Uzbekistans historia är en del avCentralasiens historia, och området har först i sen tid utgjort en separat enhet. Under antiken och medeltiden användes namnetTransoxanien (avlatinetsTransoxania, "landet bortom Oxus",persiskaFararud فرارود) för området mellan floderna Oxus (Amu-Darja) och Jaxartes (Syr-Darja). Området motsvarar ungefär dagens Uzbekistan samt delar avTurkmenistan,Tadzjikistan ochKazakstan.[5]
Området har styrts av olika välden och präglats av kulturella influenser från många olika håll. Fån 500 f.Kr. var det en del av det persiska riket (akemeniderna) och efterAlexander den stores erövring år 329 f.Kr. skapadeshellenistiska riken där grekiskt och persiskt sammansmälte. Kring 100 f.Kr. var kontrollen över området instabil under åtskilliga århundraden, med strider mellan olika centralasiatiska nomadfolk, det iranskasasanidimperiet ochkushanriket i söder.[6]
Kring år 500 e.Kr. invaderades området från öster avturkiska nomader, och i början av 700-talet av araber från väster.Islam blev den dominerande religionen. Från 875 styrdes Transoxanien av den persiska ättensamaniderna. Deras huvudstadBukhara blev ett centrum för persisk-islamisk kultur. Den ekonomiska grunden var kontrollen överSidenvägen, handelsleden mellan Europa och Kina.[7]
År 1219 invaderadesTransoxanien av mongolhövdingenDjingis Khan och året därpå plundrades och brändes Buchara och Samarkand. 1313 erövrades området av turkledarenÖzbek som betraktas som stamfader tillUzbekerna.Timur Lenk, född i östra Uzbekistan ville återupprättaMongolväldet och påbörjade ett fälttåg 1363. 1369 härskade han över större delen av Centralasien och han tog Samarkand till huvudstad. Hantverkare från olika delar av riket byggde Samarkand till en av världens praktfullaste städer. Efter Timur Lenks död 1405 styrdes Transoxanien avTimuriderna till 1506.
Bolo Haouz-moskén i Bukhara
Uzbeken Muhammad Shaybani erövrade Bukhara 1506 och upprättadekhanatet Bukhara som omfattade Transoxanien och västra delen av Kina. Bukhara blev återigen ett kulturellt centrum i Centralasien. 1740 erövrades området av den persiske härskaren Nadir Shah och 1785 blev Bukharariket blev ettemirat.[7]
Området erövrades avRyssland i slutet av1800-talet. Försök av inhemska ledare att grunda en demokratisk republik efterRyska revolutionen1917 misslyckades och området införlivades snart iSovjetunionen. Enturkestansksovjetrepublik som inkluderade Uzbekistan bildades1918. År1924 omorganiserades gränserna i Sovjetunionen, och uzbekerna fick en egen sovjetrepublik.
Karimov motverkade alla former av opposition, men genomförde samtidigt vissa liberaliseringar av landets ekonomi. Han fick eftertalibanernas fall iAfghanistan bukt med de islamistiska rebeller som tidigare i viss mån hotat den egna regimen. Bombattentat utfördes 28 mars till 1 april 2004 iTasjkent ochBuchara, men det är oklart vilka som låg bakom dåden.
Under våren2005 eskalerade motståndet mot den sittande regimen, som utöver en utbreddkorruption anses ha gjort sig skyldig till grova brott mot demänskliga rättigheterna, bland annat mord på den oppositionelle journalistenMufazar Avazov2002, enligt uppgifterkokad till döds av säkerhetspolisen eller andra regimvänliga element. Karimov hävdar konsekvent att motståndet mot hans regering utgörs avislamistiska fundamentalister med målet att göra landet till en islamistisk stat. Natten till den 13 maj utbröt demonstrationer i stadenAndizjan i östra Uzbekistan mot Karimovs regim.[8] Upproret blev snart våldsamt, regeringsbyggnader intogs och ett fängelse stormades, varpå fångarna frisläpptes. Protesterna slogs ned med våld med hundratals eller tusentals dödsoffer som följd.[9] Protesterna spred sig i den östra delen av landet, bland annat till stadenKara Su vid gränsen mot Kirgizistan, där flyktingar försökte ta sig över gränsfloden till grannlandet.[10]
2007 omvaldes Karimov, den enda ledare som den självständiga tidigare Sovjetrepubliken haft, som president för ytterligare en åttaårsperiod, officiellt med 90,77 % av rösterna.
