (The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order). Stockholm: Atlantis
^Warraq, Ibn (2007)Defending the West. Prometheus Books.
_(banner).jpg)