Karimov dog 2 september 2016 och presidentval hölls den 4 december. President Karimov ledde landet med järnhand i 27 år.[11] I december 2016 vannShavkat Mirziyoyev presidentvalet. Mirziyoyev var premiärminister sedan 2003 fram till Karimovs död i september 2016.[12]
Uzbekistan styrs av en auktoritär regim bestående av president Shavkat Mirziyoyev och hans maktapparat inom Liberaldemokratiska partiet. När Mirziyoyev 2016 efterträdde den näst intill enväldige Islam Karimov väcktes förhoppningar om ett politiskt töväder. Men även om flera reformer genomförts är mycket sig likt sedan Karimovs tid vid makten.[13]
Uzbekistan är beläget i det område som ungefärligt avgränsas av flodernaSyr-Darja ochAmu-Darja, det vill säga geografiskt ungefär motsvarande det antika områdetTransoxanien. I öster ligger den bördiga och tätbefolkadeFerganadalen. I nordvästra Uzbekistan liggerAralsjön.
Landet saknar havskust och är ett av två länder i världen som ärdubbelt landlåsta, det vill säga för att få tillgång till havet måste transporter ske genom två andra stater. Det andra landet i världen som är dubbelt landlåst ärLiechtenstein.
Stora delar av centrala Uzbekistan täcks av öknenKyzyl Kum. Omkring 10 % av markytan består av tätt kultiverade, konstbevattnade floddalar. Uzbekistan är rikt på mineraler, och hyser bland annat världens största guldgruva.
Landet har ett tempererat, torrt fastlandsklimat. Ett av de allvarligaste miljöproblemen är de dammoln som uppstår i öknenKara Kum i söder, ofta i samband med torka som ger liten eller ingen nederbörd. Området runt de nordöstliga bergskedjorna, såsom iTasjkent, har störst chans att få nederbörd i form av snö eller regn. Detta område har däremot episoder med föhnvind som ger några varmare dagar och ett uppehåll ifrån kylan som tar sig söderöver frånSibirien. Även de centrala ökenområdena får några dagar med lätt snöfall. Under sommaren är luften fuktig, men så gott som utan nederbörd. Den relativa fuktigheten är låg eftersom temperaturen är hög; vissa dagar kan det bli upp till 45 °C. Hösten kommer snabbt och medför en blandning av svalare temperaturer och lite nederbörd.
Uzbekistan är indelat i 12provinser (viloyatlar; singular:viloyat), ett förvaltningsområde ellerautonom republik (respublika) och ett stadsområde (shahar):
Genom enfolkomröstning i december 1995 förlängdes Karimovs presidentperiod. Ännu en folkomröstning i januari 2002 förlängde den ytterligare, denna gång till december 2007. De flesta internationella observatörer nekade till att delta i processen och erkände inte resultaten efter att ha förkastat dem då de inte tillmötesgick grundläggande standarder.Under 2005 skedde en omorientering av Uzbekistansutrikespolitik. Islam Karimov har vänt sig från USA; han har bland annat stängt USA:s flygbaser i landet, och istället vänt sig mot Ryssland.Folkomröstningen 2002 innefattade också en plan för att etablera etttvåkammarsparlament. Byggnaden som ska hysa det nya parlamentet är under uppbyggnad. Valet till det tvåkammarsparlament hölls den 26 december 2002, men inga oavhängiga oppositionskandidater eller partier fick lov att delta.OSSE:s begränsade observationsuppdrag sammanfattade att valet låg markant under OSSE:s förpliktelser och andra internationella standarder för demokratiska val.
Flerapolitiska partier har grundats med regeringens godkännande, men har inte visat intresse för att stå för alternativ till regeringens politik. Vidare har fleramassmedier (radio, TV, tidningar) upprättats på liknande vis, men dessa förblir under regeringens kontroll eller behandlar endast sällan politiska teman. Oavhängiga politiska partier har fått lov att organisera sig, rekrytera medlemmar och hålla konvent och presskonferenser, men har nekats till att registrera sig under de restriktiva procedurer som krävs för valbarhet.
På grund av landets stöd tillUSA:skrig mot terrorismen (USA använde sig av viktiga flygbaser i södra Uzbekistan) har omvärlden ignorerat situationen i landet, åtminstone till dess att det framgick att de folkligademonstrationer som utbröt i maj2005 slogs ner med brutalt våld. Efter demonstrationerna har landets politiska situation förblivit osäker och ett antal personer har flytt till grannlandetKirgizistan.
Den uzbekiska regimen tolererar inte verklig politisk opposition. Oliktänkande förtrycks, förföljs och drivs i landsflykt. Endast fem regimtrogna partier är godkända. Hela samhället är genomsyrat av korruption, inte minst rättsväsendet.
Marknadsekonomiska reformer har inletts, men staten har fortfarande en mycket stark kontroll över ekonomin. En växande skuldbörda,inflation och dåligt affärsklimat har lett till att landets ekonomi på senare år stagnerat.
Uzbekistan var ett av de fattigaste områdena i det fornaSovjetunionen. Efter självständigheten i december 1991 försökte regeringen bygga upp sin sovjetiska planekonomi med subsidier och hård kontroll av produktion och priser. Ställd inför en hög inflation började dock regeringen i mitten av 1994 reformera genom att införa strängare penningpolitik, utvidga privatiseringen, genomföra en liten reducering av statens roll i ekonomin och förbättra klimatet för utländska investerare. Staten fortsätter att ha ett dominerande inflytande på ekonomin och reformer har än så länge misslyckats med att få till strukturella förändringar.Internationella valutafonden suspenderade sent 1996 Uzbekistans avtal om frysning av ett lån på 185 miljoner dollar på grund av regeringsåtgärder som gjorde fullföljandet av fondens villkor omöjligt. Den asiatiska finanskrisen och Rysslands finansiella kris har gjort att regeringen i Uzbekistan har valt att skärpa export- och valutakontrollen i landets redan i stort stängda ekonomi. Ekonomisk politik som stött bort utländska investeringar är en betydande faktor i ekonomins stagnation. En växande skuldbörda, fortsatt inflation och dålig företagsklimat förhindrar tillväxtmöjligheter.
Uzbekistan är världens tredje störstabomullsproducent. Andra viktiga produkter ärguld,naturgas, kemikalier och maskiner såsom flygplan, till exempelIl-76. Uzbekistan är även ett av världens främsta länder vad gäller brytning avuran.
En stor del av landarealen är öken. Endast en tiondel är uppodlad, främst iFerganadalen i öster. Under Sovjettiden började bomull odlas och blev en dominerande gröda. Bomullsodling kräver stora mängder vatten och vattenföringen i flodernaKara-Darja ochNaryn minskade dramatiskt och har vållat stora miljöproblem. Under 1990-talet har regeringen uppmuntrat andra grödor och bomullsodlingen har minskat till hälften. Påstäppmarker bedrivs uppfödning av djur, främstkarakulfår, vars skinn blirpersianpälsar.[15]
Uzbekistan beräknas ha några av världens största guldreserver. Landet har stora naturgastillgångar och betydande fyndigheter av olja, kol och andra mineraler, bland annat silver, koppar, bly, järn och volfram och är en viktig uranproducent.[16]
Skolan varar i regel 11 år. På grund av budgetnedskärningar och övergångssvårigheter efter Sovjetunionens kollaps är dock läroböcker och annat skolmateriel, undervisningsmetoder, läroplan och utbildningsinstitutioner föråldrade, otillbörliga och dåligt underhållna. Vidare har andelen skolmogna som inskrivits sjunkit. Regeringen säger sig vara oroad över detta, men budgeten är fortsatt stram.[när?][källa behövs]
På liknande sätt som med utbildningen är det inom hälsovården: den förväntade livslängden är lång, men efter Sovjetunionens sammanbrott har hälsovårdsresurserna minskat, vilket sänkt hälsovårdens kvalitet, tillgänglighet och effektivitet.
Befolkningen är koncentrerad till landets södra och östra delar. Uzbekistan var en av de fattigaste republikerna i Sovjetunionen, och stora delar av dess befolkning arbetade inom bomullsodlingen i mindre landsbygdssamhällen. Befolkningen bor än i dag till stor omfattning på landsbygden och är beroende av jordbruk. Mer än 60 procent av befolkningen lever i tättbefolkade bondesamhällen.
Av befolkningen är 80 %uzbeker, 5,5 %ryssar, 5 %tadzjiker, 3 %kazaker, 2,5 %karakalpaker, 1,5 %tatarer och 2,5 % övriga etniska grupper, bland annat en större gruppkoreaner som förvisades till Centralasien under första världskriget (siffrorna är från 1996).
Bland språken som talas märksuzbekiska (74,3 %; uzbekiska är det officiella),ryska (14,2 %; de facto används även ryska officiellt eftersom det är ettlingua franca) ochtadzjikiska (4,4 %); 7,1 % av befolkningen talar andra språk, däriblandkazakiska, samtkarakalpakiska bland karakalpakerna.
Islam har en stark tradition i Centralasien. 85 procent av befolkningen ärsunnimuslimer. Ryssar och ukrainare i landet är i allmänhetkristna.Sufier (muslimska mystiker) har grundat en rad brödraskap i Uzbekistan. Starkast är dessa i Ferganadalen ochKarakalpakstan, där de främst attraherar unga människor.[16]
Daleke Pia, red (2015). Länder i fickformat. 915, Uzbekistan (Omarb. och aktualiserad version /[av Ulla Nordlöf-Lagerkranz ; redaktör: Pia Daleke]). Stockholm: Utrikespolitiska institutet (UI).Libris17888083.ISBN 978-91-7507-288-3
Håstad, Disa (1998). Arvet från Timur Lenk: centralasiatiska öden. Stockholm: Norstedt.Libris7150924.ISBN 9113003399
